En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Hämtar idag smakbiten ur Allting växer av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):

  " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.
   Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fall.
   Doktorn hade lutat huvudet i handen så att ena axeln sköt upp ännu mer. Kanske återgav hans animerade persona hans verkliga utseende, Embla hade sagt att det var inne bland högrankade numera. Men läkare och andra beslutsfattare brukade inte vilja vara igenkännliga, det kunde skapa obekväma möten på söndagspromenaderna."

Tvärtom egentligen, men just det där att "animerade persona" stämmer med verkligt utseende fick mig att dra paralleller till "Snapchat dysmorphia", som man kunde läsa om i nyhetsflödet igår. Läskigt! Friska unga människor som vill göra om sig genom operation, för att se ut som sina retuscherade selfies på nätet... så oerhört konstigt.


Baksidestext:

"Efter klimatkatastrofer och världskrig har Förenta Nationerna förtätats till en klimatkontrollerad zon. Här lever människor det goda livet bland blomstrande takträdgårdar, VR-miljöer och kroppsintegrerade teknologier.

Jossi, nygift och nyutexaminerad konstnär, borde egentligen vara lycklig. Men trots att medicinimplantaten reglerar hennes hormonnivåer drabbas hon av en oförklarlig dödsångest, som inte ens det kryoniska löftet om evigt liv biter på.

På jakt efter förklaringar söker sig Jossi till politiken. Men de etablerade partierna visar sig vara fulla av floskler. Snart dras hon i stället in i en radikal organisation, som tror att lösningen på allt är att omvandla människans relation till naturen…"

Lyra Kolis Allting växer har jämförts med Karin Boyes Kallocain, Aldous Huxleys Du sköna nya värld, och något som gränsar till Margaret Atwood... så självklart var jag tvungen att läsa denna också!

Andras smakbitar finns idag länkar till här

Läst oktober

1. Det som inte växer är döende av Jesper Weithz, (bibliotekslån)
2. Motursvärlden av Philip K Dick, (bibliotekslån)
3. Kaos av Johanna Juneke, (Rec.ex. författaren)
4. Ingenting att se av Robert Warholm, (Rec.ex. författaren)
5. Morden i Baronville av David Baldacci, (Rec.ex. Bokfabriken)
6. Tango i tabernaklet av Karin Brunk Holmqvist, (Rec.ex. Bokfabriken)
7. Fruktans hus av Mats Ahlstedt, (Rec.ex. Bokfabriken)
8. Stockholmspesten av Sofia Albertsson, (bibliotekslån)

"Stockholmspesten" av Sofia Albertsson

Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Förlag: Swedish Zombie. Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som bibliotekslån (häftad). ISBN: 9789188185471

"Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över."

Stockholmspesten kombinerade för mig många effektfulla komponenter, kompletterat med något alldeles eget, på ett inlevelsefullt vis, fångat i ögonblicket.

Tänk en mix av Wilderängs Stjärnklart, Ugglas Första hösten Blå gryning, Careys Flickan med gåvorna, en dos klaustrofobi från den känt ryska tunnelbanetrilogin, något riktigt skruvat producerat av King, och inte minst en väsentlig del av något KG Johansson-aktigt. Vad gäller sistnämnda, med tanke på surrealistiska Biotika, har Albertssons roman också rejält hög äckelfaktor, men på ett mycket bättre sätt (enligt mig). Kort sagt: Positivt överraskad!

Att gå in på handlingen är som vanligt inte så lätt för den här typen av genre, då man alldeles för enkelt kan glida in på förbjudet område och spoliera något väsentligt. Vill såklart inte förstöra läsupplevelsen för er. Skall försöka vara kryptisk.
Väl inne på det här med genrer kan ju nämnas att det rör sig om skräck i ett dystopiskt scenario (inte bara Stockholm är drabbat, utan även andra storstäder som Göteborg och Malmö).

