"Mord i Guds namn" av Jon Krakauer

Vad gäller Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro - av Jon Krakauer, kan man först och främst undra varför den här boken varit så dåligt uppmärksammad (utgiven i svensk översättning 2003)? Det är ju högst angeläget och viktigt att uppmärksamma sådant här som tydligen hänt och varav en del fortfarande försiggår, fast jag knappt vill inse det. Visst är det hela förbluffande och alldeles oerhört hemskt, men inte bör man väl ändå blunda för sekterism och fundamentalism, religiös fanatisk extremism?

Boken ger en omfattande, utförlig och genomarbetad redogörelse för mormonismen i USA, allt från och med den unga religionens instiftande av Joseph Smith år 1830 och fram till 2000-talet.
I fokus står ett bestialiskt dubbelmord begånget 1984, av två bröder tillhörande en mormonsk sekt. Bröderna påstod sig ha begått morden efter en uppenbarelse och allt enligt order från gud, offren var deras svägerska och hennes 1-åriga dotter.

Religiös fanatism står bakom krig, ofattbart hemska våldsdåd, brott mot lagen som ibland förblir ostraffade, lögner, kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap, polygami, barn som far illa och utnyttjas... allt i guds namn. De gudomliga uppenbarelserna är många och dess profeter tycks övertyga sina religiösa anhängare om de mest sanslösa egendomligheter.
Visserligen är jag själv ingen troende människa och kanske religiositeten har betydelse för om man helst inte vill kännas vid avarterna och de psykologiska aspekterna vad gäller religionen när den blir fanatisk, när ansvaret för individens handlingar läggs på någon högre gudomlig makt? Inte alls kunnig i saken och kan därför inte ta ställning till det.

Krakauer lägger fram en avslöjande, väl underbyggd och skickligt berättad historia om mormonerna i amerikanska Västern, Kanada och Mexiko, genom att söka upp platserna och intervjua människorna, ta del av skriftlig dokumentation. Det är väldigt intressant, såklart förfärligt otäckt(!) och lärorikt, man blir lite klokare. Flera kartor i boken illustrerar mormonernas folkvandringar och jag har på kuppen definitivt lärt mig mer om Amerika både geografiskt och om landets historia.

Trots att det är mycket att ta till sig och ha i huvudet vad gäller namn, platser, historiska händelser, o.s.v, tappar man ändå inte tråden, det här var en bok jag lusläste och trots att den bitvis gjorde mig rent illamående gick boken svårligen att lägga ifrån sig. När den var utläst hade man en önskan att få veta hur det gick sen, efter 2003, hur är det idag? Försökte luska lite genom att googla och kom i varje fall fram till att Warren Jeffs (som i boken nämns som ledare - fr.o.m år 2002 - för det mormonska samfundet "Fundamentalistiska Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga") greps, arresterades och slutligen dömdes för incest samt för att ha arrangerat giftermål mellan minderåriga flickor och äldre gifta män. Flertalet av Warren Jeffs omkring 70 fruar skall ha varit minderåriga. Så förtvivlat vidrigt.

Vad jag förstår skall en filmatisering baserad på boken Mord i Guds namn ha varit påtänkt, men som det verkar blev det sen istället en dokumentärfilm, Prophet's Prey, kring mormonerna med fokus på Warren Jeffs.



Hur bedrövligt hemskt det än är att läsa om verkliga ruskigheter i vår värld, hoppas jag ändå att fler försöker läsa Krakauers Mord i Guds namn. Vad är det som får människor att bli kvar i eller söka sig till fundamentalistiska religiösa församlingar, och sen som så ofta är fallet acceptera det oacceptabla då tron och religionen sätter sig över lagen och blir ond? Läs boken, bli lite klokare, jag blev det.

Andra bokbloggare om Mord i Guds namn:
Boktipset

"Du sköna nya värld" av Aldous Huxley

I Aldous Huxleys framtidsscenario Du sköna nya värld styr gentekniken. Människan framställs och klonas av var sort i rätt mängd via "kläckning" och fostras på anstalt. Mödrar och fäder existerar inte utan är bara något man har hört talas om, något gammalt föråldrat och lite skämmigt.

Det finns här inget lidande eller olyckor, inga olyckliga människor, inget åldrande, inga gamla och sjuka, ingen oro eller sorg. Livet framlevs i ett sorglöst ytligt rus utan djupa känslomässiga förbindelser. Allt är här och nu, livet levt för stunden.

