"Sektens barn" av Mariette Lindstein

Sektens barn av Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Sista delen i hyllad sekttrilogi 

Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 

Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 

Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 

Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen."

Vilken rysare! Ett fantastiskt bra avslut på en superspännande (och lärorik!) bokserie med sekttema. Som psykologiska thrillers i fiktiv form får man genom att läsa den här trilogin ökad förståelse för hur sekterism fungerar, något som de flesta av oss inte har en aning om.
Kanske man tänker att det är oerhört lättmanipulerade ungdomar som råkar ut för sådant; att man utifrån enkelt kan avgöra om det handlar om en sekt eller ej (vaga sekttendenser kan ju förstås finnas inom vissa grupper ändå); att man rätt kan bedöma en förtroendeingivande och karismatisk ledargestalt utifrån dennes apparition mot omvärlden. Sällan är något okomplicerat, inte heller är så fallet när det gäller att förstå det här med sekter och den manipulation som en sektledare (ofta med stark personlig utstrålning) använder. Enkelt är det helt klart heller inte för de medlemmar som lyckats hoppa av. Och hur kan sen livet te sig för sektmedlemmarnas barn, för de som blir kvar? Det kan vi få en föreställning om i den här sista och avslutande delen Sektens barn.

En del av händelseförloppet kretsar kring Sofia, Benjamin och deras tonåriga dotter Julia. Sofia och Benjamin lever nu sitt liv en god tid efter avhoppet från sekttillvaron på Dimön. Parallellhistorien handlar om Franz Oswald och hans söner Thor och Vic. Genom Thors redogörelse får man successivt ta del av hans uppväxt inom den återuppståndna sekten ViaTerra, där barnen drillas med teser, hårt arbete och kuvande tyranni. Kapitlen växlar mellan vad som händer i Sofias liv (efter den stora förödande stormen) och dessa "brev" från Thor. Det blir ett perspektiv utifrån betraktat och ett annat perspektiv inifrån sekten där den tyranniske ledaren Franz Oswald styr. Prologen ger en bild av en intensiv dramatisk situation som hör till något som kommer att ske längre fram, och genom berättelsens gång kommer man bit för bit närmare en förklaring. Behöver jag nämna att det blir effektfullt och att detta är en skönlitterär bladvändare med nerv? Nej, trodde väl inte det.

Brukar nämna att man kanske inte bör jämföra författares böcker sinsemellan, och ändå gör jag det så ofta. Gillar du Sharon Boltons psykologiska thrillers kommer du nog garanterat att gilla böckerna av Mariette Lindstein. Så, nu gjorde jag det igen. Här finns på samma vis det lite oförutsägbara, en fängslande intrig och speciella karaktärer med komplicerade personligheter, det där drivet i handlingen gör boken oerhört svår att lägga ifrån sig, man blir fast! Känns det igen?

Sammanfattningsvis: Det som är speciellt och särskiljer just den här thrillerserien från andra spänningsromaner av liknande sort, är den äkta känsla man får p.g.a författarens egna erfarenheter genom att själv ha levt i en sekt. Det blir en insikt på ett djupare plan för hur det hela fungerar och som är väldigt intressant att ta del av. Man tycker helt enkelt att man blivit lite klokare efter att ha läst dessa böcker, stort plus tycker jag. Den här sista delen i bokserien knöt ihop det hela perfekt och det känns avslutat på ett mycket bra sätt, högsta betyg utan tvekan och rekommenderar hela trilogin varmt. Böckerna tycker jag bör läsas i ordningsföljd för bästa behållning.


Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden / E-bok / Ljudbok
Adlibris: Inbunden / E-bok / Ljudbok

Andra bokbloggare om Sektens barn:
MsHisingen
hyllan
Johannas Deckarhörna
stories from the city

"Djurfarmen" av George Orwell

Djurfarmen av George Orwell.

"I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om Djurens gård kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen.
Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper."

Det är nu andra gången jag läser Djurfarmen, och så fantastisk den är! Har man inte alls läst den, så gör det.

Djurfarmen, eller Djurens gård som den svensköversatta titeln även kan vara, är från 1945. Det är en satirisk roman och fabel som handlar om situationen innan och under Stalintiden, och innan andra världskriget. Orwell lär ha beskrivit sin roman som en satirisk saga mot Stalin.

Förutom revolutionen där på djurens gård och dess ledares tilltagande korruption, handlar romanen även om den förlorade utopin som på vägen fördärvas av uselt känslokallt beteende, inkompetens och likgiltig maktlystnad utan långsiktiga perspektiv.

Djurfarmen visar upp en revolution som hamnat på villovägar och som leder till ett hänsynslöst skräckvälde. Fabelns två huvudkaraktärer skall symbolisera verkliga "förebilder": Napoleon som Stalin och Snöboll som Trotskij.

Kort om handlingen: På bondgården Manor Farm bestämmer sig djuren att inleda ett uppror. Bonden drivs från farmen och djuren förbättrar till att börja med sin situation. Inledningsvis innehas ledarskapet av grisarna Snöboll och Napoleon, varav Snöboll blir den som jagas på flykten av gårdens hundar då tiderna förbistrats. Snöboll blir nu den mytiska figur som i sin frånvaro anklagas för det mesta som har gått och som går snett på farmen. En skrämmande diktatur växer sig allt starkare och det djuren tidigare upplevt under den svåra tiden med bonden kommer åter i förnyad förstärkt form. Tiden går, historieförfalskning sker, ingen minns hur det var från början, vad som då beslutades och vilka regler som tidigare var vägledande. Men vad händer med Napoleon och hans närmsta "ledningsgrupp"? Håller han inte på att sakta men säkert genom moraliskt förfall förvandlas till en hänsynslös människa? Hur var nu parollen?... "Fyra ben bra - två ben ... "?

