Valhall

Frigg: 

"Utan människorna är vi ingenting. De fulländar oss. Det vet du."

Valhall (premiär den 10 oktober 2019). Dansk film baserad på tecknad film från 1986, och därförinnan en serietidning från 1979.

Kategori: Dark fantasy, äventyr, action.

Åldersgräns: 15 år.

Beskrivning:

"De unga vikingarna Røskva och Tjalfe lever ett stilla liv i Midgård när deras familj får ett, minst sagt, oväntat besök av självaste Tor och hans halvbror Loke. Detta blir början på en svindlande resa till Valhall, gudarnas hemvist, som nu är hotat av de onda jättarna och den fruktade Fenrisulven. Fast Røskva ännu inte vet om det så har hon, en vanlig dödlig, en betydande uppgift i gudarnas avgörande strid för att förhindra Ragnarök - jordens undergång..."

Tänk en mix mellan Ronja Rövardotter, Sagan om ringen och Nordisk mytologi. Kan inte säga huruvida Game of Thrones kan involveras i jämförelsen. Men jag gillade den! Mycket faktiskt. En riktigt påkostad film. Späda Røskva var så härligt uppkäftig, och Fenrisulven, gudarna och jättarna helt enkelt rysligt bra. Natur och miljöer (från Danmark, Sverige, Island och Norge) dramatiska, kusliga och magiskt vackra. Just "barnfilm" vet jag inte om det kan kallas, kanske lite för väl suggestivt ruskig för yngre barn (och åldersgränsen är satt till 15, möjligen lite väl tilltaget?). Äventyret håller hela vägen igenom uppmärksamheten alert. Tanken om gudarnas behov av människornas tro på dem fick också komma fram, utmärkt så. Detta med dansk film verkar helt enkelt locka mig, förstår det nu, något att ta hänsyn till vad gäller filmval framöver. Gott underhållningsvärde och mer än bara yta.

Oden: 

"Någon sa en gång till mig att det att vara modig är att vara ohyggligt rädd och ändå göra det rätta."

Filmens längd: 1 tim. 41 min.

Ginza: DVD

Sammanställning november

Lästa böcker

Bilderbergmötet, Anders Jallai

Partiet som kom in från kylan, Magnus Utvik

Natoagenten, Anders Jallai

Läst delvis

Mamusia : Det ukrainska köket, Olia Hercules

Stora sabotageligan : Kominterns och Sovjetunionens underjordiska nätverk i Sverige, Wilhelm Agrell

In i Ukraina : en krigsdagbok, Thomas Engström & Margit Richert

Aleksandra Kollontajs dagböcker 1930–1940, Aleksandra Kollontaj

Tunnel 29 : Den sanna historien om den osannolika flykten under Berlinmuren, Helena Merriman

Jag har levt många liv, Aleksandra Kollontaj

Momentum : Vad krig, klimatkris och virus förändrar, Kjell A. Nordström och Per Schlingmann

Filmer och dokumentärer

Film:

Mordet på Orientexpressen (2017)

Kursk (2018)

Valhall (2019)

Dokumentär:

Ubåt 137 på grund

Putins gisslan

Trumps valarmé

Befriad - från rysk ockupation till ukrainsk räddning

Hårt väder – 4. "These tornadoes do not fuck around!"

Isaac Asimov – ett meddelande till framtiden

Tisdagstrion: Kyla (eller andra kalla ord) i titeln

Häng med på Tisdagstrion arrangerad av bloggen Ugglan & Boken. Den här veckan är uppgiften att tipsa om tre böcker för temat "Kyla (eller andra kalla ord) i titeln". Temat får vi tolka på valfritt sätt, lämna sen en länk till ditt inlägg här och surfa runt bland alla utmärkta boktips!

Så om vi inte vid det här laget tröttnat på all kyla (diska i kallvatten, duscha i kallvatten, kallt inne, äta kallt eller tråkigt snabbuppvärmt i micron...) - ja, har vi inte ledsnat på allt det där än så kan vi se fram emot en "ny elsmocka" den här veckan. Särskilt imorgon onsdag som det verkar. Eller så kan vi förstärka med en kylig trio, som t.ex. den här:

Freezing Order (eller: Tsaren: Den sanna historien om pengatvätt, mord och att överleva Putins vrede  - som är den svenska titeln), Bill Browder. (Freezing order kan man nog kort förklara som en mekanism domstolar använder för att förhindra att en part omplacerar eller döljer tillgångar)

"Efter att Bill Browders ryska advokat Sergei Magnitskij torterades till döds i ett ryskt fängelse viker Browder sitt liv åt att försöka ställa de ansvariga inför rätta. I mordets spår uppdagas ett intrikat finansbedrägeri av internationell omfattning, som leder via Europa, USA och även Sverige, hela vägen till Vladimir Putin. När Browder och hans team lyckas få flera länder att lagstifta om att frysa oligarkernas tillgångar blir han en av den ryska statens främsta fiender."

 

Partiet som kom in från kylan, Magnus Utvik. Granskning av Vänsterpartiets utveckling över dryga hundra år och dess visioner om ett socialistiskt samhälle. Belyser även vissa kommunistiskt styrda stater i världen, t.ex. intressant läsning om Kuba. (Nuvarande kommunistiska stater: Nordkorea, Kina, Kuba, Laos, Vietnam. Före detta kommunistiska stater i Europa: Sovjetunionen, Östtyskland, Tjeckoslovakien, Ungern, Polen, Bulgarien, Jugoslavien, Albanien, Rumänien.)

Sverige under kalla kriget, Anders Frankson (red.). Militärhistoriska författare skriver om perioden 1945–91. Minns du oron under kalla kriget? Visst var det mycket vi inte visste! Den här boken gav i varje fall mig en hel del svar på frågor man haft.

En extra iskall bonus:

Kallt av Johanna Juneke

(Säg, ni som bor i städer... varför är där så himla massa stark belysning tätt överallt? T.o.m. långt efter gryning då det inte behövs. All överdriven elförbrukning höjer ju priset för alla. Förklara något jag inte fattar.)

