Beskrivning från förlaget Novellix av novellen
Ingenting av Jonas Karlsson:
..."I den nya novellen Ingenting dyker en dag plötsligt fyra män i kostym och hatt upp på Hornsgatan i Stockholm. Vilka är de och vad vill de? Frågorna hopar sig i den mystiska berättelsen, som långsamt får en att börja undra över vem det egentligen är som blir förd bakom ljuset; huvudpersonen eller läsaren själv?"
"Ingen sa något mer. Ledaren fimpade cigaretten och tog genast fram ett nytt filter och tobak som han plockade med en stund. Han satte cigaretten i munnen. Tände och kisade genom röken mot mig. Ska jag inte låtsas om er? frågade jag. Han skakade på huvudet, men nu tittade han inte längre på mig. Bara stod där och rökte med blicken i fjärran. Men , sa jag. Det blir ju konstigt när jag ser er hela tiden. "
Novellix nr 65 är väl ingenting? Jo visst är
Ingenting mer än ingenting, för det är en ganska finurlig bagatell faktiskt; besynnerlig och lite småknäpp. Inte bland det bästa jag läst av Jonas Karlsson, men ändå tänkvärd idag när det inte står så högt i kurs att bara vara så där alldeles vanlig; inte det allra minsta speciell och utmärkande. Det tycks ju så viktigt i en tid när alla vill synas och höras att på något annorlunda vis, åtminstone sticka ut ur mängden, för att vara någon spännande värd att uppmärksamma, istället för just; ingenting.
"Jag stod kvar i snön som föll. Knappt en människa ute.
Bara den isande vinden."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!