Läst november

1. Maskiner som jag av Ian McEwan. Bibliotekslån.
2. Maigrets jul av Georges Simenon. Bibliotekslån.
3. Nidamörkur av Peter Fröberg Idling. Bibliotekslån.
4. Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Recensionsexemplar.
5. Lejongap : Noveller 2020 (antologi). Egen hylla (Bokvinst).
6. Kvicksand av Edith Wharton. Annat lån.
7. Kugghjul av Ryūnosuke Akutagawa. Annat lån.
8. Natt i London av Charles Dickens. Annat lån.
9. En gata i Paris och dess invånare av Honoré de Balzac. Annat lån.
10. Sammanflöden av Jonas Sjöstedt. Bibliotekslån.
11. De kanske lämpade av Peter Høeg. Bibliotekslån.
12. Granen av H.C. Andersen. Egen hylla (Bokpresent).

Ps. Missade visst att lägga in en sammanställning för oktober månads läsning. Inlägget finns nu här. Säkert var det ingen som saknade det. Men ändå.

"De kanske lämpade" av Peter Høeg

De kanske lämpade av Peter Høeg. Översättare: Ann-Mari Seeberg. Förlag: Norstedts (1995 och 2015). Originaltitel: De måske egnede (1993). Antal sidor: 252.

Bibliotekslånad (inbunden).

"Tre udda barn möts på en privatskola i Köpenhamn. I det noggrant inrutade och schemalagda helvetet är rektorn den oinskränkte härskaren som styr med hjälp av skolklockan. En dag revolterar de tre eleverna mot reglerna genom att sätta just denna klocka ur spel. Men är det möjligt att hejda tiden i vuxenvärldens sociala experiment?"

En skrämmande och otäck historia som inte kan lämna någon oberörd. Det är helt klart något väldigt speciellt med dessa romaner skrivna av Peter Høeg. Så länge där ännu finns olästa titlar kommer jag att läsa dem, och sen ha oerhört svårt att sätta ord på tankarna kring det jag läst...  Medkänslan känns rakt igenom äkta, en starkt medryckande historia även detta. Tänkvärd, brutal, innerlig. Egentligen är boken värd en femma i betyg, men det snåriga sätt den till viss del är skriven på tror jag tyvärr kan avskräcka många. Vilket förstås är oerhört synd(!), för då går man miste om en ganska fantastisk läsupplevelse, om än krävande.

"De som var innanför, alltså de flesta, för dem måste det ha varit svårt att fatta vad han menade, för dem måste det mest ha varit glädjen över att de var innanför och de bäst lämpade.
För dem som är utanför fyller rädslan eller uppgivenheten nästan allt, det vet man ju.
Förstår, det gör man bäst när man är på gränsen."

Dagens bokpost: Benkvarnen

Benkvarnen
Sofia Albertsson

Dags för bokpost! Piggar upp en grå dag som denna. Novellsamlingen Benkvarnen av Sofia Albertsson kommer jag såklart att sätta igång att läsa direkt.

Om Benkvarnen:

"Det här är tiden innan, medan och efter en mystisk smitta drar igenom huvudstaden. Någonting har hänt i Sverige och den tunna hinna som annars skiljer vår verklighet från andra verkligheter verkar ha lösts upp - för det händer märkliga saker. Väsen som glömts bort för längesedan börjar lägga sig i våra liv, sådant som gömts långt nere i havets djup spolas i land och långt under marken utspelar sig mardrömsscener. Det är en farlig tid att känna sig ensam, att längta efter kärlek, att ta emot främmande ting och att följa sina drömmar. Men det hindrar tyvärr inte människor från att längta och försöka. I Benkvarnens noveller får vi läsa om hur olika personer till sin fasa blir varse den nya verkligheten.

Samlingen innehåller åtta noveller samt tre bonusnoveller som utvecklar skeenden i debutromanen Stockholmspesten."

Just precis, och Stockholmspesten fick full pott i betyg från mig. Så jo... en del höga förväntningar har jag nu.