Själv kunde jag inte denna gång låta bli att se Nordkorea, dess ledare och dess folk, framför mig då boken lästes. Läskigt med diktaturer, oavsett om det gäller hela länder eller olika typer av grupper där ett ledarskap går bananas, där lögner och förtryck används som metod att styra folk åt fanders.

Av de olika djuren som figurerar tar jag särskilt den vänlige hästen Boxer (som lär symbolisera arbetarklassen) till mitt hjärta. Trots alla tokigheter är han ständigt lojal och tillgiven, jobbar på och härdar ut med sitt strävsamma: "Jag kommer att arbeta hårdare".

Andra bokbloggare om Djurfarmen:
Bokhuset
Fantastisk Fiktion

Läst maj

1. Triffiderna av John Wyndham (bibliotekslån)
2. Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)
3. Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij (bibliotekslån)
4. Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius (bibliotekslån, e-bok)
5. Hormonbibeln av Martina Johansson (bibliotekslån)

"Mysrys" av Kim M Kimselius

Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius.

"Kryp ned under filten och följ med på en spännande resa genom Kim M. Kimselius noveller. Här möter du både glädje, sorg och berättelser om andar. En bok som både är mysig och ryslig att läsa! Den här boken lämnar inte någon oberörd.
Många läsare har fascinerats av Kim M. Kimselius historiska äventyrsböcker. I denna novellsamling kommer du Kim närmare än du har gjort i någon annan av hennes böcker.
"Känner du mig?" börjar Kim med att fråga. Efter att ha läst denna novellsamling lovar jag dig att du har lärt känna både författaren, hennes flödande berättarglädje och sprudlande livsglädje."

Bokus kategoriserar den här novellsamlingen till "Skräck- & spökhistorier", blev lite överraskad att det till största del var något helt annat, men ändå oerhört positivt överraskad! Tänkvärda historier med empati, värme och spänning i en oerhört trivsam och lättläst mix, det här är en sådan perfekt presentbok. Läste den själv som e-bok men boken finns alltså även som häftad för rimligt pris, så om det blir en bokus-beställning framöver kommer denna att slinka med, utan tvekan.

Man får möta människor i olika livssituationer och olika åldrar, i med- och motgång, genom sorg och glädje. Detta varvas sen med deckargåtor, rysliga thrillers och lite spökerier/andliga besök. Det blir berättelser som berör och framkallar känslor hos läsaren, endera sitter man med en tår i ögat eller med ett leende. När man blir berörd av berättelser på det viset är det riktigt bra, anser jag. Även om det är enkelt och alldagligt skrivet går vissa av historierna liksom rakt in i hjärtat.

En del av novellerna lämnar slutet öppet (och lite oavslutat), men samtidigt ger det ju uppgiften att själv fylla i tänkbara händelseutvecklingar i förlängningen. Så i det stora hela, med lite eftertanke, är just det faktiskt inte heller så illa.

Det personliga som ingår förutom själva novellerna var jag inte riktigt beredd på. För mig kändes det där lite malplacerat, men möjligen känner man annorlunda då man läst författarens tidigare böcker (huvudsakligen barn- och ungdomsböcker). Det här var den första bok jag läst av Kim M Kimselius, och det gav mersmak, så det är väl bara att hoppas att det kommer fler noveller i samma stil, för det här tyckte jag mycket om.

"Triffiderna" av John Wyndham

Triffiderna av John Wyndham. Översättning: Sven Elmgren. Beskrivning hämtad från Styxx Fantasy:

"Morgonen efter att himlen exploderat vaknar Bill Masen upp i en mardröm. Större delen av Londons befolkning har blivit blinda och i trädgårdar och parker lurar de märkliga köttätande växterna som nyligen dök upp som från ingenstans.
Bill, och de få människor som ännu har synen i behåll, ställs inför en rad svåra beslut kring hur mänskligheten ska kunna leva vidare.
Vissa sätter sin tillit till att amerikanerna ska komma till undsättning, en del litar på att Gud ska ställa allt till rätta, andra lyssnar bara till vapnens makt.
Bill Masen är en av få som inser att Triffiderna är på väg att ta över och hans resa från Londons förorter ut på den engelska landsbygden är en av science fiction-litteraturens mest lästa och betydande böcker.

Vi är jätteglada att kunna presentera Triffiderna för en ny generation läsare som kommer svepas med i en av de första efter katastrofen-berättelserna som inspirerat många, bland annat tv-succéerna Doctor Who och Walking Dead."

Triffiderna utkom första gången 1951 och den här nyutgåvan (2015) har fått den första svenska översättningen från 1953.

Triffidernas dunkla tillkomst och den business man funnit i att utvinna den hälsosamma vegetabiliska triffidoljan kom mig att associera till människans riskfulla skapade av GMO i nutid. På 50-talet var väl knappast GMO något man hade en susning om skulle komma, så parallellen är ju spännande.

Miljöbeskrivningarna, bl.a. ett London i förfall, är magnifika och bara dessa är värda en särskild rekommendation för att läsa boken. Stad, landsbygd, fastland eller öar, var finns störst möjlighet till överlevnad i en värld efter katastrofen?

De uppkomna försöken att bilda olika sorters samhällen, under olika typer av ledarskap, är också intressanta och väcker tankar.

