"Ingenting" av Jonas Karlsson

Beskrivning från förlaget Novellix av novellen Ingenting av Jonas Karlsson:

..."I den nya novellen Ingenting dyker en dag plötsligt fyra män i kostym och hatt upp på Hornsgatan i Stockholm. Vilka är de och vad vill de? Frågorna hopar sig i den mystiska berättelsen, som långsamt får en att börja undra över vem det egentligen är som blir förd bakom ljuset; huvudpersonen eller läsaren själv?"

"Ingen sa något mer. Ledaren fimpade cigaretten och tog genast fram ett nytt filter och tobak som han plockade med en stund. Han satte cigaretten i munnen. Tände och kisade genom röken mot mig. Ska jag inte låtsas om er? frågade jag. Han skakade på huvudet, men nu tittade han inte längre på mig. Bara stod där och rökte med blicken i fjärran. Men , sa jag. Det blir ju konstigt när jag ser er hela tiden. "

Novellix nr 65 är väl ingenting? Jo visst är Ingenting mer än ingenting, för det är en ganska finurlig bagatell faktiskt; besynnerlig och lite småknäpp. Inte bland det bästa jag läst av Jonas Karlsson, men ändå tänkvärd idag när det inte står så högt i kurs att bara vara så där alldeles vanlig; inte det allra minsta speciell och utmärkande. Det tycks ju så viktigt i en tid när alla vill synas och höras att på något annorlunda vis, åtminstone sticka ut ur mängden, för att vara någon spännande värd att uppmärksamma, istället för just; ingenting.

"Jag stod kvar i snön som föll. Knappt en människa ute.
   Bara den isande vinden."

"13 Svarta sagor" (olika författare)

13 Svarta sagor är en novellsamling, publicerad innevarande år, från Swedish Zombie (ett litet oberoende förlag som intresserar sig för rysare, skräck och mörk science fiction - lysande, inte sant?).

Boken beskrivs från förlaget på följande vis:

"Rysare och skräcknoveller att läsa då mörkret sänker sig. Författarna tar dig med till skymningszonen där vampyrer, vålnader och andra monster strövar fritt. Tretton mardrömmar att sluka eller njuta en och en."

Den häftade boken omfattar 193 sidor och innehåller alltså 13 skräcknoveller skrivna av 12 olika författare.

Fördelen med novellsamlingar som den här skrivna av olika författare, är naturligtvis att var och en kan upptäcka nya favoriter efter eget smak och tycke. Så här tyckte jag:


Gastkramad av Lova Lovén: En storasyster som konfronterar sin lillasysters dödsorsak; gastar... som kommer på natten aldrig på dagen, inte kan ta dig när du sover... så gillar de kött och när du har ont.


Dödspatrullen av Katarina Emgård: Mörk dystopi-novell där befolkningsökningen kontrolleras med dolda fällor konstruerade nattetid av dödspatruller.


Köttkvarnen av Mattias Lönnebo: Köttkvarnen från loppis som får liv på natten... gnisslar; tikelili, tikelili, tikelili. Lilla Fabian, som i förväg förstår att något är fel med köttkvarnen, lyckas inte övertyga sina föräldrar.


Djuptjärn av Elisabeth Östnäs: Nyårsklockor klämtar år 1800 och mannen som sitter invid brasan, frusen med en pläd om sina ben, tänker tillbaka på tiden då han var ung. Det var sommar och han lämnade Uppsala för en tjänst som informator till två barn, vid en herrgård ute på landsbygden. Någon mörk och dunkel hemlighet från det förflutna vilar över platsen och människorna. Mystiska och oförklarliga fenomen uppenbarar sig för den unge informatorn, som blir alltmer orolig. Finns det en gengångare som irrar runt på godset?
Min kommentar: Klassisk skräck och en helt fantastisk berättelse, gillade allt med denna novell och skulle bara vilja läsa mer i samma anda - ett "wow" är på sin plats här, verkligen! :)


Den sjunde av Love Kölle: Människohandel som en avancerad sorts affärsidé.


Flockdjur av Mikael Strömberg: En man tar sig till sjukhus efter misslyckat självmordsförsök. På sjukhuset finns den överläkare som i sin hemmiljö njuter av att hånande tala vitt och brett, utan minsta tanke på sekretess, om sina olycksdrabbade patienters öden. Läkarens uppmärksamma och dagboksskrivande dotter blir brutalt misshandlad i en mobbingsituation. Då flickan tas omhand och transporteras till sjukhus hittar man dagboken i hennes ryggsäck. I slutet av händelseförloppet finns där ett flockdjur, som blir fråntagen allt över en natt...
Min kommentar: Fyndigt!