ISBN: 9789189115132

Releasedatum: 2020-12-18

Tusen tack för rec.ex. Jonny Berg / Swedish Zombie

En smakebit på søndag: De kanske lämpade

Nu var det ett tag sedan jag deltog i En smakebit på søndag, och får väl erkänna att söndagarna därmed saknat något essentiellt.☺

Denna vecka är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår smakbitarna här. Vi delar med oss av en mindre text som vi citerar ur böckerna vi läser och sprider på så vis läsinspiration samt boktips.

Läser återigen en roman av Peter Høeg. De kanske lämpade, sidan 36-37:

  "Då kom tecknet.

Det kom under en biologilektion. Biehl gick igenom darwinismen, de bäst lämpades överlevnad, den gäller fortfarande, sade han, också i samhället, men det mildras därför att vi avhjälper följderna.
   Det blev en paus sedan han hade sagt det. Det var ett rikt ögonblick.
   Han såg inte på någon särskild, han vände sig på det hela taget aldrig till enskilda individer. Kanske var jag ändå i det ögonblicket den som bäst förstod honom.
   De som var innanför, alltså de flesta, för dem måste det ha varit svårt att fatta vad han menade, för dem måste det mest ha varit glädjen över att de var innanför och de bäst lämpade.
   För dem som är utanför fyller rädslan eller uppgivenheten nästan allt, det vet man ju.
   Förstår, det gör man bäst när man är på gränsen.

Det fanns en lag, det var det man förstod. Den valde ut en del, en del störtade den i fördärvet. Men för dem på gränsen arbetades det för att råda bot på följderna. För dem fanns en chans."

"Lejongap : Noveller 2020" (antologi)

Lejongap : Noveller 2020 av Jenny Green, Anders Liegnell, Sofia Nilsson, Patrik Centerwall, Sissel Myrup, Kersti Vikström, Peter Westberg, Amanda Rudelius, Vilma Antonov, Margareta Mörck. Förlag: Ekström & Garay (Utgivningsdatum: 28 september 2020). Antal sidor: 180.

Vinst i utlottning. Format: Häftad.

Lejongap är en specialutgåva från förlaget Ekström & Garay. Antologin samlar vinnarbidragen från en novelltävling. Medverkande författaren Patrik Centerwall utlyste nu i höst en utlottning av boken, och så hade jag då lyckan att denna gång vinna.

Vet inte säkert, eftersom information inte hittats på förlaget, men på bokus uppges antologin vara första delen av en kommande serie böcker?: "Ekström & Garays novelltävling (del 1)". Men som sagt, mer än så vet jag ej. Kanske är mer av samma stil påtänkt. Hoppas i sådana fall att den tanken går att fullfölja, för denna samling gav åtminstone mig uppslag till nya författarnamn jag vill plocka upp och läsa mer av.

Klart lysande stjärna i antologin var givetvis De sörjandes sällskap av Patrik Centerwall. Skildrar samhällsscenariot där en slags socialdarwinism tagit sig groteskt uttryck. Berättelsen ger ett tankefrö att fundera något varv extra kring. Har sedan tidigare läst och uppskattat många noveller av Centerwall, texterna utforskar samtida tendenser som angår oss här och nu. Blev även motiverad till att läsa mer av särskilt Jenny Green och Peter Westberg.

Om jag utifrån eget tyckande skulle kora en "vinnare" i den här antologin vore det Jenny Greens Resan hem. Det är en novell jag hade velat se utgiven av Novellix, fler måste bara få chansen att ta del av den, enligt min mening. Så otroligt välskriven med stark inlevelse, gripande i all sin vardagliga stillsamhet. Läs den om ni får chansen. Antologins novell Duban var riktigt rolig. Älskade dessutom berättelsens slutkläm. Mycket bra.