Händelseförloppet fram till upplösningen är under sakta utveckling, skrämmande i sitt sätt att smyga sig på i vardagen och vara oförklarligt. Och visst finns här gott om ruskigheter som ger kalla kårar, sådant som fastnar och blir kvar, precis som det skall vara då det gäller så där magnifikt bra skräck. Källare och underjordiska tunnlar där något okänt väntar i mörkret... eller under sängen, utanför dörren, bakom hörnet, något som kanske katten ser, fräser åt och flyr iväg från. Det där som inkräktar, invaderar, dina närmsta, dig själv, rubbar känslan av trygghet. Iofs är amatörrecensenten dessutom av sådan natur att hon tycker storstan i sig är skräckinjagande, i verkligheten, utan pest och slukhål.

Så hur reagerar människorna på en tilltagande hotfull situation?

Genom anpassning, förnekelse, sopa problemen under mattan ("det händer inte mig"), syssla med oväsentligheter istället för att inse allvaret i vad som håller på att ske ("allt kommer nog att ordna sig"). För att i ett senare skede, då allt går åt helskotta, släppa alla hämningar och allt förnuft. Lite satir kan man nog läsa in, vilket jag för övrigt också tycker är rätt givande.
Kris, katastrof, kaos. Vad händer? Ökad otrygghet, ökad kriminalitet, tystnad och rädsla, vem kan lita på vem. Ännu mer kaos och otrygghet.

När man till slut börjar få förklaringar till undergångens orsaker är det liksom redan kört. Fast en detalj satt löst. Elins bror borde väl inte ha sett det han såg där framemot slutet? Då föll ju förklaringen och blev en lös tråd. Så jag vill ha en fortsättning som reder ut just det där som jag antog egentligen inte fanns? Eller?

Gillade såklart beskrivningen för hur situationen med den avfolkade glesbygden tog en annan vändning, då de som inte klamrat sig fast flydde de drabbade storstäderna i tid och gav förnyat liv åt små landsorter. Hoppas det finns andra lösningar på urbaniseringens effekter irl än storstadspesten!

Hursomhelst, den där lösa tråden förtog ändå inte den positiva helhetsupplevelsen. Den slutliga upptakten bjöd på mäkta kvalitetsspänning, av den sorten då man måste ta en mikropaus emellanåt för att det blev otroligt enerverande, en sort som även får mig att bläddra fram några sidor för att verkligen försäkra mig om att det kommer att gå vägen, åtminstone veta om katten klarar sig...

Karaktärerna och relationerna beskrivs på djupet och flerdimensionellt, i tanke, känsla och handling. Ja, det mesta; miljöer, stämningar och detaljer beskrivs ofta rent påtagligt med en stillsam vacker prosa. Huvudkaraktären Elin gör en smått irriterad, egentligen alltmer genom historiens fortskridande. Men det beteendet ges ju kanske större trovärdighet, då det så småningom klarnar hur det hänger ihop... eller som jag åtminstone trodde att det hängde ihop.
Japp, jag vill definitivt se en uppföljare till denna, utan tvekan. Så specifikt hoppas jag på en fortsättning, rent allmänt önskas mer skräck och fler dystopiska framtidsscenarier (gärna med samtidssatir inbakat) av Sofia Albertsson. Önska kan man ju alltid.

Andra bokbloggare om Stockholmspesten:
Bokdivisionen
Läsa & Lyssna

En smakebit på søndag: Stockholmspesten

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Har i arla morgonstund precis läst om en massa mysko som försiggår under Södersjukhuset... Ja, alltså, läser för tillfället Stockholmspesten av Sofia Albertsson. Men smakbiten hämtas från en tidigare sida. Hoppas jag inte förstör frukostaptiten för er nu. Sidan 46:

   "Vissa hade börjat dränka sig i parfym, en kollega på jobbet var omöjlig att sitta bredvid i lunchrummet. Ögonen tårade sig av hans närvaro, men Elin tänkte att han säkert kände sig ofräsch utan morgonduschar. Det var förlåtande, men oavsett anledning gick det inte att vara nära honom. Hon hällde upp filmjölk och müsli i en tallrik och satte sig vid köksbordet, så fort hon stoppat in första skeden i munnen kände hon att något var fel. Sprang till diskhon och spottade ut den gryniga massan, sköljde med apelsinjuice för att få bort den ruttna smaken. Filen också? Hon dubbelkollade datumet på förpackningen, över en vecka kvar, hade det redan blivit rötmånad? Lika bra att kasta alla mejeriprodukter. Lurviga blågröna öar gled ut med mjölken och yoghurten, fastnade i vasken. En skämd stank la sig köket. Med en påläggslös knäckemacka i handen förflyttade hon sig till den murriga, låga soffan i vardagsrummet och bläddrade igenom en tidning, huvudvärken ville inte ge med sig."

