En smakebit på søndag: Ingenting är sant och allting är möjligt

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare utdrag ur böckerna som boktips.

Länkar brukar samlas hos bokbloggen Flukten fra virkeligheten eller Betraktninger.

Mina smakbitar kommer från Ingenting är sant och allting är möjligt : det nya Rysslands surrealistiska själ av Peter Pomerantsev.

Sidan 45-46:

"Jag lärde känna Benedict på Scandinavia, en av favoritrestaurangerna hos de utlandsryssar som kom hit för att lära Ryssland västerländska manér under de där årtiondena efter kalla krigets slut, då när det fortfarande låg något härligt i luften: advokater från Londons största advokatbyråer, revisorer från de fem stora revisionsbyråerna, riskkapitalister. Restaurangen ligger ett stenkast från Tverskaja, Moskvas dyraste shoppinggata, på en liten innergård med stora gröna träd. Ägarna är svenskar, och när den öppnade var allt importerat från Stockholm: servitörerna, kockarna, burgarna, pommes fritesen - allt flögs in."

[...]

Sidan 58:

"Det tog ett tag för dem som arbetade på RT att inse att det var någonting som inte stod helt rätt till, att den "ryska synen" lätt kunde betyda "Kremls syn på saken", och att påståendet "det finns ingenting som heter objektiv journalistik" betydde att Kreml hade full kontroll över sanningen. När allt hade kommit igång som det skulle visade det sig att bara runt tvåhundra av de drygt tvåtusen anställda var personer med engelska som modersmål. De fungerade som projektets stavningskontroll och skyltfönster utåt. Bakom kulisserna satt ett litet gäng ryska producenter och fattade de egentliga besluten. Mellan de oförargliga sportreportagen kom de mjuka intervjuerna med presidenten. ("Varför är oppositionen mot er så liten, herr president?" var en av de legendariska frågorna.)"

[...]

Sidan 60:

"Men de flesta stannar kvar - de som drivs av ett sådant ideologiskt hat mot väst att de inte märker (eller bryr sig om) att de blir utnyttjade, de som är så angelägna om att vara med i teve att de skulle arbeta varsomhelst, och de som helt sonika tänker: "Ja, ja, alla nyheter är fejk, det är bara ett spel - eller hur?" Personalomsättningen på RT är alltid hög, i och med att de som tjafsar emot sållas bort, men det råder ingen brist på nykomlingar. På kvällarna hänger de på Scandinavia, där de får sällskap av andra nyinflyttade utlänningar, kommunikationsexperterna och marknadsföringskonsulterna."

Boken är från 2015 (svensköversatta utgåvan från 2016), sedan dess har det förstås hunnit rinna mycket vatten under broarna. Men hur stor koll har vi egentligen, på vad som varit, och vad som blivit?

(Scandinavia Restaurant tycks vara en restaurang som stängde 2018? RT = Russia Today, en rysk nyhetskanal ägd av ryska staten).

"Ingenting är sant och allting är möjligt : det nya Rysslands surrealistiska själ" av Peter Pomerantsev

 

Ingenting är sant och allting är möjligt : det nya Rysslands surrealistiska själ av Peter Pomerantsev.

Fascinerande och skrämmande läsning om postsovjetiska Ryssland. Skärpt och underhållande skriven - modigt. Det här blir andra boken jag läser av denna brittiske journalist, teveproducent och författare (Det här är inte propaganda : kriget om sanningen rekommenderas också). 

Ingenting är sant och allting är möjligt är författarens första bok som utgår från tiden då han bodde i Ryssland (från 2001) och arbetade i nio år för en stor tevekanal där.

(En smakebit på søndag)

"Maigret flyttar hemifrån" av Georges Simenon

Maigret flyttar hemifrån av Georges Simenon. Översättare: Gun och Nils A. Bengtsson. Förlag: Albert Bonniers. Antal sidor: 167. Utgivningsår: 1963. Originaltitel: Maigret en meublé (1951).