"Natoagenten", Anders Jallai

Natoagenten, Anders Jallai. Förlag: Lind & Co. Antal sidor: 500. Utgivningsår: 2012.

"Det var en livbåt från Estonia. Han kände igen livbåtens orange kapell.

Vi är framme, tänkte Modin och såg hur Bergman och Jöran Järv började vända sig om för att komma från sittande ställning till liggande på mage.

Tre ljuskäglor åkte fram och tillbaka över Estonias sida. Ubåten saktade in. Modin såg på sin dator. De var på 55 meter och hade vraket alldeles framför sig. Ubåten hade kommit ned perfekt och nu stod hon stilla.

Han kunde se rader av fönster på sidan av vraket. Alla verkade hela. Det var svart bakom fönstren. Han såg inga döda.

Drygt femton år efter Estonias förlisning bestämmer sig den före detta underrättelseofficeren Anton Modin för att ta reda på sanningen om varför fartyget sjönk. Han ska dyka på vraket och hämta hem sin familj som legat begravda i djupet i alla dessa år. Dykförbud eller inte – när rättvisa ska skipas gentemot den svenska staten får inget stå i vägen."

Så. Då var tredje boken i serien om Anton Modin avklarad. Jag avancerar snabbt mot seriestarten. Landsförrädaren (del 2) väntar redan i pipeline. Antagligen lär jag även ha hunnit läsa debutromanen Spionen på FRA innan det blir dags för kommande Illegalisten (del 13) - utgivning nu i december som e-bok och ljudbok, hoppas verkligen att den även ges ut som pappersbok.

Natoagenten är precis som efterföljande böcker en blandning av faktisk verklighet och fiktiv konstruktion. En hel del underhållande konspirationstänk vävs in på ett mycket spännande sätt. Att man triggas att ta reda på fakta bakom fiktionen är oundvikligt.

Varför förliste Estonia? Finns där hemligheter kring orsaken till tragedin som inte får komma till allmänhetens kännedom?

Känsligt ämne att skriva fiktion om - sådant kring Estoniakatastrofen - men tycker det görs varsamt där så krävs. Händelseförloppet känns autentiskt och välunderbyggt. Anton Modin upplevs väl inte rakt igenom särskilt sympatisk i sin nergångna stund efter vårdslös slyngelfason, men det tar sig ju (även om han både blir lite väl brutal mot chefen, och går rejält i fällan - vi ser det komma). Dykningen vid Estonia var särskilt spännande berättad, väldigt inlevelsefullt och fängslande, sådär så man knappt kunde lägga boken ifrån sig förrän man visste hur det skulle gå - vilket såklart betyder att det är exklusivt bra spänningslitteratur!

Även intressant att ta del av Estlands historia, som naturligtvis också romanen ger skäl till att göra, då en del av handlingen utspelar sig där. Det var så mycket jag faktiskt inte visste (och inte tidigare ansträngt mig att ta reda på).

En smakebit på søndag, Veckans mening

Dagens bokpost: Skuggan av Dimön

Skuggan av Dimön
Mariette Lindstein

Dimönserien del 4 (eller del 7, om man ser till helheten förbi det nuvarande bokförlaget) kom idag i ett bokpaket med posten. Trevligt och uppskattat rec.ex.! 

Känns toppen att få läsa och bokbloggsrecensera denna romanserie som jag tycker är så otroligt läsvärd, både genom effektiv fängslande spänning liksom förmågan att ge värdefulla insikter om sektproblematik - på ett sätt som de flesta kan ta till sig. Så nu har jag den här i min hand och såhär lyder beskrivningen:

"Den före detta sektledaren Franz Oswald lever numer ett stillsamt liv på Dimön där han driver en retreat med naturvandringar, hälsokost, kallbad och inspirerande föredrag. Dessutom har han stadgat sig med en jämnårig kvinna. Ändå kan hans son, Thor, inte låta bli att undra om det bara är lugnet före stormen. När Franz börjar bete sig underligt gör Thor efterforskningar i sin pappas förflutna och upptäcker att det finns en lucka på flera år i hans liv som han aldrig har pratat om. Alla spår leder till ett skånskt, dekadent gods – Glimmingeholm – där Franz vistades i sin ungdom. Det ryktas att där fanns en inre cirkel som hängav sig åt utsvävande fester och mystiska ritualer. Ju mer Thor frågar, desto mer undflyende beter sig Franz. Vad hände egentligen på Glimmingeholm för trettio år sedan som fick Franz att fly därifrån hals över huvud? Och varför är han så angelägen om att sanningen inte ska komma fram?"

Dimön-serien del 7

Förlag: HarperCollins Nordic

Utgivningsdatum: 2022-11-24

Tack för recensionsexemplar!

Kursk

 

Kursk (2018), eller The Command. Baserad på boken A Time to Die: The Untold Story of the Kursk Tragedy av Robert Moore.

Kategori: Katastroffilm, drama, thriller.

Åldersgräns: 15 år.

Beskrivning:

"Filmen följer katastrofen som hände ubåten K-141 Kursk och den statliga försumlighet som följde år 2000. Medan sjömännen kämpade för sin överlevnad, utövade deras familjer en desperat kamp mot politiska hinder och möjliga odds för att rädda sina älskade."

Otäckt realistisk och sorglig skildring av den verkliga händelsen år 2000 då den ryska atomubåten K-141 Kursk förliste vid en flottövning i Norra ishavet. Mycket välgjord och gripande filmatisering med utmärkta skådespelarinsatser, detta blev för övrigt sista gången för Max von Sydow (1929-2020).

Weird History om händelsen:

Vladimir Putin, tillförordnad president sedan den 31 december 1999, blev genast informerad om tragedin, men avbröt ändå inte sin semester vid Sotji. Rysk media och Rysslands befolkning var då särskilt kritiska mot presidentens beslut att stanna på badorten, hans popularitet lär ha sjunkit betydligt vid den tiden, då hans reaktion uppfattades känslokall och då regimens agerande ansågs inkompetent... vilket det ju sannerligen var. Arma människor.

