Läst juni

1. Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Bibliotekslån
2. Maigret i New York av Georges Simenon. Bibliotekslån
3. De vandrande städerna av Philip Reeve. Bibliotekslån
4. Bergtagen av Camilla Sten. Bibliotekslån
5. Nattavaara av Thomas Engström & Margit Richert. Bibliotekslån
6. Maigrets första fall av Georges Simenon. Bibliotekslån
7. Gamen av Olle Lönnaeus. Bibliotekslån
8. Maigret och hans mord av Georges Simenon. Bibliotekslån
9. Avslagsmaskinen av Niklas Altermark. Bibliotekslån
10. Chimärerna av KG Johansson. Recensionsexemplar
11. Maigret gillrar en fälla av Georges Simenon. Bibliotekslån

"Maigret gillrar en fälla" av Georges Simenon

Maigret gillrar en fälla av Georges Simenon. Översättare: Harriet Ribbing. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 177. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1955 och första svenska upplagan utkom 1957). Originaltitel: Maigret tend un piège.

"I Paris har fem kvinnor fallit offer för en brutal seriemördare. Vad är sambandet mellan de meningslösa överfallen i Montmartres gränder? Polisen har ingen ledtråd, allmänheten är otålig och tidningarna pressar på. Maigret tar hjälp av en framstående psykiater och bestämmer sig för att gillra en fälla. Medan mörkret faller över världsstaden efter ännu en brännhet sommardag, har Maigret inte annat att göra än att vänta."

Såhär långt tror jag faktiskt att Maigret gillrar en fälla är favoriten av de böcker jag ännu hunnit läsa av Georges Simenon. Utmärkta karaktärer och en intrig med ett något högre tempo, en deckarintrig mer åt psykologisk thriller, vilket i min mening gör det hela ännu mer lockande. Maigret lever sig in i situationen med skärpta sinnen, känner in stämningar och söker de rätta metoderna för att locka fram lösningen på den gäckande mordgåtan.

Rättvisa, inkännande psykologi och en särskild förmåga att förstå vad det innebär att vara människa är centralt och något rent instinktivt i kommissariens sätt att arbeta. De som arbetat/arbetar inom människorelaterade yrkesområden kan nog särskilt förstå Maigrets speciella sätt att känna in den person han antingen föreställer sig eller har framför sig rent fysiskt. Erfarenhetsmässigt är det förstås en livslång process, men här har kommissarie Maigret med all säkerhet kommit en bra bit på väg. Även om det också tär på honom. Tur att han har en förstående hustru, för sanning att säga gör det honom en smula butter.

Det här fallet med seriemördaren som sätter skräck ibland kvinnorna som rör sig genom Montmartres gränder bjuder på ett särskilt motstånd. Motivet känns oklart, tillvägagångssättet är ovanligt och gärningspersonen kan vara någon helt oväntad. Ett tungt ansvar åligger Maigret hur utvecklingen blir, hur väl han lyckas gillra sin fälla, då liv kan sättas på spel. Han har press på sig från många håll. Riktigt fängslande bladvändare. Miljöbeskrivningar från ett sommarhett Paris är som vanligt enastående. Mycket känsla, påtagliga stämningar. Helt enkelt suverän sommarläsning.

Georges Simenons Maigret-serie tycks vara klassiska deckare som passar mig alldeles utmärkt, bättre än något annat jag läst. I min mening bättre än Agatha Christie och Sir Arthur Conan Doyle. Såklart vill jag att fler skall upptäcka böckerna om Maigret.

"Chimärerna" av KG Johansson

Chimärerna av KG Johansson. TiraTiger Förlag 2021 (tidigare utgiven 2011 genom annat förlag). Antal sidor: 370. ISBN: 9789180204156.

Recensionsexemplar.

Chimärerna utgavs första gången för tio år sedan (2011). Nu i år blev det alltså dags för en återutgivning via ett nytt förlag.

Romanen består av tre delar.

Första delens handling utspelar sig 1962 i en liten by i Norrbotten, ett ungt par väntar sitt första barn. En dramatisk händelseutveckling kommer att påverka hela denna värld. Konspirationsteorier runt Marilyn Monroes död och bröderna Kennedy vävs in, liksom Kubakrisen som får ett annat otäckt förlopp. Kärnvapenkriget bryter ut med atomvinter som följd.