Vill man sen inte göra olika tankeväckande tolkningar och se metaforer för allt möjligt (inte minst för tiden som var då boken skrevs), går det alldeles utmärkt att läsa storyn rakt av som ren underhållning. Såg som yngre den brittiska TV-serien på 80-talet som baserades på boken, och blev faktiskt positivt överraskad att boken var så bra som den faktiskt var i det stora hela.

Läst april

1. Konstnären, Diane Karlstrom & Magnus Carling (ebok, recensionsexemplar / Recito Förlag)
2. Fienden bor inte under sängen, Monika Orski (bibliotekslån)
3. Undine av, Friedrich de la Motte Fouqué (bibliotekslån)
4. Nomadplaneten, Emanuel Blume (recensionsexemplar / Typ förlag)
5. Ubik, Philip K Dick (bibliotekslån)
6. Siden Sammet, Maria Lang (bibliotekslån)
7. Använd aldrig arsenik, Maria Lang (bibliotekslån)
8. Missdåd, Karin Erlandsson (bibliotekslån)
9. Magstarkt!, Martina Johansson (bibliotekslån)
10. Hotet mot din hjärna, David Perlmutter (bibliotekslån)

"Ubik" av Philip K Dick

Ubik av Philip K Dick. Översättning och efterord av Johan Frick. Info hämtad från bokförlaget Bakhåll:

"Philip K Dicks hyllade mästerverk romanen Ubik i översättning och med efterord av Johan Frick.
     Philip K Dick må vara mest känd för de berättelser som nått vita duken, som till exempel Blade Runner och Total Recall men hans produktion var mycket större än så och för de verkliga finsmakarna – de inbitna Dickkännarna – finns det några andra Dick-romaner som står högre i kurs. Mest hyllad av alla är Ubik.
     Vad är Ubik? Ubik är just det du behöver när du känner att du behöver något. Känner du dig hängig, slö, nere – då behöver du Ubik.
     Håller allting på att gå över styr, håller allting på att glida dig ur händerna – tänk då på att Ubik finns att ta till.
     Men vad är Ubik? Hur känner man igen Ubik?
     Ubik finns i så många former att du inte kan räkna dem alla. Ubik finns som spray, som tabletter, som dryck, som rakblad, som hårbalsam, som deodorant, som BH, som rengöringsmedel, som städredskap, som frukostflingor, öl, kaffe, plastpåsar, salladsdressing, vem vet, kanske även som tankeöverföring. Varianter ingen sett, ingen anat. Och det självklara, ofrånkomliga behovet av Ubik blir bara mer och mer påträngande för de allra flesta av oss.
     Dicks roman om den undergörande substansen Ubik tillhör den sällsynta sortens historier som får läsaren att ramla av stolen i häpnad ett antal gånger under läsningen – Va?! Var det detta allt gick ut på! Den som till exempel läst John Fowles bok The Magus (på svenska Illusionisten) har varit med om den hisnande upplevelsen.
     Berättelsen kretsar kring Joe Chip. Han har till sin förfäran märkt att verkligheten omkring honom har börjat "regrediera". Det verkar som om tobaken i cigaretterna har torkat ihop, nyköpt mat känns ofräsch, några av små­mynten i hans ficka uppvisar fel årtal. Hans alldeles nya brödrost har förvandlats till en brödrost av äldre modell.
     Hur handlingen utvecklas ska givetvis inte föregripas men det är inte tal om annat än att Dick är värd sin position som en av de mest tankebändande – most mind­bending, most mind-blowing – av alla författare i den moderna litteraturen.
     "Ubik är en av de mest fascinerande böcker jag någonsin läst" skriver A Aiman i The Guardian.
     Dicks roman Ubik är "ännu mer briljant än motsvarande verk av Thomas Pynchon och Don DeLillo" enligt Roberto Bolaño."

Det avslutande efterordet (läste det två gånger för att det var så bra!) av Johan Frick var nog det man behövde för att inte ångra att man lagt ner tid på denna hyllade SF-roman (från 1969) av Philip K Dick. Uppfattade storyn som motsatsen till välskriven, och då oerhört pladdrig, stökig och osammanhängande, och jag förstår nu varför. Den existentiella meningen bakom denna "röra" gav ändå anledning till att även jag kan förstå hypen kring romanen. Hör till dom som gillar fiktion som genererar tankar kring existentiella frågor. Kanske kan boken bli bättre som film (så var det ju verkligen med Blade Runner)? Filmrättigheter är uppenbarligen redan köpta och filmning lär ha varit tänkt att påbörjas 2009 (hur det sen är med den saken vet jag ej).

Varje kapitel inleds med en klämkäck reklamslogan för Ubik (underförstått någon slags högre gudomlig makt).

Mitt hår är så torrt och flygigt. Vad ska en
stackars flicka göra? Enkelt - gnugga in lite
Ubik hårbalsam. Efter bara fem dagar har
Ert hår fått ny spänst och lyster. Ubik hårvårds-
produkter, använda enligt bruksanvisningen,
är helt ofarliga. 

(Kapitel 9)

Handling: Storyn äger rum tidsmässigt i ett framtida 1992, platsen är i huvudsak ett hårt kommersialiserat Kalifornien. Man får följa Joe Chip som arbetar för säkerhetsbolaget Runciter associates. Företaget erbjuder tjänster som handlar om att blockera individer med parapsykologisk förmåga vad gäller prekognition (förmågan att uppfatta sådant som ännu inte hänt) och telepati. Joe Chip har till uppgift att läsa av hur pass starka parapsykologiska förmågor personer besitter. Firman anlitas för ett uppdrag förlagd på månen, men något inträffar där som får ödesdigra konsekvenser för Joe Chip och hans medarbetare. En förändrad verklighet blir alltmer bisarr, det som händer blir bara konstigare och konstigare i en värld som redan innan var extremt egendomlig med bl.a. "halvlevande" och talande dörrar (även kylskåpsdörrar!) som kräver avgift för att gå att öppna. I en senare del av berättelsen blir jakten på "Ubik-spray" central. Varför den där sprayen blir så viktig beror på en sällsamhet som trissar upp handlingen och får den om möjligt ännu mer rörig. Sluttwisten blir en twist i twisten... mycket speciellt.