Filmens längd: 1 tim. 57 min.

Ginza: Blu-ray

En smakebit på søndag: Partiet som kom in från kylan

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

En smakbit ur utlästa Partiet som kom in från kylan av Magnus Utvik. Sid. 178:

"Partiet Nyans har anklagat kommunstyrelsen i Göteborg för "islamofobi" för att den beslutat att uppmana Skolinspektionen att stänga ner den muslimska förskolan Safirskolan, som förut hette Vetenskapsskolan. Dessutom vill Partiet Nyans att islamofobi ska få en egen brottsrubricering. Vad som är än mer komprometterande för Flamman, som väljer att publicera Partiet Nyans inlägg utan någon som helst kommentar, är avslöjandet av stiftelsen Doku i juni 2019 som visade att Safirskolan anställt minst fyra personer som återvänt till Sverige efter att ha anslutit sig till IS i Irak och Syrien.
   Precis som under Kominterntiden är Vänsterpartiets dröm om socialismen i dag också en vision om en helt annan värld. Enligt partiprogrammet kämpar Vänsterpartiet och Ung Vänster tillsammans mot samma mål: "Stora och djupa grundläggande samhällsförändringar i Sverige och i hela världen." En socialistisk värld. En kamp partiet har fört sedan år 1917. Ska denna vision uppnås tillsammans med islamistiska föreningar?"

Partiet Nyans partiledare Mikail Yüksel stod tidigare högt upp på Centerpartiets riksdagslista i Göteborg. Han uteslöts från Centern tre veckor före valet 2014 efter avslöjat samröre med den fascistiska organisationen Grå Vargarna, som försökt etablera sig i de nordiska länderna. Kanske har Centerpartiet (som under senare tid givit sitt stöd för vänstern) mer gemensamt med just Vänsterpartiet än vad de vill ge sken av? Grå Vargarna var för övrigt inbjudna för att hålla tal under Svenska kyrkans konferens "A week of neighbours" i början av det här märkliga året 2022. Man kan även undra varför Svenska kyrkan vill ha ett samröre med en islamofascistisk organisation och Muslimska brödraskapet?

Det är så mycket som så många av oss skulle vilja ha utrett, känns det som. Så många frågor. Så mycket som tystas ner som det inte finns någon uppenbar anledning till varför det borde tystas ner, utan istället få väl underbyggda, klara och raka svar närmare sanningen, utan en massa lager av lögner. Är det fel av mig att tänka så?

I BOKHYLLAN: "Partiet som kom in från kylan", Magnus Utvik (bloggbokhyllan.blogspot.com)

Fler smakbitar finns här. Önskar er en fin första advent! För det får vi såklart inte heller missa att det är denna söndag! :)

I kampen om kunskapens ljus och vetenskapens sanning

 

 ... "All bra litteratur ska kasta ljus över tillvaron."

Ingen mening ur bok idag. Hämtar den istället från en fransk dokumentär, som vi kunde se på SVT igår kväll (ja, jag vet att jag klagar på SVT och TV4, de enda kanalerna vi har, men ibland dyker det upp sånt som är bra och sevärt!).

Det är hursomhelst Isaac Asimov som uttalar meningen i Isaac Asimov – ett meddelande till framtiden. Titta gärna på den (Isaac Asimov – ett meddelande till framtiden | SVT Play). Klok människa som hade mycket innanför skallbenet.

Har ni läst något av Asimov eller sett någon filmatisering av hans böcker? Min favorit är I, Robot (från 2004) med Will Smith. Det skall även finnas en senare trilogi som inspirerats av Isaac Asimovs I, Robot, fast inte översatt.

Science fiction har nog fortfarande inte fått så stor genomslagskraft i Sverige. Vilket jag tycker är förfärligt synd.

"Det är snobbism att förakta science fiction med hänvisning till de barnsligare Hollywoodvarianterna. Att ignorera sf vore att ignorera en bundsförvant i kampen mot fienden: Förhärligandet av okunnighet och pseudovetenskapernas utbredning. Det finns ingen enda, oundviklig framtid som är inristad i safir i himlens arkiv och som mänskligheten är dömd att genomleva i evighet. Snarare finns oräkneliga möjliga framtider." ... - Isaac Asimov

(Högteknologi, klimatförändringar, ekonomisk oro, ökad migration och politisk polarisering. Återstår att se vilken väg framtiden kommer att välja. Den kommunistiska via de välsituerade demonstrerande vattenmelonbarnen - gröna utanpå och röda inuti - eller någon annan ännu odefinierad väg? Betänk att vi på 70-talet tyckte lika illa om Vänsterpartiet Kommunisterna som vi idag tycker illa om SD. Inte så dumt att påminnas om.)

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).

Fler meningar finns här

Nya böcker vintern 2022

11 december:

Illegalisten, Anders Jallai

7 december: 

Purpurvinter, Lupina Ojala

23 november:

Du vet inte vad krig är : En ukrainsk flickas dagbok, Yeva Skalietska

23 november:

En farlig talang, Camilla Sten

21 november:

Skuggan av Dimön, Mariette Lindstein

14 november:

Theodosia och Egyptens hjärta, av R L Lafevers

Läsålder: 9-12 år

9 november:

Rysslands historia, Kristian Gerner

8 november:

Vargtimmen, Valerij Panjusjkin

4 november:

Defekta superhjältar, Hans Olsson

1 november:

Det var inte längesen, Catharina Miller

Mörka julnätter

  Dags för Helgfrågan v. 47 i Mias bokhörna: 

"Då är det första advent till helgen, det är ganska populärt med kalendrar eller böcker man läser ett avsnitt varje dag. Ska du ha någon form av kalender? Kanske ett katt-kalender eftersom det är kattens dag idag?"