Kidnappad av Eva Holmquist: Kvinna vaknar upp i ett sterilt sjukrum och har inget minne av vad som hänt. Hålls kvar, men lyckas till sist fly och ta sig hem, vad väntar där för sanning?


Befallaren av Fred Andersson: Efter att ha sagt upp sig från sitt jobb för att skriva en bok tar sig Lars ut till den beryktade ön Loke där en mystisk sekt lär ha funnits (eller fortfarande finns?).


Följeslagare av Christina Nordlander: 6-åriga Sanna råkar ut för en olycka på gymnastiken, får en hjärnskakning och helt plötsligt blir hon varse sin "följeslagare", en slags vänlig ljusvarelse/skyddsängel. Sanna möter på sjukhuset, där hon hamnat efter olyckstillbudet, en några år äldre pojke som sitter i rullstol. Även pojken Kim visar sig se dessa ljusgestalter som följer människorna, men Kim börjar planera något...
Min kommentar: Fantasy och bara lite rysare - men absolut bra som komplement (och lite motvikt) i samlingen. Underbart vacker och finstämd berättelse som utan tvekan ger mersmak!


Marken där är sank av Alexandra Nero: Gammal sjöbotten blir tomtmark, en varelse väcks upp ur sin slummer i dyn. En sjukskriven ensamstående far förhandlar med varelsen för att lätta sin dotters börda.


Boeuf Bourguignon av Ida Tellestedt: Betty får rådet av sin läkare att göra något roligt, kanske ställa till med fest. Betty bestämmer sig för att laga Boeuf Bourguignon till en "fransk afton" i hemmet. Men vad är det egentligen Betty planerar?
Min kommentar: Tyckte mycket om det tidstypiska med Bettys stressituation och övriga tidsmarkörer i den här berättelsen. Inte lika förtjust i hur ingående detaljerat det beskrivs om hur huvudråvaran införskaffas och behandlas, för att sen hamna i grytan.


Pappas store pojke av Johan Grindsäter: Lilla Theo med monstret under sängen, och hur han med "monstrets" hjälp lyckas bli kvitt sin plågoande.
Min kommentar: En förträffligt charmig och söt rysare med perfekt knorr på slutet!


Hungrig skugga av Love Kölle: Hungriga skuggvarelser som i det fördolda/maskerade livnär sig på människornas sorg och ångest. Frank är ett mänskligt närande offer.


En antologi på temat "superhjältar" är av förlaget till 13 Svarta sagor i planeringsstadiet. Releasedatum är ännu inte satt, men självklart blir man nyfiken på den, och såklart kommer jag att hålla utkik.

Novell: "Spår i snön" av Jonas Karlsson

"Vi rusade uppför åkern längs med spåren bort mot Barbros hus. Här och där syntes droppar av blod. Jag sprang med Kasper som hoppade genom den höga snön och höll kopplet som ett streck mellan oss. Bröstet värkte av den plötsliga ruschen. Jag hoppades att jag inte skulle vara för sent ute."

”[…] historien är förtjusande, varsamt skildrad och med en skärpa för detaljer och människors kamp för att hitta sin plats, trots livets motgångar.” UNT

”En alldeles utmärkt novell som bär, liksom isen i den frusna bäcken, över svarta djup till ett överraskande slut.” HD

Novellix

Handling: Historiens berättarröst tillhör en man som vintertid är ute och rastar sin hund. Han minns tillbaka då paret Martin och Barbro, två stockholmare, flyttat dit till den lilla byn för att bosätta sig i det gamla fallfärdiga missionshuset från 30-talet. Först intog folk på bygden en smått fientlig inställning till de nyinflyttade med sina storstadsmanér. Så småningom började man dock se Martin "som vem som helst" medan Barbro, som förde en mer tillbakadragen tillvaro, blev isolerad och alltmer säregen. Paret gled ifrån varandra och pojken Axel kommer in i bilden. I nutid är Axel 11 år, pojken tycks som en udda fågel och lever lite i sin egen värld. Berättaren och hans hund följer mot skolan spåren i snön efter Axel, den väg som leder genom skogen längst med ån.

