"Ett berg högre än Everest" av Jon Krakauer

Ett berg högre än Everest av Jon Krakauer. Översättning Jan Järnebrand. Beskrivning hämtad från bokus:

"Ingen kan som Jon Krakauer levandegöra bergsbestigningens dramatik och lockelse.
Här får vi följa honom uppför frusna vattenfall och lodräta klippsidor, på K2, Mount McKinley och Eigers fruktade nordvägg. Men Krakauer skriver också om klättring i kanjoner, om vinterflygning i Alaska, om sin egen (dumdristiga) solobestigning av den fruktade klippelaren Devils Thumb, om Chamonix (världens centrum för livsfarliga sporter), om hur det är att vara instängd i ett tält under en veckolång snöstorm, om de originella engelska tvillingbröderna Burgess (som slåss, dricker och klättrar med samma entusiasm), om huruvida Mount Everest verkligen är världens högsta berg.

Jon Krakauer slog igenom som äventyrsskildrare på hög nivå med Tunn luft, en redan klassisk skildring av en bestigning av Mount Everest i maj 1996 som slutade i katastrof. Krakauer nådde toppen och överlevde, men nio människor omkom. På svenska finns även In i vildmarken."

I förordet nämns som en slags "varudeklaration" att boken inte ställer frågan "Varför skulle en normal människa vilja göra något sådant?", d.v.s. syssla med bergsklättring. Däremot menar författaren sig vilja slå hål på myten om att människor som dras till denna högrisksport är smått "rubbade" och att de som läser boken även bättre skall förstå varför folk klättrar samt varför de blir besatta av klättring. Rubbade har jag nog inte tänkt att bergsklättrare är, däremot fick man ju som grundläggande medicinsk kunskap lära att extrema spänningssökare ofta har lägre halt av enzymet MAO och för en sådan krävs enormt mycket mer än en spänningsroman för att känna sig tillfreds med tillvaron. Så visst är det intressant att läsa en bok om bergsklättrare av en bergsklättrare, som dessutom är en fantastisk skribent.

Har nu läst mig igenom alla översatta böcker av Jon Krakauer, och hade önskat det fanns fler, för som författare kan han verkligen konsten att skriva på ett fängslande sätt, ofta väldigt ärligt, djupgående och beskrivande, utan att bli tråkigt. I Ett berg högre än Everest saknar man dock djupet, trots att jag som vanligt blir imponerad av förmågan att förmedla de äventyrliga upplevelserna (man måste inte vara insatt i bergsklättring för att läsa den, visste för egen del inte ett skvatt om sådant innan Krakauers böcker). Boken är visserligen skapad av elva artiklar (plus en tolfte skapad för boken) tidigare publicerade i tidskrifter under 80-talet, och man får förmoda att stilen bättre attraherar läsare till den typen av media kanske?

Innehåll förutom förordet: Eigerdrömmar, Gill, Valdezis, Att vara fast i tältet, Flygarna i Talkeetna, Club Denali, Chamonix, Kanjonklättring, Ett berg högre än Everest?, Pojkarna Burgess, Dålig sommar på K2, Devils Thumb.