Pigga upp trötta ytor i köket med det nya
mirakelmedlet - Ubiks extrablanka, klibbfria
plastbeläggning, lätt att applicera och
fullkomligt ofarligt om anvisningarna följs.
Besparar Er ändlöst skrubbande - Ni glider
rakt ut ur köket!

(Kapitel 7)

Men visst är de liksom lite kul ändå de där reklaminslagen?!

En del av den här romanens tankestoff satt i händerna på en mer strukturerad SF-författare i nutid skulle kunna bli så mycket bättre. Philip K Dick hade helt klart snillrika idéer, men framförandet lämnar för mig helt klart mer att önska.

"Nomadplaneten" av Emanuel Blume

Nomadplaneten av Emanuel Blume. Typ förlag. Utgivningsår: 2016. Recensionsexemplar, häftad (danskt band). 

Tyckte Nomadplaneten höll hög kvalité fram till kapitlet "Kapellet", därefter blir det till viss del ganska flummigt. Men annars riktigt bra, toppenspännande och suggestivt.

Blev fängslad av samspelet och samtalen mellan expeditionsdeltagarna, deras skräckblandade fascinationen över vad de får uppleva och reaktionerna på den mentala pressen. Karaktärerna blev förutom med sina skiftande personligheter även extra intressanta genom att man fick ta del av deras bakgrundshistorier, och intrigen i sig var tänkvärd. Miljöbeskrivningarna kändes väl genomarbetade för att ge en klar bild som var lätt att leva sig in i, kanske ibland alltför detaljerad. Rakt igenom ett fantasifullt äventyr med både upptempo och transcendental stillhet inför skönhet som både fascinerar och skrämmer.

Det är fantasifullt med en viss realism i botten genom tänkta framtidsscenarier, vetenskapliga teorier och fysik.

Handlingen placerar sig tidsmässigt i ett tidigt 2100-tal. Mänskligheten har mött stora motgångar genom en snabbt eskalerande växthuseffekt och påföljande ekonomiska tillbakagångar, detta har lett till en värld fylld av konflikter.
När så en ny stjärna siktas på himlen, vilket visar sig vara en vandrande s.k. nomadplanet (rogue planet), som fått namnet Gilead, tar ledare runtom i världen beslut om en gemensam internationell rymdexpedition, vilken är tänkt att förflytta folks uppmärksamhet bort från det växande missnöjet på jorden mot en hårt mediebevakad rymdsatsning, ett sorts samlande event som skall skapa hoppfullhet och gemenskap.
Rymdfarkosten bemannas av en grupp bestående av militär, tekniker och forskare; åtta astronauter varav en, bara veckan innan uppskjutningen, avslöjas vara terrorist och ersätts av svensk-kenyanske astrofysikern Jonathan Othiambo, vilken blir berättelsens huvudperson. Misstankar mellan deltagarna uppstår under expeditionens gång, finns där andra mål med deltagandet än det avsedda? Under "jupiterpassagen" händer något oväntat som skapar oro i besättningen och när man senare befinner sig framme vid planeten Gilead börjar konflikter och konspirationsteorier frodas genom mystiska upplevelser och egendomliga vetenskapliga upptäckter i planetens inre hålrum. Temamässigt uppges Nomadplaneten handla om förändring, förnekelse och skuld.

Ett spännande och välskrivet rymdäventyr som troligen kan passa alla, även de som anser att science fiction befinner sig utanför deras safe zone. Räcker gott med att det finns ett intresse för rymden, framtiden och hur människan förhåller sig till dessa, för att fatta tycke för detta rymdepos.

Parentes: Missa inte närporträtt av Jupiter (finns väldigt fascinerande fiktiva beskrivningar i närbild av den planeten i Nomadplaneten annars).

Finns att köpa på:
Science fiction bokhandeln: Häftad
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad

Andra bokbloggare om Nomadplaneten:
Mina skrivna ord
elsasbokhylla.se

"Ett berg högre än Everest" av Jon Krakauer

Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Översättning Jan Järnebrand. Beskrivning hämtad från bokus:

"Ingen kan som Jon Krakauer levandegöra bergsbestigningens dramatik och lockelse.
Här får vi följa honom uppför frusna vattenfall och lodräta klippsidor, på K2, Mount McKinley och Eigers fruktade nordvägg. Men Krakauer skriver också om klättring i kanjoner, om vinterflygning i Alaska, om sin egen (dumdristiga) solobestigning av den fruktade klippelaren Devils Thumb, om Chamonix (världens centrum för livsfarliga sporter), om hur det är att vara instängd i ett tält under en veckolång snöstorm, om de originella engelska tvillingbröderna Burgess (som slåss, dricker och klättrar med samma entusiasm), om huruvida Mount Everest verkligen är världens högsta berg.

Jon Krakauer slog igenom som äventyrsskildrare på hög nivå med Tunn luft, en redan klassisk skildring av en bestigning av Mount Everest i maj 1996 som slutade i katastrof. Krakauer nådde toppen och överlevde, men nio människor omkom. På svenska finns även In i vildmarken."

