Läst juni

1. Vätten, Mikael Strömberg (bibliotekslån)
2. De utstötta (Ruth Galloway #6), Elly Griffiths (ur egen bokhylla)
3. Grumpy Cat: En butter bok av en sur katt (ur egen bokhylla)
4. Pappersstäder, John Green (ur egen bokhylla)
5. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman (ur egen bokhylla)
6. Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla, Maria Gustavsdotter (bibliotekslån)
7. Kritikern, Dean Koontz (bibliotekslån)
8. Mr. Mercedes (Bill Hodges trilogi, #1), Stephen King (ur egen bokhylla)
9. Käre ledare, Jang Jin-Sung (annat lån)
10. När en unge skulle ur boet / Ur malströmmens virvlar, Maria Sandel (Recensionsexemplar från  MIX Förlag /E-bok / ur egen bokhylla)

"De utstötta" av Elly Griffiths

De utstötta av Elly Griffiths är den sjätte delen i deckarserien om arkeologen Ruth Galloway.

Det här är den första roman jag läser av Elly Griffiths och blev riktigt mäkta imponerad. Har inte läst en så bra kriminalroman sedan Henning Mankells serie om Kommissarie Kurt Wallander, vilken var en bokserie jag följde slaviskt vartefter böckerna kom ut under hela 90-talet. Så underförstått var det här något i genren som passade mig helt perfekt.

Har kanske nu ganska höga förväntningar på att nästa bok i serien skall vara lika bra, den sjunde delen "De öde fälten" väntas komma ut i svensk översättning i slutet av nästa  månad.


Så här beskrivs handlingen i De utstötta från förlaget:

"Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar arkeologen Ruth Galloway skelettet av mor Krok, en kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat flera barn.
Kommissarie Harry Nelson har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.
Samtidigt blir Ruth alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att dramatisera mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen."

Denna deckare bjuder på intressanta historiska platser och spännande händelseutvecklingar; gamla och nya mord; arkeologi, historia och kriminalteknik. Här finns annorlunda och roliga karaktärer samt väldigt komplicerade relationsdrama i lagom dos. Denna mix kombineras sen med riktigt obehagliga hemska händelser, mytologi, mystik och sådant som gränsar till det övernaturliga. 

En äkta brittisk deckare när den är som allra bäst och jag längtar redan till nästa bok i serien med den oglamorösa Ruth i huvudrollen.

"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Lätt att fängslas av och svår att släppa är Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

Handling: Bokens huvudperson återvänder till sin gamla hemstad med anledning av en begravning, han återser sitt barndomshem och minns en flicka vid namn Lettie Hempstock, som påstod att dammen bakom hennes hus var en ocean. Mannen beslutar sig för att besöka huset där Lettie bott tillsammans med sin mor och mormor, han beger sig dit, sätter sig på en gammal nött bänk intill dammen och glömda minnen från det förflutna börjar komma åter. Här börjar huvudberättelsen som handlar om händelser som utspelade sig när mannen var en sjuårig pojke. Den berättelsen vill jag inte orda mer om just här, det bästa med en sådan här bok är troligen att veta så lite som möjligt innan man själv läser den.

Själv upplevde jag romanen lite som ett konstverk, ett sådant där som man kan upptäcka nya detaljer hos, infallsvinklar och tankar kring, efteråt eller vid omläsning. Blev förvånad att upptäcka att det här var en sådan ovanlig bok som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att läsa om, inte ofta just det händer för annat än gamla klassiker.

Har tidigare av författaren läst Amerikanska gudar och hade efter den ganska låga förväntningar inför detta andra försök (Neil Gaimans American Gods var ju en prisad roman från 2001). Oceanen vid vägens slut blev för mig ett uppenbart bevis på att man alltid skall försöka ge en författares böcker en andra chans, för; behövs det nämnas att jag blev övermåttan positivt överraskad?

Som den oerhört fantasifulla berättelse detta är, trollbinder den mig från första stund. Det här är verkligen en författare som kan skildra ett barns perspektiv makalöst inlevelsefullt - mycket skickligt gjort. Berättelsen fortskrider i ett filosoferande skimmer som berör vetenskap och det okända, om tiden och människans åldrar, minnena och det glömda; vävs in i handlingen på ett skickligt och hänförande vis som gör den här lilla boken så stor. Det är sagolikt, kusligt och återuppväcker minnen av den sorts magi som bara hör barndomen till - helt fantastisk läsupplevelse helt enkelt. Avslutningsvis, när man läst klart boken och lägger den ifrån sig, stannar den fortfarande kvar i tanken, det här är en bok man absolut inte glömmer.

Nu förstår jag varför Neil Gaiman fått kultstatus i vår tid, för visst kan jag äntligen inse vad man menar med att böckerna kan läsas "på många olika nivåer" - precis så är det med Oceanen vid vägens slut, oberoende av ålder; missa inte den.

Nå, är det här en vuxen- eller ungdomsroman? Enligt nätbokhandlare är det en "unga vuxna" eller barn- och ungdomsroman, men vad jag nu utrönt av dagspressens intervjuer med författaren, omnämns den som hans "första vuxenroman på åtta år". Därtill får man väl anta att det är tidigare meriter som spelar in då klassificeringen gjorts av handlarna (innan jag började bokblogga skulle jag valt bort en sådan bok som inte ansetts som vuxenroman - trist men sant).