Att lyckas i det korta formatet klarar Jonas Karlsson väl, på sitt alldeles egna speciella vis, och Spår i snön är inget undantag. På bara 30 sidor är det här en bra konstruerad och tänkvärd berättelse med dramatik, underfundig humor och ett oväntat slut.

4.50 från Paddington

4.50 från Paddington (Murder, She Said), den brittiska filmen från 1961 med Margaret Rutherford i huvudrollen som Miss Jane Marple, toppar alltjämt bland mina klassiska deckarfavoriter på film. Filmen regisserades av George Pollock och den är naturligtvis baserad på Agatha Christies roman från 1957 (se 4.50 från Paddington).

I filmversionen återfinner man varken Mrs McGillicuddy eller Lucy, utan här är det istället Miss Marple som både befinner sig på tåget där hon bevittnar mordet (som sker i parallellt förbipasserande tåg), samt tar tjänst som hembiträde/kokerska för sin privatspaning i jakten på mördaren. Innan Miss Marple ser sig nödgad att ta saken i egna händer, försöker hon få polisen att förstå vad hon blivit vittne till. Men inget lik har påträffats och polisen ställer sig tvivlande inför vad hon berättar, kan det inte tänkas att den gamla damen förläst sig på kriminalromaner och drömt det hela?

Då Miss Marple tillträder sin tjänst på herrgården, för att där alltså både laga mat och servera (och i hemlighet bedriva privatspaning på fritiden) är namnet på herresätet inte Rutherford Hall, som i romanen, utan Ackenthorpe Hall. Anledningen till namnbytet var förstås för att undvika jämförelser med huvudrollsinnehavarens efternamn.

Margaret Rutherford (1892-1972) gjorde en suveränt underhållande och annorlunda rollprestation som Miss Marple. Vad det är som gör att jag gillar just Rutherfords rolltolkning av Miss Marple, är väl just att det lite veka, sköra och tveksamma ersätts av handlingskraft och humor. Margaret Rutherfords make i verkliga livet, Stringer Davis, är även suverän i rollen som den försiktiga och blida bibliotekarien "Mr Stringer", vilken också bistår Miss Marple i hennes vidare detektivarbete.

Filmen Murder, She Said är framförallt roligare och ljusare än romanen 4.50 from Paddington. Och faktiskt tycker jag själv att filmen i det här fallet är snäppet bättre än boken. Inte så vanligt.

Film från 50-talet

Fönstret åt gården (1954) Rear Window. Thriller. Regi: Alfred Hitchcock (Stewart och Grace Kelly i huvudroller).

Han som älskade livet (1956) Lust for Life. Drama. Regi: Vincente Minnelli. Efter Irving Stones biografi över Vincent van Goghs liv; Han som älskade livet (Lust for Life) från 1934.

Mannen som visste för mycket (1956) The Man Who Knew Too Much. Thriller. Regi: Alfred Hitchcock. En Oscar för bästa originalmusik; Que Sera, Sera (Whatever Will Be, Will Be).

En kyss före döden (1956) A kiss before dying. Regi: Gerd Oswald. Efter Ira Levins roman Bädda för död.

Studie i brott (1958) Vertigo. Thriller. Regi: Alfred Hitchcock.

Plan 9 from Outer Space (1959). Skräck/Science-fiction. Klassisk kalkonfilm ("1900-talets sämsta film"?).

Slå nollan till polisen (1954) Dial M for Murder. Thriller. Regi: Alfred Hitchcock.

Ta fast tjuven! (1955) To Catch a Thief. Thriller. Regi: Alfred Hitchcock. (Cary Grant och Grace Kelly i huvudroller).

Ugglor i Mossen (1955) The Trouble with Harry. Drama/Svart komedi. Regi: Alfred Hitchcock. Efter romanen The Trouble with Harry av Jack Trevor Story.

I sista minuten (1959) North by Northwest. Thriller/Action. Regi: Alfred Hitchcock.

Operation X (1950) Crisis. Thriller. Regi: Richard Brooks. (Cary Grant i huvudroll).

Främlingar på tåg (1951) Strangers on a Train. Film Noir/Thriller. Regi: Alfred Hitchcock. 

Världarnas krig (1953) War of the Worlds. Science-fiction. Regi: Byron Haskin. Efter roman Världarnas krig av H.G. Wells.

Spindlarna (1954) Them!. Skräck/Science-fiction. Regi: Gordon Douglas.

Myror, inte spindlar:

"Matnostalgi 1970 till 2010 - rätterna vi minns och de vi helst vill glömma" av Joanna Drevinger

Gör en tidsresa med Matnostalgi 1970 till 2010 - rätterna vi minns och de vi helst vill glömma av Joanna Drevinger.

