Den åttonde tärnan av Eva Frantz. Förlag: Schildts & Söderströms. Antal sidor: 300. Utgivningsår: 2018.
"Vinnare av Suomen dekkariseuras Vuoden johtolanka-pris 2019 Nominerad till Tulenkantajapriset 2019
En morgonpigg vinterbadare får sig en otrevlig överraskning när han tar sina första simtag i vaken. På folkhögskolan en bit bort hörs märkliga steg i natten. Och vad är det som blixtrar i elevhemsbyggnaden som stått tom i flera år?
Äldre kriminalkonstapel Anna Glad försöker anpassa sig till sitt nya liv som singel medan staden rustar för traditionellt luciafirande.
Ett dödsfall som vid första anblicken ser ut som en olyckshändelse verkar ha ett märkligt samband med en tragedi som inträffade trettio år tidigare.
Anna och hennes kolleger inser småningom att allt verkar kretsa kring den blyga flickan som går sist i luciatåget. Den åttonde tärnan. Men vem är hon?
I Eva Frantz nya mysdeckare Den åttonde tärnan får vi möta unga flickor, sådana som är unga nu och sådana som var unga en gång. Deras problem är ändå desamma. Hur är man en kul partytjej utan att bli för full eller patetisk och hur ska man ta sig fram i världen utan att göra någon besviken?"
Den åttonde tärnan är del två i deckarserien om kriminalkonstapel Anna Glad, och uppföljande del till Blå villan.
En ordinär samtida deckare där ungdomar far illa på olika sätt (i dåtida 80-tal och nutid - med vissa kopplingar), t.ex. hamnar i utsatta situationer på behandlingshem och genom sin aktivitet på nätet (sistnämnda i nutid förstås), ett rätt vanligt ämne för moderna deckare känns det som. Såklart känner många oro inför vad för slags konstigheter barn och ungdomar kan drivas till och råka ut för på nätet.
Julstämningen är på plats och luciafirande därförinnan med alla dess tillbehör likaså. Alltså ett bra lästips inför kommande storhelg om mindre än tre månader. Tidsmarkörer för 80-talet, dit vi också får göra en tidsresa, fungerar bra. Glad får en ny kollega som är en riktig pest, ytterst tillfredsställande hur det går för denna herre till sist.
Gillar språket i Frantz böcker, lustigt nog finns ord i dessa böcker som jag inte kommit i kontakt med sedan jag som yngre brevväxlade med en finlandssvensk brevvän. Kul! Fina minnen som därmed poppade upp kring det flitiga kompisbrevväxlandet som hörde till den tiden - vilket trevligt sätt det var att kommunicera! Bara detta med vackra och roliga brevpapper-set måste ha varit en jätteindustri då. Hade varaktiga brevvänner i Finland, USA, Australien och Turkiet. Bra träning på engelskan var det dessutom. Men nu kom jag visst bort i från ämnet.
Man behöver inte nödvändigtvis ha läst första delen i serien innan, men då missar ni iofs en riktigt bra bok, för i egen mening var första delen snäppet bättre än denna. Blå villan var bestämt lite mer parodierande roligare, då själva storyn i sig säkert gjorde detta möjligt på ett helt annat sätt. Men upplevde Den åttonde tärnan som en klart spännande/klurig deckare och bitvis ganska underhållande.
Naturligtvis kommer jag även att läsa tredje boken om Anna Glad: För han var redan dö som hade utgivningsdatum förra året.
De kidnappade Kinasvenskarna av Jojje Olsson.
En bok från Historiska Medias bokserie Brännpunkt.
Efter bokens tillkomst har följande hänt (uppgift från wikipedia):
"Den 24 februari 2020 meddelades att Gui Minhai dömts till tio års fängelse i en kungörelse från en domstol i staden Ningbo utanför Shanghai, för att olagligen ha tillhandahållit information till utlandet."
 |
| Fåtölj på Bokmässan i Göteborg 2018 för att välkomna Gui Minhai, som inbjudits till mässan. Bild: Bengt Oberger, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons |
"Välkommen till Bokmässan Gui Minhai. Vi har bjudit in dig för att vi vill lyfta situationen i Kina. Inte minst din situation som bokhandlare och förläggare. Som läget är just nu kan du inte resa till Bokmässan, eller någonstans över huvud taget. Sedan nästan tre år sitter du fängslad i Kina. Om ingenting händer står inbjudan kvar. År efter år. Till dess att du kan och vill närvara står din stol och väntar på dig."Undertecknat av Bokmässan, Svenska PEN, Svenska Förläggareföreningen, IPA (International Publishers Association)
Blå villan av Eva Frantz. Förlag: Schildts & Söderströms. Antal sidor: 250. Utgivningsår: 2017.