Konsumtion av fabriksframställda artiklar och lyckomaximering genom diverse känsloförnimmelser är det väsentliga. Kastsamhället består av Alfa och Beta (personer som innehar höga samhällspositioner) samt Gamma, Delta och Epsilon (vilka är de arbetare som genom gentekniken utformats att inte ha förmågan att tänka själva). Samhällsfunktionen upprätthålls ytterligare genom tidig indoktrinering, propaganda och lyckodrogen "soma". Lyckopillren soma konsumeras flitigt och det ständiga medicinintaget eliminerar kvarvarande eller tillfälligt uppkomna otillbörliga känslor. Sådana negativa känslor hör naturligtvis inte hemma i detta sinnenas paradis, vilket alltid skall levas utan eftertanke för vad som varit, eller konsekvenstänkande inför vad som komma skall. Alla vet här sin plats, alla trivs, alla är nöjda.

Du sköna nya värld skrevs redan 1932. I vår tid associerar man till genmanipulering och kloning; överproduktion för överkonsumtion; spel, sport, lättsam underhållning som ett opium för folket; medicinering för att skära bort minsta oro och sorg. Världen där ett oacceptabelt åldrande genom kemisk väg har tryckts bort, ett åldrande som ses som något fult och inte som något vackert, en del av livet. Denna "sköna nya värld" är ingen utopisk plats utan en oerhört otäck dystopisk sådan.

Andra bokbloggare om Du sköna nya värld:
enligt O

"Frankenstein: eller den moderne prometeus" av Mary Shelley

Frankenstein: eller den moderne prometeus av Mary Shelley.

"Mary Shelleys legendariska roman Frankenstein, i nyöversättning av Måns Winberg och med efterord av John-Henri Holmberg. Alla har vi stött på – om inte annat i filmparodier – varianter av historien om den galne vetenskapsmannen och hans ohyggliga skapelse, en varelse konstruerad av mänskliga likdelar som väckts till liv med hjälp av elektricitet, och uttrycket "Frankensteins monster" ingår som ett begrepp i vardagsspråket – men alla har nog inte stiftat närmare bekantskap med den ursprungliga källan till dessa spektakulära idéer: Mary Shelleys högst seriösa roman från 1818."

Bävade länge att skriva ner några ord om denna klassiker, som nu äntligen blivit läst. Bävan beror på att det finns så många åsikter och tolkningar, man kan läsa in så mycket, bara man vill. Som vanlig enkel läsare känns det då futtigt att försöka sig på ett bokomdöme (jantelagen härskar! Vem är då jag som anser mig få skriva om - eller ens sätta betyg på - ett storverk som detta?). Det får därför bli något enkelt, så det ändå blir gjort.

Förlaget Bakhålls upplaga (vilken var den som lästes) hade ett efterord skrivet av John-Henri Holmberg, och detta gav en bred förklaring till både författarens turbulenta livshistoria (vilken såpa!), dennes verk och ett utvik om att Frankenstein faktiskt kan anses vara den första moderna science fiction-romanen. För vidare analys av romanen skulle man sen gärna vilja hänvisa till detta efterord. Glöm att det räcker med att ha läst eller sett någon av alla dessa efterkonstruktioner i form av ungdomsböcker eller filmer, originalet har en enormt större dimension som inte alls existerar i dessa.

Med dagens ögon är romanen ålderdomligt skriven, därför är det kanske inte det allra lättaste att läsa och ta till sig vad den har att säga, men jag lovar; det är värt det!


Andra bokbloggare om Frankenstein:
Skriva läsa leva
Mitt bokliga liv

Läst oktober

1. Rasputins dotter av Kathryn Harrison (ur egen bokhylla)
2. Daisy i kedjor av Sharon Bolton (bibliotekslån)
3. Handen av Henning Mankell (Kurt Wallander #12) (ur egen bokhylla)
4. Frankenstein: eller den moderne prometeus av Mary Shelley (bibliotekslån)
5. Grottan av Eva Ullerud (epub-novell; ur egen bokhylla)
6. Kalldrag av Markus Sköld (E-bok; bibliotekslån)

"Kalldrag" av Markus Sköld

Sådant som skrämmer kan vi denna höst finna i romanen Kalldrag av Markus Sköld.

"Kalldrag handlar om familjen Frisk -- Therese, John och dottern Sara -- som flyttar från Stockholm till brukssamhället Gränshammar i Bergslagen.

Therese har tröttnat på sitt jobb som ekonom i Stockholm. När hennes man John får chansen att bli VD för orten Gränshammars stålindustri, går hon med på att ge orten några år för att fundera på vad hon vill göra av sig själv. De flyttar in i direktörsvillan som ligger vid foten av Lyktberget, bara en liten bit från ett gruvhål.

