Maigret och sheriffen (1977), Georges Simenon. (Originaltitel: Maigret chez le coroner, 1949). Översättning Håkan Wallqvist.
"Den franske kommissarie Maigret är på studieresa i USA. I Arizona följer han en domstolsförhandling inför rättsläkaren. Medan Maigret till en början undrar över sina amerikanska kollegors ovanliga metoder, börjar han gradvis utveckla ett intresse för fallet där fem arméanställda anklagas för att ha orsakat en ung kvinnas död."
Den här gången är Maigret alltså på studieresa i USA och får i Arizona vara med under ett förhör angående en 17-årig flicka som hittats död, eventuellt mördad. Maigret tycks en aning konfys inför den amerikanska färgstarka kulturen, intensiteten och den översvallande vänligheten, uppenbarligen knepig att förstå inledningsvis. Det förmodade mordet menas vara en påföljd efter ett party och några unga män från en flygbas skall förhöras. Metoderna som används under förhöret upplever Maigret till att börja med märkliga. Men så småningom börjar skeenden skissas upp, olika bilder skärskådas och de inblandade personerna blir successivt tydligare, så även den sanna händelseutvecklingen.
Inte en av de bättre Maigret-deckare jag läst. Alldeles för mycket dialog och förhör. Men miljöbeskrivningar, det amerikanska - socialt och kulturellt - fick också ta plats, gjorde även denna bok läsvärd. Simenon hade en speciell förmåga att levandegöra atmosfärer och stämningar.
Även: Veckans mening
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!