"Debut för kommissarie Anna GladMitt i natten, på väg hem från en fest hittar ett ungt par en liten pojke irrande längs landsvägen. Han bor i den blå villan i skogsbrynet. På köksgolvet ligger pojkens mamma Becca i en pöl av blod. Hjälp tillkallas och den svårt skadade kvinnan förs skyndsamt till sjukhuset. Poliskommissarie Anna Glad får i uppgift att utreda brottet.
Det visar sig att Becca Stenlund driver den superpopulära lifestylebloggen Blå villan och att hennes liv har hotats i bloggens kommentarsfält. Beccas man Peter har hjälpt till med bloggen men tröttnat på jakten efter det perfekta livet. Han har flyttat från sin fru, och därmed förlorat drömhemmet och familjetillvaron.
I Anna Glads tillvaro kunde saker och ting också vara bättre, hennes arbetslösa man sitter hemma och spelar tv-spel dagarna i ända. Becca kämpar för sitt liv men i den låsta tomma villan dyker det varje dag upp färska blommor
Spänningsintrigen är skickligt flätad och upplösningen överraskar även en erfaren deckarfantast. Blå villan är den första delen i en serie med polisen Anna Glad."
Har tidigare av författaren läst Sommarön, som jag tyckte var toppen, fick samma uppfattning om Blå villan.
Händelseutvecklingen fängslar - roligt och annorlunda även med fokuset kring bloggarna som har detta att blogga till ett slags yrke; proffstyckarnas vedermödor, liv och leverne, gestaltat genom populära livsstilsbloggaren Becca, säkert verklighetsnära framställt skulle jag tro. Upplägget fungerar utmärkt, d.v.s. bra kapitelindelning, lagom med dialog och antal karaktärsperspektiv, relevanta sidohistorier som har betydelse för historien i sin helhet (minsann inte alla författare som behärskar det sistnämnda). Karaktärerna engagerar, väcker såväl starka sympatier som antipatier, och miljöskildringarna förflyttar mig till platserna när jag läser. Älskar den humoristiska touchen i de böcker jag nu läst av Frantz, helt underbar situationskomik (kan nog utlova en fnissgaranti till de flesta läsare, såvida man inte är helt humorbefriad och totalt ur gängorna).
Som grädde på moset serveras till sist ett lyckligt och gemytligt slut för polisen Glad, det gör mig glad. Är ju som sagt löjligt förtjust i lyckliga slut. Skulle vilja kalla Blå villan för en må bra-deckare som har allt, och med "må bra" menar jag inte feelgood (undviker den typen av böcker i möjligaste mån).
Ska jag försöka mig på en jämförelse så går tanken först till Anna Bågstams Ögonvittnet. Känns även lite som Elizabeth Georges deckarstil (finns något i Anna Glad som påminner om Barbara Havers), betydligt lättsammare dock.
Detta är första boken i en deckarserie, en serie jag mer än gärna vill fortsätta läsa.
Tidigare blogginlägg i bloggbokhyllan:
"Jag är den som ser till att det blir balans i fejkdrottningarnas digitala imperium"
Survilo : mormors berättelse om livet under Stalin av Olga Lavrentieva. Illustratör: Olga Lavrentieva. Översättare: Nils Håkanson. Förlag: Kaunitz-Olsson. Antal sidor: 307. Utgiven på svenska: 2020-09-30.
"I Olga Lavrentievas serieroman får vi följa hennes mormor Valentina Survilos umbäranden under ett fasansfullt kapitel i den ryska historien.Survilos lyckliga barndom i Leningrad får ett abrupt slut 1937, när fadern grips och på falska grunder anklagas för att vara en folkets fiende. Survilos öde tar henne sedan från den stora terrorns Gulag tillbaka till Leningrad under andra världskriget. Under stadens belägring mister över en miljon människor livet bara under den kalla vintern 194142 dör 4000 människor varje dygn.
Under belägringen får Survilo till slut jobb på ett fängelsesjukhus, ett av få ställen där man bortser från den skam hennes far dragit över hennes namn. Genom Survilos ögon beskriver Olga Lavrentieva en hel generations trauma rädslan för att när som helst förlora en anhörig. Survilo ger ett nytt perspektiv på det ryska 1900-talet ett brinnande aktuellt ämne då Stalin idag åter blir allt rumsrenare i Putins Ryssland.
Olga Lavrentieva (f. 1986) är konstnär och serietecknare. I Ryssland ses Survilo redan som en klassiker och har kommit att kallas för en ny MAUS."
Mycket bra grafisk roman som genom ord och bild skildrar ett gripande livsöde, en mörk och svår tid i rysk historia. Boken är lättläst, suggestivt vackert tecknad och historien är väldigt fint berättad. Personerna kommer till liv. Man blir starkt berörd av att läsa den här boken, och förstår på ett helt annat sätt hur pass svårt det var för de som levde under Stalins socialistiska/kommunistiska skräckregim; utrensningarna på 1930-talet, belägringen under andra världskriget, traumat då och efteråt.
