Läst februari

 

1. Sektens år, KG Johansson. Recensionsexemplar
2. Maus, Art Spiegelman

En smakebit på søndag: Drömfångarna

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Då blev det dags för en smakbit ur Drömfångarna av Mattias Lönnebo. Bokens rekommenderade läsålder är 9-12 år. Har än så länge avancerat fram till sidan 92:

"Runt, runt vred sig drömfångaren. Jag hade inte petat på den, ändå verkade draget som uppstått när vi stängt dörren räcka för att den skulle snurra länge till. Det klickade till när Teo vek ihop glasögonen och lade dem på bordet. Det obetydliga ljudet lät nästan som ett pistolskott i tystnaden. Jag hade inte längre lust att läsa i min bok.
 – Vilken konstig dag, viskade jag lika mycket för mig själv som till Teo.
 – Ja, det här är ett underligt ställe. Det är ett mysterium. Och att vi bara lämnade Omar och de andra ... Såg du Viola Hexens min? Hon verkade nästan nöjd. Hon sa att de kunde dö ... Han bet ihop.
 – Kanske kommer de bara lite senare? Kanske är de tillbaks i morgon igen? Det känns som om vad som helst kan hända.
 – Vi kanske bara drömmer? fortsatte Teo långsamt. Vi kanske snart vaknar upp hemma, i våra sängar, och allt är som vanligt igen?
 – Vi? Man kan väl inte drömma samma dröm heller? Det går väl inte?"

Fler smakbitar finns idag här

A disgrace

Ur Nostradamus profetior:

"Why do you boast of evil, you mighty hero?

Why do you boast all day long, you who are a disgrace in the eyes of God?

You who practice deceit, your tongue plots destruction;

It is like a sharpened razor.

You love evil rather than good, falsehood rather than speaking the truth.”

(Varför skryter du om ondska, du mäktige "hjälte"?

Varför skryter du hela långa dagen, du som är en skam i Guds ögon?

Du som utövar falskhet, din tunga planerar förstörelse;

Den är som en vässad rakhyvel.

Du älskar ondska snarare än gott, lögn snarare än att tala sanning.)

The Death of Stalin

 

"If he recovers, then we got a good doctor. If he doesn't recover, then we didn't. But, he won't know." ― Chrusjtjov

The Death of Stalin, med premiär den 8 september 2017, är en historisk satir- och komedifilm (brittisk-fransk). Den skildrar tiden för Josef Stalins död i Sovjetunionen 1953 och den maktkamp som följde därefter. Filmen förbjöds i Ryssland, Kirgizistan, Azerbajdzjan och Kazakstan.

Kategori: Komedi, drama, historia.

Filmen är baserad på franska grafiska romanen La Mort de Staline (2010–2012) av av Fabien Nury. Svensk översättning Stalins död (2016):

Ingår i samlingsboxen En rysk historia:

"It's lucky we both now live in the new Soviet Union or you and your wife and your family would be a pile of dust on the floor of a crematorium toilet." ― Beria

Åldersgräns för filmen: 15 år.

Filmbeskrivning:

"Moskva 1953. Efter att ha varit vid makten i nästan trettio år blir den sovjetiske diktatorn Joseph Stalin sjuk och dör snabbt. Nu vidtar kapplöpningen efter makten för ministerrådets medlemmar."

Klart man var tvungen att se en av Barack Obamas favoritfilmer för året 2018. The Death of Stalin är en hyllad skräcksatir där lustigt framställda karikatyrer agerar löjeväckande och med iskall ohygglig hänsynslöshet. Centralkommitténs ledamöter kryper med vördnad inför den skräckinjagande diktatorn med dimmig verklighetsuppfattning, de får panik när han drabbas av hjärnblödning och därefter dör. Den parodiliknande maktkampen går in i en annan fas mellan Molotov, Malenkov, Chrusjtjov och Beria (chefen för NKVD - "Folkkommissariatet för inrikes ärenden"). I filmen får vi ana en diktator som narcissistiskt byggt sig en personkult, som använder sig av alternativa fakta, sätter skräck i sin omgivning genom sin lynniga nyckfullhet, livet före och efter hans död. Efterdyningar lever sen kvar av utrensningar, skenrättegångar och dödslistor. Filmen kan man väl säga dissekerar och blottlägger den här sortens destruktiva repressiva samhällssystem med personkult i ett socialistiskt terrorvälde. Absolut en sevärd film. Verkligen brutal. Väcker intresse för att ta reda på historiska fakta, vilket förstås är utmärkt.

"You are charged with treason and anti-Soviet behavior. The court finds you guilty and sentences you to be shot." ― Chrusjtjov

Filmens längd: 1 tim 42 min.

Ginza: DVD, Blu-ray

Barnbok på bokrean

 

Helgfrågan denna vecka hos Mias bokhörna:

"Bokrean har börjat har du något boktips som vi inte får missa. Vilken?"

Japp, det har jag!❤ För egen del lånades den, men ni har den här också om ni är köpsugna. Menar alltså barnboken Häxorna av Roald Dahl. Filmen vara kanonbra (skrev om det här), så boken är säkert inte så dum den heller. Köp den på bokrean till någon i 6-9 årsåldern! (Filmen har en åldersgräns på 11 år)

En aning kylslagen och snöinbäddad läshörna som väntar på våren...

Här finns fler bokreatips!📚

Gone with the Wind

 

"Dear Scarlett! You aren’t helpless. Anyone as selfish and determined as you are is never helpless. God help the Yankees if they should get you." ― Rhett Butler

Svensk biopremiär den 6 oktober 1941 (USA den 15 december 1939).

