"Kalldrag" av Markus Sköld

Sådant som skrämmer kan vi denna höst finna i romanen Kalldrag av Markus Sköld.

"Kalldrag handlar om familjen Frisk -- Therese, John och dottern Sara -- som flyttar från Stockholm till brukssamhället Gränshammar i Bergslagen.

Therese har tröttnat på sitt jobb som ekonom i Stockholm. När hennes man John får chansen att bli VD för orten Gränshammars stålindustri, går hon med på att ge orten några år för att fundera på vad hon vill göra av sig själv. De flyttar in i direktörsvillan som ligger vid foten av Lyktberget, bara en liten bit från ett gruvhål.

Vad de inte vet är att gruvan har en mörk historia. För drygt sextio år sedan sprängde en grupp gruvarbetare av misstag in sig i en naturlig grotta under marken och släppte lös någonting som tog gruvarbetaren Pär Klang i besittning. Han blev galen och slog ihjäl fyra av sina kamrater med en gruvhacka. Sedan försvann han in i berget och ingen har sett honom vid liv sedan dess. Däremot går det historier om att folk har sett hans vålnad vandra omkring på Lyktberget.

Therese trivs inte särskilt bra i Gränshammar. Det händer märkliga saker i huset, ljud och lukter hon inte kan förklara. Familjens katt börjar bete sig aggressivt. Dessutom känner hon sig uttittad och har svårt att relatera till människorna på orten. Det är bara en person hon trivs med: blomsterhandlaren Mia. John blir mer och mer engagerad i jobbet och lämnar Sara och Therese ensamma, kommer hem senare och senare från jobbet. Det knakar i äktenskapets fogar.

Samtidigt blir den halvalkoholiserade stålverksarbetaren Kenta mer och mer orolig för utvecklingen på verket. En ny VD riskerar att införa förändringar, han kanske till och med får för sig att sparka folk. Ett hat börjar byggas upp mot John Frisk som gör honom mottaglig för samma ondska som för sextio år sedan besatte Pär Klang.

Therese börjar forska i händelserna i gruvan för att ta reda på vad som händer i huset. Hon inser att alla som kommit i kontakt med gruvan eller direktörsvillan på något sätt har dött.

Kalldrag är en ryslig historia om utanförskap, gengångare och onda väsen som aldrig borde släppts fria."

Författarnamnet kände jag inte tidigare till, titeln dök dock lite här och var upp nyligen efter att boken gavs ut i augusti innevarande år (Hoi Förlag). Klart man blir nyfiken då det rör sig om skräck- och spökhistorier! Fattas bara. Debutromanen Där ute i mörkret (2012) kände jag heller inte till, blev så ruskigt lockad av den här presentationen.

Kalldrag är en väldigt typisk rysare, lätt igenkännbar på många sätt. Även om något sorts nyskapande saknas rekommenderas den verkligen till alla som emellanåt (liksom mig) uppskattar en lättläst kuslig rysare av bladvändarkaraktär.

Gamla gruvhål i skogen är klart både läskiga och inger respekt, både historia och fara förknippas med dessa platser i skogarna. Gruvhål har förstås också av mer samvetslösa individer genom tiderna använts som avstjälpningsplatser för grovsopor, något som kanske återupptas nu när grovsophämtning dragits in i vissa kommuner? Vore kanske idé att de som eventuellt planerar att hiva sopor till skogs får sig till livs denna spökhistoria i avskräckande syfte? Gamla gruvhål är absolut läskiga, med eller utan sopor.
Att läsa om olyckor i samband med amatörmässiga grottdykningar ger mig kalla kårar! Ledlinor som trasslar sig fast, skuggor, och att inte kunna ta sig ut ur en grotta utan sikt, den tilltagande klaustrofobin... skulle absolut bli en fullkomligt hemsk rysare även där sådana äventyrliga dyk-tokerier ingår (så icke i Kalldrag dock).

Den skrämmande brygden i Kalldrag består bl.a av ingredienserna: Gamla skrönor och historia kring en nedlagd gruva, ond bråd död, försvinnanden, utanförskap, spökerier och illasinnade väsen; lägg därtill sen; en ung familj med barn som flyttar från storstan ut till det lilla brukssamhället. Från; stadsbrus, artificiellt ljus dygnet runt, anonymitet och modernitet, till; tystnad, knarrande trappor, fallerande elinstallation, nattmörka skogar, ortsbefolkningens nyfikenhet och misstänksamhet. Till råga på allt krisar äktenskapet i den lilla familjen, dottern börjar kommunicera med någon via mystiska meddelanden, katten skiftar beteende från söt till demonisk, och så var det då det där infernaliskt heta kaffet som Therese ständigt bränner sig på.

Therese får man en klar bild av, men tyvärr är både maken och dottern väldigt skissartat framställda, och maken försvann mot slutet väldigt lättvindigt, hastigt och lustigt. Hade nog velat ha dessa karaktärer lite mer tydligt och nyanserat framställda. Alkoholistens bedrövliga leverne hade jag däremot gärna sluppit få ta del av så detaljerat äckligt dock, knappast sen trovärdigt att någon så utan repressalier kan gå bärsärkagång i ett samhälle och på en arbetsplats.

Hur som helst gillade jag denna rysliga historia om utanförskap, gengångare och onda väsen. Vill absolut även läsa Där ute i mörkret, om jag nu får tag i den.


Andra bokbloggare om Kalldrag:
hyllan
Bokföring enligt Monika
Beroende av böcker
Maddes Bokhylla
Vargnatts bokhylla