Adventsböcker (som jag nu lärt mig att det heter), med 24 kapitel, fanns inte när jag var barn. Inte vad jag vet i varje fall. Men såg en fin sådan i år:

Mörka julnätter

Camilla Lagerqvist

Illustratör: Lina Blixt

Läsålder: 9-12 år

"Gastkramande spänning i historisk juletid blandas med magisk folktro i denna skickligt berättade adventsbok uppdelad i 24 kapitel."

Vad tror ni om den? Men katt-kalender? Hade ingen aning. Fanns även till hund såg jag. Vad dom hittar på. Exklusivt godis...

Min katt har blivit så förbaskat lat. Vill hellre sitta inne på skrivbordet och titta på fåglar istället för att vara ute och jaga möss, som hon var så duktig på förut. Hur får man dem att bli jaktmotiverade igen? Knappast med en katt-kalender... väl?

(Oj, nu såg jag att Mia hade tagit bort sin slutkläm om temadagen kattens dag och katt-kalender. Men det jag skrev ovan tidigare får stå kvar ändå.)

Bokpost: Gryning

Gryning

KG Johansson

Gråväder till sakta smältande snö. November och december är sannerligen ingen upplyftande tid i vanliga fall, men i år slår det nog alla rekord i deppighet, på många olika sätt. Extra glädjekick blev det då att hitta ett bokpaket i postlådan! Det förgyllde min dag (plus att bilen fick godkänt på bilbesiktningen). Uppföljaren till Mörker. Här har vi baksidestexten (sista meningen lät väl hoppfull ändå?):

"2400-talet är mörkt. Krig och

katastrofer har avlöst varandra

under flera hundra år. I norra Sverige

är det fattigt och ödsligt efter att satsningar

på miljövänlig konstgödsel och batteri-

tillverkning, hållbara flygbränslen och fossilfria

stålverk kollapsade under kriserna. Städerna

längs Bottenvikens kust är döende och

befolkas till stor del av zhusho, avancerade

robotar eller konstgjorda människor - ingen

tycks veta säkert. Naya föds i en sådan

stad och växer upp under en tid när

hopplösheten sprider sig. Men hon

vill inte ge upp. Och det är alltid

mörkast före gryningen."

Tusen tack för rec.ex. KG Johansson!

Wintermood: Pie in the sky och den amerikanska dagboken

Fåglarna älskar verkligen den nya finska fågelmaten talgfröbar! Inte så farligt dyr (om man väljer rätt ställe att köpa den), räcker länge och är smart förpackad utan nät. Och som det alltså verkar på frossandet där ute: Jättegod!

Läste idag i nyhetsflödet att självaste Barack Obama (när han gästade The Daily Show) lär ha kritiserat vår nya regering och antytt att den skulle vara något slags hot mot demokratin. Och jag som tyckt så bra om Obama. Men tänk så olika man kan se det ändå. Har själv uppfattat att det är socialdemokratin som varit ett hot mot demokratin i vårt land. Barack Obamas policychef lär för övrigt ha påtalat att det kunde vara "svårt att föreställa sig lika starka relationer med ett parti som är oförmöget att se skillnad mellan Biden och Putin." Ja, återigen handlar det alltså om SD, är så otroligt trött på SD nu, och att detta parti även blev den enda chansen att slippa socialdemokratisk regering. Svantesson gjorde ett uttalande p.g.a. Obamas pik, liksom Stenevi, Damberg och Anders W Jonsson (C) som i form av opposition tog tillfället i akt att kritisera regeringen. Allt annat än Socialdemokraterna i regering är alltså en "chockvåg" av "antidemokratiska krafter", eller? Och Sverigebilden är nu "mindre positiv" enligt Damberg. Anders W Jonsson gör det till en fråga om att vi i Sverige inte har förmågan att se hur invandringen har berikat oss (är iofs inte så värst säker på att jag tyckte påskkravallerna tidigare i år var så värst berikande). Snälla Centerpartiet, alla som inte vill ha fyra år till med Socialdemokraternas låt gå-politik är inte rasister! Såna dumheter och lögnaktiga anklagelser. Stenevi menar att ett "rättvist samhälle" nu går förlorat, varnar dessutom för repressiv politik, och då beskriver hon precis just det vi fått med åtta år av rödgrön regering.

Nå. Hoppas ändå på en bra relation mellan USA och Sverige även i fortsättningen med vår nya regering (SD ingår ju inte i regeringen, även om det nu verkar vara vad många amerikanare tycks tro). Detta även fast idén om den öppna världen kanske bara blev en pie in the sky, som Nordström och Schlingmann menar i Momentum:

"Kanske var idén om att återigen göra världen öppen och samarbeta över alla gränser vad engelsmän ibland kallar en "pie in the sky". Någonting vi kan se där på himlen i horisonten, men som aldrig blir en realitet. Nu vet vi att pajen sannolikt blir kvar i himlen. I varje fall för överskådlig framtid."

Sid. 27; Momentum : Vad krig, klimatkris och virus förändrar av Kjell A. Nordström och Per Schlingmann.

Jag fortsätter även läsa Kollontajs dagbok idag, den amerikanska dagboken nu:

"Idag har jag varit i Amerika i en vecka - en vecka av intensivt, ansvarsfullt arbete. Men jag är glad att jag är här. Jag märker och ser att jag behövs för saken, det vill säga för vår vänsterflygel, för Tredje internationalens frön! Här pågår en bitter kamp mellan "socialpatrioterna" och internationalisterna. Sådana som står helt till vänster (leninister) finns det inte många av."

Jag har levt många liv av Aleksandra Kollontaj; Ur den Amerikanska dagboken 1915-1916, sid. 202; 15 oktober, På tåget mellan New York och Chicago.

("Tredje internationalen" är alltså detsamma som "Komintern", d.v.s. Kommunistiska internationalen. Världens kommunistiska partier var sektioner i ett världsomfattande kommunistparti, dessa sektioner skulle med stöd av sovjet sprida revolutionen och upplösa nationalstaterna. Målet skulle sen vara att alla stater omvandlades till en internationell socialistisk sovjetrepublik.)

