"De började ropa. Pedro tog täten och fattade Núñez hand för att leda honom till husen, men denne drog snabbt tillbaka handen.
”Jag kan se”, sa han.
”Se?” sa Correa.
”Ja, se”, svarade Núñez och när han vände sig mot Correa råkade han snava på Pedros ämbar.
”Hans sinnen är ännu outvecklade”, sa den tredje blinde mannen. ”Han snavar och talar obegripliga ord. Ta honom vid handen.”
”Som ni vill”, sa Núñez och de började leda honom, varvid han knappt kunde hålla sig för skratt. De visste tydligen ingenting om vad det innebar att kunna se. Nåväl, förr eller senare skulle han nog lära dem."
En seende man råkar genom en olyckshändelse hamna i en helt isolerad by där befolkningen är fullständigt blinda sedan generationer tillbaka, och vet inget annat. Tänkvärd novell där ordspråket "I det blindas rike är den enögde kung" kanske inte alls stämmer så väl som denna man först tycks vilja tro.
Fantastiskt välskriven allegori, tänkvärd på många sätt, vackert språk, stämningsfulla miljöbeskrivningar och ett helt perfekt slut. Lämnar mig inget i övrigt att önska. Kan bara varmt rekommendera alla att läsa denna novell av H G Wells, oavsett vilka litterära genrer man föredrar.
Fantastiskt välskriven allegori, tänkvärd på många sätt, vackert språk, stämningsfulla miljöbeskrivningar och ett helt perfekt slut. Lämnar mig inget i övrigt att önska. Kan bara varmt rekommendera alla att läsa denna novell av H G Wells, oavsett vilka litterära genrer man föredrar.
Tack för tips! Brukar läsa noveller ibland, men inte så ofta.
SvaraRadera