Två läsvärda böcker om Georgien, Ukraina och Kirgizistan

Frihetens pris är okänt: om demokratiska revolutioner i Georgien, Ukraina och Kirgizistan av Anna-Lena Laurén. Atlantis Bokförlag AB. Antal sidor: 202. Utgivningsår: 2013.

Läs tidigare blogginlägg: En smakebit på søndag

Ger ur boken ett smakprov, denna gång från slutet i sista avsnittet som handlar om Kirgizistan; Kirgizistan – det centralasiatiska undantaget, sidan 212:

  "Det som oroar Karamusjkina mest är ändå inte ryskans ställning, utan islamiseringen.
   – De har infört bönerum i parlamentet för att alla ska kunna be fem gånger om dagen. I södra Kirgizistan finns det skolor som tvingar flickorna att gå med huvudduk. Till och med här i Bisjkek har det börjat ske saker som hade varit otänkbara förr. Min systerdotter åkte marsjrutka (minibuss) med ett kors om halsen och blev tillsagd av en medpassagerare att ta av sig korset. När hon vägrade slet han det av henne och trampade på det. Hon var fruktansvärt chockad och rädd.
   Ändå vidhåller Karamusjkina en sak: hon älskar Kirgizistan. Hennes mor- och farföräldrar kom hit som offer för tvångskollektiviseringarna på 1920-talet. Alla band till Ryssland slets av, Kirgizistan är hennes enda hemland.
   – Det här är mitt fosterland. Jag är född här, mina föräldrar föddes här, jag har alltid känt mig hemma i Kirgizistan. I 27 år jobbade jag som lärare innan jag blev invald i parlamentet. Hur skulle jag kunna låta bli att bry mig om det här landet?"

Georgien, Ukraina och Kirgizistan är tre länder jag nu vet betydligt mer om. Just Georgien och Kirgizistan visste jag faktiskt inte ett dugg om tidigare.

Hade nog varit förtjänstfullt om bokens tre delar var för sig var indelade i kapitel, som det var nu löpte texten bara på. Det kan nog för en del kännas en aning mastigt utan annan luft i texten än sparsamt med ojämnt utplacerade foton (fler foton hade även det varit ett plus). Den ljust orangea texten med fakta om landet i början av varje del är nog dessutom inte så lätt för alla att se läsa. Förutom dessa små minus tycker jag det var en utmärkt bra bok som gav värdefulla insikter och ny kunskap. Hoppas den kommer ut i en ny reviderad och kompletterad upplaga, är verkligen värd det.

Bokens författare är journalist/korrespondent, och som sådan återger hon samtal med människor på ett sätt där livshistoria, nuvarande situation, deras oro och farhågor tas på allvar, för att sedan framställas på ett objektivt sätt. Inga ämnen känns oberörbara, vilket känns fritt, öppet och ärligt, man ges chansen att se ur olika perspektiv utan att något göms undan, vilket bara är av fördel. Jag gillar det här så oerhört mycket och man lär sig massor på att läsa en bok som denna.

Läs mer om boken på det finska förlagets hemsida här.

Ukraina - gränslandet av Anna-Lena Laurén och Peter Lodenius. Atlantis Bokförlag AB. Antal sidor: 127. Utgivningsår: 2015.

"Ukraina var går gränsen?

Vad var det som egentligen hände i Ukraina år 2014? Omfattande demonstrationer och ett blodbad i Kiev ledde till att president Janukovytj avsattes. Många trodde att vägen till Europa nu var öppen. I dag har Ukraina skrivit under ett associationsavtal med EU, men samtidigt har man förlorat Krimhalvön och delvis kontrollen över östra Ukraina. Ukraina har blivit en vattendelare på den internationella scenen; den slutgiltiga utlösaren av en djup och oåterkallelig kris mellan Ryssland och väst.

Utrikeskorrespondenten för Hufvudstadsbladet och Svenska Dagbladet Anna-Lena Laurén var på plats i Kiev, på Krim och i östra Ukraina ända från början. I den här boken skildrar hon människorna hon har mött, situationer, platser och upplevelser från fältet. Bokens andra författare journalisten Peter Lodenius tecknar bakgrunden till både tidigare och senare händelser i Ukraina. Lodenius har en lång erfarenhet av Öst- och Centraleuropa och har ofta besökt Lviv och Kiev. Han har skrivit boken Ukraina i Europas mitt (2006).

Boken är illustrerad med fotografier av Niklas Meltio."

I vanlig ordning gjorde jag tvärtom, läste denna bok innan jag läste Frihetens pris är okänt. Men är man mer rättvänd än mig så kan den här boken fungera som en fortsatt utveckling för vad som skrivits om Ukraina i föregående bok från 2013. 

Mycket intressant att läsa om ett land jag inte tidigare vetat så mycket om, annat än vad man sådär allmänt snappat upp via nyhetsrapporteringen om Orangea revolutionen (pågick mellan november 2004 och januari 2005) och Rysslands annektering av Krym 2014. Önskade för egen del veta mer om bl.a. just det, fick dessutom mycket annan kunskap därutöver.

Tyckte bäst om kapitlen skrivna av Laurén, lättast att läsa och mötet med människorna - ofta mitt i händelsernas centrum - är alltid intressanta. Bra med korta kapitel.