Beskrivning av bokens övergripande handling hämtas från baksidestexten:

"Stockholm plågas av ständiga strömavbrott, vattnet har surnat och lokaltrafiken är utslagen. Det ryktas om att något finns nere i tunnelbanesystemets svarta gångar som sträcker sig under hela staden, och i jorden under stockholmarnas fötter gror något fruktansvärt. Det ryktas om en smitta som har börjat infektera människorna. Om nätterna sänder en okänd radiostation kodade meddelanden. I ett surrealistiskt rum i berget under Södersjukhuset fraktar mystiska väsen hundratals döda människor – de ska få ett nytt syfte i Stockholm. Långsamt börjar staden förlora sitt grepp om en vardag som blir allt mer skrämmande och mardrömslik. Elin, Martin och Annelie hör till de tusentals som bestämmer sig för att stanna kvar i den angripna staden, ett beslut de flesta kommer att ångra innan vintern är över."

Andras smakbitar finns länkar till här

"Ingenting att se" av Robert Warholm

Ingenting att se av Robert Warholm. FramSteget Bokförlag. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789175811147

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Robert Warholms tidigare två böcker Skam och Synd har varit kriminalhistorier som bygger på autentiska svenska rättsfall. Läst och uppskattat dem båda, särskilt Synd som fick mig intresserad att ta reda på mer om det verkliga rättsfallet bakom fiktionen. Ingenting att se är däremot en helt annan sorts roman, dessutom med betydligt långsammare tempo.

Allt handlar om Carins livshistoria, från det att hon helt liten år 1936 råkar ut för en bilolycka och blir rullstolsburen för resten av sitt liv. Det blir genom hennes perspektiv vi gör en tidsresa fram till nutid.

Den biten som rör Carins skolgång som barn tror jag för det första att många som är födda under 30-talet känner igen sig i (är själv född i slutet av 60-talet, så mina minnesbilder av svenskt 1900-tal hänger såklart med därefter). Klart underhållande var även det som rör samhällsutvecklingen under senare tid, då Carin som pensionär gör så gott hon kan för att hänga med i tiden vad gäller det kulturella, den teknologiska utvecklingen (såsom radio-/tv, telefoni, datorer, o.s.v.), politiska händelser (Carins klockrena iakttagelser om toblerone-affären t.ex., klart underhållande!), liksom nyheter kring världshändelser i övrigt.

Passande att landets politiska historia hängde med genom historiens gång, det var intressant, mycket man minns, och en del man förträngt.

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris

Andra bokbloggare om Ingenting att se:
Vargnatts bokhylla
C.R.M. Nilsson
Boklysten

"Kaos" av Johanna Juneke

Kaos av Johanna Juneke. Förlag: Recludere. Läste boken som recensionsexemplar (e-bok).
ISBN: 9789177735069

Dessa tio noveller säger så mycket om vår tid, våra farhågor om vad som komma skall. Frågan vart vi är på väg är viktigare än någonsin att reflektera över, liksom hur obehagligt en sakta tillvänjning av det oacceptabla kan ske, små steg som kan leda till en framtid vi absolut inte vill ha, om vi inte är uppmärksamma vad gäller riskerna.

Visst gäller det att försöka se vad som håller på att hända, ibland betrakta något genom att ta ett steg åt sidan, så inte allt blir till ett kokande groda-syndrom, där en kollektiv oförmåga gör att vi inte reagerar i tid, utan väntar tills det är för sent.

Det är mina första tankar som generas efter att ha läst Kaos, en kort bok som alla har tid att läsa. Missa inte dessa magnifika ögonblicksnoveller med fiktiva framtidsscenarier, så till brädden fyllda av känsla och pricksäkra iakttagelser, en utmärkt analys av vår tid och vad den kan leda till. Här samlas många värdefulla insikter om olika livssituationer och alla ämnen som tas upp känns så viktiga att vi diskuterar, uppmärksammar. Helt enkelt en perfekt bok för en läsecirkel, för man vill verkligen prata om den efteråt. Eller skriva om, som jag gör.