Underhållande och roande läsning, kom på mig själv sitta och le åtskilliga gånger. Var barn på 70-talet och visst blir förstås då detta och därpå följande decennium som mest nostalgiskt. Igenkänningen minskar sen drastiskt efter 2000-talet (antagligen för mycket överklass-stuk - hänger inte med alls där), men det är intressant att se utvecklingen och det historiska perspektivet genom dessa årtionden från 70-talet och fram till idag.

Förutom vad och hur vi åt, vilken syn på mat och hälsa vi hade, vårt konsumtionsmönster; får man även allmänna tillbakablickar för vilken musik vi generellt lyssnade på, vilka filmer vi såg, viktiga nyhetshändelser, o.s.v.

Författare är Joanna Drevinger, 42-årig(?) mat- och krogredaktör på SvD. Bokens format är pocket eller storpocket och så här beskrivs den från Bonnier Pocket:

"Matnostalgi är en bok om oss svenskar och vårt förhållande till mat under de senaste årtiondena; vad vi ätit, hur och vilka trender och influenser vi hoppat på. Sedan det glada 70-talet har det hänt väldigt mycket och idag kan vi mycket mer om vad vi äter - och som det trendkänsliga folk vi är testar vi gärna nya influenser. Från att ha varit en ren nödvändighet är mat nu, mer än någonsin, något vi använder oss av för att visa vilka vi är.

I Matnostalgi tar vi en promenad längs minnenas allé. Vi minns 70-talets nasi goreng och pizza quattro stagioni, 80-talets quiche och kassler, tar en sväng via 90-talets jättemuffins och 00-talets långkok och surdegsbröd för att landa i ett 2010-tal där vi gärna fotar och lägger ut våra måltider på Instagram och maler eget högrev till fredagsburgaren.

Boken innehåller även en omfattande receptdel med tidstypiska recept för varje årtionde samt en hel del mer eller mindre viktiga listor."

Böcker leder ofta till andra böcker och i det här fallet blev jag nyfiken på en bok som kom ut i våras: Att hasta mot undergången - anspråk, flyktighet, förställning i debatten om konsumtion i Sverige 1730-1830 av Leif Runefelt. Forskning & Framsteg hade nyligen en intervju med författaren som var intressant, läs den här: http://fof.se/tidning/2015/7/artikel/historiskt-shoppande-och-vulgara-kopvanor#overlay=tidning/2015/7/artikel/historiskt-shoppande-och-vulgara-kopvanor. Gillade för övrigt även slutklämmen på den intervjun som kopplade till dagens läge vad gäller konsumtionskritik, att det behövs en djupare sådan idag vad gäller överkonsumtion, att många lätt klagar på andra, att man bör väga in hållbarhetsfrågorna i dagens konsumtionsdebatt. Säkert allt viktigare frågor framöver.

Men boken Matnostalgi (det ju nu skulle handla om) kan jag tänka mig t.ex vara en utmärkt presentbok av det mer lättsamma slaget, för den matintresserade och för den som gillar nostalgiska tidsresor.

Läst augusti

1. Himmel över London (storstadsserien, #2), Håkan Nesser (bibliotekslån)
2. Maskarna på Carmine Street (storstadsserien #1), Håkan Nesser (ur egen bokhylla)
3. Tjärven, John Ajvide Lindqvist (E-bok / bibliotekslån)
4. En förnimmelse av det okända, Jörgen Gustafsson (bibliotekslån)
5. Polarnatt (systrarna Stiernfors-serien, #2), Frida Skybäck (Recensionsexemplar från Forum bokförlag / ur egen bokhylla)
6. Norrsken (systrarna Stiernfors-serien, #1), Frida Skybäck (bibliotekslån)
7. Nattpatrullen (Patrullenserien, #1), Sergej Lukjanenko (bibliotekslån)
8. Anna Svärd (Löwensköldska ringen, #3), Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
9. Stjärnfall (Stjärnklartserien, #2), Lars Wilderäng (Recensionsexemplar från Massolit förlag / E-bok / ur egen bokhylla)
10. Bröderna Karamazov, Fjodor Dostojevskij (ur egen bokhylla)

Film-Noir från 50-talet: Främlingar på tåg

Alfred Hitchcock's Främlingar på tåg (1951) är baserad på en roman av Patricia Highsmith. Boken Främlingar på ett tåg (1950) publicerades som nyutgåva av förlaget Modernista alldeles nyligen.