Samtliga medverkande författare/noveller i antologin Lejongap:

Jenny Green (Resan hem)

Anders Liegnell (Faye)

Sofia Nilsson (Eldorado)

Patrik Centerwall (De sörjandes sällskap)

Sissel Myrup (Fallet)

Kersti Vikström (Korsvägen)

Peter Westberg (Duban)

Amanda Rudelius (Smittan vi alla bär på)

Vilma Antonov (En glasflaska och tre liv)

Margareta Mörck (Viljan)

På minussidan räknar jag onödiga upprepningar, och i dessa fall ordföljder som upprepades bara ett par rader senare. Fanns i flera av novellerna. Förstår inte riktigt vitsen med sådant. Jag menar... man fattar ju första gången man läser, så varför upprepa samma sak igen? Men i stort sett har alla noveller något insiktsfullt att förmedla på ett sätt som berör.

Samtliga noveller är sådär behagligt lagom långa för att t.ex. läsas styckevis varje kväll innan lampan släcks inför natten. Kan absolut tänka mig att läsa fler novellsamlingar som denna, där humanism tycks vara en slags röd tråd (lite flytande genrer, mest samtida fokus). Varför har Lejongap inte fått någon mer utvecklad beskrivning/baksidestext från förlaget, mer än att det bara rör sig om just vinnarbidrag från novelltävling arrangerad av Ekström & Garay? En sådan presentation hade den varit värd för mer uppmärksamhet. Tror det har betydelse.

"Döden som vakar" av Anne-Marie Schjetlein

Döden som vakar av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken (2020). Antal sidor: 366.

Recensionsexemplar (inbunden).

"Det har gått sex månader sedan Andreas och Stina fick sin dotter, ljuvliga Julia. Hemmet är varmt och lyckligt men Stina börjar känna sig rastlös. Är fembarnsmamma allt hon vill vara eller finns det något mer för henne? Stina bestämmer sig för att ta tag i sina gamla frisördrömmar vilket medför att hon och Andreas behöver nu anpassa sig till en ny vardag.

På jobbet blir Andreas tvungen att hantera en underlig situation, en man påstår sig vara anhörig till en patient i koma men så fort hon vaknar är han som bortblåst. Och hon har ingen aning om vem han var. Snart visar det sig att liknande saker har hänt på andra sjukhus runtom i Sverige.

Dessutom har Stinas nya vän Lena problem med sin frånvarande make och Andreas kollega är ofokuserad. Frågorna blir fler och fler. Vad är det Lenas man undanhåller? Vad har Andreas kollega i tankarna? Och framför allt, vem är den okände mannen och vad gör han egentligen vid patientsängarna?

Döden som vakar är femte boken i serien om kirurgen Andreas. Återigen väver Schjetlein en spännande historia som ifrågasätter hur mycket man egentligen vet om sina nära och kära."

Så blev det då dags för femte delen i bokserien om kirurgen Andreas Nylund, och egentligen handlar det till stor del även om Stina, deras "livspussel" och familjeliv som nu utökats med gemensamma lilla barnet Julia.

Precis som de föregående böckerna, som jag tidigare läst i denna serie, är också Döden som vakar en spänningsroman värd benämningen, utan tvekan. Skickligt skriven roman där spänningen byggs upp och fängslar, inte minst genom att kapitlen varvas utifrån olika bestämda eller endast till en början anade personers perspektiv. Gåtans lösa trådar knyts sakta och psykologiskt trovärdigt ihop. Själva intrigen och upplösningen är klart tänkvärd, man kan inte låta bli att fundera över om den sortens avvikelser på sjukhus skulle kunna hända i verkligheten. Ruskigt. Aldrig tänkt tanken. När något beskrivs realistiskt på det sättet så känns det faktiskt extra skrämmande och obehagligt. Även frågan som ställs ovan, att säkert många inte alltid vet relevanta saker om ens de allra mest närstående, är ju klart intressant. Men läskig. Tanken på att folk kan leva någon slags dubbelliv... Våra närstående (eller arbetskamrater) vill vi ju kunna lita på, fullt ut, för att känna oss trygga.

