Läst februari

1. Den enda dåliga människan i världen av KG Johansson, (bibliotekslån)
2. Lilla dockan av Ingrid Elfberg, (Rec.ex. Bokfabriken)
3. Försvararna av Philip K. Dick, Novellix (bibliotekslån)
4. Ett dån av åska av Ray Bradbury, Novellix (bibliotekslån)
5. Ett nytt Atlantis av Ursula K. Le Guin, Novellix (bibliotekslån)
6. De blindas rike av H G Wells, Novellix (bibliotekslån)
7. Warriors. Midnatt av Erin Hunter, (Rec.ex. Bokfabriken)
8. Landsförrädaren av David Baldacci, (Rec.ex. Bokfabriken)
9. Samvetsmakaren av KG Johansson, (bibliotekslån)

"Samvetsmakaren" av KG Johansson

Samvetsmakaren av KG Johansson. Wela förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Tre science fiction-romaner: Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega; trilogi i ett band.

Att ta sig an en SF-bok på 713 sidor kanske man bävar inför, men här handlar det ju faktiskt om tre böcker i en, och kan inte riktigt bestämma mig för om det är en för- eller nackdel att samla dessa i ett band. Å ena sidan har man alla samlade utan svårigheter att få tag på en viss del, liksom att man på det det där speciella sättet med en äventyrlig sf-historia kan leva sig in i handlingen och världsbygget, samt följa karaktärernas utveckling, utan uppehåll. Å andra sidan får man stå ut med en del repetition för återkoppling i uppföljande delar. Kanske jämför man de olika böckerna sinsemellan på ett annat sätt också, än vad man hade gjort om de lästes separat med ett tidsuppehåll emellan.

För er som kan och föredrar att lyssna på böcker har denna trilogi nyligen fått förnyad aktualitet genom att samtliga delar givits ut som just ljudböcker (Hoi förlag) de senaste tre månaderna; 5/12, 5/1, 5/2 (2017/-18), och upplysningsvis finns de på Storytel.


Samvetsmakaren del 1:

"Aly är sjutton år gammal när hans liv vänds upp och ned och han måste lämna sitt hem. Han har vuxit upp på en lantlig och ålderdomlig värld, men nu kastas han ut i det myllrande imperium som är människans hörn av Vintergatan. Hans situation tvingar honom att arbeta inom något som kallas för kyrkan. Trots sitt namn är kyrkan religiöst obunden - den verkar för att lösa konflikter och skapa förståelse överallt i imperiet.
Aly möter svåra problem och lyckas inte alltid lösa alla. Med tiden börjar han ana att det finns mer i världen än kyrkan och imperiet känner till. Och i galaxens centrum händer något som kan hota hela mänskligheten."

Samvetsmakaren är en historia att bli fullkomligt absorberad av, mycket p.g.a. en intressant och fängslande framtidsvärld: världsbygget, rymdmiljön och resorna. Man fäster sig även vid karaktärerna och det är lätt att leva sig in i handlingen. I berättandet vävs filosofiska resonemang in på ett snyggt sätt, och beskrivning av känslor, tankar och beteenden - samspelet mellan människorna, de psykologiska aspekterna - kändes korrekt och följdriktigt. Gillade även den fantasifulla tekniska vidareutvecklingen av olika teorier/detaljer.

Oavsett om man föredrar s.k. mjuk eller hård science fiction tror jag inte att man blir det minsta besviken. När det där speciella Sense of Wonder infinner sig, då är det fantastiskt, som här. Häpnadsväckande, storslaget, nyskapande och kreativt... precis så! Inte helt överraskande har ju Samvetsmakaren för övrigt blivit prisbelönt.

Ja, det var väl helt kort mitt tyck och tänk för första delen, som jag alltså för egen det tyckte imponerade allra mest. Faktiskt det bästa jag än så länge läst inom genren.


Under den döende stjärnan:

"Aly avancerar som tjänare inom den religiöst obundna kyrkan. Det som sker vid galaxens centrum förvärras, och när ett skepp utrustas för att färdas dit ska Aly följa med. Stjärnan är bara dagar från att explodera och bli en nova. Strax innan detta sker upptäcker de något som ingen hade kunnat ana: det finns intelligent liv på en av den döende stjärnans planeter."