"Det är vår i Paris, med nyutslagna kastanjer och sol mellan åskregnsmoln, och kommissarie Maigret vet inte var han ska göra av sig. Madame Maigret har rest till Alsace för att ta hand om en sjuk syster och kommissarien är gräsänkling. Desorienterad äter han sin ensliga middag på restaurang och ska just gå och lägga sig i den tomma våningen, då det ringer i telefon. Janvier, en av hans närmsta män, har fått en kula i bröstet då han patrullerade utanför ett litet hôtel garni i Quartier Latin under spaning efter deltagarna i en hold up!
    Naturligtvis måste polisen sätta till alla klutar, och Maigret tar själv hand om ärendet. Han flyttar – inte alltför ogärna – över till det lilla hotellet, där en frodig, levnadsglad värdinna för spiran bland en samling ytterst originella hyresgäster, och lyckas rätt snart klara upp själva rånkuppen utan att han för den skull blir klokare. Han hinner dricka många glas vitt vin och aska ur många pipor, innan han kommer underfund med tragedin som ligger bakom attentatet mot den trogne Janvier, och han måste spela på många strängar, inte minst sin egen självövervinnelse och sin mänskliga förståelse, innan han kan ringa in gärningsmannen och överlämna honom åt rättvisan."

Maigrets kollega blir allvarligt skottskadad och av gärningsmannen finns inte ett spår. Vem tycks så medvetet ha velat undanröja Janvier? Maigret, som den här gången är solokvist (hustrun är bortrest på tillfälligt sjukbesök), flyttar hemifrån för att mer på plats lösa fallet.

Fick en del associationer till Hitchcocks mysteriefilm Fönstret åt gården (1954). Älskar sådana gamla filmer! Och inte heller den här Maigret-boken gjorde mig besviken, att läsa dessa böcker denna sommar har varit lite som non-stop godis när man var barn, lagom gott och man bara fortsätter mumsa vidare. Men snart är bibliotekets magasinerade innehav av Maigretserien slut, liksom sommaren även den, så efter denna del tar jag en liten paus för dessa små förträffliga deckarklassiker. Återkomma till serien lär jag garanterat göra. Skulle verkligen vilja se filmatiseringar, helst de äldre, ska kolla vad som finns, om de går att få tag på.

Maigret flyttar hemifrån har även den ett brokigt persongalleri, flertalet riktigt halvskumma och luriga typer. Spännande miljö för handlingen, ett slags pensionat där värdinnan minst sagt är originell, dock tröttsamt att hennes utseende kommenterades så tjatigt. För övrigt var det en välskriven och snabbläst detaljrik historia med levande atmosfärer/stämningar, inte sällan rätt obehagliga. Deckargåtan är lagom klurig med twist, och det hela ges ett trevligt galant avslut där kommissarien visar prov på sin humanism.

"Sammetsdiktaturen" av Anna-Lena Laurén

Har precis avslutat Sammetsdiktaturen (2021) av Anna-Lena Laurén. Rekommenderar alla att läsa den.

Sid. 177 (178):

   "Och i det lilla träkapellet i Sandarmoch hänger en kopia av ett handskrivet brev. Det är skrivet av Dmitrijev i fängelset och daterat den 16 augusti 2018."

(Sandarmokh)

"När världen slocknar" av Helena Söderblom

När världen slocknar av Helena Söderblom. Läsålder: 9-12 år. Förlag: Idus Förlag. Antal sidor: 209. Utgivning: November 2020.

"Övernatta i skolan? Aldrig i livet. På något sätt måste de ta sig hem. Hur illa kan det egentligen vara därute?

Sjätteklassaren Adam Nyman önskar att han var modig som en superhjälte men i själva verket vågar han inte ens åka bussen hem från skolan. När ett stort snöoväder brakar loss på fredagseftermiddagen och verkar släcka ner hela världen omkring honom hänger det plötsligt på Adam att ta hand om sin lillasyster Maja och samla ihop hela familjen så att de kan fira hans födelsedag tillsammans dagens därpå. Kommer han att hinna i tid?