Andra delen befinner sig i en annan parallell värld och året är då 1982. Byn är densamma och den här gången beskrivs världen (den stora och den lilla) via en ung students dagboksanteckningar. Här ledde aldrig Kubakrisen till något kärnvapenkrig på 60-talet. Palmemordet inträffade inte. Efter ett attentat mot Sveriges statsminister, skjuten av Baader-Meinhof-ligan, blir han däremot permanent rullstolsburen. Terroristbekämpningen tar fart och samhället förvandlas till en slags hårt kontrollerad polisstat. Osäkerhet och oro drabbar såklart även de yngre generationerna som bedövar sig med alkohol och droger. Kristin, en jämnårig tjej till dagboksskriverskan, far särskilt illa. Varifrån Kristin kommer, vilka mörka hemligheter hon bär, vad hennes livsöde leder till, länkar ihop berättelsen till en helhet.

Tredje delen tar oss till ett tidigt 2000-tal. Scenariot har utvecklats ur ovanstående "sossediktatur" (karaktären Linas benämning), 20 år tidigare. Gymnasieläraren Martin, gift och nybliven far, inleder en otrohetsaffär med den kufiska yngre kvinnan Lina som, vad det visar sig, har en trasslig och traumatisk bakgrundshistoria. Martin fortsätter dock dubbellivet, struntar totalt i sin hustru och deras nyfödda barn. Trasiga Lina (sektledarämne?), med sina udda intressen och idéer om andra världar, blir ett slags drogberoende för den osedvanligt korkade och egoistiske läraren. Som om inte detta var nog blir han även maniskt mobilberoende och alkoholist i en snabbt nedåtgående virrig spiral.

Temat med parallella världar fascinerar, flera universum med olika versioner av karaktärerna, olika scenarier/skeenden, dolda portaler till möjligen bättre världar och hur världarna tycks påverka varandra (kan inte låta bli att tänka på Tomas Tranströmers Tiden: "Tiden är ingen raksträcka utan snarare en labyrint, och om man trycker sig mot väggen på rätt ställe kan man höra de skyndande stegen och rösterna, kan man höra sig själv gå förbi där på andra sidan."). Såklart jättespännande och rätt hissnande att tänka kring.

Av bokens tre delar var första delen mest gripande, lysande bra på alla sätt och vis. Utmärkt tidsskildring, landsbygd, övernaturliga sällsamheter, stämningsfullt laddade situationer och realistiska reaktioner. Och glimtar av underbart skön humor som får mig att le, trots all hopplöshet som uppstår då världen sakta bryts samman. Lovisa och Anders är dessutom karaktärer lätta att förstå och tycka om. Sen avtog mitt intresse något för dagboksdelen därefter, även om den världen (som i ett senare tidsskede fortsätter i tredje delen) också är intressant. Själva samhällsutvecklingen där hade man önskat få en mer utförlig beskrivning kring. Tredje delen (inklusive epilog) var däremot alltför lång och för övervägande relationsdrama med missbruksproblematik, personifierad i Martin med sitt stegrande sönderhackade kaos. Ganska rå och rörig historia som vill mycket, kanske för mycket, men samtidigt är ju det gränsöverskridande, att inte hålla igen, något av den här författarens signum. De filosofiska och existentiella fria tankarna, som ändå får kilas in i handlingen, är såklart medryckande och en del återkommande referenser känns igen. Centralt är Jorge Luis Borges Biblioteket i Babel, novell i Trädgården med gångar som förgrenar sig (samlingen Fiktioner). Nej, det är inget som förvånar mig. Förtrollningen är lättgenomskådad.☺

Sammantaget en lättläst historia - trots komplicerad fysik och spekulativa teorier - där samtliga delar skickligt vävs ihop till en helhet. Många sidoteman som tas upp väcker tankar som lever vidare, t.ex. det som rör Anders syster Maja, den misshandelsrelation som beskrivs från ett perspektiv utifrån. Hemsk situation. KG Johansson är en oerhört kompetent berättare, bokens första del är ett utmärkt exempel på det. Jag tänker ibland att författaren antagligen skulle ha nått en större läsekrets i USA, här i Sverige tycks science fiction-genren aldrig nå samma typ av höga status, oaktat de generösa relationsdramainslagen. Varför det är så är svårt att förstå. Boken skulle ha mått bra av en extra korrigeringsrunda, men för det mesta rör det småfel som man lätt kan förbise och ursäkta.