Kändes nödvändigt att ha med något kortfattat om de ingående novellerna (hoppa över om du vill undvika spoilers):

Kaos I: Den som berättar är en kvinna som varit helt själv utan anhöriga då världen kollapsade, hon har ensam flytt norrut i sin lilla Fiat till en koja uppe i fjällen. Till att börja med tog ingen de små tecknen på begynnande sammanbrott på allvar, tills kaoset var ett faktum. EU är upplöst, NATO har hamnat i fullskaligt krig mot asiatiska alliansen i Syrien, väpnade kravaller i USA... allt detta följt av en global klimatkris med vattenbrist och extrem torka. Enda syftet för kringdrivande gäng och enskilda individer är att försöka överleva.

Kaos II: Efter nyval förses medborgarna med medborgarchipp, utom de som liksom berättaren anses annorlunda. Denna grupp fråntas rätten att leva, de utan chipp skall upphöra att existera utan frågor.

Kaos III: Invasionsstyrkor har passerat gränsen, en man kämpar mot tiden och samhällets sammanbrott.

Kaos IV: En mor med sitt barn flyr kriget, bort från ett hem, en familj, ett helt liv. Senare ett provisoriskt uppsamlingsläger, via sönderbombade vägar som ledde till havet, och en osäker väg över havet.

2017 - Del I: En omänsklig vistelse i provisoriska uppsamlingsuppsamlingsläger, det är ett innanför och ett utanför murarna, ett vi och dom. Men finns de kvar de där utanför som inte glömt de som finns innanför?

2027 - Del II: Efter utrensningen växer en motståndsrörelse fram, grundad i medmänsklighet, under ytan, där ingen har insyn, där ingen ger upp.

2027 - Del III: En myndighetsanställds arbete har fått en helt annan betydelse efter valet. Utrensningarna startade en omorganisation av samhällsstrukturen. Arbetet sker nu för maktpartiet, ett arbete som blir till ett redskap för en ny världssyn, där all kultur som inte passar de styrande och deras bild av landet skall rensas bort. Böcker som skall raderas, skickas för förstöring.

2063: AI har tagit över helt, styr över transport och produktion, kör på några år innan mänskligheten avvecklas.

Gov VR 1.0: Rätt president för att styra landet? En president med för folket dold agenda, nästa steg blir att låta allas elektroniska liv övergå till en virtuell verklighet. Steget därpå är att utplåna planetens fysiska verklighet.

Nollad: En nollad elektronisk identitet. I denna värld finns det elektroniska systemet för allt i vardagen, precis allt kräver inloggning i detta helt digitaliserade samhälle, ett samhälle som gradvis tagit överhanden alltmer, för en "effektivare och säkrare" vardag. Ingen tycks ha haft några invändningar emot det, allt blev ju enklare. De som av de styrande ställts utanför antog berättaren vara brottslingar eller farliga personer, tills "inloggning nekad. Identitet 0" dök upp vid inloggningen.


Nollad fick mig för övrigt att tänka på detta. Helt oerhört, men kanske står det inte på förrän vi har det här. Dom små stegen finns där, steg för steg.

Seså, läs den här nu. Fullspäckad av viktiga och aktuella diskussionsämnen att engagera sig i. Håll ögonen öppna inför vad som sker, med tid för eftertanke och omtanke.

Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris

En smakebit på søndag: Kaos

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Precis läst klart de dystopiska ögonblicksnoveller som ingår i den korta e-boken Kaos av Johanna Juneke. Här kommer smakbiten, sidan 33 (från novell 2063):

  "Bra. Jag öppnade en rapportmall som skulle distribueras ut till alla statistikenheter och började skriva.

   Rapport: Minskad matproduktion
   Mitt namn är Aina och jag och min kollega Aiver utgör det globala AI-rådet som styr världen. På grund av minskad matproduktion har vi nu beslutat att tidigarelägga vår avveckling av mänskligheten och påbörja nästa steg i vår utvecklingstrappa. Allt arbete som skötts av oss kommer att avslutas med omedelbar verkan. Överlevnadstid för mänskligheten efter avveckling beräknas till högst 30 dagar.
   Rapport slut.