Till viss del gäller samma omdöme som för den första, även om denna inledningsvis innehöll mycket resumé, detta kändes onödigt när man som mig läste trilogin i ett svep.

Visst var det spännande med novan, superskurken som ett slags virus på nätet, de mystiska molnvarelserna (gillade empati-förklaringen i det näst sista kapitlet!) och allt det där... fängslande, men inte riktigt på samma sätt som första delen.


Omega:

"Människan har för första gången fått kontakt med andra intelligenta varelser. Men efter ett kort samarbete vid den exploderande novan har varelserna dragit sig tillbaka och reagerar inte längre på kontaktförsök. Aly försöker få kontakt med dem eftersom en smitta som nu sprids i imperiet antingen bara kan botas av varelserna - eller har orsakats av dem. Aly reser till den planet där varelserna har tagit över människors själar för att finna en lösning."

Uppdelningen i rubriker avslutningsvis störde jag mig på till att börja med, men när sen allt föll på plats förstod jag ändå meningen med det också. De sista kapitlen, slutet, svarade upp perfekt till denna välskrivna sf-trilogi i sin helhet.


Andra bokbloggare om Samvetsmakaren:
Bedårande Böcker

"De blindas rike" av H.G. Wells

De blindas rike av H G Wells. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Alan Asaid.

 

"De började ropa. Pedro tog täten och fattade Núñez hand för att leda honom till husen, men denne drog snabbt tillbaka handen.
”Jag kan se”, sa han.
”Se?” sa Correa.
”Ja, se”, svarade Núñez och när han vände sig mot Correa råkade han snava på Pedros ämbar.
”Hans sinnen är ännu outvecklade”, sa den tredje blinde mannen. ”Han snavar och talar obegripliga ord. Ta honom vid handen.”
”Som ni vill”, sa Núñez och de började leda honom, varvid han knappt kunde hålla sig för skratt. De visste tydligen ingenting om vad det innebar att kunna se. Nåväl, förr eller senare skulle han nog lära dem."

En seende man råkar genom en olyckshändelse hamna i en helt isolerad by där befolkningen är fullständigt blinda sedan generationer tillbaka, och vet inget annat. Tänkvärd novell där ordspråket "I det blindas rike är den enögde kung" kanske inte alls stämmer så väl som denna man först tycks vilja tro.

Fantastiskt välskriven allegori, tänkvärd på många sätt, vackert språk, stämningsfulla miljöbeskrivningar och ett helt perfekt slut. Lämnar mig inget i övrigt att önska. Kan bara varmt rekommendera alla att läsa denna novell av H G Wells, oavsett vilka litterära genrer man föredrar.

"Ett dån av åska" av Ray Bradbury

Ett dån av åska av Ray Bradbury. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Anders Bellis.

"Berättelsen Ett dån av åska från 1952 är en av science fiction-författaren Ray Bradburys mest kända noveller. Under en noggrant kontrollerad resa flera miljoner år tillbaka i tiden tar en av resenärerna ett enda litet snedsteg – som får ödesdigra konsekvenser och förändrar världen för all framtid.

Varmt slem samlades i Eckels hals; han svalde hårt, pressade ned det. Musklerna runt munnen formade ett leende när han sakta sträckte ut handen i luften och viftade med en check på tiotusen dollar mot mannen bakom disken.
”Garanterar ni att jag kommer levande tillbaka från safarin?”
”Vi garanterar ingenting”, sade försäljaren, ”förutom dinosaurierna.” Han vände sig om. ”Det här är mr Travis, er safariguide i Det Förflutna.”"

Intressant liten novell om en tidsresa med komplikationer. Själva orsaken till varför framtiden förändrades var ju väl uttänkt, men hur framtiden förändrades kändes lite hafsigt och i stort sätt var det väl bara det som för mig sänkte det hela, annars en riktigt bra science fiction-historia med tanke på sidantalet på blott 26 sidor. För övrigt ett oerhört snyggt och passande bokomslag för denna Novellix-utgåva.

"Försvararna" av Philip K. Dick

Försvararna av Philip K. Dick. Novellix. Läste boken som bibliotekslån (häftad). Översättning av Andreas Vesterlund.

"Kalla kriget har bokstavligt talat hettat till och ett våldsamt världskrig utkämpas via robotar uppe på jordens yta, medan människorna själva har flytt till underjorden. Den kultförklarade science fiction-författaren Philip K. Dicks novell The Defenders från 1953 utkommer nu för första gången på svenska under namnet Försvararna."