Wintermood: Om rysk revolution

Läser Aleksandra Kollontaj igen. Denna gång Jag har levt många liv (2014). Såhär skriver hon när hon nås av nyheten om Februarirevolutionen 1917:

  "Knappt satt jag på tåget förrän jag fick syn på orden med stora bokstäver på första sidan i en tidning som min granne läste: REVOLUTION I RYSSLAND. Mitt hjärta skälvde. Jag vet inte själv varför, men jag trodde genast på det: det var ingen tidningsanka, det var allvar. Jag böjde mig fram och försökte läsa. Det var för sent att köpa en tidning, tåget hade redan satt igång. Jag bad min granne:        - Får jag låna tidningen ett ögonblick när ni har läst den? Jag är ryska och intresserar mig förstås för vad som händer.
   - Visst! Men det är säkert inget annat än en nyhetssensation. Nyheten kommer från någon som just har kommit från Haparanda. Imorgon kommer det antagligen en dementi.
   Men på mig hade de torftiga, knapphändiga nyheterna en annan verkan: Jag känner att det ligger grandiosa händelser bakom. Folket har rest sig. Det skjuts på gatorna. Soldaterna har anslutit sig till demonstranterna. Jag tvivlar inte ett ögonblick, känner alldeles tydligt: Ja, den här gången är det sant. Revolutionen har börjat. I en annan tidning bekräftas händelserna. Hela kvällen hade jag svårt att göra något. Med alla mina tankar och känslor var jag i Ryssland."

Sid. 235; på tåget till Holmenkollen.

I nutid kan man undra när revolutionen mot tsar Putin inträffar där i Ryssland? För någon gång måste det väl komma att ske? Följderna kan bli förfärliga, men något måste ju förändras snart. Ryssen måste ut ur Ukraina, hela Ukraina, så fort det bara går. Om något som kräver uppmärksamhet sker i Ryssland borde ju trycket på Ukraina lätta, så ukrainarna kan ta tillbaka sitt stulna land?

Tisdagstrion: Runt Medelhavet

Häng med på Tisdagstrion arrangerad av bloggen Ugglan & Boken. Den här veckan är uppgiften att tipsa om tre böcker för temat "Runt Medelhavet". Temat får vi tolka på valfritt sätt, lämna sen en länk till ditt inlägg här och surfa runt bland alla utmärkta boktips!

Valde dessa tre:

Turkiet, Jugoslavien (Serbien): Mordet på Orientexpressen, Agatha Christie

Oran i Algeriet: Pesten, Albert Camus

Florens i Italien: Monstret i Florens, Douglas Preston & Mario Spezi

Visst, gränsfall kanske, och alla ligger ju inte omedelbart vid kusten. Vet inte om man räknar Adriatiska havet till Medelhavet, men det gör man väl?

Wintermood: Thundersnow och sannsaga?

Den här morgonen hade vi "thundersnow". Har inget som helst minne av att det hänt någon gång tidigare under min livstid. Det var annorlunda sådär innan gryningen då det fortfarande var helt mörkt ute när blixtarna lyste upp snöfallet. Såhär lär det gå till när det inträffar:

Bildkälla: JWIZMAN96, Public domain, via Wikimedia Commons

Overkligt på något sätt. Sagolikt skrämmande.

Den 21 september i år utgavs boken IB – som i Inhämtning Birger av Lena Ebervall & Per E Samuelson. Piratförlaget. Såhär beskrivs boken:

"Det var tidigt sjuttiotal. En politisk tid. Unga entusiastiska journalister ägnade sig åt att gräva i statens hemligheter och avslöjade en spionorganisation som inte ens riksdagen kände till. Det ledde till en våldsam konfrontation. Staten slog tillbaka med polisrazzior och fängelsestraff. Skandalen var ett faktum.

Många minns skriverierna runt IB-affären. Men vad var det egentligen som hände? Hade maktens män skäl att slå till så oerhört hårt? Var rikets säkerhet verkligen i fara?

Eller handlade det om rent förtryck av det fria ordet?

Som så ofta är fallet överträffar sanningen dikten. IB-affären slutade så illa därför att maktfullkomliga män på allra högsta politiska nivå i Sverige till varje pris ville skydda sig själva. De hade sysslat med olaglig – topphemlig – åsiktsregistrering av oskyldiga medborgare i decennier. De hade i största hemlighet skickat information om svenska medborgares politiska engagemang vidare till Israels ökända underrättelsetjänst Mossad. Och för att dölja vad de hade gjort offrade de utan att tveka både visselblåsare och journalister.

Författarna och advokaterna Lena Ebervall och Per E Samuelson har blottlagt ännu en svensk rättsskandal. Komplicerade juridiska turer berättas i spännande och underhållande form. Runt IB-affären och dess huvudpersoner vävs en sannsaga som är så halsbrytande att ingen hade kunnat hitta på den. Var IB-affären i själva verket ett av de värsta rättsövergreppen i modern svensk historia? Döm själva."

"Runt IB-affären och dess huvudpersoner vävs en sannsaga" ... 

Hmm.

"Sannsaga" = berättelse ur verkliga livet med vissa inslag som gör att den framstår som en saga.

IB (Informationsbyrån eller Inhämtning Birger). Den hemliga underrättelseorganisationen (underställd Försvarsstaben) bildades 1965 och gjordes offentlig genom artiklar i en vänstertidskrift 1973. Av de olika versionerna som påstås vara verklig sanning lär Jan Guillou (socialisten som kanske, eller kanske inte, en gång i tiden var hemlig agent åt Sovjet?) äga en av dessa, och Guillou äger även (tillsammans med sin hustru) Piratförlaget, förlaget som givit ut boken ovan. Bokens författare Per E Samuelsson var faktiskt även den advokat som företrädde Guillou i den där skattetvisten om en författarverkstad (Guillou tar strid mot Skatteverket om författarverkstad (expressen.se). Allt hänger ihop. Så insyltat alltihop om man ids nysta.