Tennisspelaren Guy Haines (Farley Granger) reser med tåg för att skiljas från sin fru Miriam Haines. Guys nya fästmö Anne Morton (Ruth Roman) är dotter till en senator och Guy drömmer om en politisk karriär. På tåget träffar han en man vid namn Bruno Anthony (Robert Walker; suverän i rollen och detta blev hans näst sista film, avled senare samma år) som föreslår att de skall byta mord med varandra. Bruno skall mörda Guys otrogna fru och Guy Brunos rike far, båda menar han får alibi och båda kommer att bli svåra att av polisen förknippas med morden. Bilden av korsade järnvägsspår blir symbolisk i filmen. Det visar sig att Miriam har ångrat sig, hon vill inte längre gå med på skilsmässa. Bruno är beredd att sätta planerna i verket, men är Guy det?

Annes yngre syster Barbara Morton kommer att spela en betydande roll i dramat, Barbara spelas av Patricia Hitchcock (regissörens dotter) som är klippt och skuren för den rollen. Alfred Hitchcock himself får man som vanligt syn på i en kort cameoroll, men här i en mycket tydlig scen, när ca 10 minuter av filmen passerat. Han bär med sig in en kontrabas på tåget.

Denna film-noir thriller är en absolut favorit bland 50-talets filmer, har nu sett den för tredje gången. Den är spännande, intensiv och allt slutar till sist med att allt rasar samman - bokstavligt menat - i full snurr. Nu blir man helt klart intresserad av den där romanen som filmen grundar sig på. Främlingar på ett tåg skall snart tydligen bli film återigen (denna gång med filmteamet bakom Gone Girl - en bok som heller inte är läst). Ben Affleck planerades spela huvudrollen och filmen skulle komma att ha titeln Strangers, även om det nu lär dröja innan just den filmen blir färdig.

"Stjärnfall" av Lars Wilderäng

Med stort nöje tog jag mig an den efterlängtade del två; Stjärnfall av Lars Wilderäng, i den dystopiska trilogin som startade med Stjärnklart (mer om den här). Förlag: Massolit.

I första delen slutade all elektronik att fungera, elförsörjning försvann utan att komma åter. Katastrofen var ett faktum och krissituationen med påföljande kaos ofattbar. Motorfordon slutade fungera, infrastrukturen kollapsade, kommunikationsvägar tidigare tagna för självklara försvann, dammar brast och kärnkraftverken förvandlades till radioaktiva härdsmältor. Försvarsmakten trädde in för beredskap och samhällsskydd så gott det gick. Den militära frontfiguren Gustaf Silverbane (ledargestalt som Bohusläns landshövding) gjorde entré på scenen. Katastrofen var global och total, men berättelsens scenario utspelade sig inom landet; Göteborg, Bohuslän, Karlsborg och Stockholm. Förutom huvudstaden är det återigen på dessa platser handlingen utspelar sig i uppföljaren. Tyckte faktiskt ännu bättre om denna andra del och visserligen är det väl alldeles för tidigt att längta till den tredje och avslutande delen, men det är nu förstås ofrånkomligt.

I Stjärnfall får man återigen möta de karaktärer som figurerat i Stjärnklart, får följa dem hur de anpassat sig till den nya livssituationen, hur de i ledande position försöker stävja ett folk som börjar kräva demokrati, hur man med de ringa medel som fungerar forskar kring det som skett, försöker finna lösningar och svar. Så småningom görs dock en häpnadsväckande upptäckt till vad som orsakat den s.k. Nedsläckningen, och här tar sannerligen författaren ut svängarna rejält vill jag lova, otäckt blir det och faktiskt rena kompletta Arkiv X stämningen.

Händelseutvecklingen är överraskande, otroligt fantasifull och späckad med dramatik. Thrillers har det blivit några fler än vanligt för mig under det gångna året tack vare deltagandet i Spänningsutmaningen och det här kan jag ärligt säga är den mest spännande roman som jag läst i den utmaningen hittills. Gillar verkligen upplägget där huvudkaraktärerna tilldelas kapitel och att man får full koll på år/datum händelserna utspelas. Bokens första del handlar om tiden efter Nedsläckningen, från "år noll" till den 27 augusti det åttonde året, därefter fortsätter bokens andra delar detta åttonde år. Det här är helt klart en sådan bok jag nog kan garantera blir svår för de flesta att lägga ifrån sig. Dessutom känns det som en rätt god faktagranskning finns i botten till denna välskrivna och väl sammanhållna story. I Stjärnklart saknade jag mer nyanserade miljöbeskrivningar, men här i uppföljaren är dessa absolut mer framträdande och riktigt bra.