När världen slocknar är en äventyrsberättelse som handlar om helt vanliga barn som hamnar i en extrem situation där de tvingas samarbeta, vara modiga, påhittiga och smarta för att överleva. Den handlar om vänskap och ansvar och även om förväntningar på varandra, på de vuxna och sig själva.

Författaren Helena Söderblom arbetar som rådgivare inom krisberedskap och undervisar och tränar företag, organisationer och myndigheter i hur man hanterar strömavbrott, pandemier, kärnkraftsolyckor med mera.

- Att prata med barn om kriser och katastrofer är inte lätt. Men det behöver göras, säger Helena, vars spännande debutbok även öppnar upp för samtal om krisberedskap."

Bra debutbok som lyckas få med många delar av viktig kunskap som rör krisberedskap samt enkla akut- och räddningsinsatser, snyggt monterat i en fängslande fiktiv äventyrsberättelse riktad till målgruppen barn och unga i ålder 9-12 år. Å ena sidan får vi följa barnens reaktioner och problemlösningar, å andra sidan hur de vuxna hanterar situationen på olika vis, mer eller mindre förberedda inför det oväntade väderomslaget. Snöovädret orsakar oframkomliga vägar och strömavbrott, som konsekvens av detta uppstår även andra tillbud barnen ställs inför.

Bladvändaren När världen slocknar förmedlar krisberedskap och överlevnadskunskap på ett medryckande vis som inspirerar till vidare engagemang. Den medmänskliga aspekten (som i högsta grad ingår i sådan kunskap), såväl som sund riskbedömning i olika situationer, finns med på ett utmärkt sätt. Att ge och ta emot hjälp i kris, hur tänker vi om det? Vad är viktigt när det verkligen gäller? Om kommunikationen via telefoner och internet slås ut, hur kommer vi i kontakt med varandra? Finns någon ensam äldre i vår närhet som saknar anhörig och behöver extra hjälp? Har ni någon uppgjord plan om det oväntade plötsligt händer? Perfekt bok att skapa samtal kring, därför är min omedelbara tanke att boken borde passa utmärkt att läsa i en skolklass.

Från säker källa skall det visst komma en uppföljare till boken redan i höst. Den ser vi fram emot.

Alltmer viktigt att alla lär sig!: "Fly – sök skydd – larma"

 

"Maigret och spöket" av Georges Simenon

Maigret och spöket av Georges Simenon. Översättare: Britte-Marie Bergström. Förlag: Aldus/Bonniers. Antal sidor: 116. Utgivningsår: 1965. Originaltitel: Maigret et le Fantôme (1964).

Utmattad kommer Maigret hem efter att ha löst ett särskilt svårt fall, bara för att inom några timmar bli väckt av beskedet att kollegan Lognon utsatts för ett mordförsök och hamnat på sjukhus. Så småningom visar det sig att "Tvärviggen" (Lognon) - en synnerligen olycksdrabbad man - på egen hand tycks ha bedrivit en utredning av ett misstänkt internationellt konstbedrägeri då han blev skjuten. Ett fåtal ledtrådar leder Maigrets utredning vidare till konstvärdens toppskikt där han finner såväl girighet som grymhet.

Maigret och spöket är en kort och snabb historia, riktigt underhållande. Gav den betyget 3, men egentligen snudd på 4. Såklart kan inte varken framställning eller själva konstruktionen bli så värst fördjupad/noggrann av förklarliga skäl med det ringa sidantalet (bara drygt hundra sidor). Trots detta är ändå miljöbeskrivningarna magnifika och karaktärerna görs intressanta, som vanligt. Atmosfärerna och sinnesstämningarna känns levande. Uppskattar verkligen dessa små kriminalhistorier som utspelar sig i Paris. Inga problem att konsumera nonstop.

