"”MUA 214 existerade inte. Någon hade gått in i den militära underrättelsetjänstens skyddade datasystem och skapat ett falskt ID-nummer för att godkänna Anna Löwenskölds säkerhetsprövning. Men vem, och varför?” När Alice Rosengren på Säkerhetskontorets kontraspionage avslöjar en misstänkt rysk infiltratör finner hon sig plötsligt motarbetad. Någon läcker hennes identitet och snart utsätts hon för en brutal påverkanskampanj med syfte att bryta ner både hennes person och hennes trovärdighet. I den kamp som följer ställs både rikets säkerhet och Alices egen familj på spel. Frågan är inte när Ryssland infiltrerar, frågan är hur mycket skada de redan har orsakat. En häpnadsväckande och klaustrofobisk thriller som bygger på ett verkligt fall inom svensk underrättelsetjänst."
Aktuell spännande thriller som låter oss uppleva en värld i vår värld som de flesta inte har någon som helst insyn i. Romanen bygger på verkliga händelser om hur Ryssland infiltrerar det svenska försvaret, något som givetvis gör det ännu mer rysligt. Verkliga händelser blandas med fiktion. En realitet är ju att hotet från spioner ökat i Europa under senaste decenniet, och Ryssland ligger bakom majoriteten av Europas alla spionfall.
Medförfattaren J.F. Sand är en pseudonym för en officer med erfarenhet inom svensk underrättelsetjänst.
Komplex historia, något för omfattande, väl beskrivna karaktärer och huvudkaraktären Alice hemska situation engagerar verkligen. Utmärkt att författarna inte håller igen vad gäller nödvändig samhällskritik, sådan finns generöst inbakad på ett snyggt sätt (hjälper nog till att Hilderbrandt kandiderat till riksdagen för Liberalerna, utan tvekan ett vinsttillskott av god kunskap, erfarenhet och engagemang).
Romanen skildrar på ett krypande obehagligt sätt hoten som finns i form av ryskt spioneri och påverkansoperationer. Något de flesta nog behöver öka medvetandegraden för, och att åstadkomma detta via en roman brukar ju funka för de flesta. Så ja, Kvinnan som försvann är ett väldigt bra boktips just nu, läs den!
The man who knew too much (1956) med regi Alfred Hitchcock. Svensk filmtitel: Mannen som visste för mycket.
Kategori: Drama, thriller.
Åldersgräns: 15 år.
Filmbeskrivning:
"An American doctor and his wife, a former singing star, witness a murder while vacationing in Morocco, and are drawn into a twisting plot of international intrigue when their young son is kidnapped."
James Stewart och Doris Day i rollerna som paret McKenna, vilka semestrar med son i Marocco, råkar in i en komplott som leder till ett kidnappningsdrama. Spännande och underhållande thriller med exotiska inslag som inbegriper kulturkrockar av olika slag, t.ex. sånt som berör en lättkränkt aggressionsminerad och repressiv ideologi som islam, något vi i väst hade problem att förstå då, såväl som idag, intressant perspektiv såtillvida med scenen från bussen i filmens början.
Filmens längd: 2 tim.
Ginza: Ingår i Blu-ray (Hitchcock Box) och DVD (James Stewart Collection).
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
Smakbitar här hämtas från roliga Svensk floskelordbok av Fredrik Kullberg.
Exempel på ordet Moral, "uppfattning om rätt och orätt som ofta återfinns i dubbel uppsättning, så kallad dubbelmoral.":
Rear window (1954) med regi Alfred Hitchcock. Svensk filmtitel: Fönstret åt gården.
Kategori: Mysteriefilm, thriller.
Lisa: "I'm not much on rear-window ethics."
Jeff: "Of course, they can do the same thing to me. Watch me like a bug under a glass if they want to."
Filmen är baserad på novellen It Had to Be Murder (originaltitel 1942) av Cornell Woolrich.
"Story by Cornell Woolrich. Originally published in Dime Detective, February, 1942. Also known as Rear Window.
The story that inspired the Alfred Hitchcock film masterpiece, Rear Window! It Had to Be Murder is a suspenseful tale about Hal Jeffries, a temporarily disabled man, who becomes obsessed with watching the lives of his urban neighbors. Seated in a chair by his rear window, Jeffries believes he has witnessed murder."