   Jag skickade iväg meddelandet och var nöjd. En bra och effektiv dag på jobbet. Framtiden såg ljus ut."

Andras smakbitar finns länkar till här

"Motursvärlden" Philip K Dick

Motursvärlden Philip K Dick. Förlag: Bakhåll. Läste boken som bibliotekslån (danskt band). Översättning och efterord av John-Henri Holmberg. ISBN 978-91-7742-457-4.

"Philip K Dicks roman Motursvärlden (Counter-clock World) i nyöversättning och med efterord av John-Henri Holmberg.
     Dick skrev romanen 1966 under sin allra mest kreativa period. Handlingen är förlagd till framtiden, närmare bestämt 1998, i Los Angeles. Den verklighetstänjande förutsättningen för romanens handling är något som hände 1986 som fick namnet Hobartfasen.
     Tiden började gå baklänges.
     Detta innebar dock inte att folk började tänka och prata och röra sig baklänges, det blev alltså inte som att spela en film baklänges. Men människors biologiska förlopp började gå baklänges. De vaknar i gravarna ("igenföds") och måste grävas upp. De blir yngre och yngre. De äter inte utan "avbördar sig", det vill säga tar ut mat ur munnen och lägger på tallriken – mat som sedan ska lämnas till affären. Man oröker cigaretterna, börjar med en fimp och slutar med en hel cigarett som stoppas tillbaka i paketet. Och så vidare.
     Denna bakgrund till bokens egentliga handling kan tyckas som en överdriven och alltför hårt skruvad science fiction-grej men faktum är att den fungerar oerhört bra, den är medryckande och stämningsskapande. Poängen är att livet ändå går vidare, trots Hobartfasen.
     När den religiöse ledaren Thomas Peak vaknar upp i sin grav startar en maktkamp. Den religiösa rörelse han tillhör har nu andra ledare som inte välkomnar att den gamle ledaren kommer tillbaka. Myndigheterna blandar sig också i. Bokens huvudperson Sebastian Hermes sak är att han driver ett av företagen som gräver upp de igenfödda.
     "Du har varit död", sa Bob Lindy till anarken. "Du dog för ungefär tjugo år sedan. Medan du var död hände någonting med tiden så att den började backa. Därför är du tillbaka. Vad säger du om det?" Han lutade sig fram och höjde rösten, som om han talat till en utlänning. "Hur reagerar du på det?" Han väntade men fick inget svar. "Nu blir du tvungen att leva hela ditt liv en gång till, tills du blir barn och till slut spädbarn och sedan återvänder till livmodern." Som ett slags tröst tillade han: "Det gäller oss allihop, vare sig vi har dött eller inte." Han gjorde en gest mot Sebastian. "Han där har dött. Precis som du.""

På min väg genom förlaget Bakhålls utgivning av Philip K Dick kom turen till Motursvärlden. Tidigare läst Blade Runner (såklart!), UBIK och Palmer Eldritchs tre stigman. Kvar är nu (note to self) Skannad i dunklet, Mannen i det höga slottet, Näst sista sanningen och Valis.

Samtidigt som det är ganska knepiga böcker att läsa - så välskrivet kan jag f.ö. inte påstå att jag tycker det är - så har även Motursvärlden intressanta idéer. Sen får man nog ha en smula överseende med hur illa de kvinnliga karaktärerna beskrivs i sitt framträdande och agerande, liksom i hög grad även sådana problem kring hur det går till i denna baklängestid, blir inte så lite tillyxat ibland. Det utmärkta efterordet ger en del förklaringar därvidlag, liksom även andra upplysningar som gav mer substans till handlingen. Läste efterordet först, så den kompletta behållningen kunde jag få under läsningens gång. Men det där gör man ju som man tycker är lämpligast, även om jag för egen del upplevde det värdefullt att känna till betydelsen av "biblioteket" i förväg och hur författarens kontroverser i det privata speglar av sig i handlingen. Utvecklar det inte mer än så, för att undvika att spoliera något.