Upptäckte att den här deckarhistorien, även den, blivit film: Maigret and the Ghost (1994). I filmatiseringen har tydligen kommissarie Maigrets kollega Lognon blivit skjuten i Helsingfors(!), konsthandlaren är svensk, konsthandlarens fru är dock fransk, och en engelsman tycks vidare vara inblandad i skjutningen. Så kommissarien tar sig till Finland för att lösa mysteriet med hjälp av den lokala polisen där. Ganska annorlunda alltså, klart man blir nyfiken på filmen också.

Maigret och spöket har uppenbarligen bara givits ut i svensk översättning vid ett tillfälle, hade varit värd en andra utgivning enligt mig, utan tvekan.

Flykten från DDR

Flykten från DDR (Premiär 2018)

Biorelease: Augusti 2019

Release DVD: Januari 2020

Genre: Thriller, Drama

Filmbeskrivning Discshop.se:

"Östtyskland 1979. Utleda på diktaturens förtryck har familjerna Strelzyk och Wetzel i största hemlighet ägnat lång tid åt att själva sy och snickra ihop en luftballong. Deras plan är att fly till friheten i väst, men efter att deras första försök misslyckats vet regimen att något stort är på gång. Med den största styrka Stasi kunnat mobilisera blir både förberedelserna och själva flykten en kamp mot klockan där varje sekund är avgörande?"

 

Filmbeskrivning Ginza.se:

"Detta är den sanna historien om de östtyska familjerna Strelzyk och Wetzel som i september 1979 skapade stora rubriker över hela världen.

I hemlighet ägnade de lång tid åt att själva sy och snickra ihop en luftballong i källaren för att försöka fly från diktaturens DDR till friheten i väst. En våghalsig plan där både förberedelserna och själva färden satte allas liv på spel. Jagade av den största styrka Stasi kunnat mobilisera blir familjens plan en kamp mot klockan där varje sekund räknas..."

Åldersgräns: 7 år

Filmens längd: 120 min

Den sanna historien bakom Flykten från DDR har dessutom legat till grund för flera dokumentärfilmer och även en amerikansk variant av spelfilm, Night crossing (1981).

Den tyska succéfilmen Flykten från DDR (originaltitel: Ballon) från 2018 är klart andlöst spännande och även en väldigt viktig film att se. Givetvis tänker man nu också på situationen i Belarus när man ser den här filmen.

Filmen är fängslande, gripande och tankeväckande. Flykten från DDR är en mycket spännande film, missa inte den.

Läst juli

1. Det här är en svensk tiger av Aron Flam. Bibliotekslån
2. Maigret och den gamla damen av Georges Simenon. Bibliotekslån
3. Midnattsblot av Camilla Sten. Bibliotekslån
4. Vi minns 40-talet : en nostalgitripp av Andreas Nyberg. Bibliotekslån
5. Lejonburen av Ulrika Kärnborg. Bibliotekslån
6. Maigret tar miste av Georges Simenon. Bibliotekslån
7. Maigret på nattklubb av Georges Simenon. Bibliotekslån
8. Den trettonde bomben av Mats Svensson. Bibliotekslån

"Den trettonde bomben" av Mats Svensson

Den trettonde bomben av Mats Svensson. Förlag: Lind & Co. Antal sidor: 253. Utgivning: maj 2020.

"Året är 1972: Ett modifierat Viggenplan startar från Kallinge utanför Ronneby. På fyrahundra meters höjd går något fel och piloten blir tvungen att skjuta ut sig.

Nutid: Alina är polis och jobbar på kontraterroristenheten i Skåne. Under ett jourpass dyker det upp underrättelseinformation om vad som skulle kunna vara en terroristcell. Samtidigt som Alina bearbetar informationen nås en journalist av hemligstämplad information om vad Viggenplanet som lyfte från Kallinge 1972 egentligen var till för och vad det bar i sin last.

När Alina och hennes team följer upp terroristcellsinformationen hamnar de mitt i en eldstrid och i kölvattnet efter den börjar alltifrån ryska intressen till hemliga svenska militärgrupperingar att röra på sig, både innanför och utanför landets gränser.

Vad är det egentligen som ligger bakom allt detta? Och vad fanns ombord på planet som kraschade 1972?