En smart science fiction-novell med en helt perfekt överraskning. Kul idé där robotar är svaret på hur mänskligheten skall överleva sig själv. Utmärkt utförd berättelse, missa inte den!

"Den enda dåliga människan i världen" av KG Johansson

Den enda dåliga människan i världen av KG Johansson. Wela Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"Del 2 i trilogin Africka. 

Ett årtionde har gått sedan okända gyllene varelser dök upp, först i Afrika och sedan på andra platser, för att skapa obegripliga pyramider och sedan - försvinna. Ingen vet varifrån varelserna kom eller vart de tog vägen. Ändå har världen blivit bättre, kanske just på grund av mötet med det okända. Krig och våld tycks vara på väg att försvinna in i historieböckerna. De flesta människor lever lugna och lyckliga liv. Men inte riktigt alla."

Efter Africka del 1 var det för mig givet att fortsätta läsa den här trilogin, oavsett om nu själva omslaget för uppföljaren kändes mer som en bok för ungdomar och inte som en sf-roman. Upplevde det här huvudsakligen vara en relationshistoria och handla om en trasslig ung människas liv, Alea som beter sig illa mot sig själv såväl som mot andra i övermått (var ofta beredd att sluta läsa boken när det bara blev för mycket!). Efter mer än halva boken började det i varje fall likna lite mer som en sf-historia och då blev det ju (i mitt tycke) mer intressant, tur då att man stod ut med den långa upptakten. Men alla tycker ju olika.

Sedan jag började läsa den här författarens böcker fastnade jag för språket (gillar det väldigt mycket), det komplext kreativa och tankeväckande i berättandet. Man vill bara läsa mer, den känslan kvarstår efter Africka 2, även om det tog ett tag innan den infann sig denna gång.

Till att börja med irriterade jag mig genuint på stökiga Alea (eller "Smulan"). Väl i Afrika då Alea på något slags mirakulöst sätt gått från neddekad missbrukare till att bli helskärpt (knappast trovärdigt, eller?) störs jag av hur lättvindigt både Lars och Jenny överger sin lilla dotter och strular som dom gör fram och tillbaka. Första halvan av boken handlar mest om psykologen Lars arbete med att få sin patient Alea på rätt köl, vilket f.ö. inte tycks gå så värst bra då Lars får en opassande tät relation till sin patient och halkar in i ett medberoende.

Så, när det då i handlingen väl började hända spännande saker i Afrika igen, hade man alltså fått traggla sig igenom halva boken. Sen kom väldigt mycket, väldigt komprimerat, väldigt snabbt på den återstående halvan, den som var så bra, men kunde ha varit ännu bättre om allt det där hade fått ta mer plats.

En spännande "detalj" att nämna (utan att för den skull spoliera för mycket för er om handlingens häpnadsväckande utveckling): Gillade tanken kring hur nätet användes för att påverkan på människornas medvetanden. Har ju funderat en del på hur våra hjärnor påverkas av den dagliga användningen av internet, att det av många används så flitigt och integrerat i det dagliga livet som det ofta görs med den moderna mobiltelefonin (som jag fortfarande ställer mig skeptisk till). En variant av den sortens nätglas som används i Africka 2 kanske är nästa grej för att ständigt vara uppkopplad, vem vet?

Alla dessa utomjordingar...

Samtidigt som jag läste de gyllenes (romanens utomjordingar) fantastiska "föreläsning" via sitt språkrör i Africka 2 kom artikeln i SvD om hur forskare gjort en första upptäckt av exoplaneter i annan galax... 3,8 miljarder ljusår bort.

Till slut kom sen en perfekt avslutning, satt och log... och visst, Africka del 3; De mörka kontinenterna måste man ju bara läsa efter detta, ger inte upp, vill ju såklart veta hur det går för mänskligheten även i denna fantastikversion.

"Parasitus" av Christian Johansson

Parasitus av Christian Johansson. Epok förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"Den tar de svagaste först

Den höll honom fast med enkelhet, lekte med honom och han kunde se den nu trots att han blundade. Den var innanför hans ögonlock. Han skrek, men skriet fastnade när den trängde sig in i hans mun och ner i halsen. Nåjdens ord ekade i hans huvud medan den fyllde honom. "Nu ser du. Nu tillhör den dig."