Av de böcker jag läst av Philip K Dick hör denna inte till de bättre, lite för rörigt teologisk för min smak, men ändå läsvärd, gillar det filosofiska, som vanligt... Kanske hade den dessutom fungerat bättre som novell, såsom den först var skriven som, kanske inte.

Måste nog till sist nämna det allra otäckaste med denna roman, d.v.s. hur de igenfödda vaknar upp i sina gravar och ropar efter hjälp. Varför jag upplevde det så extra otäckt var att boken lästes samtidigt som nyhetsrapporterna handlade om naturkatastrofen i Indonesien, där människor begravda under rasmassor ropade efter hjälp, beroende av räddningsarbetarna och deras utrustning. Så en del besk eftersmak blev det nog genom läsningens gång p.g.a. detta. Ganska olustigt, trots att det i romanens handling kanske till viss del var menat att uppfattas som det motsatta.

Dagens bokpost: Kaos

Kaos

av Johanna Juneke

Då var det dags att plocka fram läsplattan igen! Med dagens mail kom denna nya spännande e-bok med dystopiska noveller. Tackade ja utan tvekan till ett sådant recensionsexemplar. Visst, försöker läsa färre
e-böcker detta år... MEN! Ingen regel utan undantag. Den här gör jag helt klart ett undantag för.

Läs mer om boken på författarsajt: http://johannajuneke.wixsite.com/forfattare

ISBN: 9789177735069

Hjärtligt tack för recex Johanna Juneke!

Läst september

1. Maskernas stad av A. R. Yngve, (Rec.ex. författaren)
2. Den osynliga nåden av Bernt-Olov Andersson, (Rec.ex. författaren)
3. Strandhotellet av Christina Olséni och Micke Hansen, (Rec.ex. Bokfabriken)
4. Tiggarens hand av Olle Lönnaeus, (Rec.ex. Bokfabriken)
5. Luna Olympia av Ulrika Fjellborg, (Rec.ex. Fafner Förlag)

En smakebit på søndag: Ingenting att se

Den här söndagen är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa smakbitar hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Smakbit här idag hämtas från Ingenting att se av Robert Warholm. Sidan 6 (i händelsernas centrum finns Carin som barn, en sommardag 1936):

    "Inte tänker hon på att hon spillt bärens röda saft på sin ljusgula klänning. Där syns tydligt spåren av de jordgubbar hon ätit. Men det är Carin helt omedveten om. Nu får hon syn på grannens katt, som spatserar inne i Carins trädgård. Den går i skuggan längs väggen på det stora röda hus som är Carins hem.
    Huset är inte märkvärdigt. Ett tvåvåningshus, målat med Falu rödfärg och med vita knutar. Även förstukvisten är vitmålad. På bottenvåningen finns köket med en kammare innanför, ett finrum, föräldrarnas sovrum och Carins rum. En smal trappa leder upp till andra våningen, men dit går de aldrig.
    Carin vill klappa katten. Dess svarta päls ser så mjuk ut. Om hon går försiktigt, kommer säkert katten att stå kvar och låta sig klappas, men det tänker inte flickan på. Hon rusar fram mot katten, som blir rädd och springer iväg. Den springer ut genom grinden och tvärs över gatan. Carin springer efter. Hon ska klappa katten.
    Rätt ut på vägen springer hon. Det enda hon tänker på är katten. Hon ägnar ingen tanke åt att hennes föräldrar har förbjudit henne att gå ut på vägen. Föräldrarna förbjuder så många saker. Hon får inte plocka jordgubbar själv. Hon får inte ta kakor ur kakburken utan lov. Skulle förbudet mot att gå ut på vägen vara viktigare än förbudet att plocka några jordgubbar eller att ta kakor? Om mycket är förbjudet, hur ska man då veta att det ena förbudet kanske är viktigare än det andra?"

Olycksbådande och hemskt, inte sant?

Ha nu en riktigt trevlig söndag, med eller utan mingel på bokmässa!😊

❤️

Andras smakbitar hittar du länkar till här.