Den trettonde bomben är en högoktanig blandning av polisroman och technothriller."

Precis som nämns ovan stämmer det att detta är en slags mix av technothriller och polisroman som blandar in fakta i fiktionen, spännande historiska fakta som inte många känner till (nämnde det i ett tidigare blogginlägg här).

Boken är en debutroman, och som sådan riktigt bra och välskriven, skickligt konstruerad intrig. Handlingen knyter ihop ett då och ett nu, effektivt och snyggt. Egentligen finns här allt som kännetecknar en välfungerande spänningsroman, d.v.s. korta kapitel, cliffhangers och driv i berättandet. Full fart framåt. Extra plus för intressanta bakgrundsfakta, man kan inte låta bli att kolla vad som stämmer. Kunskapssökning ser jag som en utmärkt följd av romanläsning då den är som bäst. Bra också att inte alltför mycket beteckningar/detaljer (för typ vapen, fordon m.m.) förekommer, för egen del känner jag inte att det tillför mig något. Inte helt lätt att bedöma den här typen av roman där försvars- och säkerhetspolitik ingår. Alla har ju olika åsikter beroende av kunskapsbakgrund. Tycker ändå denna sortens böcker kan vara rätt nyttiga för envar oavsett, med alla olika "tänk om?"-scenarier, men de kan vara en tuff utmaning att läsa i vissa fall.

Helt okej miljöbeskrivningar, hade gärna fått var mer utvecklade, detta gäller även karaktärerna. Slutet är vidöppet för en fortsättning, och en uppföljare har redan släppts. Givetvis kommer jag även att läsa den, om möjlighet ges. Hade förstås gärna sett att huvudkaraktärerna Alina och Omar återkommer, vill veta hur det går för dem, men det återstår att se.

För att inte förstöra helhetsupplevelsen - för er som klokt nog förstår att detta är en bok ni med säkerhet kommer att läsa - vill jag inte gå in så mycket på handlingen i detalj för övrigt. Kan kanske också nämna att det med anledning av världsläget just nu känns rätt kusligt att läsa (skriva om såhär?) en bok som denna. Men lärorikt, ger insikter.

En smakebit på søndag

"Maigret på nattklubb" av Georges Simenon

Maigret på nattklubb av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1951 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret au »Picratt's«.

"I Montmartre, där ljusreklamerna flammar på kvällen och turisterna trängs i kvarteren runt Place Pigalle, där den sista neonskylten släcks i småtimmarna och nattklubbarnas tristess avslöjas av det nyktra dagsljuset, där finner sig kommissarie Maigret en regntung dag.

Han ska reda ut mordet på en vacker strip tease-dansös som polisen funnit strypt i sin lägenhet. Den döda visar sig vara nyckelfigur i ett drama som utspelas kring en rad tvivelaktiga existenser och vars trådar leder långt utanför Paris. Från sin strategiska punkt, den lilla sjaskiga nattklubben, dirigerar Maigret med sin vanliga orubbliga säkerhet spaningarna efter den gäckande skugga som sitter inne med gåtans lösning.

Över den spännande jakten, som går från kafé till kafé, genom Montmartres trappor och prång, vilar en tjusande Parisstämning, som gör läsningen av Maigret på nattklubb till ett lika stort nöje för Paris-entusiasten som för deckarfantasten."

Hyfsat bra och klurig mordgåta, inga direkt oväntade vändningar, en väldigt mörk och dyster historia där jag fann det svårt att hitta någon sympati med karaktärerna.

Maigret på nattklubb har nog inte åldrats så väl, men man får väl ta det för vad det är, boken kom ut i början av 50-talet. En hel del fördomsfullt, t.ex. det där om att de i ensamhushåll oftast är skumma typer... risigt läge för Sverige om så vore (nästan 1,9 miljoner av de 4,8 miljonerna hushåll består av en person, enligt SCB:s uppdaterade statistik 2021).