Familjen Billgren lämnade storstan övertygade om att barnen skulle få en tryggare uppväxt ute på landsbygden. De hade fel. Ryktena påstår att något som varit bundet till denna värld i över 150 år lever i mörkret ... "

Ruskigt bra och välskriven rysare/thriller. En sådan där fängslande kuslig historia som griper tag, en bok svår att släppa.

Är väldigt förtjust i skräck med anor, d.v.s. där en gammal historia ger upphov till något skrämmande i nutid, där ett nu varvas med ett då och förklaringarna sakta kommer fram om hur allt hänger ihop.

Den norrländska miljön, vintern, kylan, mörkret, avfolkad glesbygd, hemligheter bland ortsbefolkningen och en trevlig empatisk Stockholmsfamilj med barn som flyttar dit. Dessa beståndsdelar (och några till) kombinerat med det övernaturliga (utan att snåla) skapar något riktigt ruskigt. Spännande rakt igenom till slutet... och vilket slut! Förfärligt, otäckt, magnifikt.

Har tidigare bara läst en novell av författaren (i antologin 13 svarta sagor om superhjältar), vill nu såklart även läsa romanen Skönheten.

Parasitus är kort och gott en perfekt spänningsroman som jag ger mina bästa rekommendationer, speciellt för dig som gillar rysare, skräck och thrillers med övernaturliga element.

Andra bokbloggare om Parasitus:
Bokföring enligt Monika

"Metro 2035" av Dmitrij Gluchovskij

Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij. Bokförlag: Ersatz. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Översättare: Ola Wallin.

"MOSKVA ÅR 2035.

Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död.

METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé- böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn."

Metro 2035 är tredje avslutande delen i denna framtidsdystopiska romanserie som utspelar sig i Moskva. Tyckte riktigt bra om de föregående två delarna Metro 2033 och Metro 2034, såg naturligtvis då även fram emot denna sista del i serien. Förstod tyvärr inte att uppskatta den lika bra, men sammantaget rätt okej ändå.

Dmitrij Gluchovskij är främst känd för Metro 2033 (från 2005), en bok som blivit film och översatts till ett trettiotal språk.

En kort resumé: Historien utspelar sig i ett Moskva i ruiner efter ett världsomfattande kärnvapenkrig. De människor som tagit tillflykt ner till Moskvas tunnelbana har på stationerna skapat en slags statsstater med olika styrelsesätt och ideologier. En röd tråd genom bokserien bygger också på sovjetiska myter om en underjordisk hemlig stad, att Moskvas metro en gång byggdes med tanke på just en eventuell kärnvapenattack.

I Metro 2035 får man återigen möta dessa överlevare under jord, två huvudkaraktärer blir Artiom, som även figurerade i bokseriens första del, och Homeros som var med i seriens andra delen. Sasha är en annan återkommande karaktär, vars frivilliga livsval knappast kändes trovärdigt, eller så förstår jag det helt enkelt inte. Det myllrar verkligen av trasiga människospillror i denna klaustrofobiska värld 2035, och ibland blev det bara för mycket av eländet och grymheterna.
Men även ovanjordisk aktivitet blir lite mer aktuell i denna bok, den radioaktiva strålningen vid jordytan tycks börja avta, och monstren lyser med sin frånvaro... förutom grymma människomonster, som det finns desto mer av.
Av trilogins delar är den här sista nog den mest politiska, och med all sannolikhet kan läsare i bokens hemland läsa ut fler tolkningar än andra kan göra. Därmed inte sagt att dess budskap kan uppmärksammas av alla. Ganska tydligt, ibland väldigt bra och träffsäkert.

Som lite kuriosa kan nämnas att stationen VDNCh, där Artiom är hemmahörande, lär vara en sorts satirvariant av Danmark, och Ringlinjen, där Hansan regerar, menas parodiera EU. Kan ju vara kul att ha i bakhuvudet när man läser Metro 2035.

Hursomhelst var det här en bok som kändes alldeles för lång och utdragen, hälften hade varit nog. Blev tvungen att bitvis skumläsa vissa partier, men historiens själva upplösning/förklaringarna var riktigt bra. Så visst upplevde jag det ändå vara värt att läsa trilogin i sin helhet, trots att nu läsflytet inte alltid var det bästa för avslutande delen.