Vad de inte vet är att gruvan har en mörk historia. För drygt sextio år sedan sprängde en grupp gruvarbetare av misstag in sig i en naturlig grotta under marken och släppte lös någonting som tog gruvarbetaren Pär Klang i besittning. Han blev galen och slog ihjäl fyra av sina kamrater med en gruvhacka. Sedan försvann han in i berget och ingen har sett honom vid liv sedan dess. Däremot går det historier om att folk har sett hans vålnad vandra omkring på Lyktberget.

Therese trivs inte särskilt bra i Gränshammar. Det händer märkliga saker i huset, ljud och lukter hon inte kan förklara. Familjens katt börjar bete sig aggressivt. Dessutom känner hon sig uttittad och har svårt att relatera till människorna på orten. Det är bara en person hon trivs med: blomsterhandlaren Mia. John blir mer och mer engagerad i jobbet och lämnar Sara och Therese ensamma, kommer hem senare och senare från jobbet. Det knakar i äktenskapets fogar.

Samtidigt blir den halvalkoholiserade stålverksarbetaren Kenta mer och mer orolig för utvecklingen på verket. En ny VD riskerar att införa förändringar, han kanske till och med får för sig att sparka folk. Ett hat börjar byggas upp mot John Frisk som gör honom mottaglig för samma ondska som för sextio år sedan besatte Pär Klang.

Therese börjar forska i händelserna i gruvan för att ta reda på vad som händer i huset. Hon inser att alla som kommit i kontakt med gruvan eller direktörsvillan på något sätt har dött.

Kalldrag är en ryslig historia om utanförskap, gengångare och onda väsen som aldrig borde släppts fria."

Författarnamnet kände jag inte tidigare till, titeln dök dock lite här och var upp nyligen efter att boken gavs ut i augusti innevarande år (Hoi Förlag). Klart man blir nyfiken då det rör sig om skräck- och spökhistorier! Fattas bara. Debutromanen Där ute i mörkret (2012) kände jag heller inte till, blev så ruskigt lockad av den här presentationen.

Kalldrag är en väldigt typisk rysare, lätt igenkännbar på många sätt. Även om något sorts nyskapande saknas rekommenderas den verkligen till alla som emellanåt (liksom mig) uppskattar en lättläst kuslig rysare av bladvändarkaraktär.

Gamla gruvhål i skogen är klart både läskiga och inger respekt, både historia och fara förknippas med dessa platser i skogarna. Gruvhål har förstås också av mer samvetslösa individer genom tiderna använts som avstjälpningsplatser för grovsopor, något som kanske återupptas nu när grovsophämtning dragits in i vissa kommuner? Vore kanske idé att de som eventuellt planerar att hiva sopor till skogs får sig till livs denna spökhistoria i avskräckande syfte? Gamla gruvhål är absolut läskiga, med eller utan sopor.
Att läsa om olyckor i samband med amatörmässiga grottdykningar ger mig kalla kårar! Ledlinor som trasslar sig fast, skuggor, och att inte kunna ta sig ut ur en grotta utan sikt, den tilltagande klaustrofobin... skulle absolut bli en fullkomligt hemsk rysare även där sådana äventyrliga dyk-tokerier ingår (så icke i Kalldrag dock).

Den skrämmande brygden i Kalldrag består bl.a av ingredienserna: Gamla skrönor och historia kring en nedlagd gruva, ond bråd död, försvinnanden, utanförskap, spökerier och illasinnade väsen; lägg därtill sen; en ung familj med barn som flyttar från storstan ut till det lilla brukssamhället. Från; stadsbrus, artificiellt ljus dygnet runt, anonymitet och modernitet, till; tystnad, knarrande trappor, fallerande elinstallation, nattmörka skogar, ortsbefolkningens nyfikenhet och misstänksamhet. Till råga på allt krisar äktenskapet i den lilla familjen, dottern börjar kommunicera med någon via mystiska meddelanden, katten skiftar beteende från söt till demonisk, och så var det då det där infernaliskt heta kaffet som Therese ständigt bränner sig på.

Therese får man en klar bild av, men tyvärr är både maken och dottern väldigt skissartat framställda, och maken försvann mot slutet väldigt lättvindigt, hastigt och lustigt. Hade nog velat ha dessa karaktärer lite mer tydligt och nyanserat framställda. Alkoholistens bedrövliga leverne hade jag däremot gärna sluppit få ta del av så detaljerat äckligt dock, knappast sen trovärdigt att någon så utan repressalier kan gå bärsärkagång i ett samhälle och på en arbetsplats.

Hur som helst gillade jag denna rysliga historia om utanförskap, gengångare och onda väsen. Vill absolut även läsa Där ute i mörkret, om jag nu får tag i den.


Andra bokbloggare om Kalldrag:
hyllan
Bokföring enligt Monika
Beroende av böcker
Maddes Bokhylla
Vargnatts bokhylla