Besvärligt att sätta ett övergripande sifferbetyg för den här boken eftersom jag tyckte så olika om de tre delarna. Både toppar och dalar med Chimärerna, men när det är på topp, då är det verkligen rent fantastiskt! Så givetvis rekommenderar jag även denna bok av KG Johansson och ser fortfarande fram emot att få läsa mer av samma författare. Det ger så mycket, finns något där jag söker, och finner. Realitet och ingen låtsad chimär. Förmår inte uttrycka det på annat sätt.

Vill du ge dig själv en både udda och unik läsupplevelse, läs då Chimärerna.

En smakebit på søndag (Den första världen: Mellan blixtarna)

Veckans mening: Kolmörkt, torrt, vått, kallt, och sen gå i ide

 

"Innan man visste ordet av var det kolmörkt om nätterna och kräftskivor och sedan kom den torra september, de våta och kalla oktober och november, och sedan borde man gå i ide."

Vad som komma skall.

Endast ett par kapitel kvar att läsa i Chimärerna av KG Johansson. Varifrån denna veckas mening selekterats med någorlunda precision.

Något helt annat. Nu när jag ändå tittat in här på bloggen denna midsommardags förmiddag (återkommer med Maigret någon gång i eftermiddag) bör väl uppdateras lite om den där rapporten som så många (mer eller mindre populärvetenskapligt konsumerande) väntat på. Journalisten Fouad Youcefi sammanfattar det bra på Twitter: "Totalt 143 flygande objekt som siktats sedan 2004 har inte kunnat förklaras, och USA:s myndigheter utesluter inte att det rör sig om utomjordingar." Se där. Så var det med den saken. Blir det skjuts på science fiction-litteraturen nu?☺

Fox Mulder Xfiles GIF from Foxmulder GIFs

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Fler meningar finns här

Den andra världen

Dagboksanteckningar i en liten by i Norrbotten, våren 1982.

"Den andra världen: Min syster, mitt hopp"; 

Chimärerna av KG Johansson:

    "Pappa har fått problem på jobbet. Han hade haft några diskussioner om yttrandefrihet i en klass. Pappa tycker ju att den nya lagen, den som han kallar "lagen om begränsad yttrandefrihet", är helt fel och att man egentligen bara får säga vad som passar regeringen. Jag har hört mamma prata med honom om det där flera gånger. Hon tycker han ska vara försiktig. Ändå hade han sagt till klassen att det är förbjudet ifrågasätta att statens makt inte är demokratisk. Och naturligtvis hade någon anmält honom.

     Inte till polisen, som tur är. Men till skolans styrelse.

     Så styrelseordföranden hade kommit in en dag på pappas kontor och sagt att han måste sluta med sådant där. Annars åker han från jobbet."

Läs mer om Chimärerna på Goodreads här.

A Modest Proposal

 

"I shall now therefore humbly propose my own thoughts, which I hope will not be liable to the least objection.

I have been assured by a very knowing American of my acquaintance in London, that a young healthy child well nursed, is, at a year old, a most delicious nourishing and wholesome food, whether stewed, roasted, baked, or boiled; and I make no doubt that it will equally serve in a fricasie, or a ragoust."

Ur A Modest Proposal av Jonathan Swift

Den satiriska artikeln A Modest Proposal (sv. titel; Ett anspråkslöst förslag) är skriven av Jonathan Swift år 1729.

I artikeln gav Swift på sin tid förslag till hur man skulle lösa svälten på Irland. Fullständig originaltitel för artikeln var då: A Modest Proposal for Preventing the Children of Poor People From Being a Burden of Their Parents or Country, and for Making Them Beneficial to the Public. 

Hur skall då detta ske? Hur skall de fattigas och landets börda lätta, och hur skall de fattiga barnen kunna komma allmänheten till nytta?

Jo, förslaget gick alltså ut på att fattigt folk skulle kunna förbättra sin ekonomiska situation genom att sälja sina barn som delikatesser till rikt folk. Noggrant lägger Swift fram sitt förslag och redogör för hur barnen kan tillredas på olika sätt, samt hur barnens mjuka skinn kan användas i tillverkningen av åtråvärda handskar för modemedvetna fina damer i England. Och nej då, alls icke kommer förslaget riskera att Irland avfolkas!