Dagens bokpost: Ingenting att se

Ingenting att se

av Robert Warholm

En spännande bok kom med posten till mig idag, boken var väntad och jag är sååå nyfiken på den! In med den i pågående slalomläsningshögen på stört.😀

Så här lyder baksidestexten (som man med lätthet blev såld på sådär direkt):

"Carin blir som liten påkörd av en bil och blir rullstolsburen. Familjen bor i ett tvåvåningshus, men på grund av sitt handikapp kan Carin aldrig komma upp på övervåningen. När hon frågar föräldrarna vad som finns där uppe och om de kan bära upp henne så att hon får se blir svaret alltid: ”Där finns ingenting att se!”
   Detta gör att Carin börjar fantisera om vad som kan finnas på den våning hon inte kan nå till. Hörs det något ljud från övervåningen skapar hon sig omedelbart en egen bild av vad det kan vara.
   Åren går. Föräldrarna avlider och Carin ärver huset, men fortfarande har hon inte fått se övervåningen. Hon bor ensam och följer vad som händer i världen genom tidningar, radio och TV. Vi följer samhällsutvecklingen genom hennes ögon.
   När hon är 80 år bestämmer hon sig för att hon ska se övervåningen innan hon dör. Hon tar sig ur rullstolen och släpar sig uppför trappan. Äntligen får hon se hur det ser ut där. Det är en sanning som dödar henne."

Har med behållning tidigare läst Warholms böcker Skam och Synd (som med fiktiva friheter bygger på autentiska rättsfall). Ingenting att se är till skillnad från dessa två tidigare böcker inte en kriminalhistoria.

ISBN: 9789175811147

Tusen tack för rec.ex. Robert Warholm!😊

En smakebit på søndag: Motursvärlden

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Slalomläser rejält nu (massor av spännande böcker på g!). I arla morgonstund lästes ur Motursvärlden av Philip K Dick. Först krävs nog ett förklarande utdrag från förlaget Bakhålls presentation angående den komplicerade handlingen i denna sci fi-roman skriven 1966:

..."Handlingen är förlagd till framtiden, närmare bestämt 1998, i Los Angeles. Den verklighetstänjande förutsättningen för romanens handling är något som hände 1986 som fick namnet Hobartfasen.
     Tiden började gå baklänges.
     Detta innebar dock inte att folk började tänka och prata och röra sig baklänges, det blev alltså inte som att spela en film baklänges. Men människors biologiska förlopp började gå baklänges. De vaknar i gravarna ("igenföds") och måste grävas upp. De blir yngre och yngre." [...] "Poängen är att livet ändå går vidare, trots Hobartfasen.
     När den religiöse ledaren Thomas Peak vaknar upp i sin grav startar en maktkamp. Den religiösa rörelse han tillhör har nu andra ledare som inte välkomnar att den gamle ledaren kommer tillbaka. Myndigheterna blandar sig också i. Bokens huvudperson Sebastian Hermes sak är att han driver ett av företagen som gräver upp de igenfödda."

Och här kommer smakbiten, sidan 16 (begravningsplats):

    "Jag sätter en mikrofon på Peaks grav" sa Sebastian efter en tankfull paus. "En som fångar upp hjärtverksamhet och sänder en kodad signal till oss när det börjar bli dags."
    "Är du så säker?" sa Lindy nervöst. "Det är ju olagligt. Skulle polisen komma på det, så kan de ju – ja, kanske dra in näringstillståndet för oss." Det var hans medfödda svenska försiktighet som kom upp till ytan, liksom hans tvivel på Sebastians psioniska föraningar."

Psioniska betyder då en slags psykisk kraft/makt (över materia såväl som över människor), en förmåga att t.ex. som i det här fallet ha en föraning om en kommande "igenfödsel".

Äsch, tar ett litet beskuret utdrag från slutet av det förträffliga efterordet också, skrivet av självaste John-Henri Holmberg (en av de mest betydande personerna bakom lanseringen av science fiction i Sverige):

..."alltså prioriterar Biblioteket utplåningen av Peak och hans nyvunna kunskap, eftersom en ökad gemenskap mellan medborgarna skulle kunna hota Bibliotekets (eller statens) makt.
    Men Motursvärlden är inte bara en dystopi om informationssamhällets sårbarhet." [...] "Här leker Dick med sina romangestalters reaktioner, ofta genom att skickligt använda ett subtilt orimligt ord i ett oväntat sammanhang eller genom att låta dem reagera orimligt, inte minst genom att ta det fullständigt absurda på djupt allvar. Och handen på hjärtat – i hur många romaner får vi vara med om att en robot initierat diskuterar frågan om exakt när själen inträder i människokroppen?"