Och var går då gränsen mellan fiktion och "sannsaga"? Och vems version av verkligheten är den sanna? Kanske ingen version är sann? Kanske är bara dessa olika sinsemellan, beroende på vad de olika "sanningssägarna" har att vilja dölja för sin egen del?

Visst lär det ha funnits säkerhetsrisker inom Sveriges kommunistiska parti. Och visst fanns det en risk att västteknologi via svenska kommunister hamnade i Sovjetunionen. Och visst fanns det även en risk att svenska vänstergrupper kunde ställa sig på sovjets sida vid ett sovjetiskt anfall mot Sverige. Jag har svårt att tro att alla individer i dessa vänstergrupper var så där "oskyldiga" som en del tycks vilja påskina.

Föredrar nog fakta/facklitteratur, biografi, memoar, o.dyl., eller så i form av underhållningslitteratur som autofiktion eller ren fiktion. För sannsagan känns... Suspekt!

Sanning att säga så lånade jag hem boken för ett tag sedan. Men efter att ha tagit reda på mer kring den (ja, jag skriver ju lite om det ovan), om förlaget och dess författare, lämnade jag tillbaka boken oläst. Tror jag gjorde rätt.

Memoarnytt: Rädd för sanningen av Janne Josefsson

Rädd för sanningen

Janne Josefsson

Nåja, nytt och nytt. Men för mig var den ny, upptäckte den helt nyligen, vissa böcker missar man. Utgivningsdatum var den 10 september 2022. Bokförlag: Mondial. Beskrivning:

"»Jag har blivit kallad: Blodhund. Robin Hood. Moderatätare. Kommunist. Nazist. Men oavsett epitet har min drivkraft varit att berätta historier om människor, som säger någonting om samhället och vart vi är på väg.«

Janne Josefsson har ägnat i princip hela sitt liv åt jakten på sanningen och att avslöja maktmissbruk. Men var kommer drivkraften ifrån, och vad har karriären kostat honom?

I Rädd för sanningen vänder Janne Josefsson på linsen och konfronterar sig själv. Han ser tillbaka på reportagen, de han är mest stolt över och de han ångrar. Han tvingas möta sin uppväxt och sin familjehistoria, och finner sanningar han lyckats dölja till och med för sig själv."

 

"Janne Josefsson är en av Sveriges mest uppmärksammade och framgångsrika grävande journalister de senaste decennierna."

Janne Josefsson avslöjar också i sin bok en del oförrätter under sin tid på SVT. Är nog inte så många som törs avslöja sådant som det verkar. SVT tycks ha blivit rätt slutet sekteristiskt med en växande tystnadskultur. En riktig maktfaktor som inte får granskas, kritiseras... eller förändras. Trist när man börjar förlora förtroendet för etablerade media som påstår sig vara partipolitiskt obundna men ändå alltmer sprider vänsterpropaganda (medelst listiga eller klumpiga försök att smutskasta partier utanför deras kära vänsterblock S/V/MP/C). Upplever att det även gäller DN numera.

Sid. 196:

"Jag är frispråkig. Absolut. Men ibland har jag undrat om man på SVT trott att jag är spritt språngande galen. När vi vann en Kristallen för tv-programmet Josefsson var SVT-ledningen noga med att se till att hålla mig ifrån scenen. Faktiskt gick det så långt att redaktören Lena Laurén fick order.
    »Om Janne tar sig upp på podiet och säger något ofördelaktigt om SVT, får du putta ner honom lite diskret och sedan bara ropa tack ska ni ha, vi är jätteglada för tittarsiffrorna och priset!«
    Lena var klok nog att inte berätta det för mig under själva galan. Utan dagen efter, förmodligen var hon medveten om att jag skulle gå i spinn, vilket jag givetvis gjorde."

Wintermood: Filmtips

Som alla andra år är vintern då här igen. Oavsett vad vi har för åsikter om den. Gråvit, kall, mörk, livsfattig. Kom i vinterhumör med film, t.ex.:

Mordet på Orientexpressen (2017) - fjärde filmatiseringen av Christies roman.

Åldersgräns: 11 år.

Filmbeskrivning:

"Från den bästsäljande boken av mordgåtornas drottning Agatha Christie kommer nu Mordet på Orientexpressen. Vad som börjar som en extravagant tågresa genom Europa utvecklas snabbt till ett av de mest spännande mysterier som någonsin berättats. För en av tågets passagerare ska resan bli den allra sista, och alla övriga medresenärer är misstänkta. Tiden är knapp och en man måste lösa pusslet innan mördaren slår till igen."

Bokbeskrivning:

 

"EN RYSK PRINSESSA, EN UNGERSK GREVE OCH EN SVENSK SJUKSKÖTERSKA

I en av litteraturhistoriens mest klassiska deckare reser en spektakulär skara tillsammans på den exklusiva Orientexpressen från Istanbul till Calais. För en av tågets passagerare ska resan bli den sista. När tåget fastnar i en snöstorm i bergen på Balkan uppdagas ett bestialiskt mord. Ombord i den luxuösa förstaklassvagnen finns lika många misstänkta som resenärer – men också Hercule Poirot.

Mordet på Orientexpressen utkom år 1934 och översattes omedelbart till svenska. Flera generationer och en ny världskarta senare är Agatha Christies mästerligt komponerade intrig lika fascinerande. Skuld, rädsla och hämnd är universella teman som fortsätter att beröra människan."

Filmens längd: 1 tim. 54 min.

Ginza: Blu-ray

En smakebit på søndag: Natoagenten

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Precis som igår fortsätter jag att läsa spänningsromanen Natoagenten av Anders Jallai.