Precis som föregående del i serien finns en trovärdig samtidsrealism i både miljöbeskrivningar och dialoger, såväl i sjukhusmiljö, hemmiljö och skola. Sistnämnda miljö, och relationer som uppstår i samband med denna, beror på att Stina den här gången bestämt sig för att, mitt upp i allt, skaffa sig en yrkesutbildning. Inte helt lätt för logistiken, med den stora familjen och ett helt litet barn. Men de löser det, på ett (som jag förmodar) modernt medelklassmanér. Som vanligt gillade jag relationsförvecklingarna, det omtänksamma lyser starkt och klart, precis som man vill att det ska vara. Här har vi kurskamrater som bryr sig om varandra, arbetskamrater som stöttar och ställer upp, och såklart paret Andreas och Stina som löser problemen, ger varandra livsrum och förståelse, även när det är kämpigt. Jag tycker om det, helt enkelt.

Ett plus är att författaren inte räds att öppenhjärtigt ta upp aktuella problem inom den svenska sjukvården, så även i förordet. Den sortens civilkurage uppskattas.

Sammantaget en otroligt fängslande och snabbläst (superkorta kapitel funkar perfekt här!) psykologisk thriller. Fastnade med en gång och intrigen triggade mig att vilja få bitarna på plats, förstå hur allt hängde samman. Så lätt att bara läsa ännu ett till kapitel, och ännu ett... Ja, sådär. Ni förstår. Ännu en page-turner. Perfekt avkoppling när man behöver koppla bort och koppla av. Och oj vad det behövs just nu.

"Nidamörkur" av Peter Fröberg Idling

Nidamörkur av Peter Fröberg Idling. Förlag: Natur & Kultur (2020). Antal sidor: 350.

Bibliotekslånad (inbunden).

 

"Simon har förlorat sin släktgård och längtar tillbaka till barndomens somrar på södra Gotland. Som andra generationens storstadsbo vill han återknyta banden med vad han ser som sin egentliga hembygd. När han får möjlighet att köpa en tomt slår han till, utan att fråga sin sambo Jenny.

Jenny delar inte hans entusiasm inför ett gotländskt sommarhus och motsättningarna växer när han bestämmer sig för att själv bygga huset.

Väl där blir Simon snart alltmer isolerad och paranoid. När han inser att tomten, Nidamörkur enligt folktron, ligger på en plats där eldar brann och avrättningar och människooffer ägde rum, växer hans obehag. Husbygget fortskrider, men platsens fasansfulla förflutna tycks stiga ur den steniga heden.

I Nidamörkur har Peter Fröberg Idling lyckats förena den litterära romanens stilistiska höjd med skräckberättelsens förmåga att gestalta mänskliga och omänskliga nattsidor."

En roman som väcker intresset för Gotlands kulturhistoria, etnologi och geologi, på så vis utmärkt. Gillar själva nystandet i det förflutna som Jenny ger sig in i, även om det mesta sen blir hängande i luften. Författaren har gjort ett rejält ambitiöst djupdyk i t.ex. folklivsforskning (en diger lista med källhänvisning finns i slutet av boken).

Inte lika imponerad på romanens själva upplägg, där mycket känns ovidkommande för handlingens utveckling. Och slutet blev lite platt fall, på något sätt, snopet liksom. Karaktärerna kunde jag vidare inte finna någon slags medryckande sympati för, blev mest irriterad på Simons stöddiga och respektlösa attityd. Simon och Jennys exklusivt flotta livsstil går fullständigt förbi min horisont. Begrepp som inte förklaras och diverse överklassproblem kanske förstås av andra som lever den sortens liv, men för mig var det helt obegripligt (vad är t.ex. en "skaldjursplatå", och varför kastar man dyr mat direkt i soporna?). På sätt och vis kan jag nog tycka det här är mer av en relationsroman (om bortskämda storstadsbor) än skräck. Plus dock för hur miljöerna och hur kusligt atmosfären beskrivs, det stämningsfulla, vad gäller den biten är det i klass med Michelle Pavers Evig natt, d.v.s. toppkvalité!

Så ja, lite kluven känner jag mig inför omdömet av Nidamörkur.

Orädda ögonblick mellan hopp och förtvivlan

"Det finns inga orädda människor, bara orädda ögonblick."