Artikeln togs på sin tid av många människor på allvar, faktiskt lär det ha varit så, och då handlade det lyckligtvis om kritiska röster som höjdes mot Swifts förslag vilket man ansåg inhumant.

Swifts syfte var förstås att parodiera den tidens ekonomiska teorier och Englands förtryck av Irland.

Satir och parodi kan väl vara något bra, t.ex. som ett sätt för att kunna kritisera regimers maktmissbruk och sådant som försöker döljas, då kritiken inte går att framföra på annat sätt i tider med repression och korruption. Humor kan nog vara effektivt för att försvara yttrandefrihet och demokrati, för att stärka gemenskap, samhörighet, tron på att missförhållanden går att rätta till.

Satir och parodi ses förstås inte alltid som ofarlig humoristisk underhållning, eller något som öppnar upp för viktiga diskussioner kring samhällsproblem. Säkert varken då eller nu. Ibland kan det vara farlig informationspåverkan på riktigt, en metod att sprida berättande, vilseledande information, ett normaliserande av kontroversiella åsikter, eller som ett sätt att förlöjliga/kritisera individer eller folkgrupper. Och visst kan det vara sant det också.

För den som är nyfiken finns Swifts skrift att hämta vid Project Gutenberg här.

En smakebit på søndag: Chimärerna

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare citerade utdrag ur böckerna, som en sorts boktips.

Länkar brukar växelvis samlas hos bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger.

Min smakbit kommer idag från kapitel 4 i Chimärerna av KG Johansson.

   "Den första blixten kom när de stod på bron. Den slog ned någonstans norrut och de såg bara återskenet. Anders räknade automatiskt men hann inte längre än till två. Sjuhundra meter, tänkte han. Inte långt öster om myran.
    När skrällen kom såg de förbluffat på varandra. Ingen av dem hade hört något liknande förr. Det kändes som om marken skakade under dem. Vindens vrål försvann totalt under några sekunder. Anders såg Lovisa sätta händerna för öronen, funderade på att göra samma sak men hann inte. Sedan var det över, lika plötsligt som det hade börjat. Under de första ögonblicken hörde han inte ens vinden. Sedan blev det mörkt inne i huset, kvällsmörkt på en enda gång.
    Han vände sig om och såg att väggen av moln skymde solen. Den svarta skuggan gled snabbt vidare söderut, som om den ville täcka hela världen. Regnet kom strax efter, som ett vattenfall, och trummade mot taket så att de måste skrika till varandra."

Chimärerna släpptes första gången 2011, vann då Spektakulärt pris för bästa svenska science fiction-roman. Den utgåva jag läser nu är nyutgiven i år. Handlingen rör tre världar som påverkas på olika sätt av ett möjligt kärnvapenkrig i oktober 1963.

"Maigret och hans mord" av Georges Simenon

Maigret och hans mord av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 215. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången  1948 och första svenska upplagan utkom 1953). Originaltitel: Maigret et son mort.

 

"Maigret påträffar död man mitt på Place de la Concorde och jagar kall och undanglidande mördare i vårljumt Paris.

Maigret påträffar en död man mitt på Place de la Concorde. Samme man som tidigare sökt honom och sagt sig vara förföljd. Vem är mördaren? Vad är motivet? Det enda Maigret har att gå på är att han till varje pris måste få tag på en gul Citroën med Parisnummer, där de två sista siffrorna är 38. Vi får följa Maigret genom ett vårligt Paris på en andlöst spännande hetsjakt efter en kall och undanglidande mördare."

Här har vi en mordgåta som leder vidare till ett kriminellt gäng i den undre världen, en oerhört ruskig sådan fylld av brutalitet och kallblodiga rånmördare med vilt djuriskt leverne i slummen. Man undrar om det är en överensstämmande bild av hur samhället såg ut sådär i Paris då boken gavs ut 1948. Efterkrigstiden i Frankrike vet jag inte så mycket om. Inte heller vet jag så mycket om detta med tyska ockupationen under andra världskriget. Något att ta reda på. Detta med folk som befann sig illegalt i andra länder, som där blev tillfällig billig arbetskraft, och som kunde tillhöra ligor som begick brott, är såklart inget nytt under solen, varhelst det fanns och finns.