I förordet nämns som en slags "varudeklaration" att boken inte ställer frågan "Varför skulle en normal människa vilja göra något sådant?", d.v.s. syssla med bergsklättring. Däremot menar författaren sig vilja slå hål på myten om att människor som dras till denna högrisksport är smått "rubbade" och att de som läser boken även bättre skall förstå varför folk klättrar samt varför de blir besatta av klättring. Rubbade har jag nog inte tänkt att bergsklättrare är, däremot fick man ju som grundläggande medicinsk kunskap lära att extrema spänningssökare ofta har lägre halt av enzymet MAO och för en sådan krävs enormt mycket mer än en spänningsroman för att känna sig tillfreds med tillvaron. Så visst är det intressant att läsa en bok om bergsklättrare av en bergsklättrare, som dessutom är en fantastisk skribent.

Har nu läst mig igenom alla översatta böcker av Jon Krakauer, och hade önskat det fanns fler, för som författare kan han verkligen konsten att skriva på ett fängslande sätt, ofta väldigt ärligt, djupgående och beskrivande, utan att bli tråkigt. I Ett berg högre än Everest saknar man dock djupet, trots att jag som vanligt blir imponerad av förmågan att förmedla de äventyrliga upplevelserna (man måste inte vara insatt i bergsklättring för att läsa den, visste för egen del inte ett skvatt om sådant innan Krakauers böcker). Boken är visserligen skapad av elva artiklar (plus en tolfte skapad för boken) tidigare publicerade i tidskrifter under 80-talet, och man får förmoda att stilen bättre attraherar läsare till den typen av media kanske?

Innehåll förutom förordet: Eigerdrömmar, Gill, Valdezis, Att vara fast i tältet, Flygarna i Talkeetna, Club Denali, Chamonix, Kanjonklättring, Ett berg högre än Everest?, Pojkarna Burgess, Dålig sommar på K2, Devils Thumb.

Läst mars

1. Svarthunden, KG Johansson (recensionsexemplar från Affront förlag)
2. Sjuka själar, Kristina Ohlsson (bibliotekslån)
3. Gnisselzonen, Anna Hallén (ebok, bibliotekslån)
4. Ett berg högre än Everest, Jon Krakauer (bibliotekslån)

Några utvalda nyord 2016

Nya ord hämtade från nyordslista 2016 (lite kortfattat):

Annonsblockerare:

Program som hindrar annonser att visas på internetsidor, t.ex. facebook.

Ekodukt:

Bro som håller ihop ekosystem på båda sidor av väg och möjliggör för vilda djur att passera.

Filterbubbla:

Ett urval av innehåll på internet som anpassats till individen. Filtreras automatiskt utifrån tidigare sökningar.

Fomo:

Oro för att gå miste om något speciellt roligt eller intressant. T.ex. rädsla att tacka ja till en inbjudan utifall något ännu roligare skulle dyka upp. (Fomo förkortning för fear of missing out, motsatsord jomo = joy of missing out)

Frågestrejka:

Undvika att ställa frågor för att bryta mönstret att kvinnor oftare ställer frågor till/om män än vad män ställer frågor till/om kvinnor.

Förstärkt verklighet:

Den verkliga miljön kompletteras med datorgenererade inslag. Fiktiva miljöer samspelar med verkliga.

Grindsamhälle:

Inhägnat bostadsområde som är stängt för allmänheten.

Influerare:

Person vars inflytande används i marknadsföringssammanhang. T.ex. att de som finns i den "digitala sfären", vilka alltså är flertalet, påverkar omgivningen i olika grad.

Läslov:

Lov då elever förväntas läsa extra mycket. Höstlov var på förslag att byta namn till läslov för att uppmuntra till läsning hos yngre. Blev det så då? Ingen aning!

Matsvinnsbutik:

Livsmedelsaffär som säljer varor till låga priser, varor som annars skulle ha kasserats. Lär finnas i Köpenhamn.

Poke:

Typ av sallad med rå fisk. Poke bowl eller pokesallad.

Preppare:

Någon som förbereder sig på att överleva en samhällskatastrof. Av engelskans prepper.

Proteinskifte:

Förändrade matvanor för att byta ut kött mot proteinkällor.

Samlarsyndrom:

Sjukligt tillstånd där ett samlande överskrider vad som kan ses som normalt. (Även hoarding)

Skamma:

Få någon att känna skam.

Vuxenmålarbok:

Målarbok för vuxna.

Växtmjölk:

Mjölkliknande dryck tillverkad av vegetabilier.

Använde mig för ovanstående av nyordlistan från Institutet för språk och folkminnen. Hela listan hittas här.

"Svarthunden" av KG Johansson

Svarthunden av KG Johansson. Affront förlag.

I Svarthunden får man möta skrämmande ondska i norrländsk bondby och två olika människoöden under två olika tider, Astrid på 1800-talet och Erik som växer upp under tiden för andra världskriget. Platsen är närmare bestämt glesbygd kring Malå och Arvidsjaur.

Fick förfrågan från bokförlaget om jag var intresserad av att läsa och bokbloggs-recensera den här historiska skräckromanen, då den nyligen kom ut i pocketformat. Blev faktiskt förvånad att inte ha uppmärksammat det första releasetillfället i början av maj förra året, brukar ha lite bättre koll för den här typen av genre. Hursomhelst kände jag inte till författaren heller.