Senast utgiven med svensk översättning 2019 i Fönstret åt gården & andra noveller (Modernista):
"Cornell Woolrich har kommit att betraktas som lika betydelsefull för den amerikanska hårdkokta traditionen som de betydligt mer kända namnen Raymond Chandler och Dashiell Hammett.
För film noir har Woolrichs bidrag varit minst lika stort som de andra portalfigurerna i noir-genren. Flera av hans berättelser har blivit stora filmklassiker, exempelvis Fönstret åt gården av Alfred Hitchcock och Bruden bar svart av François Truffaut.
»Fönstret åt gården«, Woolrichs mest berömda novell, och »För återstoden av livet«, något av det bästa han skrev under sina sista år, återfinns i den här volymen, tillsammans med 14 andra noveller (där flera andra för övrigt också har filmatiserats – som »Momentum«, av Hitchcock, och »Fönstret«, av Ted Tetzlaff ).
I svensk översättning av Ingvar Skogsberg och Lars Ekegren."
Åldersgräns för filmen: 15 år.
Jeff: "Did you ever get shot at? Did you ever get run over? Did you ever get sandbagged at night because somebody got unfavorable publicity from your camera? Did you ever...those high-heels, they'll be great in the jungle and the nylons and those six ounce lingerie..."
Lisa: "Three!"
Jeff: "All right. Three! They'll make a big hit in Finland just before you freeze to death?"
Lisa: "Well, if there's one thing I know, it's how to wear the proper clothes."
Filmbeskrivning:
"En rullstolsburen fotograf livar upp sin konvalescenstid genom att ägna sig åt voyeurism. Han blir fascinerad av ett käbblande par på andra sidan gården. När han tror att ett mord har begåtts börjar spänningen tillta i detta Hitchcockmästerverk."
Jeff (James Stewart) har varit med om en olycka i sitt oglamorösa arbete som yrkesfotograf. Han sitter med gipsat ben vid sitt lägenhetsfönster i Greenwich Village och roar sig tappert med att iaktta sina grannar på andra sidan gården. Detta förenklas av sommarens värmebölja som gör att folk öppnar upp sina fönster och blir mer synliga och hörs mer. Bland den brokiga samlingen finns försäljaren Lars Thorwald och hans sängbundna hustru, ett par som inte verkar dra jämnt och ofta grälar. Något dramatiskt tycks hända i paret Thorwalds lägenhet under en natt med häftigt regn- och åskväder, hustrun försvinner och mannen beter sig misstänkt. Har han styckmördat sin fru? Jeff får regelbundna besök av försäkringsbolagets sjuksköterska Stella och Jeffs glamourösa fästmö Lisa (Grace Kelly). Två damer som så småningom dras med i Jeffs spionage vid fönstret. Mystiken tätnar.
En nyinspelning av Rear windows gjordes 1998. Den psykologiska thrillerfilmen Disturbia (2007) är också delvis inspirerad av Hitchcocks film.
Klart underhållande mordmysterium med utmärkta skådespelarinsatser, tragikomiska karaktärer, roliga dialoger och uppbyggd spänning som accelererar mot slutet. Många kritiker har menat att filmen är en av Hitchcocks bästa.
Och sen.. kan man annat än gilla att citera coola Stella?
"The New York State sentence for a Peeping Tom is six months in the work house...They got no windows in the work house. You know, in the old days, they used to put your eyes out with a red-hot poker. Any of those bikini bombshells you're always watchin' worth a red-hot poker? Oh dear, we've become a race of Peeping Toms. What people ought to do is get outside their own house and look in for a change. Yes, sir. How's that for a bit of home-spun philosophy?" — Stella
"I got a nose for trouble. I can smell it ten miles away...I can smell trouble right here in this apartment. First you smash your leg. Then you get to lookin' out the window. See things you shouldn't see. Trouble. I can see you in court now, surrounded by a bunch of lawyers in double-breasted suits. You're pleading: 'Judge, it was only a little bit of innocent fun. I love my neighbors like a father.' And the Judge says, 'Well, congratulations, you've just given birth to three years in Dannemora.'" — Stella
Rope (1948) med regi Alfred Hitchcock. Hitchcocks första färgfilm. Svensk biopremiär 1949, filmtitel: Repet.
Kategori: Kriminaldrama, mystik.
Phillip: "Rupert only publishes books he likes... usually philosophy."
Janet: "Oh. Small print, big words, no sales."
Brandon: "Rupert's extremely radical. Do you know that he selects his books on the assumption that people not only can read but actually can think?"
Åldersgräns: 15 år.
Filmbeskrivning:
Två män försöker bevisa att de begått det perfekta brottet genom att bjuda på middag efter att ha strypt sin tidigare klasskamrat till döds.
Med inspiration av läraren Ruperts föreläsningar har Brandon och Phillip planerat "det perfekta mordet", ett mord på deras klasskamrat David som sker i filmens inledning, ett strypmord med rep. De ser sig själva som en slags övermänniskor och demonstrerar det ytterligare genom att placera kroppen i en kista i ett rum de arrangerar för en partybjudning. Buffén placeras ovanpå kistan med liket i. Bland de inbjudna finns den mördades far och moster, Davids fästmö och hennes f.d. fästman. Även Rupert är inbjuden. Men David dyker inte upp och hans mystiska försvinnande oroar de inbjudna. Under festens samtal tar Rupert upp sin makabra retorik om konsten att mörda. Sakta börjar läraren dock ana oråd. Brandon är kallsinnig och Phillip blir alltmer uppjagad. Speciellt är att filmens handling utspelar sig på en enda plats, rummet där Davids kropp är placerad i kistan. Ett stort fönster i fonden visar en panoramamodell av Manhattan, sett från dagsljus till mörkrets inbrott. Som en teater på film på något sätt, med mycket nervanspänning i dramat. Och James Stewart är ju suverän som Rupert. Såklart. Filosofiska diskussioner om übermensch, överlägsenhet över andra, lär väl ha funnits med i samtalen länge efter andra världskriget får man förmoda.
"By what right do you dare to say that there's a superior few to which you belong? By what right did you decide that boy in there was inferior and could be killed?" — Rupert
Filmens längd: 1tim. 20 min.
Ginza: Ingår i Blu-ray (Hitchcock Box) och DVD (James Stewart Collection).
Ännu mer sommarläsning! Avslutat första titelnovellen Videbuskarna i Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser, av Algernon Blackwood, i nyöversättning av KG Johansson. En elegant välformulerad spökhistoria som ju faktiskt påminner lite om Lovecraft, vilken också skall ha kallat Blackwood för en modern mästare och beskrev Videbuskarna som den främsta övernaturliga berättelsen i engelsk litteratur (enligt bokens förord). Hur har Algernon Blackwood lyckats hamna så alldeles utanför radarn? Vide... skrämmer och renar.
"Videt fick mig att tänka på en mängd varelser från en annan dimension, kanske med en helt annan evolution, vilka diskuterade något mysterium som bara de själva kände till. Jag såg dem rastlöst bölja sig mot varandra, skaka på sina stora buskiga huvuden med sällsamma rörelser, snurra på sina miljoner löv till och med när vinden försvann. De rörde sig av egen vilja som om de var levande, och på något oförklarligt sätt rörde de vid min egen skarpa känsla för det ohyggliga."
"What's the use of looking backward? What's the use of looking ahead? Today's the thing. That's my philosophy. Today." — Morbror Charles
Shadow of a Doubt (1943) med regi Alfred Hitchcock. Svensk filmtitel: Skuggan av ett tvivel.
Kategori: Thriller, film noir.
Åldersgräns: 15 år.
Filmbeskrivning:
"Alfred Hitchcocks berättelse om en mordisk rymling som blir centrum för uppmärksamhet av sin älskade systerdotter."
Glädje förbyts successivt i ren skräck då äldsta flickan Charlie, i en helt vanlig amerikansk familj, upptäcker att den morbror hon haft så höga tankar om, kanske inte är den hon trott. Morbrodern Charles meddelar familjen att han ämnar komma till den idylliska småstaden Santa Rosa i Kalifornien på besök. Charlies misstankar växer, kan morbrodern vara den ökände seriemördaren som myndigheterna är på spåren? Filmen skall vara Alfred Hitchcocks favorit. Och som thriller är den verkligen på toppnivå. Otäckt spännande i slutskedet, sådär så man nästan inte klarar av låta bli snabbspola fram under de mest enerverande avsnitten. Humorinslagen består t.ex. av diskussionerna om det "perfekta mordet", mellan Charlies far (hängivet förtjust i att läsa kriminalhistorier) och försynta Herbie, hans deckarfantast till granne. Riktigt fängslande, underhållande story och en mycket välgjord gammal Hitchcockfilm (stilen påminner lite om Strangers on a Train, också en sevärd film noir). Två nyinspelningar har gjorts av Shadow of a Doubt, en amerikansk tv-film med samma titel, från 1991. Mark Harmon skall där inneha rollen som Charles, och det låter ju lovande. Och så en tidigare med titeln Step Down to Terror (The Silent Stranger) från 1958.
Charlie: "He thought the world was a horrible place. He couldn't have been very happy ever. He didn't trust people. He seemed to hate them. Hated the whole world. You know, he said that people like us had no idea what the world was really like."
Detektiv Jack Graham: "Well, it's not quite as bad as that, but sometimes it needs a lot of watching. It seems to go crazy every now and then, like your Uncle Charlie."
"You'd like to say - IT CAN'T HAPPEN HERE!... but every jolting scene is TRUE!!"
Saboteur (1942) med regi Alfred Hitchcock. Svensk filmtitel: Sabotör.
Kategori: Krigsthriller, spionfilm, noir, action.
Åldersgräns: 15 år.
..."And we're not soft. We're plenty strong. And we'll fight standing up on our two feet, and we'll win." — Barry
Filmbeskrivning:
"Alfred Hitchcocks krigstida thriller om en fabriksarbetare som jagar skändliga nazister."
Mycket fängslande och välgjord thriller från krigsåret 1942. Barry blir anklagad för sabotage vid en flygplansfabrik där han arbetar. Hatad av hela nationen tvingas han bege sig på flykt över USA. För att kunna bevisa sig oskyldig till brottsanklagelsen startar ett sökande efter attentatsmannen och nazistagenten Fry med hjälp av en adress han sett på ett kuvert. Spåret leder till en större sabotageliga och spionring. I sin jakt efter de skyldiga och flykten undan polisen korsas Barrys väg av Pat som blir Barrys följeslagare när hon så småningom inser hans oskuld. Saboteur bjuder på nagelbitande spänning, patriotism och lågmäld humor. Filmen har restaurerats genom HD, men skulle verkligen även vilja se den restaurerad i färg med modern teknik. Och ibland sker märkliga sammanträffanden, för innan jag såg denna film hade jag just sett den franska dokumentären Frihetsgudinnan, världens största födelsedagspresent (2019). Klart lämplig kombination då jakten i Saboteur avslutar just där, högst uppe på Frihetsgudinnan i en svindlande kamp mellan Fry och Barry, en symbolisk uppgörelse mellan totalitär tyranni och liberal demokrati. Filmen menades under andra världskriget ha tjänat syftet att varna amerikaner för femtekolonnare, deras försök att innanför landets gränser förstöra USA genom omstörtande verksamhet, och att de utåt sett kan verka vara som vilka skötsamma medborgare som helst. Något som säkert är viktigt att vara extra uppmärksam på i alla tider under krigssituationer där länder berörs direkt eller indirekt.
Filmens längd: 1 tim. 49 min.
Charles Tobin: "You're one of the ardent believers - a good American. Oh, there are millions like you. People who play along, without asking questions. I hate to use the word stupid, but it seems to be the only one that applies. The great masses, the moron millions. Well, there are a few of us unwilling to troop along... a few of us who are clever enough to see that there's much more to be done than just live small complacent lives, a few of us in America who desire a more profitable type of government. When you think about it, Mr. Kane, the competence of totalitarian nations is much higher than ours. They get things done."
Barry Kane: "Yeah. They get things done. They bomb cities, sink ships, tourture and murder, so you and your friends can eat of a gold plate. It's a great philosophy."
Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi även denna söndag bjuda på och ta del av smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.
Smakbiten här hämtas från Blodsådd av Katerina Janouch. Sidan 178-179:
"Deas tankar? Lät löjligt och skitnödigt. Wilenius Värld? Nej, det förde tankarna till en katt och pelargonälskande pensionär. Hon funderade fram och tillbaka men kunde för sitt liv inte komma på något slagkraftigt. Allt som innehöll ord som Sverige, svenskt och nordiskt lät som rena främlingsfientligheten. Nordisk sanning. Svensk debatt. Sverigedebatten. Hon funderade hur dessa ord blivit så infekterade. Norden, ett så vackert ord, liksom Skandinavien. Men det var ord för vilka man numera måste skämmas. Nordisk fick man inte säga sig vara, man associerades till en nazist då.
Hon blev stående vid fönstret, såg ut över den eviga motorvägen där ute.
I'm on my highway to hell.
Än sen då.
Hon kokade kaffe och fortsatte röka. Att döpa bloggen till hennes eget namn kanske vara dumt, då fanns det verkligen ingen väg tillbaka. Å andra sidan hade hon ingen lust att kompromissa. Och hennes namn var hennes varumärke, så varför inte? Dea Wilenius Reportage, DWR, det lät nästan som DDR. Hon log för sig själv. DW Reportage fick det bli, det låg bra i munnen."
Deutsche Welle?😁
Nåväl, skämt åsido, läste ut boken i veckan och mitt omdöme finns här.
"Ett annat sätt var att säga en sak och göra en annan, det som kom att bli modellen för Sveriges dubbelbottnade säkerhetspolitik under hela det kalla kriget."
En mening som jag plockar ur Wilhelm Agrells bok Catalinaaffären.
Äsch, jag låter själva meningen ligga okommenterad idag. Ni får tänka fritt själva hur ni vill. Tänka fritt är bra, det tycker jag vi ska tillåta oss själva och andra.
Arga svenskar vid sovjetiska ambassaden den 16 juni 1952 (Unknown author, Public domain, via Wikimedia Commons)
Catalinaaffären tror jag för övrigt att de flesta inte har så stor koll på vad det handlade om. Händelserna ägde rum 1952. För det nedskjutna sjöräddningsflygplanet på humanitärt uppdrag, Catalinan (Tp 47), där besättningen räddades, för detta demonstrerade arga svenskar mot sovjet. Och försvaret höjde beredskapen med anledningen av just Catalinan. Allt medan DC-3:an (Tp 79), där samtliga i besättningen mist livet, lämnades som en obesvarad fråga. Chrusjtjov lär 1956 inofficiellt erkänt att det var sovjetiska jaktplan som skjutit ner DC-3:an. Men först 1991 offentliggjordes det av Jeltsin. Sommaren 2003 återfanns de nedskjutna planen, ett projekt lett av dykaren och f.d. flygvapenpiloten Anders Jallai (som ju också är författare till spionromanserien Anton Modin, så ja, det är samma person).
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).
"Med ens var det hon som var angriparen. Det var hennes tänder som var begravda i hans kött. Hennes bett som fick honom att blöda. Och trots att han försökte komma undan hängde hon kvar, likt en envis grävling vars käftar knappt ens går att bända loss efter döden.
Våldtäktsförsöket utlöser en räcka händelser journalisten Dea Wilenius aldrig kunnat föreställa sig. Hela hennes liv slås bokstavligen sönder över en natt. Chocken gör henne smärtsamt medveten om att hon lever i ett ingenmansland. Det Sverige hon varit van vid finns inte längre. På ytan försöker man ge sken av att situationen är under kontroll, men samhället fungerar allt sämre. Dea börjar förstå att verkligheten är minerad.
Blodsådd är den första delen i Katerina Janouchs nya spänningsserie som utspelar sig i samtidens Sverige - ett samhälle som inte fanns för bara några år sedan. Välfärdsstaten har ont om pengar och samhällskontraktet håller kanske inte så länge till. Under tiden eskalerar våldet och letar sig allt längre in i tidigare trygga kvarter och familjer. Den grova och allt brutalare kriminaliteten sprider rädsla och otrygghet. Samtidigt är kampen om verklighetsbilden för många viktigare än medborgarnas väl, viktigare än att bekämpa laglösheten. I centrum står journalisten Dea Wilenius, som utsätts för ett våldtäktsförsök när hon är på väg hem efter en fest. Överfallet slår bokstavligt talat sönder det liv Dea hittills levt och driver ut henne på en ny, outstakad väg. Hon tvingas ifrågasätta allt hon fram till nu tagit för givet - hennes tidigare ovilja att diskutera oroväckande tecken i tiden, avfärdandet av oroliga vänner, relativiserandet av våld i förvissningen av att det aldrig skulle drabba henne. Deas skuld och kamp för överlevnad leder till ett våldsamt uppvaknande och revansch.
Här finns också tonåringen Em, aktivisten Ulla, överklasskvinnan Elisabeth och hennes familj, den politiske karriäristen Max och överlevaren Sabina. I skuggorna jagar de aldrig mätta rovdjuren som drar fördel av öppna gränser och av tillit och solidaritet. I frustrationen och ovissheten väcks hatet, och det slår blint. De yngsta bränner bilar och kastar sten, medelklassen försöker i det längsta förneka problemen, de rikaste planerar att flytta utomlands. Framtiden är oviss och det går inte att lita på någon, allra minst på det samhälle som sviker. Dea Wilenius börjar förstå att det finns mäktiga intressen som inte vill landet väl. Och att hennes eget liv står på spel. För när lögn är en lukrativ karriär för vissa, blir jakten på sanningen livsfarlig."
Innan pandemin och innan Rysslands invasion av Ukraina, en mycket konstig tid, politiskt och i samhället (och konstigare skulle det bli med regering Löfven III och regering Andersson). Blodsådd är en riktigt intressant thriller och samtidsdystopi med många politiska inslag - en mix av verklighet och fantasi - för den tiden innan dessa två kriser svepte in. Allt som hänt efter 2014 går inte att förklara som en negativ utveckling under dold påverkan av ryska trollfabriker (även om detta säkert legat bakom mer än vad vi kunnat föreställa oss). Men hur ska vi förstå det som var, det som är och vad det kan leda till?
Verklighetsbilderna går isär medan problemen växer i perfekt grogrund.
Blodsådd är en spännande och välskriven historia, man blir engagerad i karaktären Deas situation och romanen känns väldigt lättläst.
Hade strax innan läst Bilden av Sverige, men Blodsådd blir den första romanen jag läser av författaren.
Tjosan hejsan! Idag kom postbilen med ett recensionsexemplar. Senast det hände var i april, så det var liksom inte igår kan man säga. Mycket trevlig överraskning alltså. Översättning KG Johansson - antar då vart jag kan rikta mitt tack för det bokliga fredagsmyset.👍
"Algernon Blackwood (1869-1951) är en av den klassiska skräcklitteraturens verkliga giganter och hans inflytande är svårt att överskatta. H.P. Lovecraft ansåg honom vara en av de fyra moderna mästarna tillsammans med Arthur Machen, Lord Dunsany och M.R. James, och kallade hans novell ”Videbuskarna” (The Willows) för tidernas främsta övernaturliga berättelse. Märkligt nog har han inte förrän nu fått en ordentlig introduktion i Sverige. Videbuskarna och andra vidunderliga berättelser innehåller 13 av hans mest kända skräck- och spökhistorier, som härmed presenteras i lyhörd svensk översättning av KG Johansson.
Förord av KG Johansson
Inledning av Algernon Blackwood (1938)
Videbuskarna
Hemlig tillbedjan
Uråldrig svartkonst
Snöns tjusning
Wendigo
Den andra flygeln
Överlåtelsen
Rätten till utsikt
Lyssnaren
Det tomma huset
Medbrottsling i förväg
Löftet
Den vansinnige Jones"
Skräcklitteraturgiganten Algernon Blackwood kände jag alls inte till. Men allt det där ovan låter ju verkligen jättespännande.
Den sjuttonde bondfilmen och den första med Pierce Brosnan i huvudrollen. GoldenEye (1995).
Kategori: Action, äventyr, thriller
Åldersgräns: 15 år.
Filmbeskrivning:
"En av MI6-agenterna går över till den onda sidan och planerar att dominera världen med hjälp av ett fruktansvärt satellitstyrt vapen. Nu måste Bond jaga sin forna kollega till Kuba, Monte Carlo, Schweiz och Ryssland, samtidigt som han försöker komma undan dödligt sexiga Xenia Onatopp."
En bondfilm jag tidigare inte sett, men har också alltid föredragit de äldre filmerna med Connery och Moore... och nä, 1995 är inte äldre, även fast andra kanske tycker så. Men visst, Pierce Brosnan gör en bra skådespelarinsats (säkert med mindre politisk korrekthet och med mindre allvarstyngd än Timothy Daltons rollgestaltning), så även Izabella Scorupco. GoldenEye blev den första bondfilmen som släpptes efter Berlinmurens fall och Sovjetunionens upplösning, och filmens handling är menad att utspela sig strax efter kalla kriget. Ryska kommunismens kollaps och sådant som förknippas med sovjet - röda stjärnan, hammaren och skäran, statyer av Stalin - finns i berättelsens fond (vissa kommunistpartier lär ha protesterat mot de förstörda socialistiska symbolerna i filmen). Tidens verkliga fruktan för massförstörelsevapen går igen i filmen, här ett slags ryskt satellitbaserat vapen med nukleär elektromagnetisk puls. Ruskigt värre. Filmen är inspelad i Sankt Petersburg (stridsvagnsjakten är minst sagt speciell), Schweiz (Bonds inledande bungyjump), Monte Carlo och Puerto Rico. Ja, förutom England och studio då förstås. Det här ska vara den första bondfilmen där CGI använts. Och just det, Judi Dench har rollen som M för första gången.
Francisco Scaramanga: "You see, Mr Bond, like all great artists I want to create one indisputable masterpiece: the death of 007."
The Man with the Golden Gun (1974) är den nionde Bondfilmen och den andra filmen med Roger Moore i huvudrollen. Den svenska filmtiteln blev direktöversatt till rätt och slätt Mannen med den gyllene pistolen.
Kategori: Action, äventyr, thriller
Filmen är baserad på spionromanen The Man with the Golden Gun (1965) av Ian Fleming, svensk boktitel samma som filmen: Mannen med den gyllene pistolen (1965). Tolfte och sista delen i bokserien om James Bond.
"Bond må ha licens för att döda, men Scaramanga har en särskild talang för det. Han är en KGB-utbildad lönnmördare som lämnat ett spår av döda brittiska Secret Service-agenter efter sig, det vapen han valt är en guldpläterad Colt .45.
Bond får chansen att återvinna M:s förtroende, efter det att han utsatts för sovjetisk hjärntvätt och försökt döda sin chef. Uppdraget blir att avsluta Scaramangas liv innan lönnmördaren återigen slår till mot MI6. Bond reser till Jamaica under antaget namn och lyckas infiltrera Scaramangas organisation. Han upptäcker snart att lönnmördarens kriminella ambitioner utvidgats till att omfatta mordbrand, narkotikasmuggling och industriellt sabotage. Men värst av allt för Bond är att Scaramanga har en gyllene kula med siffrorna 007 som inskription, och han är mycket angelägen att den skall nå sin måltavla. Under den värmande karibiska solen står Bond inför en till synes omöjlig uppgift, att vinna en duell mot mannen med den gyllene pistolen."
Åldersgräns för filmen: 15 år.
Filmbeskrivning:
"Roger Moore är än en gång agent 007 i den nionde James Bond-filmen. Agent 007 hotas till livet av den galne mördaren med den gyllene pistolen, Scaramanga, spelad av Christopher Lee. Dessutom medverkar blonda och vackra Britt Ekland i en verklig Bond-klassiker som man inte får missa!"
M misstänker att lönnmördaren Scaramanga kommer att förhindra Bonds uppdrag att hjälpa en kinesisk forskare som vill fly Kina. Forskaren är involverad i att utveckla en slags komponent för solenergiomvandling, en "Solex", för att lösa Kinas energikris, en kris som även drabbat västvärlden. MI6 har mottagit en gyllene kula som dödshot mot agenten. Bond skickas på semester men inleder en utredning ändå, delvis med hjälp av MI6-agenten Mary Goodnight (Britt Ekland spelar den korkade Goodnight). Ombord på vraket av fartyget Queen Elizabeth, där MI6 har inhyst ett snett och vint kontor i Hongkong, får agenten uppdraget av M att hämta Solexen och döda Scaramanga. (I verkligheten skrotades det där fartygsvraket mellan 1974-75, så det exteriört filmade vraket är nu historia.) Bonds biljakt, med sheriff J.W. Pepper från Louisiana - en amerikansk stereotyp? - som oönskad passagerare, är minnesvärd med skruvat bilstunt där förarna lär ha använt ett riktigt tidigt dataprogram för att sedan kunna genomföra det i verkligheten. Fascinerande bara det. För övrigt spännande inspelningsmiljöer: Hongkong och Thailand. Det som i filmen kallas "Scaramangas ö" skall vara en ö norr om Phuket.
James Bond: "I mean sir, who would pay a million dollars to have me killed?"
M: "Jealous husbands! Outraged chefs! Humiliated tailors! The list is endless!"
"James Bond is back in action! Everything he touches turns to excitement!"
Goldfinger (1964) är den tredje filmen om James Bond. Svensk filmtitel: Goldfinger (inledningsvis Agent 007 och Goldfinger - svensk biopremiär 1965). Den brittiska spionfilmen, med Sean Connery i huvudrollen som underrättelseagent, blev en succé och stilbildande för efterkommande Bond-filmer, liksom att framgången satte fart på produktionen av andra verk inom spionagegenren.
Kategori: Action, äventyr, thriller
Filmen är baserad på romanen Goldfinger (1959) av Ian Fleming. Sjunde delen i bokserien om James Bond. Modernista gav ut den som e-bok 2020.
Bokbeskrivning:
"Auric Goldfinger må vara Englands rikaste man – men hans rikedom förvaras inte på banken. Han har samlat på sig stora lager metall, och på så vis dragit till sig misstankar från de överordnade på MI6.
James Bond undersöker fallet och blottlägger ett finurligt system för guldsmuggling. Men Goldfinger förbereder något ännu större, sin mest vågade komplott någonsin: »Operation Storslam«. En guldkupp så enorm att den skulle kunna ta ner hela världsekonomin och lägga västvärldens öde i händerna på den sovjetiska organisationen för kontraspionage: SMERSH.
Goldfinger från 1959 är den sjunde romanen i serien om den hemliga agenten James Bond. I den ikoniska filmen från 1964 spelar Sean Connery rollen som Bond."
Åldersgräns för filmen: 15 år.
Filmbeskrivning:
"När världsekonomin sätts i gungning av en spekulant som köper guld i stora mängder, sätts James Bond på fallet. Han hamnar öga mot öga med hjärnan bakom transaktionerna - Auric Goldfinger, en guldsmugglare och internationell gangster. Goldfinger har en utstuderad och ondsint plan som går ut på att tränga in i Fort Knox och förinta den internationella ekonomin! Bara en man kan stoppa honom..."
Allt startar i Miami där agenten med hjälp av den kortlivade bondbruden Jill Masterson (Shirley Eaton) avslöjar fuskspelaren Auric Goldfinger. Tillbaka i London får han reda på att skurken Goldfinger även sysslar med guldsmuggling. Bond skuggar Goldfinger, och hans betjänt Oddjob dödar även den mördade bondbrudens hämndlystna syster, denna gång med en riktigt vass hatt. Skurkens verkliga mål uppenbarar sig, att göra USA:s guldreserv i Fort Knox radioaktiv (med en tickande bomb) och därmed oanvändbar, ett sätt för honom att göra sig själv rikare. Filmens handling utspelar sig i Schweiz, Miami och Kentucky (Fort Knox). Alltid ansett att detta är den bästa Bond-filmen på alla sätt, och det håller nog i sig tror jag. Väl sammanhållen story och snyggt filmad, intressanta inspelningsplatser. Man får tänka att filmen är från 1964 och att Kubakrisen (med kärnvapenhotet det innebar) 1962 hade satt djupa spår av återupplivad rädsla för just kärnvapen och mer påtagliga tankar kring radioaktivitet hos folk. Såklart utmärkt underhållande spionfilm, lagom mycket spänning, action och en pikant tryffering sval humor. Sean Connery spelar rollen som Bond för tredje gången och detta med bravur. Och javisst, Goldfinger var filmen då Bond själv för första gången hade den sedan ständigt återkommande repliken:
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