Karaktärerna då? Vaga upplevdes de i förra boken, men det var inget jag uppfattade den här gången, vilket är ganska givet då det gäller ett återseende av dessa hårt prövade människor man redan stiftat bekantskap med, t.ex. Maximilian, Lena Svensson, Anna Ljungberg och Gustaf Silverbane (förstås!). "0" är en ny karaktär jag inte skall gå in på att beskriva, vill inte spoliera läsupplevelsen för er.


Finns att köpa på:
Adlibris: Inbunden / E-bok
Bokus: Inbunden / E-bok / Mp3-bok

Läst juli

1. Under byggandet av den kinesiska muren, Franz Kafka (bibliotekslån)
2. Löwensköldska ringen / Charlotte Löwensköld, Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
3. Alba, Kristina Hård (bibliotekslån)
4. Processen, Franz Kafka (bibliotekslån)
5. Mordet i Eiffeltornet (Victor Legris, #1), Claude Izner (bibliotekslån)
6. En herrgårdssägen, Selma Lagerlöf (bibliotekslån)
7. Arvet Från Stonehenge, Sam Christer (bibliotekslån)

"Alba" av Kristina Hård

""Min första rymdfärd var en sofistikerad tonårsrevolt. Istället för att stå med tummen längs långtradartyngda motorleder tog jag steget ut i universum. Jag ljög om min ålder, fejkade mitt förflutna och låtsades vara någon annan. Sedan dess har jag räknat tiden. Min son är sexton jordår nu, tror jag. Hans far är inte längre i livet, åtminstone inte i detta livet, i detta universum. Så lite vi visste, så fyllda av vetenskaplig prestige, när vi drog på oss våra skyddsdräkter, klev ut från bergets innanmäte till solskenet och fann oss stå uppe på en främmande högplatå. Från en kaotisk Jord till en avlägsen, eftersatt och glest befolkad del av den här planeten. Hade allt blivit annorlunda om vi tagit kontakt med dem från början?" 

Alba ingår i en forskningsgrupp som har färdats till en okänd planet. Gruppen består av en udda samling människor, som har svårt att hantera varandra och utsattheten i den nya världen. Tillsammans ska de föra hem fakta om planeten, men påfrestningarna är oanat svåra. Gradvis förstår gruppen att ruinstaden, som de bosatt sig i, är byggd av en högtstående kultur och alla har förväntningar på planetens befolkning. Men när de väl står öga mot öga med invånarna blir mötet brutalt och allt förändras." 

Baksidestext (utgåva från 2009, ej den utgåva som visas på bokbilden ovan) till Alba av Kristina Hård

Alba (2009) av Kristina Hård har allt vad man kan begära av en riktigt bra science fiction-roman; välkonstruerat världsbygge, inlevelsefulla stämningar och miljöer som ruvar på hemligheter, fantasifullhet och oförutsägbarhet.

Den brokiga gruppen människor, med olika utmärkande karaktärsdrag, som färdats till den okända planeten Tnai-iri, uppvisar stressituationens hela spektra av kommunikationsmönster: den hjälplösa blidkaren, den kritiska klandraren, den korrekte kalkylerande datamänniskan och den irrelevanta smått frånvarande avledaren. Vem bestämmer? Finns för uppdragsgivaren ett dolt syfte för planetens framtid? Vem kan lita på vem, är de vilka de utger sig för att vara? Funktionsnivåerna skiftar hos gruppens medlemmar och bristerna i den raka kommunikationen blir påtaglig då en oväntad och brutal stressituation uppkommer. Såklart bäddar detta för ytterligare konflikter och bristande förtroende dem emellan, vilket till slut får ödesdigra konsekvenser.

Karaktärerna har alla något osympatiskt över sig och detta bidrar till att handlingen får nerv. Spänningen stiger i den lilla dysfunktionella gruppen individer på den främmande planeten. Både det yttre och inre hotet smyger sig på, ger sig till känna bit för bit. Mycket välskrivet.

"Processen" av Franz Kafka

Processen av Franz Kafka tyckte jag kändes som ett ganska givet val för sommarens Klassikerutmaning - i detta fall i sanning en riktigt utmaning visade det sig... Efter att tidigare bara läst Förvandlingen - väldigt udda, men i mitt tycke ganska fantastisk bok - har jag länge velat läsa något mer av denna författare.