Maigret är rättmätigt hård mot de hårda. Utan pardon. Står på brottsoffrens sida och jobbar ihärdigt för att få fast förövarna. Det finns något så genuint i denna kommissaries sätt att arbeta som gör att jag bara vill läsa mer ur samma bokserie. Där rättvisa skipas för de som har rätten på sin sida är riktiga må bra-böcker tycker jag. Maigret och hans hustru (som alltid tycks finnas med på ett hörn i historierna) är dessutom ett trevligt par som kompletterar varandra väl, som visar varandra förståelse, hänsyn och omtanke. Det som också tilltalar mig väldigt mycket är hur olika miljöer beskrivs, miljöer som ges liv på ett väldigt rakt och direkt sätt. Så även om jag upplevde Maigret och hans mord en aning diffus inledningsvis och själva deckargåtan i sig en aning alltför tillkrånglad med olika sidohistorier, så var väl själva helheten rätt bra och intressant ändå.

Ja, jag tror det får räcka så. Nu skall jag vidare välja vilken nästa Maigret-klassiker som står på tur att bli läst. Utmärkta sommardeckare som även ger spännande historiska tidsskildringar genom väl beskrivna miljöer och dess folkliv.

"Maigrets första fall" av Georges Simenon

Maigrets första fall av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 196. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1949 och första svenska upplagan utkom 1952). Originaltitel: La première enquête de Maigret.

"Maigrets första fall var inte den första Maigretbok som Simenon skrev, men det är en av hans bästa. Här möter vi Maigret som nybliven kriminalassistent och redan då visade hans sin förmåga att se igenom människor och att tåla en eller flera konjak."

En på många sätt utmärkt Maigret, nummer 30 i serien som alls inte verkar kräva att bli läst i någon ordning. Passar mig bra.

Året är 1913 och här möter vi en nygift, ung (inte så lite naiv) Jules Maigret som polisassistent på ett distriktskontor i en av Paris lugnare stadsdelar. I detta första fall börjar han så smått utveckla sitt kommande förfaringssätt i utredningarna, inte minst lär han sig hantera den förmögna eliten, deras makt och inflytande. Klasstemat är tydligt, det känns både träffsäkert och trovärdigt, helt klart en del av behållningen. Gillar Maigrets sätt att förhålla sig till det, även om självsäkerheten inte riktigt är på sin plats ännu, en nybörjartabbe som begås är även nära att kosta honom livet, där blev det lite extra spännande!

Atmosfären är Paris-noir och miljöbeskrivningarna hör till en av anledningarna till att jag tycker detta är så outstanding, trots att jag aldrig varit i Paris, inte ens Frankrike. Just detta att utan större omsvep, men med snabba skickliga drag beskriva en plats, och allt vad som hör till den av sinnesintryck, är något utöver det vanliga.

Till minussidan hör att persongalleriet är så stort, man bombarderas under en episod med massor av namn och det är med svårighet man lyckas hålla isär alla sådär kvickt. På sätt och vis tycker jag mig dessutom bättre uppskatta den mer yrkeserfarna Maigret, även om det var kul att få själva bakgrundshistorien på det här sättet.

Annars i det stora hela en hyggligt trevlig, bra och klurig Maigret-klassiker som utspelar sig i ett väl beskrivet Paris.

Dagens bokpost: Chimärerna

Chimärerna

KG Johansson

Bok till mig kom med posten idag.

Chimärerna utgavs första gången 2011 och vann då "Spektakulärt pris" för bästa svenska science fiction-roman. Såklart har jag länge velat läsa den, och fick nu äntligen chansen. TiraTiger Förlag ger i år ut en ny utgåva av romanen. Det handlar om tre parallella världar som påverkas på olika sätt av ett möjligt kärnvapenkrig i oktober 1963.

Sagt om Chimärerna:

"Är man ute efter mer än bara underhållning så är det här en roman att rekommendera varmt, då den stundtals når fantastiska höjder, som visar på att KG Johansson är en författare man verkligen bör hålla ögonen på."

Recension Kulturdelen; David Larsson (litteraturvetare)

"Om det finns någon rättvisa tar KG Johansson hem vartenda litteraturpris som finns i Sverige’, så skrev jag om Googolplex för dryga året sen. Jag kan bara upprepa det om denna bok. Chimärerna är enastående!"