(Grisslehamn, onsdag 30 december 2009) sid. 123-124:

  "Modin sparkade till en snöbit på vägen. Han frös om tårna. Han tänkte på det faktum att Estonia gick ut på sin sista tur den 27 september 1994. Det var på 50-årsdagen av Rysslands återerövring av Estland den 27 september 1944. Då slog ryssen ned Hitlers trupper och förvandlade esterna, över en natt, från nazister till kommunister.
   Var det en slump att det var samma dag?
   Han tänkte på att Paldiski varit en hemlig ubåtsbas. Han visste att det fanns bergrum för ubåtar och att den ryska militären lämnade basen först under det andra halvåret 1994, trots att Estland återfick sin självständighet redan 1991.
   Fanns det ett samband mellan haveriet, ryssarnas uttåg från Estland och Natos intåg ... ?"

Passagerarfärjan M/S Estonia lämnade Tallinns hamn den 27 september 1994 med 989 människor ombord, förliste den 28 september (mitt lästips: M/S Estonia : svenska statens haveri av Stefan Torssell). Exakta årsdagen för Rysslands återerövring av Estland 1944 vet jag ej, men att låta datumen sammanfalla gör ju fiktionen spännande och intresseväckande.

Estland (med i Nato sedan den 29 mars 2004) var för övrigt ett av de första länderna som godkände Sverige och Finland som Natomedlemmar, de menade att en rysk militäroperation i området aldrig skulle lyckas om vi också blev medlemmar. Estland var dessutom det land som allra tidigast varnade för Rysslands avsikt att invadera Ukraina, vilket EU den gången inte hörsammade (och senare bad om ursäkt för att ha negligerat).

Paldiski lär under en del av sovjettiden ha varit en sluten militärstad byggd 1965-68, där fanns ubåtsbas och ubåtskrigsskola för atomubåtspersonal med två kärnreaktorer. Basen lämnades alltså fullständigt av ryska militären först 1994, så det stämmer. Hamnområdet sanerades då det var kontaminerat av radioaktivt avfall och basen jämnades med marken 2007. (wiki)

Frestar med en smakbit till, eftersom den passar så bra in just nu:

(Stockholm, torsdag 31 december 2009) sid. 132:

  "Han hade lyckats passera Norrtälje med nöd och näppe. En SL-buss hade kört av vägen vid Statoilmacken, blåljus överallt och räddningsfordon hade blockerat vägen. Två personer hade skadats, barn chockats och föraren hörts av polisen, hörde han på radion. Det var vinterkaos i landet, igen. Snön, isen, kylan kom lika plötsligt varje år.
   Som om vi aldrig lär oss. Det berodde på att ingen vill lära sig, tänkte Anton Modin och bytte till vänsterfilen och passerade en gammal röd Datsun med nerisade rutor och ett svart rökmoln efter sig. Vi tycker helt enkelt inte om vintern. Se på sommarn och alla förberedelser som görs. Redan i mars börjar svensken planera för båtsäsong och altaner. Grillar och båtar ses över i april, långt innan de ska användas, men vintern, nää, den kommer när den kommer och lika plötsligt varje år."

Fler dagsfärska smakbitar finns här.

Kommunistiska potemkinfasader

Ur Aleksandra Kollontajs dagböcker 1930–1940 av Aleksandra Kollontaj, sid. 220; Åttonde häftet; 23 december 1932, kväll. Julhelg.:

"Hela Stockholm är i helgstämning, bullrigt och glatt - det är tydligt att alla beslutat att under julen glömma krisen och arbetslöshetens fördärv och lidande. Julen är den största helgen i Sverige, och under två veckor tystnar all affärsverksamhet; regeringen, "stadens fäder", bankirer och tjänstemän - alla reser ut ur staden till fjällen, till bekanta, ut på landet eller till sina feodala slott. Men staden är ovanligt vacker, pyntad och livfull. Vackra girlanger av elektriska lampor i form av stjärnor hänger tvärs över handelsgatorna. Skyltfönstren är klart upplysta och flödar över av lockvaror för köparen.
Det är här vedertaget att ge varandra presenter på julen. I affärerna är det trängsel och på gatorna skyndar folk fram, lastade med paket. Och krisen? Och arbetslösheten? Frälsningsarmén samlar "allmosor" till de arbetslösas barn under en gran klädd med ljus på torget... Jag tycker inte om allt det här. Och jag längtar ovanligt starkt efter Moskva med dess rätt tomma varuhus och brist på livsmedel men där det däremot finns arbete och en bit bröd för var och en..."

Antar att societetsdamen räknar in de arbetslösa och icke-arbetsföra som hamnade i Gulags arbets- och koncentrationsläger?

Upplys om Gulag. Berätta om svälten.

Ur Partiet som kom in från kylan av Magnus Utvik, sid. 121; Kapitel 12; "De realsocialistiska staterna och Vänsterpartiet idag":

"I studiehandledningen till [vänster]partiets interna kurs Socialistskolan, 2020, hävdas att det i dessa stater fanns "omfattande sociala rättigheter, som rätt till arbete, bostad och mat, som normalt saknas i kapitalistiska samhällen." [...] "I Expressen den 21 maj 1980 fick Lars Werner frågan om han kunde hitta något land där socialismen hade lyckats? Werner svarade: "Jag vill inte peka ut något speciellt land, utan i stället peka på områden där socialismen lyckats. Alla är garanterade arbete, alla lever under trygga sociala villkor." Är det en rättvis bild av situationen i de socialistiska staterna i östra Europa som Werner, 1980, och Socialistskolan, 2020, förmedlar?
Sovjetunionen var det land som längst av alla tillämpade marxist-leninistiska läran. Om man vill veta vilka rättigheter människor hade i realsocialismen kan man rimligen inte undgå att studera Sovjetunionen."

Chefen

 

"Han var officiellt socialdemokrat men kunde lika gärna ha varit kommunist eller fascist."

Här är det karaktären Chris Loklinth som beskrivs i meningen ovan ur Natoagenten av Anders Jallai. Boken finns även som ljudbok (om man nu föredrar det).

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).

Fler meningar finns här

"Partiet som kom in från kylan", Magnus Utvik

Partiet som kom in från kylan, Magnus Utvik. Timbro förlag. Antal sidor: 232. Utgivningsår: 2022.