Med Processen menas att Franz Kafka övergav sitt "linjära" skapande i sitt författande, till förmån för att skriva efter en i förväg bestämd plan. Därför skrevs första och sista kapitlet i den här romanen allra först, de andra kapitlen arbetade han sedan med parallellt, med hopp om att dessa delar skulle mötas till slut. Denna förhoppning skall tyvärr sedan inte ha infriats.

Nu när jag själv läst romanen (vars kapitel faktiskt inte ens helt kan bekräftas ligga i rätt följd) ställer man sig lite frågande; är den överskattad eller fattar jag helt enkelt inte fullt ut det där fantastiskt fina i kråksången? Detta lär ju vara Franz Kafkas främsta verk, rentav ansedd som 1900-talets viktigaste och största klassiker samt av Le Monde placerad som trea på listan över Århundradets viktigaste böcker. Det vill inte säga lite det. Hmm.

Det är inte bara kapitlens ordning i romanbygget som debatterats genom åren, utan såklart även vad Processen egentligen handlar om? Den symboliska tolkningen av Processen har det tydligen forskats om in absurdum. Att sedan i all min obetydlighet på den egna lilla kammaren försöka tänka ut något klyftigt att skriva om den saken verkar ganska onödigt, men visst kan man inte låta bli att ana att "rättegången på hotellet" mellan Franz Kafka och hans fästmö Felice, hennes syster Erna samt väninnan Grete Bloch, påverkade romanen Processen en hel del. Utgången av den "process" som Kafka troligen kände sig utsatt för på hotellet mynnade ju sen ut i en bruten förlovning mellan Kafka och Felice. Dessutom själva skrivandet som process, hade jag i tankarna när jag läste berättelsen om Josef K.

Handling: Romanens huvudperson, banktjänsteman Josef K., blir en morgon på sin trettioårsdag häktad, utan att få reda på vare sig orsak eller vad för slags brott han anklagas för. Från den utgångspunkten går en totalt maktlös Josef K. en snårig väg genom ett skrämmande absurt rättssystem, med total avsaknad av fungerande byråkrati. Han kallas till förhör, men skall vid sidan om fortfarande sköta sitt arbete. Åklagaren försöker han förgäves övertyga sin oskuld, domaren får han inte ens se och inte heller lyckas han någonsin få veta vad det är för brott han står anklagad för. Josef K. befinner sig ständigt i en hotfull omgivning och i en otäck situation - får man upprepa det nötta "kafkaliknande"?

Blir efter att ha läst den här romanen riktigt nyfiken på den dystopiska filmatiseringen från 1962, regi Orson Welles och med Anthony Perkins i huvudrollen.

På samma gång som jag kan tycka att det är en otroligt avancerad roman som verkligen griper tag
 - fascineras av den där karaktäristiska stämningen Kafka förmedlar - så blir det för mig bitvis väl tråkig läsning, retade mig dessutom lite för mycket på att romanen med kapitlen inte hängde ihop ordentligt (men så var den ju heller inte färdig, eller ens av författaren själv tänkt att bli publicerad innan han gick ur tiden).

Ingen vidare läsning för den som känner sig deppig, kanske själv utsatt för en lite liknande situation som Josef K. (sådan kafkaliknande kan ju faktiskt förekomma), så för den som befinner sig i det tillståndet bör man nog avråda till att läsa Processen. Men annars skulle jag nog rekommendera att prova läsa den. Ångrar för egen del absolut inte mitt bokval, vill läsa mer av och om denna författare.

Läst juni

1. Vätten, Mikael Strömberg (bibliotekslån)
2. De utstötta (Ruth Galloway #6), Elly Griffiths (ur egen bokhylla)
3. Grumpy Cat: En butter bok av en sur katt (ur egen bokhylla)
4. Pappersstäder, John Green (ur egen bokhylla)
5. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman (ur egen bokhylla)
6. Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla, Maria Gustavsdotter (bibliotekslån)
7. Kritikern, Dean Koontz (bibliotekslån)
8. Käre ledare, Jang Jin-Sung (annat lån)
9. När en unge skulle ur boet / Ur malströmmens virvlar, Maria Sandel (Recensionsexemplar från  MIX Förlag /E-bok / ur egen bokhylla)

"De utstötta" av Elly Griffiths

De utstötta av Elly Griffiths är den sjätte delen i deckarserien om arkeologen Ruth Galloway.