Spektakulärt

Mmm, verkar ju helt enkelt toppenbra det här. Måste såklart sätta igång att läsa den på en gång.

Tusen tack för rec.ex. KG Johansson

📚

"Bergtagen" av Camilla Sten

Bergtagen av Camilla Sten. Förlag: Rabén & Sjögren. Utgiven den 24 april 2020. Antal sidor: 380.

"En elev försvinner från Järvhöga Läroverk, en gammal internatskola belägen i Jämtlands skogar. En kedja av skallgångar, polisutredningar och ryktesspridning drar igång. Julia, som går på ortens gymnasium, deltar i sökandet först av ren tristess, men snart blir hon alltmer indragen. Det visar sig snart att det inte är första gången en ung pojke från skolan har försvunnit ut i skogen för att aldrig mer återvända.

Stark spänning och magisk realism i Bergtagen, första delen i en trilogi där förflutet och nutid vävs ihop i ett samhälle där alla känner alla."

Lagom till att Järvhögatrilogins andra del Midnattsblot nyligen släppts är det förstås förträffligt att ha första delen läst. Köplats är redan ordnad på bibliotek och förväntningarna inför uppföljaren är på topp! För detta var bra, mer än bra. Camilla Sten skriver utmärkt. Målgrupp för den här spänningsromanen är unga vuxna, men intygar att den även kan fungera att läsa för vuxna, som åldersmässigt kommit förbi det där unga (liksom bloggaren själv).

Har av författaren tidigare läst Staden och Arvtagaren. Båda dessa kapade hem högsta betyget här i Bokhyllan. Bergtagen gjorde mig alltså heller inte besviken. Nu satte jag etiketten "thriller" för denna optimala bladvändare, men magisk realism kallas det visst, en slags mysrysare, trivsam lightvariant av skräck.

Hela storyn byggs upp på ett skickligt sätt som håller läsaren fängslad från början till slut. Platsen för dramat är som gjuten. Småpåvar i landsortssamhällen är säkert mer regel än undantag, kan vara både roande lustigt och lätt obehagligt, Sten passar in det i berättelsen genialt. Indelningen börjar med "Sjutton dagar kvar", sen räknas det ned, del för del, och spänningen stiger. Här varvas ett då med ett nu, vi ges ledtrådar som successivt vävs samman. Lägg till inkännande och fördjupade personporträtt av de mest centrala karaktärerna, en gåtfull miljö bakom den alldagligt normala, gamla undangömda hemligheter, oförklarlig mystik, stämningsfull och kuslig atmosfär. 

Vad är det som sker och vad är bara fantasiskapelser hos de inblandade? Mycket effektfullt. Nu vill jag bara veta hur det kommer att fortsätta.

En oerhört spännande ungdomsroman.

"De vandrande städerna" av Philip Reeve

De vandrande städerna av Philip Reeve.

 

"Föreställ dig att du bor i flygande stad som drivs framåt av stora motorer. Tänk dig att du faller av din stad och ser den försvinna i fjärran. Det är vad som händer Tom. Han är övergiven och förrådd, nu helt strandsatt i ödemarken tillsammans med flickan Hester, som bara tänker på en enda sak: hämnd. Tillsammans tvingas de fly genom ödemarken, förföljda av en jägare som egentligen är död ...

Mortal Engines är det hisnande, postapokalyptiska sci-fi-äventyret som utspelar sig i en framtid i vilken städer rör sig runt jorden på hjul och slåss om dess livsviktiga resurser. B. Wahlströms ger ut del 1 och 2 i serien under hösten 2018, i anslutning till att böckerna blir till film."

Läste De vandrande städerna (översatt boktitel för en tidigare utgåva) efter att ha sett filmen (Mortal Engines hade biopremiär 2018). Postapokalyptisk steampunk-historia som är rätt så väl överensstämmande om man jämför bok- och filmversion, båda är lika ruschigt äventyrsladdade.

Världsbygget är originellt, karaktärerna vältecknade (inklusive god karaktärsutveckling) och action-avsnitten ger fängslande spänning. Underhållande skämtsamheter finns, så även en del civilisationskritik - klassamhället är tydligt och den arbetare/slav som inte är fullt funktionsdugligt högpresterande längst ner i hierarkin rensas bort.