Här krävs uppenbarligen extra uppmärksamhet och är såklart villig att ge den, för detta är så otroligt skickligt välskrivet, fantastiskt språk (lite dialekt i dialogen är toppen) och berättelsen är omsorgsfullt konstruerad, allt på ett sätt som gör att man dras med in i de där för bedrövligt mörka händelseförloppen. Visst! Det är oerhört frånstötande och vämjeligt det som ofta sker, det frossas i galen besatthet utan spärrar, onda mörka krafter, monsterskapelser, psykterror-tråkningar, våldsam mobbing, extremt mardrömslikt odiösa situationer av olika slag. Men detta är ju - trots att det nog gör de flesta av oss smått illamående - en del av historiens uppbyggnad för att uppnå helheten, för trots att ämnena är många hänger allt ihop. Till sist.

En hel del är alltså helt sant vidrigt motbjudande, men inte precis allt. Det finns även sådant som framstår som oerhört vackert, i kombination med något slags stillsamt svårmod, vilket gör det andra uthärdligt. Det finns ju sen trots svärta faktiskt lite humor också i det där byskvallret!

    "Mycket mer än så fanns egentligen inte att säga. Även om ingen av gummorna tänkte på den saken var det alltid roligare att prata om konstigheter och katastrofer än om folk som det gick bra för."

Alternerat får man ta del av Eriks och Astrids livshistoria, möta mörka familjedrama med ondskefulla hemligheter som ödesmättat bär genom tiden. Människorna försöker inte bara förstå det onda för att erövra förmågan att kunna identifiera och hålla den ifrån sig, utan Astrid t.o.m. letar upp den eviga ondskan (här manifesterad som en mer framgångsrik variant av Gustaf Frödings Gamle Skam) för att med dess hjälp söka egen vinning för sin vilja, och vad sådant leder till kan vi väl förstå. Det här är en en sådan historia som jag brukar beskriva har en "dimmer"-funktion där allt bara blir mörkare, och mörkare, för att till slut klicka till och bli totalt becksvart, här finns ingen ljusning, inte någonstans. Minsta lilla spirande hopp tillintetgörs snabbt, effektivt och brutalt. Slutet var nog svagheten i denna roman, inte så värst tjusigt precis, men det var väl förstås heller inte meningen kanske. :)

Att beskriva Svarthunden som en motsats till feelgood har gjorts, och kan nog tycka det är en strålande beskrivning. Vissa episoder är så obehagligt träffande i sin framställning och karaktärernas resignation/undergivenhet inför det hotfulla blir då rent smärtsamt.

Det historiskt beskrivna perspektivet för både enkelt folkliv ute på landsbygden, missväxtåren 1867-1869 och det som för senare tid sipprar in om andra världskrigets framfart, förhöjer läsupplevelsen betydligt. Visst finns här sådant i gammalt lantligt folkliv som känns lite fel och malplacerat, men det blir ändå inget som i det stora hela stör mig nämnvärt. Kan dock förstå att gårdsslakt av gris var något av en skräckupplevelse för barn i gårdarna förr i tiden, alla var ju heller inte nog små för att skickas ur vägen att hämta "rumpdraget" vid tillfället, utan var tvungna att hjälpa till. Skildringen av skogsmiljöerna tilltalar mig på både ljuvt och rysligt sätt. Den som sen någon gång hamnat i ett skogsparti som brunnit kan nog fullt ut förstå att det går att göra bra skräck av en sådan plats, det är kusligt i verkligheten på sådana platser och i fiktionen inser jag nu att den där kusligheten kan vridas upp till något rent förfärligt fasansfullt med ordentligt livlig fantasi!

De övernaturliga inslagen i form av mardrömslika miljöbeskrivningar, de hotfullt illvilliga karaktärerna med alltmer förmörkade sinnen och det "väsen" som nästlar sig in i människornas liv, är något som ger mig riktigt iskalla kårar. Att sen läsa något som är så här rakt och direkt utan omskrivningar, som med klara ord synliggör en mänsklig/omänsklig besatthet och ondska bortom allt förnuft, gör det hela bara ännu ruggigare. Människors onda handlingar gentemot andra är den värsta sortens skräck, den gör mig ibland vettskrämd (även i fiktionen). Tänker t.ex på vad Astrid är sturskt beredd att offra för sin envisa viljas skull, hur Eriks plågade mor blir trakasserad av sin alltmer alkoholiserade make, Erik som fastnat i en brutal övergrepp-/mobbingsituation, känslan av att sitta fast i en tillvaro utan ljusning, där inte ens hemmet som borde skänka trygghet gör det.

Sammanfattningsvis: Svarthunden är en svart saga som gör ont att läsa, du blir förskräckt, äcklad och smått illamående, men jag lovar att den är tankeväckande och inte lämnar dig oberörd efter en gastkramande läsning. Med anledning av det speciella språket, dialogerna, de påtagligt förtätade stämningarna och berättelsens konstruktion blir det som ett litet konstverk tecknat i svartaste svärta, såklart bör därför ingen skräckentusiast missa denna.

Tack Affront förlag för recensionsexemplaret!

Finns att köpa på:
Bokus:  E-bok / Inbunden / Häftad
Adlibris:  Inbunden / Häftad

Läst februari

1. Fisk & grönt, Åse Falkman, Anna Hallén (ur egen bokhylla)
2. Flickan med gåvorna, M.R. Carey (bibliotekslån)
3. Öga för öga, tass för tass, Maria Ernestam (bibliotekslån)
4. Pingvinlektionerna, Tom Michell (bibliotekslån)
5. Biten, Kelley Armstrong (bibliotekslån)

"Flickan med gåvorna" av M.R. Carey

Flickan med gåvorna av M.R. Carey. (Ordfront Förlag). Citerad text nedan från bokens baksida:

"Melanie är en väldigt speciell flicka. Dr Caldwell kallar henne för »vårt lilla geni«.
Varje morgon väntar Melanie i sin cell i militärbunkern på att dagens lektion ska börja. När de hämtar henne håller en vakt pistolen riktad mot hennes huvud medan två andra hjälps åt att spänna fast henne i stolen. Hon tänker att de nog inte tycker om henne. Ibland skojar hon och säger att hon faktiskt inte bits. Men ingen skrattar. 