Det här är den första roman jag läser av Elly Griffiths och blev riktigt mäkta imponerad. Har inte läst en så bra kriminalroman sedan Henning Mankells serie om Kommissarie Kurt Wallander, vilken var en bokserie jag följde slaviskt vartefter böckerna kom ut under hela 90-talet. Så underförstått var det här något i genren som passade mig helt perfekt.

Har kanske nu ganska höga förväntningar på att nästa bok i serien skall vara lika bra, den sjunde delen "De öde fälten" väntas komma ut i svensk översättning i slutet av nästa  månad.


Så här beskrivs handlingen i De utstötta från förlaget:

"Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar arkeologen Ruth Galloway skelettet av mor Krok, en kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat flera barn.
Kommissarie Harry Nelson har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.
Samtidigt blir Ruth alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att dramatisera mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen."

Denna deckare bjuder på intressanta historiska platser och spännande händelseutvecklingar; gamla och nya mord; arkeologi, historia och kriminalteknik. Här finns annorlunda och roliga karaktärer samt väldigt komplicerade relationsdrama i lagom dos. Denna mix kombineras sen med riktigt obehagliga hemska händelser, mytologi, mystik och sådant som gränsar till det övernaturliga. 

En äkta brittisk deckare när den är som allra bäst och jag längtar redan till nästa bok i serien med den oglamorösa Ruth i huvudrollen.

"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Lätt att fängslas av och svår att släppa är Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

Handling: Bokens huvudperson återvänder till sin gamla hemstad med anledning av en begravning, han återser sitt barndomshem och minns en flicka vid namn Lettie Hempstock, som påstod att dammen bakom hennes hus var en ocean. Mannen beslutar sig för att besöka huset där Lettie bott tillsammans med sin mor och mormor, han beger sig dit, sätter sig på en gammal nött bänk intill dammen och glömda minnen från det förflutna börjar komma åter. Här börjar huvudberättelsen som handlar om händelser som utspelade sig när mannen var en sjuårig pojke. Den berättelsen vill jag inte orda mer om just här, det bästa med en sådan här bok är troligen att veta så lite som möjligt innan man själv läser den.

Själv upplevde jag romanen lite som ett konstverk, ett sådant där som man kan upptäcka nya detaljer hos, infallsvinklar och tankar kring, efteråt eller vid omläsning. Blev förvånad att upptäcka att det här var en sådan ovanlig bok som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att läsa om, inte ofta just det händer för annat än gamla klassiker.

Har tidigare av författaren läst Amerikanska gudar och hade efter den ganska låga förväntningar inför detta andra försök (Neil Gaimans American Gods var ju en prisad roman från 2001). Oceanen vid vägens slut blev för mig ett uppenbart bevis på att man alltid skall försöka ge en författares böcker en andra chans, för; behövs det nämnas att jag blev övermåttan positivt överraskad?

Som den oerhört fantasifulla berättelse detta är, trollbinder den mig från första stund. Det här är verkligen en författare som kan skildra ett barns perspektiv makalöst inlevelsefullt - mycket skickligt gjort. Berättelsen fortskrider i ett filosoferande skimmer som berör vetenskap och det okända, om tiden och människans åldrar, minnena och det glömda; vävs in i handlingen på ett skickligt och hänförande vis som gör den här lilla boken så stor. Det är sagolikt, kusligt och återuppväcker minnen av den sorts magi som bara hör barndomen till - helt fantastisk läsupplevelse helt enkelt. Avslutningsvis, när man läst klart boken och lägger den ifrån sig, stannar den fortfarande kvar i tanken, det här är en bok man absolut inte glömmer.

Nu förstår jag varför Neil Gaiman fått kultstatus i vår tid, för visst kan jag äntligen inse vad man menar med att böckerna kan läsas "på många olika nivåer" - precis så är det med Oceanen vid vägens slut, oberoende av ålder; missa inte den.

Nå, är det här en vuxen- eller ungdomsroman? Enligt nätbokhandlare är det en "unga vuxna" eller barn- och ungdomsroman, men vad jag nu utrönt av dagspressens intervjuer med författaren, omnämns den som hans "första vuxenroman på åtta år". Därtill får man väl anta att det är tidigare meriter som spelar in då klassificeringen gjorts av handlarna (innan jag började bokblogga skulle jag valt bort en sådan bok som inte ansetts som vuxenroman - trist men sant).