Men ändå, väldigt inlevelsefullt och välskrivet. Intressant tidsskildring, samtidigt motbjudande, skrämmande och tankeväckande. Man blir liksom tacksam för att vår tid är betydligt mer liberal och mindre kvinnoförnedrande. Skildringen av hur utbrett narkotikabruket tycktes vara - brottsligheten, lidande eländet och misären i dess väg - överensstämmer det med verkligheten då? Man undrar. Kanske började det redan under krigstid bli mer vanligt förekommande? Narkotika och brott hör ju förstås ihop, då likväl som nu, inom fiktionen såväl som i verkligheten.

"Maigret tar miste" av Georges Simenon

Maigret tar miste av Georges Simenon. Översättare: Eva Alexandersson och Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 188. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1953 och första svenska upplagan utkom 1956). Originaltitel: Maigret se trompe.

"Lulu har hittats död. Vem står för denna före detta prostituerade kvinnas lyxvåning nära Triumfbågen, i Paris flottaste kvarter? Lulu visar sig ha kopplingar till den berömde hjärnkirurgen Etienne Gouin. Kring honom kretsar ytterligare fem kvinnor som har sina skäl att avsky eller skydda honom."

 

Ännu en bra Maigretroman. Simenons deckarklassiker är mer psykologiska än Christies dito, antagligen därför jag finner dem mer intressanta. Sen är det ju detta med de beskrivna atmosfärerna, tidsskildringen, folklivet, miljöbeskrivningarna. Inte för att jag någonsin varit i Frankrike eller kan ha den minsta susning om hur det var där på 50-talet. Men inlevelsefullt, verkligen.

Utredningsarbetet innehåller många ledtrådar, riklig och laddad dialog, plus ett fullt godtagbart avslut (en klart viktigt sak). Som alla deckarhistorier och thrillers vill man inte nämna för mycket kring handling och händelseutveckling. Rätt dyster och hårdkokt historia hursomhelst, många obskyrt tvivelaktiga existenser, även den härdade Maigret själv verkar rätt oförberedd.

På minussidan hamnar att så väldigt mycket skall få plats på så få sidor. Gillar det korta formatet annars, men här kändes det en aningens för fullmatat.

En smakebit på søndag: Den trettonde bomben

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare utdrag ur böckerna som boktips.

Länkar brukar samlas hos bokbloggen Flukten fra virkeligheten eller Betraktninger.

Hett som i helsicke idag. Vilken varm och torr juli det varit, det ena efter det andra torkar bort. Nå, min smakbit kommer från Den trettonde bomben av Mats Svensson. Hemma hos Alina och Robban i Lund, sen kväll den 24 april (sidan 64):

    "Rösten fortsatte att mala på i en aldrig sinande ström av obekräftade uppgifter och diverse spekulationer, ungefär som det brukade låta från media precis när ett större våldsdåd inträffat. Allmänhetens törst efter information i den digitala tidsåldern var så stark att medierna kände sig pressade att trycka ut allt man hittade i direktsändning, oavsett om det var sant eller inte. Eftersom pressen var så stor att hinna först med en nyhet kablades rapporter ofta ut innan man hade bekräftelse på vad som hänt från flera källor.
     Alina slängde plattan åt sidan. Robban hann precis fånga den innan den nådde golvet. När hon öppnade munnen var hon helt vansinnig och skrek rakt ut.
     ”Den där satans nollan till journalist Magnus Turesson på den där jävla kvällstidningen med sin förbannade helikopter! Det är fan inte första gången han lägger sig i saker som inte är hans business. Det här kan ju sabotera hela fucking utredningen ...”
     Robban backade ut ur rummet."

Håller tummarna för att biblioteket även införskaffar uppföljaren De tolv majestäterna, som släpptes för någon månad sedan. Denna är hursomhelst mycket spännande. En debutroman skall det visst vara.

En återblick: Från Hansson I till Löfven III

BIld av Photo Mix från Pixabay

Hansson I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Per Albin Hansson. 24 sept. 1932 – 19 juni 1936.

Pehrsson-Bramstorp (minoritetsregering Bondeförbundet). Statsminister: Axel Pehrsson-Bramstorp. 19 juni 1936 – 28 sept. 1936.