Bokserien befinner sig alltså inom science fiction-genren, målgrupp uppges vara 12-15 år.

"Maigret i New York" av Georges Simenon

Maigret i New York av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 195. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1946 och första svenska upplagan utkom 1953). Originaltitel: Maigret à New York.

"Maigret i New York hamnar mitt i gangsteruppgörelse med rötter i tragisk historia trettio år tillbaka.

Maigret har precis gått i pension och tillbringar sina dagar på landet i Meung-sur-Loire med att spela belote och tömma ett och annat glas calvados. Han är dock inte svårövertalad när en ung fransk-amerikan, sonen till en välbärgad affärsman, dyker upp och berättar att hans far är i fara och att han behöver Maigrets hjälp. Redan första dagen i New York försvinner den unge mannen och Maigret hamnar mitt i en gangsteruppgörelse. Men med hjälp av en före detta varieté­artist som blivit sierska, en alkoholiserad journalist, en ambitiös överkonstapel samt hans gamle vän från FBI, Michael O’Brien, lyckas Maigret till slut lösa mysteriet som har sina rötter i en tragisk historia långt tillbaka i tiden."

Maigret, som nu alltså har gått i pension, hamnar i ett hektiskt New York med ett mysterium att lösa. Med sitt varsamma tempo går han grundligt tillväga, i detta land och i denna storstad där irritationsmomenten blir många. Om de kulturella skillnaderna mellan USA och Frankrike på 40-talet är trovärdigt överensstämmande med verkligheten kan jag förstås inte ha en aning om, men det är helt klart roligt och underhållande. Det finns verkligen mycket Maigret retar sig på och finner störande, t.ex. detta med idéerna om individens maximala frihet, som ibland tycks försvara mänsklig misär och kriminalitet.

De snillrika twisterna är många, spännande och slutet kommer som en överraskning. Miljöer, atmosfär och stämningar levandegörs på ett slags filmiskt sätt. Känns verkligen som man befinner sig där och då i New York (med allt vad det innebär) sett ur Maigrets perspektiv och vad han får vara med om. Romanen är trots sitt ringa sidantal fylld av dramatik och spännande karaktärer, historien är både mörk och laddad, vad hemlighålls i det förflutna? Händelserna som inträffar har länkar tillbaka i tiden, alla är inte vad de först verkar vara. Lurigt.

Maigret låter sig verkligen inte imponeras av New York. Ingen talar franska, oartigt bemötande, för mycket whisky, inga vicevärdar i de slitna flerbostadshusen där fattigt folk flyttar ut kort efter de flyttat in, kriminella som tycks ges frihet att fortsätta brottets bana, det där hycklande godtyckliga vind för våg-sättet ... Maigret biter ihop, men blir på dåligt humör. Riktigt rolig, snabbläst och klurig deckarklassiker!

Såklart kommer jag att fortsätta läsa Georges Simenon. Maigrets humanism och rättspatos ger mersmak. Här är några av titlarna i serien om kommissarien:

"Alice i Underlandet" av Lewis Carroll

Alice i Underlandet av Lewis Carroll. Illustratör: Robert Ingpen. Översättare: Christina Westman. Läsålder: 9-12 år. Utgivningsdatum för denna nyutgåva: 2009-10-16.

 

"Den oändligt fantasifulla berättelsen av Lewis Carroll började med en saga som berättades på en båtutflykt en sommardag år 1862. Åhörare var tioåriga Alice och hennes båda systrar, döttrar till dekanen vid Christ Church College i Oxford, där Lewis Carroll undervisade. Barnen blev så förtjusta i den otroliga sagovärld han målade upp att de bad honom att skriva ner berättelsen.

Alla de drömlika äventyr som Alice råkar ut för när hon har fallit ner i kaninhålet, och inte minst de oförglömliga figurer hon träffar på där, fängslade omedelbart både barn och vuxna. Den ständigt leende Solkatten, Hattmakaren, den vita kaninen och Hjärter Dam har alla kommit att bli några av litteraturens mest älskade och uppskattade sagofigurer."

Oerhört fint och detaljrikt illustrerad barnboksklassiker, där text och bild är fantasifullt arrangerade. En klart njutbar läsning tack vare illustrationerna, där varje känsla i texten återspeglas i ansiktsuttrycken på ett så fantastiskt sätt.