Flickan med gåvorna utspelar sig i ett ödelagt England efter katastrofen. För de som hann stänga in sig finns fortfarande ett litet hopp om en framtid för mänskligheten - och då är det Melanie som är nyckeln. M.R. Careys kritikerhyllade thriller är en på samma gång skrämmande och känslosam berättelse om överlevnad och förlorad barndom. Boken har filmatiserats med bland andra Glenn Close och Gemma Arterton i huvudrollerna."

Innan boken började läsas var texten ovan i stort sett den enda informationen, förutom vetskapen om att det var en dystopi (vill gärna läsa sådana). Tror det är en fördel att inte veta mer innan och vill därför här inte avslöja för mycket om handlingen. Beskrivning som ges via nätbokhandel och förlag är utförligare vad gäller händelseförloppet, och trailer för filmen ännu mera. Så för den som ändå vill veta mer hänvisas till länkar ovan (bokus och Ordfront), och här kan man se den officiella filmtrailern för The girl with all the gifts. Författaren till boken har också skrivit manuset till filmen, vilken hade premiär oktober 2016 (lågbudgetfilm som ändå tycks ha fått ganska bra kritik). Romanen bygger i sin tur på M.R. Careys novell Iphigenia In Aulis, nominerad till Edgar Allan Poe-priset.

För mig visade sig Flickan med gåvorna bli en av de bästa dystopier - här postapokalyps - som lästs, någonsin. Den har allt! Intelligens, känsla och handlingskraft, sagor och symbolik, action och äventyr... och slutligen ett hoppfullt framtidsperspektiv för kommande generationer. Historien är djupsinnigt berättad, fast på ett lättillgängligt sätt.

Man får genom en strapatsrik och spänningsladdad händelseutveckling möta en dystopisk värld, i vilken katastrofen redan har inträffat, där människan ger prov på sin grymma monstruösa sida och "monstret" visar sin mänskliga (ömsinta, tillgivna och välvilliga) sida. Här finns en rejäl dos skräck utan "splatter" (filmen verkar dock bjuda på mer i det avseendet) inblandat i en balansakt mellan science fiction och fantasy på ett väldigt lyckat sätt. Att tyngden mer ligger på biologi istället för teknologi gör mig dessutom mer "hemma". Sen blir det förstås så där tänkvärt och känslosamt det bara kan bli i en extrem dystopisk krissituation, här bättre än någonsin.

Huvudkaraktärerna är ingående beskrivna och fängslade mig lika mycket som historien i sig. Forskaren med sin kliniska känslokyla och maktfullkomlighet, vetenskapliga studier är allt och etiskt tänkande endast en stoppkloss i forskningens framsteg, mycket hjärna och knappt tillstymmelse till hjärta, hon finns som ett inre obehagligt hot i den grupp individer man får följa genom historiens gång. Läraren ser bortom sjukdomen och väger upp genom sin strävan grundad i beskyddarinstinkt och empati, om än ibland en aning tanklös och godtrogen. Sergeanten, som med rå militärisk ledarstil utför sin uppgift med obarmhärtig och rationell strategisk planering, lyckas genom berättelsens framåtskridande utvecklas åt att få nya insikter förbi sin invanda sfär. I centrum finns den "smittade" 10-åriga flickan som inom sig kanske bär på hoppet om en framtid, hon måste bemästra så många svåra motstridiga känslor och beteenden, upplever både starkt förtroende och hotfullhet hos såväl sig själv som från de andra i gruppen. Hennes metod för att hantera situationen, hämta kraft och mod för att förstå sin plats i tillvaron, hur hon skall tolka den och gå vidare, blir genom symboliken i de sagor hon fått höra berättas.

..."Det var så Melanie fick höra om Pandora och Epimetheus och asken full av all världens olyckor. En dag visade miss J en bild på en kvinna som öppnade en ask, och massor av läskiga saker kom ut ur den.
»Vem är det där?« frågade Anne miss Justineau.
   »Det där är Pandora«, sa miss Justineau. »Hon var en fantastisk kvinna. Alla gudar hade välsignat henne och gett henne gåvor. Det är vad hennes namn betyder - ’flickan med gåvorna’. Så hon var smart och modig och vacker och rolig och allt annat som man skulle vilja vara. Men hon hade en enda liten brist, och det var att hon var väldigt, väldigt nyfiken.«
   Vid det laget satt barnen som trollbundna. De älskade att lyssna och miss Justineau älskade att berätta, så det slutade med att de fick höra hela sagan, som började med kriget mellan gudarna och titanerna och slutade med att Pandora öppnade asken och släppte ut alla hemskheter."

(Från sidan 16 ur Flickan med gåvorna av M.R. Carey)

Så... om ni blir lika nyfikna som mig efter att ha läst baksidestexten, tveka inte att läsa Flickan med gåvorna, troligen den bästa dystopi/thriller jag någonsin läst, än så länge. En gripande och känslosam bladvändarhistoria.