Hansson II (majoritetskoalition Socialdemokraterna och Bondeförbundet). Statsminister: Per Albin Hansson. 28 sept. 1936 – 13 dec. 1939.

Hansson III (samlingsregering Socialdemokraterna, Bondeförbundet, Högerpartiet och Folkpartiet). Statsminister: Per Albin Hansson. 13 dec. 1939 – 31 juli 1945.

Hansson IV (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Per Albin Hansson. 31 juli 1945 – 11 okt. 1946.

Erlander I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Tage Erlander. 11 okt. 1946 – 1 okt. 1951.

Erlander II (majoritetskoalition Socialdemokraterna och Bondeförbundet). Statsminister: Tage Erlander. 1 okt. 1951 – 31 okt. 1957.

Erlander III (minoritetsregering 1957-1968, majoritetsregering 1968-1969; Socialdemokraterna). Statsminister: Tage Erlander. 31 okt. 1957 – 14 okt. 1969.

Palme I (majoritetsregering 1969-1970, minoritetsregering 1971-1976; Socialdemokraterna). Statsminister: Olof Palme. 14 okt. 1969 – 8 okt. 1976.

Fälldin I (majoritetskoalition Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 8 okt. 1976 – 18 okt. 1978.

Ullsten (minoritetsregering Folkpartiet). Statsminister: Ola Ullsten. 18 okt. 1978 – 12 okt. 1979.

Fälldin II (majoritetskoalition Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 12 okt. 1979 – 22 maj 1981.

Fälldin III (minoritetskoalition Centerpartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 22 maj 1981 – 8 okt. 1982.

Palme II (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Olof Palme. 8 okt. 1982 – 13 mars 1986.

Carlsson I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 13 mars 1986 – 27 feb. 1990.

Carlsson II (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 27 feb. 1990 – 4 okt. 1991.

Bildt (minoritetskoalition Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet). Statsminister: Carl Bildt. 4 okt. 1991 – 7 okt. 1994.

Carlsson III (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 7 okt. 1994 – 22 mars 1996.

Persson (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Göran Persson. 22 mars 1996 – 6 okt. 2006.

Reinfeldt (majoritetskoalition 2006-2010, minoritetskoalition 2010-2014; Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna). Statsminister: Fredrik Reinfeldt. 6 oktober 2006 – 3 oktober 2014.

Löfven I (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 3 okt. 2014 – 21 jan. 2019.

Löfven II (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 21 jan. 2019 – 9 juli 2021.

Löfven III (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 9 juli 2021 – ?.

Hur tror ni framtiden ser ut?

The Grudge

The Grudge (2020)

Genre: Skräck

Filmbeskrivning:

"Ett hus hemsöks av en hämndlysten ande som hotar alla besökare med våldsam död. Det här är den mörkaste, läskigaste och mest chockerande filmen i serien."

 

Åldersgräns: 15 år

Filmens längd: 90 min

Biopremiär: 3 januari 2020

DVD-premiär: 22 juni 2020

Discshop, Ginza

Reboot av The Grudge från 2004, och japanska originalfilmen Ju-On: The Grudge från 2002. Varken sett den ena eller andra, bara nu den tredje.

Bottennapp för skräckfansen? Mitt svar, kort och gott: Ja. Tyvärr. Detta var väl inget vidare direkt.

Innehåll: Alltför många karaktärer som man bara får lära känna ytligt, flera tidslinjer som växlar på ett lätt förvirrande sätt, spökskräck, hemsökt hus, japansk förbannelse, hämndlystet väsen, ond kraft, läskiga barn och äldre, badrums-jumpscares som återanvänds på ett trist sätt.

Tycker ni att asiatisk spöktradition är ruskigt bra, se då hellre The Ring, eller kanske originalet Ringu (finns på SVT Play här: https://www.svtplay.se/video/31260166/ringu-the-ring). Eller läs Yuko av Jenny Milewski.

Remake The Grudge var inte alls bra, men jag ger den ändå ett okej.