"Metro 2035" av Dmitrij Gluchovskij

Metro 2035 av Dmitrij Gluchovskij. Bokförlag: Ersatz. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). Översättare: Ola Wallin.

"MOSKVA ÅR 2035.

Efter atomkriget som ödelade jorden har en människo spillra tjugo år senare skapat en ny civilisation i Moskvas vidsträckta tunnelbana. I underjorden jäser konflik terna när en okänd röta drabbar de livsviktiga svamp odlingarna. Hela metron hotas av utplåning. Men är invånarna verkligen de enda överlevarna? Finns det kanske fler städer som har klarat sig i atomvintern? Artiom, som redan räddat metron från undergång, är besatt av idén att finna en drägligare boplats och ger sig nästan dagligen ut i stadens livsfientliga ruinlandskap, klättrar upp i de övergivna höghusen och söker kontakt med omvärlden med hjälp av en gammal arméradio. Men etern är död.

METRO 2035 är en fristående och avslutande fortsättning på succé- böckerna Metro 2033 och Metro 2034. De bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Böckerna har gjort succé och sålt i över 120000 exemplar bara i Sverige. Det finns även ett datorspel med samma namn."

Metro 2035 är tredje avslutande delen i denna framtidsdystopiska romanserie som utspelar sig i Moskva. Tyckte riktigt bra om de föregående två delarna Metro 2033 och Metro 2034, såg naturligtvis då även fram emot denna sista del i serien. Förstod tyvärr inte att uppskatta den lika bra, men sammantaget rätt okej ändå.

Dmitrij Gluchovskij är främst känd för Metro 2033 (från 2005), en bok som blivit film och översatts till ett trettiotal språk.

En kort resumé: Historien utspelar sig i ett Moskva i ruiner efter ett världsomfattande kärnvapenkrig. De människor som tagit tillflykt ner till Moskvas tunnelbana har på stationerna skapat en slags statsstater med olika styrelsesätt och ideologier. En röd tråd genom bokserien bygger också på sovjetiska myter om en underjordisk hemlig stad, att Moskvas metro en gång byggdes med tanke på just en eventuell kärnvapenattack.

I Metro 2035 får man återigen möta dessa överlevare under jord, två huvudkaraktärer blir Artiom, som även figurerade i bokseriens första del, och Homeros som var med i seriens andra delen. Sasha är en annan återkommande karaktär, vars frivilliga livsval knappast kändes trovärdigt, eller så förstår jag det helt enkelt inte. Det myllrar verkligen av trasiga människospillror i denna klaustrofobiska värld 2035, och ibland blev det bara för mycket av eländet och grymheterna.
Men även ovanjordisk aktivitet blir lite mer aktuell i denna bok, den radioaktiva strålningen vid jordytan tycks börja avta, och monstren lyser med sin frånvaro... förutom grymma människomonster, som det finns desto mer av.
Av trilogins delar är den här sista nog den mest politiska, och med all sannolikhet kan läsare i bokens hemland läsa ut fler tolkningar än andra kan göra. Därmed inte sagt att dess budskap kan uppmärksammas av alla. Ganska tydligt, ibland väldigt bra och träffsäkert.

Som lite kuriosa kan nämnas att stationen VDNCh, där Artiom är hemmahörande, lär vara en sorts satirvariant av Danmark, och Ringlinjen, där Hansan regerar, menas parodiera EU. Kan ju vara kul att ha i bakhuvudet när man läser Metro 2035.

Hursomhelst var det här en bok som kändes alldeles för lång och utdragen, hälften hade varit nog. Blev tvungen att bitvis skumläsa vissa partier, men historiens själva upplösning/förklaringarna var riktigt bra. Så visst upplevde jag det ändå vara värt att läsa trilogin i sin helhet, trots att nu läsflytet inte alltid var det bästa för avslutande delen.