"O-zonen" av Paul Theroux

O-zonen av Paul Theroux. Bokförlaget Bra Böcker. Översättare: Lena och Caj Lundgren. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"I den amerikanska mellanvästern finns ett område som kallas Utanför, eller O-Zonen. För femton år sedan smittades det av radioaktivt nedfall och evakuerades. Nu är det tomt: en öde vildmark med förfallande spökstäder. Ingen människa lever där. 

På nyårsafton beslutar sig en skara välbärgade New York-bor för att uppleva en spännande och annorlunda början på det nya året. De färdas ut i O-Zonen, men istället för den vildmark de väntat sig finner de ett mysterium. I O-Zonen bortom städernas högteknologiska barriärer finns något som kommer att förändra deras liv - och läsarens.

Med O-zonen har Paul Theroux skapat en idéroman som kommer att leva kvar hos läsaren och påverka hennes syn både på nuet och på den framtid vi står inför, O-zonen är en fängslande berättelse, en inträngande psykologisk roman - och samtidigt en bok om vårt århundrades viktigaste problem. Om teknologin och vetenskapens plats i våra liv, om en romantisk längtan tillbaka till naturen och om de alternativ vi står inför i vårt val av framtida samhälle och levnadsmönster."

Den här science fiction-romanen läste jag första gången för ungefär 30 år sedan och mindes den som någon slags mäktig läsupplevelse. Kan förstå det till viss del, men ack så trögläst detta var, alldeles för omfattande och utdraget. Episoden som utspelade sig i det afrikanska semesterparadiset var t.ex. rent bedrövlig. Visst kan man göra jämförelser till sådana verkliga uppförda fantasiplatser för den alltmer krävande och resursslösande rika eliten i nutid, men författaren verkar på något vis velat ha med mer än vad som ryms, det blir övermäktigt. Dessutom uppfattade jag de endimensionellt framställda karaktärerna ofta så fruktansvärt odrägliga, depraverade, förmögna och ointressanta. Beteendena var inte sällan så irrationellt dumma så det blev fånigt.

Men världsbygget är ganska genomtänkt, väl detaljerat (ibland nästan för mycket) och stilbildande. När storyn sjunkit in en aning började jag se paralleller till Lyra Kolis Allting växer, en roman jag här på bloggen tidigare hyllat. Känns alltmer angeläget att fler förstår hur fel väg det är med detta innanför och utanför, segregationen, den ökade ojämlikheten, större samhällsklyftor... allt det vi ser och upplever eskalera i allt snabbare tempo. Vad kan det leda till i den tid vi nu befarar ha framför oss? En rik elit som ständigt otillfredsställda måste förses med alltmer avancerad underhållning och nya livsstilar (inklusive lyxutrustade prylar naturligtvis), ökad kriminalitet, övervakning, försämrade trygghetssystem och en allt fattigare underklass som avhumaniseras, utestängs på olika sätt, alieneras.

Theroux skapade med O-zonen en rent absurd karikatyr av nutiden och placerade den i en futuristisk postapokalyptisk värld. Historien har sina ljusa stunder framåt slutet, men inte så ofta dessförinnan. För mig tog den här romanen alldeles för mycket tid i anspråk, konstigt nog skumläste jag dock inte ens bitvis, så någon slags behållning gav den mig ändå att läsa (även denna andra gång). Stilbildande som sagt, och i händerna på en annan författare skulle nog själva grunddragen kunna byggas upp till något mycket bättre. Läs gärna O-zonen, men läs hellre Allting växer av Lyra Koli.