Önskar er förstås en strålande höstfin söndag!

Bildkälla: CC0 Creative Commons / Pixabay

Andras smakbitar finns länkar till här

"Maskernas stad" av A. R. Yngve

Maskernas stad av A. R. Yngve. Wela Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad).
ISBN: 9789187711862

"Äventyret fortsätter! 

David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC. 

Detta är fjärde delen i romanserien Darc Ages - De mörka tidevarven. De tre föregående delarna är Uppvaknandet, Ödemarkens barn, Slaget om framtiden."

Handling: En grupp personer har fått i uppdrag att bege sig till den befästa staden Vanitia. När sällskapet väl är där inser de att allt inte står rätt till, de inser även så småningom att de är fångade i staden, att de inte kan komma därifrån. En frihetskamp tar vid, på flera sätt.

I det stora hela en fin fortsättning på den dystopiska och episka äventyrsserien Darc Ages, som alltså i nuvarande skick består av fyra delar. Det genomgående temat i den här fjärde boken handlar mycket om dubbelspel, falskspel och personliga hemligheter. Att liksom innevånarna i den mystiska och anonyma staden Vanitia (vid Italicas kust) ha vanan att alltid bära masker istället för att uppvisa sitt sanna ansikte, dölja sitt verkliga jag och låtsas vara någon annan, förnekelse; så vad är stadens hemlighet? Fantasifull gestaltning som såklart anspelar lite på den årliga karnevalen i Venedig, då venetianer bär mask. Det råder en kuslig stämning i detta framtida Vanitia och just det där kusliga förmedlas på ett utmärkt bra sätt genom känslostämningar och miljöbeskrivningar. Man får sakta ana att där finns en sedan länge väl dold sanning, något som ruvar under ytan, eller snarare maskerna då...

För egen del saknade jag de karaktärer man lärt känna i tidigare böcker; David och Shara, Dohan och Meijji. David (alias Darc) och Shara befinner sig ju i Amreca med storstilade planer, så det borde finnas upplägg för att väva vidare på något intressant vid den kontinenten också. Här blir det istället Kensaburé Orbes och Lady Okono Yota (och hennes robot Kiti-Mo, med alla fantastiska funktioner!) man får lära känna lite mer på djupet, båda har de något att dölja, var och en på sitt sätt. Threo (vars namn ständigt fick mig att tänka på huvudvärkstabletter) är en trevlig karaktär och Awonso såklart, som ju var någon man fastnade för redan i föregående delar i serien. Den humoristiska tonen (vilket synkade så bra till historiens upplägg i övrigt) som fanns i första och andra delen, var tyvärr något nedtonad i Maskernas stad.

Hur vår tid tolkats och blivit mytologiserad av denna framtida postapokalyptiska medeltid är fortfarande underhållande i hela sin fantasifullhet. Platserna på världskartan har ändrat namn, belägenhet och beskaffenhet, men kan ändå kännas igen. Det här är en tid då utvecklingen både fortskridit och backat. Ett innovativt och nytänkande huvudtema/världsbygge för en bokserie som mycket väl skulle kunna tänkas ha en fortsättning. Och som tidigare nämnt skulle det alltså vara spännande att få veta vad driftiga David och Shara kan åstadkomma där i Amreca.


Finns att köpa på:
Bokus | Adlibris

Andra bokbloggare om Maskernas stad:
Mest Lenas Godsaker

Läst augusti

1. Biotika av KG Johansson, (bibliotekslån)
2. Djurens gåtfulla liv av Peter Wohlleben, (bibliotekslån)
3. Fåglarna och andra noveller av Daphne du Maurier, (bibliotekslån)
4. Begynnelse av Dan Brown, (bibliotekslån)
5. Brandvakten av Sven Olov Karlsson, (bibliotekslån)
6. Rebecca av Daphne du Maurier, (bibliotekslån)
7. Ketoguiden av Martina Johansson, (ur egen hylla/inhandlad från bokus)
8. Swedavien av Johanna Juneke, (Rec.ex. författaren)