Missade Carrolls berättelser som barn och tar igen det nu. Influenser från och hänvisningar till denna klassiker är ju som vi vet ymniga, så självklart var det spännande att få läsa själva ursprungskällan till dessa. Nu kommer jag i fortsättningen inte bara tänka på konspirationsteoretiker nere i kaninhålets (nätets) Underland, när denna äventyrliga saga nämns.

På sätt och vis påminner berättelsen om en för mig annan barndomsfavorit, den av Hans Arnold illustrerade Allrakäraste syster av Astrid Lindgren. Alice i Underlandet gav mig en liknande mysig känsla.

Det är ljust, glittrigt och glatt, men växlar även till sånt som är mörkt, skrämmande och hotfullt. Utmanande situationer längs vägen, svårigheter att tackla, egendomliga figurer att försöka förstå och bemöta. Det drömlika får till slut sin förklaring.

Bra med förord och efterord som ger lite mer, t.ex. historik.

Smakprov på illustration får visa Cheshirekatten:

"Skräcknoveller" av H. P. Lovecraft

Skräcknoveller av H. P. Lovecraft. Vertigo Förlag. Översättning: Sam J Lundwall m.fl.. Kommentarer och bibliografi: Martin Andersson. Förord av Carl-Michael Edenborg. Utgiven: 2011-08-29. Antal sidor: 612. ISBN: 9789185000906

"Skräcklitteraturens mästare H P Lovecraft med den största samlingen av hans främsta och hemskaste noveller som någonsin presenterats i Sverige. Dessutom i en lyxig utgåva med linneband, lässnöre, trådbindning, fylliga kommentarer och en svensk Lovecraftbibliografi. Ett måste för Lovecraftälskare!"

Noveller som ingår i samlingen:

1. Dagon
2. Polaris
3. Minnet
4. Det vita skeppet
5. Randolph Carters berättelse
6. Katterna i Ulthar
7. Templet
8. Uppgifter rörande Arthur Jermyn och hans anfäder
9. Celephais
10. Den andra sidan
11. Nyarlathotep
12. Ex oblivione
13. Mossen
14. Återkomsten
15. De andra gudarna
16. Erich Zanns musik
17. Midnattsgästerna
18. Vad månen ser
19. Azathoth
20. Hunden
21. Råttorna i muren
22. Det onämnbara
23. Festivalen
24. Skräckens hus
25. Mannen
26. I gravkammaren
27. Kall luft
28. Cthulhu
29. Pickmans modell
30. Silvernyckeln
31. Det sällsamma gamla huset i dimman
32. Färg bortom tid och rum
33. Avkomlingen
34. Drömmarna i häxhuset
35. Varelsen på tröskeln
36. Boken
37. Jägaren i mörkret

Superfin och omfattande svensk utgåva med ovanstående hela 37 noveller, varav en del med all säkerhet kommer att läsas flera gånger. Det här är en bok man vill äga. Glad att den fanns där i min hylla då tillgången av böcker sinade. 

"Ohyggligt" många ord är återkommande, förstärkningsorden är många för att man riktigt ska fatta hur hemskt det är... sådant kan förstås upplevas en aning ansträngt och överspänt, när man såhär som jag nu gjort läst samtliga texter boken rakt igenom. Det inträder en viss mättnad. Antagligen därför helhetsupplevelsen betygsattes med ett så lågt betyg som en trea här i Bokhyllan. Ingen tvekan om att Lovecraft efter sin livstid haft/har oerhört stor betydelse som inspirationskälla för författare som skriver skräck och science fiction. Anser att det här absolut är en bok alla läsare av dessa genrer bör ha i sin bokhylla, detta oavsett om man tidigare läst eller inte läst H.P. Lovecraft.

Det ger mersmak. Nya illustrerade utgåvor lockar. Men, som sagt, det kan bli "för mycket av det goda"... Nu behöver jag en paus från Lovecraft.

Läst maj

1. Masken rämnar - En antologi. Redaktör: Jenny Enochsson. Rec.ex.
2. Flugornas herre av William Golding. Från egen hylla (omläsning).
3. Skräcknoveller av H. P. Lovecraft. Från egen hylla (delvis omläsning).