Meningen hämtas från De kanske lämpade av Peter Høeg.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

Dagens bokpost: Jinn

 

Jinn
KG Johansson

Fredagen den 13:e, en olycksdag? Pyttsan! Snarare tvärtom vill jag påstå.

Visserligen har det grå molntäcket tovat ihop sig igen, men genom en tillfällig reva vid lunchtid tittade faktiskt solen fram. Dessutom kom en bok på posten, sann lycka. Den här gången blev det en överrumplande och särdeles glad överraskning. Trodde väl kanske inte det skulle gå så fort, vågade nog inte ens hoppas att jag skulle föräras ett recensionsexemplar. Men nu är den alltså redan här; Jinn (baksidestext):

"Flera hundra år efter klimatkatastrofen har människan uppfunnit sätt att färdas mellan stjärnorna. Beboeliga planeter har hittats, andra har omskapats, och vid vissa stjärnor svävar enorma ihåliga livsmiljöer. Teknik utvecklas snabbare än någonsin och mänskligheten frodas. Tills en dag …

Varelserna tycks komma från ingenstans och försvinna på samma sätt. De kan visa sig i vilka former som helst och kallas jinner efter andar i arabisk mytologi. De vägrar att kommunicera och tycks bara ha en vilja: att döda och förstöra.

Casimir är befälhavare på ett krigsskepp. Medeya flyr från ett inte helt fläckfritt förflutet. Dreas anklagas orättvist för ett övergrepp. Coral är tolv år gammal och försöker lösa ett problem. De fyra kommer att dras in i kriget mot jinnerna."

ISBN: 978-91-8020-090-5

Releasedatum: 2020-10-31

Ännu en trevlig upplysning var att även den nya Jinntrilogins andra del Alpha är färdigskriven och kommer att ges ut snart (enligt författare och förlag). Såklart ser jag fram emot att läsa trilogin i sin helhet.

(Den fullständiga bokserien kommer att bestå av tre trilogier: Noisytrilogin; Beatrice, Ett slags frihet, Arkitekterna. Samvetsmakartrilogin; Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega. Jinntrilogin; Jinn, Alpha, Megaomega.)

Tusen tack för rec.ex. KG Johansson

Gotlänning med säljande filmstjärneleende

 

"Simon tänkte att om man satte ett grässtrå i mungipan på gubben skulle han kunna göra reklam för ekologiskt smör."

Vi befinner oss på Gotland. Söderut bortom Hundlausar finns mark (Nidamörkur) som reklammannen Simon är beredd att köpa av bonden, vilken alltså har denna beskrivna air av smörreklamsglamour över sig. Meningen plockas ur Nidamörkur av Peter Fröberg Idling.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

"Maigrets jul" av Georges Simenon

Maigrets jul av Georges Simenon. Översättare: Katja Birmann. Förlag: Albert Bonniers (1975; Delfinserien). Även utgiven som e-bok, alt. pocket, alt. inbunden 2017; Atlantis Bokförlag AB. Originaltitel: Un Noël de Maigret (1951). Antal sidor: 100.

Bibliotekslånad (inbunden).

Under juldagsmorgonens frukost kommer två grannar på besök från huset på andra sidan gatan. Kan Margret hjälpa dem att forska kring något mystiskt som inträffat i närheten av den ena kvinnans lilla fosterbarn Colette? Någon utklädd till tomte har varit inne i hennes rum, lossat på några stavar i parkettgolvet, lämnat en stor dyr docka till flickan och sen bara försvunnit. Vem är det och vad var han ute efter? En besynnerlig historia börjar nystas upp när Maigret tar tag i mysteriet. Maigrets fru blir på samma gång bekymrad över den lilla flickan som tvingas leva med en styvmor som verkar så fullständigt hjärtlös och kall, kvinnans man som är barnets farbror är ständigt bortrest. Fadern är hemlös alkoholist och hennes biologiska mor död i en bilolycka. Fru Maigrets omtanke om det förbisedda barnet är så fint berättad. Tyckte dessutom väldigt mycket om miljöbeskrivningarna från Paris under den tiden. Om de flesta av Maigret-böckerna (belgisk författare) utspelar sig i Frankrike känner jag inte till.