Andra bokbloggare om Flickan med gåvorna:
C.R.M. Nilsson
Bokhuset
Vargnatts bokhylla
Mest Lenas Godsaker

"Alfa och Omega" av Oskar Källner

Alfa och Omega av Oskar Källner. Fafner Förlag:

"Sju noveller som kryssar mellan science fiction och skräck, som vandrar genom parallella världar till universums slut och bortom.

"Oskar Källner rör sig skickligt i science fiction-landskapet och imponerar med visionärt djup och fängslande öden." 

- Kristina Hård

Noveller som ingår:
- Vid världens ände
- Tills tiden skiljer oss åt
- Jormungand
- Memento Mori
- En sista kyss farväl
- Stockholms drottning
- Gamma"

Detta var en ny författare för mig, men då jag har läst åtskilliga rosande recensioner kring tidigare böcker och då mixen för denna nya novellsamling; SF, fantasy och skräck, lockade så där alldeles särskilt, hur fel kan det bli? Det blev väldigt rätt, även för mig. Strålande! Hur kul är det inte att hitta nya favoriter? En ny stjärna har tänts på min SF-himmel (där både klassiska och nutida inom genren numera finns), skräck har f.ö. alltid befunnit sig inom min säkerhetszon för fiktionen, och fantasy-inslagen ingår naturligtvis ofta där.

Att läsa noveller är ett utmärkt sätt att lämna trygghetssfären och testa något tidigare oprövat. Tror dessutom man för just Alfa och Omega får en unik bredd genom de sinsemellan rätt olika novellerna, vilket gör samlingen extra intressant även för oss som inte tidigare läst något av Oskar Källner.

Trots bredden fungerar novellerna väl tillsammans, en viss samhörighet och variation finns som binder ihop till en välfungerande helhet. Ibland är det sprakande intensivt, actionfyllt, glimtvis humoristiskt, och ibland mer stilla varsamt med allvar. Oavsett vilket, lämnar de olika berättelserna spår, eftertanke, man lämnas inte oberörd av det man läst, precis som jag vill ha det. Det här känns som noveller man kan återkomma till, läsa om, finna något ur ett annat perspektiv man tidigare inte uppmärksammat, kanske upptäcka nya detaljer man vid tidigare genomläsning missat.

Några ord om de sju i samlingen ingående novellerna:

Vid världens ände: Från sommarlugn skärgårdsidyll kompliceras bilden successivt. Här får vi möta konstnären och den tjänande androiden (en robot konstruerad för att efterlikna en människa) med intuitiv förmåga. Nanobots är det som skrämmer hotfullt vid horisonten. Stanna och gå under i ett skapande ögonblick, utan en tanke på efterlevande, eller fly och försöka kämpa för att överleva? Visst kan man både fascineras och frukta forskning/utveckling kring nanobots (yttepyttesmå maskiner). Nanorobotik har jag förknippat med nanomedicin i ett eventuellt förstadium, men sen då? Nano som vapen, självreplikerande nanobots som löper amok... sådana tankebanor kan naturligtvis ge oss kalla kårar. Science fiction idag, verklighet i morgon? På gott och ont.

Tills tiden skiljer oss åt: Den sörjande änkan Sofia, som i berättelsens början står vid sin make Teos grav, visar sig vara någon slags prepper, kan man väl säga(?). I sitt hemliga skyddsrum har Sofia en unik kryokammare. Hon när ett outsläckligt hopp som lever genom eviga tider, och i sin resa framåt bär hon med sig en orubblig förblindande strävan efter att kunna resa bakåt, för att kunna ändra det förflutna. I skyddsrummet vid sin sida har hon Teo, den programmerade Teo, så lik originalet som möjligt... och omöjligt.

Jormungand: Lina, just nyanställd på AUKOL (Avdelningen för Upphovsrättsrelaterad Kultur Och Litteratur), förstår snart att allt inte står riktigt rätt till på sin nya arbetsplats, och det gör det sannerligen inte alls! En av mina favoriter i samlingen. Lite portalfantasy, mer än så avslöjas inte.

Memento Mori: Vad hände vid Twisting Tower den tredje juli i år? Gunnar Jakobsson - superhjälten Järnsyrsan - förhörs inför väntat åtal. Vad har Gunnar för relation till skurken La Mort som förklarar hans agerande vid tillfället? Ondskefulla skurkar och superhjältar med fantasifulla förmågor.

En sista kyss farväl: Också en favorit, av den mer stillsamma sorten. Kolonisering på en annan planet och en brusten relation som vill leva vidare, trots skilda världar.

Stockholms drottning: Min personliga toppfavorit i samlingen är en klar science (urban) fantasy med lite heroiska inslag. Äventyr i en framtida skrämmande och hotfull sagovärld, skräckfylld av tentakelmonster, drakar och allsköns väsen ur gammal folktro. Allt i Stockholmsmiljö. Kan man verkligen undvika att bli nyfiken på trollens och nissarnas förflutna, liv och leverne i den där världen? Oerhört underhållande och roande novell-karamell.

Gamma: En slags spejsad skapelseberättelse. Den sista novellen avrundar det hela komplicerat, vackert poetiskt och effektivt i ett sammanlänkat universum, knyter dessutom an till den tidigare novellen Tills tiden skiljer oss åt. Vid det absoluta slutet väntar en ny början... "livets längtan efter sig själv", om man tillåts citera Khalil Gibran i sammanhanget. En elegant avslutning på en genomtänkt och välskriven novellsamling som jag hoppas många kommer att uppmärksamma och läsa.

Tack Fafner Förlag för recensionsexemplaret!

Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad

Andra bokbloggare om Alfa och Omega:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset