"Cirka 5-8 procent av Sveriges befolkning har idag någon form av dyslexi. Detta betyder att cirka 3 barn i en klass på 20 personer har någon form av dyslexi. Många tycker precis som jag att det är super jobbigt att få diagnosen dyslexi. Denna boken är en självbiografi och handlar om hur jag fick min diagnos. Och hur jag har fått kämpa mig igenom min skoltid ihop med min dyslexi. Det har inte varit enkelt. Men nu vill jag peppa andra till att göra samma resa som jag har gjort. Oavsett om man har dyslexi eller inte så kommer man att lyckas i livet med en stark vilja."
Livet som en dyslektiker är 26-åriga Cecilias debutbok där hon berättar om sina egna personliga erfarenheter som dyslektiker.
Väljer att inte betygsätta denna typ av självbiografier, då jag ser det som både ogörligt och irrelevant. Bra att bestämma detta redan nu, för vill absolut läsa fler böcker som denna, d.v.s. självbiografiska böcker skrivna av människor som berättar om hur det är att leva med olika typer av dolda sjukdomar och/eller funktionsnedsättningar (handikapp). Vill gärna försöka, på de sätt jag kan, dra mitt strå till stacken för att uppmärksamma dessa människors berättelser om sina erfarenheter och eventuella problemlösningar.
Cecilia och alla andra som på det här sättet skriver och berättar om sin livssituation hjälper både de i samma eller liknande situationer, och alla andra som behöver förstå vad det innebär att leva med dolda handikapp.
Om man kunskapsmässigt vill veta mer om om just läs- och skrivsvårigheter/dyslexi vill jag hänvisa till Dyslexiföreningens webbplats här. Där finns mycket bra information som grundar sig i aktuell forskning och vetenskap. Observera att rätt professionellt stöd i tid kan reducera problemen med ett funktionshinder som dyslexi.
Boken Livet som en dyslektiker är utgiven genom en digital självpubliceringstjänst och därmed är texten inte redigerad/korrekturläst såsom andra böcker utgivna av vanliga etablerade bokförlag. Uppfattar det som en särskild slags styrka (och oerhört mod av Poulsen!), då det på så vis ger en realistisk bild av problemet som det faktiskt kan se ut. Vi har så lätt för att alltid försöka dölja och putsa till våra fasader, men då får ju heller ingen veta hur det oförfalskat egentligen är, och ingen blir på det sättet mer upplyst om den verkliga situationen. Den här ganska enkla (men ändå ofta förbisedda) tanken som kom till mig när jag läste boken kändes viktig att nämna.
Cecilia Poulsen berättar i första hand om sin grundskole- och gymnasietid, hur hon med stark vilja och kämpaglöd klarade av dessa år utan att behöva gå om någon klass. Här finns tips, råd och pepp till alla andra som befinner sig i samma situation. Huruvida boken är lättläst för en dyslektiker kan jag tyvärr inte svara på, men det är ingen tjock bok, och kapitlen hålls korta.
Blir för egen del så oerhört glad när det går bra för någon som har varit tvungen att gå igenom sådana bistra erfarenheter som funktionsnedsättningar ofta orsakar. Så ja, den här boken gjorde mig glad, och den kan säkert inge dyslektiker en del av det hopp och stöd de behöver få känna.
"Så till alla er som har en dröm där ute i livet. Kom ihåg att aldrig ge upp. Utan att ska man lyckas så måste man ibland kämpa lite extra för att klara det. Och alla kan vi inte allt men alla är vi bra på något."
Sidan 61; Livet som en dyslektiker av Cecilia Poulsen
Starkt gjort Cecilia! Tack för att du på det här viset låter oss få ta del av din historia.❤
Och så förstås, till alla er andra: Läs!
Tidigare blogginlägg med en smakbit ur boken finns här.
Andra bloggare om Livet som en dyslektiker:
Villa Freja