Själva deckargåtan i sig är ganska snårig och komplicerad, det krävs rätt god koncentration till att passa ihop alla bitar. För det är raskt marscherat, mycket händer på kort tid i denna kortroman på blott 100 sidor. Men som sagt, den var både lite småsorglig och fin. Gillade verkligen Maigret och hans fru. Det här är en gammal klassisk bokserie jag kommer att fortsätta med.

"Maskiner som jag" av Ian McEwan

Maskiner som jag av Ian McEwan. Översättare: Meta Ottosson. Förlag: Brombergs (2019). Antal sidor: 320.

Bibliotekslånad (inbunden).

Citerad baksidestext:

"Kan maskiner uppleva känslor som empati, sorg och djup kärlek? Eller är frågan snarare - kan vi människor verkligen det?

London 1980. Charlie hoppar mellan jobb och har ingen egentlig riktning i livet. Hans granne och flickvän Miranda är hans raka motsats, ambitiös och målinriktad.

   Miranda visar sig dock bära på en mörk hemlighet. Allting avslöjas och dras till sin moraliska spets när Charlie köper roboten Adam. Han är så nära en människa man kan komma både till det yttre och inre. Snart kastas Adam, Miranda och Charlie in i ett triangeldrama med förödande konsekvenser.

Maskiner som jag är ett rafflande moraliskt dilemma som håller upp en spegel framför oss människor. Obönhörligt avslöjas vad som kan hända när vi uppfinner sådant som ligger bortom vår kontroll."

Kontrafaktisk roman (man skulle väl kunna kalla det science fiction?) som beskriver en intressant samhällsutveckling. Den hade jag velat veta mer om, men får tyvärr bara några spridda pusselbitar (se nedan). Varför det? Antagligen för att fokuset skall ligga på de frågor som ställs, d.v.s. vad det innebär att vara människa, vad liv är, om en maskin kan förstå det mänskliga och handla därefter, själva utforskandet av det mänskliga medvetandet (spännande!), mänsklig moral, syn på sanning och lögn. Å ena sidan är det väl ändå en slags fängslande spekulativ science fiction, å andra sidan en relationsroman med karaktärer som är svåra att förstå sig på.

Storyn fascinerar. Helt klart vill man veta hur det kommer att gå, med än det ena och sen det andra. Snyggt, smart och välformulerat, men gillade inte hur karaktärerna framställdes. Hade som sagt även velat ha mer kring samhällsutvecklingen, den socioekonomiska situationen i en sådan värld. En automatiserad värld med hög arbetslöshet är ju inte ett helt osannolikt framtidsscenario. 5G står för dörren, kanske rentav 6G, en klimatomställning kommer dessutom att krävas. Hur blir det? Människans försörjningsbehov kommer ändå att kvarstå. Ibland förstår jag inte varför sånt här inte diskuteras mera, det kommer till slut inte vara möjligt låtsas leva kvar i föreställningen om att arbetslivet är exakt såsom det varit förut, när det inte kan vara det. Att beskriva verkligheten fiktivt kan inte hålla i längden. Varken nu eller sen.

I den här världen 1982 är EG redan EU, Brexit är en realitet. Storbritannien förlorar Falklandskriget, John F Kennedy blev aldrig mördad och Jimmy Carter är president för andra gången, vann över Ronald Reagan. John Lennon är inte död och Beatles återförenas. Självkörande elbilar används, AI har automatiserat samhället - arbetslöshet och hemlöshet har nått oanade höjder (basinkomst diskuteras). Och såklart: intelligenta humanoida robotar (androids) finns tillgängliga på marknaden (13 Eva och 12 Adam). En Adam införskaffas av Charlie, något som visar sig få oanade konsekvenser i hans liv. Ta reda på hur!

Det här var den första bok jag läst av Ian McEwan. Troligen inte den sista. Maskiner som jag får en stark trea av mig.