"Vänsterpartiet bildades genom en utbrytning ur Socialdemokraterna, revolutionsåret 1917. Under många decennier var partiet Moskvatroget och isolerat av de andra partierna. Sedan 1990 kallar partiet sig inte längre kommunistiskt och anses numera av de flesta som ett helt vanligt parti.

I Partiet som kom in från kylan skildrar Magnus Utvik Vänsterpartiets utveckling över dryga hundra år och granskar partiets vision om ett socialistiskt samhälle.

Han visar att socialismen är den bärande balken genom Vänsterpartiets historia. Men vad innebär denna vision idag? Hur föreställer sig Vänsterpartiet och Ung Vänster ett socialistiskt Sverige? Och hur tänker rörelsen att detta mål ska uppnås?

Magnus Utvik är författare och tidigare litteraturrecensent i SVT. Detta är hans första bok på Timbro förlag."

Litteraturkritikern Magnus Utvik är nog mest känd för de flesta som uppskattad bokrecensent i SVT. Önskar faktiskt att han kom tillbaka i den rollen. Vad jag däremot inte kände till var att han noggrant hade granskat den politiska vänstern och dess historia i ett antal böcker. Uppmärksammade dock denna senaste Partiet som kom in från kylan och blev ännu mer beslutsam om att läsa den, inte minst efter att ha läst Fredrik Malms Naftasyndikat. Vänsterpartiet (och Socialdemokratin) har verkligen många frågor att svara på.

Är det för stora förhoppningar att böcker som dessa kommer att bli lästa av så pass många så det till slut når den slags tipping point som krävs för att tvinga fram svaren?

Mycket vad gäller vänstern behöver dras fram i ljuset, känner att den breda allmänheten har oerhört dålig koll, har själv varit dåligt insatt i detta tidigare men har iofs heller aldrig sympatiserat med vänstertankarna eller förstått klasstänkandet, varken vad gäller S eller V.

Såsom utvecklingen kan bli framöver är det absolut nödvändigt att fler blir informerade om riskerna med en framgång för ett parti som Vänsterpartiet. Även de som är yngre behöver informeras om att Vänsterpartiet faktiskt även efter Berlinmurens fall hade vänskapliga förbindelser med Sovjetunionen, Kuba, Vietnam och Nordkorea.

Mer fokus på detta krävs. För de helt orimliga visionerna och metoderna känns klart sekteristiska och farliga. Kommunism och socialism måste granskas historiskt. Var är diskussionerna, var är dokumentärerna, varför tystar man ner riskerna? Ligger förklaringen i vänsterblockets hegemoni i Sverige, att hälften och mer än hälften av journalisthögskolans elever på 80-talet röstade på Vänsterpartiet kommunisterna, att public service och majoriteten av alla media har en vänsteragenda (för det är väl ändå ganska tydligt för de flesta)? Förklaringarna kan säkert vara många.

Läste boken med stort intresse, gör det du också.

Författaren själv om sin bok:

Mer här på bloggen: Från Zäta till Nooshi - Vänsterpartiet, ett demokratiskt parti?, En smakebit på søndag.

"Bilderbergmötet", Anders Jallai

Bilderbergmötet, Anders Jallai. Förlag: Pub Lic. Antal sidor: 421. Utgivningsår: 2013.

"Internationell thriller som utspelar sig i det lilla fiskesamhället där konsekvenserna av händelserna under några få dygn påverkar hela världen.

Det är försommar i Stockholms skärgård. En svag bris drar in från havet. Det värmer efter en lång och kall vinter. Den f d operatören inom militära SSI, Anton Modin, har lagt av och dragit sig tillbaks för alltid - tror han - för att fiska eller bara ta det lugnt. Men något märkligt händer på hotellet i det lilla kustsamhället. Det fejas och fixas men ingen information slipper ut. Säpo syns på orten och även utländska säkerhetstjänster. Men det är först när Modin känner igen två israeliska säkerhetsagenter som han reagerar. Någonting mycket känsligt kommer äga rum på hotellet den här sommaren.

Den hemlighetsfulla Bilderberggruppen håller ett toppmöte varje år. Det har fyra gånger tidigare hållits i Sverige. Förutom det spännande dramat får vi veta hur ett toppmöte med världens mäktigaste planeras och utförs i form av säkerhetsarrangemang, logistik och deltagare. Vad är det som planeras inom Bilderberggruppen som vi vanliga inte får ta del av? Bilderberggruppen som av många anses styra världen informellt. Är det en världsregering som skapas?

Bilderbergmötet är en fristående fortsättning på de tre tidigare böckerna om den före detta underrättelseoperatören Anton Modin."

Den här fjärde delen tyckte jag inte var lika bra som senare böcker i serien. Lite väl macho (eller vad man ska kalla det?), huvudpersonen upplevdes mer osympatisk, oftare, och vad gäller fantasierna om Bilderberggruppens funktion och agenda blev det alldeles för konspirationsteoretiskt på ett ovarsamt sätt. Kanske beror reaktionen inför det sistnämnda på mycket av senare års utveckling, händelser och den spända stämningen i verkliga världen, kanske försöker man vara mer försiktig, något man även nästan förväntar sig av fiktiva framställningar också? En tanke bara. Dessutom, de rena avrättningarna i det slutliga gisslandramat, det blev bara för mycket.

Förlåt, men det var mycket jag inte gillade med detta, trots att spänningen fungerade väl och gjorde att jag fängslades av historien från början till slut. Så fick man ju härmed också veta hur Anton Modin slutligen fick komma i kontakt med sin son igen, för första gången sedan Estoniaincidenten. En viktig pusselbit. Kan även säga såhär; det känns mycket positivt med hur den här bokserien utvecklats, för de senare tillkomna böckerna blir successivt bättre och bättre, åtminstone i mitt tycke.

Bilderbergmötet avskräckte mig inte inför att läsa de återstående tre böckerna. Har redan huggit in på nummer tre: Natoagenten, från 2012.

Mer här på bloggen: Bokmärkt