Kategori: Drama, historisk, romantisk.

Filmen är baserad på Margaret Mitchells roman Gone with the wind från 1936 (utkom i svensk översättning Borta med vinden 1937).

"Efter att ha fått sitt hjärta krossat av den aristokratiske Ashley Wilkes möter Scarlett O'Hara sin själsfrände i den svårfångade charmören Rhett Butler. Det blir startskottet för en svårhanterlig och smärtsam passion - de två är båda lika egensinniga, lika starka. Har lika svårt för att erkänna sina svagheter.

 Samtidigt omkullkastar inbördeskriget den lyckliga och bekymmerslösa tillvaron på familjegodset Tara och Scarlett tvingas hantera en verklighet mer smärtsam än hon någonsin kunnat föreställa sig. Hennes värld och hjärta står i brand när hon måste ge sig in i kampen för att rädda det hon håller kärt, undan förintelsen i den bistra kampen mellan nord och syd.

I Margaret Mitchells älskade debutroman, med oförglömliga scener, färgstarka miljöer och levande karaktärer, möter vi en historia om överlevnad under de svåraste omständigheter, och ett av världens mest berömda kärlekspar."

Åldersgräns för filmen: 11 år.

Filmens längd: 3 tim. 43 min.

"You’re so brutal to those who love you, Scarlett. You take their love and hold it over their heads like a whip." ― Rhett Butler

 

Filmbeskrivning:

"Den manipulativa dottern till en plantageägare i Georgia anför en turbulent romans med en raljant profitör under amerikanska inbördeskriget och rekonstruktionstiden."

 

Rhett och Scarlett

Scarlett O'Hara är outhärdligt hemsk, hänsynslöst egoistisk och girig, men en intressant karaktär som dras till sin motsats, d.v.s. Ashley. Även Rhett är förstås en intressant karaktär, tacksam att citera för att beskriva Scarlett. Nå. Nu har jag då äntligen sett denna storfilm (som vunnit flera Oscars), mest för att bl.a. se hur den behandlar lost cause-myten, "the southern way of life" och det amerikanska inbördeskriget ur sydstatsperspektiv. Sen lär ju delar av filmen utspelas i Paradise, småstaden i Kalifornien som 2018 drabbades av en stor skogsbrand.

Såklart irriterande att svarta karaktärer framställs som så enfaldiga samt förnöjsamt och hängivet lojala - kritik mot slaveriet syns nästan inte alls i denna film från 30-talet. Hur det är med boken vet jag inte, den tungviktaren kommer jag helt sannolikt inte att läsa.

Men filmen är för övrigt ett otroligt kostymdrama med storslagna scener och fantastiska skådespelarinsatser.

Sevärd även om man inte normalt väljer romantiskt drama.

 

"I wonder if anyone but me realizes what goes on in that head back of your deceptively sweet face." ― Rhett Butler

Ginza: DVD, Blu-ray

Witches are real!

 

"A no-good rotten, low-down, sneaky witch."

Svensk biopremiär februari 2021: Häxorna. Originaltitel (release): Roald Dahl's The Witches eller The Witches (2020).

Kategori: Barn och ungdom, familjefilm. Spänning, action, äventyr, humor, fantasy, skräck.

Filmen är baserad på boken The Witches (1983) av Roald Dahl. Ålderskategori 6-9 år. Den som har tillgång till Akademibokhandeln har den här med på bokrean imorgon (nätbokhandlarna lär nog också ha den för reapris):

Men den här skulle vara trevlig att ha i bokhyllan:

Eller den här som grafisk roman (även i svensk översättning i kommande utgivning den 31 mars 2022):

För nej, har inte läst den. Var förbi 6-9 årsåldern med god marginal 1983.

"So, you ready for this mission, old-timer?"

(Finns såklart också att låna)

Åldersgräns för filmen: 11 år.

Filmbeskrivning:

"Dahls älskade historia ges nytt liv för dagens publik i Robert Zemeckis visuellt innovativa film. En rolig och hjärtevärmande berättelse om en ung föräldralös pojke som i slutet av 1967 kommer att bo hos sin kärleksfulla mormor i den lilla staden Demopolis i Alabama. När pojken och hans mormor stöter på en glamorös men djävulsk häxa, tar dom sin tillflykt på en överdådigt hotel. Tyvärr anländer de samtidigt som Storhäxan har samlat sina kamrater från hela världen för att genomföra sina onda planer."

Anne Hathaway har rollen som Storhäxan (The Grand High Witch) och så är det Octavia Spencer som så suveränt bra(!) spelar pojkens vänliga och kloka mormor.

En mycket underhållande film. Otroligt spännande, roligt småläskig, fartig, söt och snäll. Mycket omtänksamhet och medkänsla. Fint avslut också.

"And that is the natural order of things."

Filmens längd: 1 tim 40 min.

Ginza: DVD, Blu-ray

Enligt mig verkar den här nya filmen från 2020 vara överlägset mycket bättre än den förra från 1990:

En smakebit på søndag: När fjället tystnar

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Här hämtas smakbiten ur När fjället tystnar av Helena Söderblom. Det är del 2 i Survivalserien som startade med När världen slocknar. Bokserien rekommenderas för läsålder 9–12 år. Den här gången är Adam på fjälltur tillsammans med storebror Max. Sidan 197:

    – Titta! säger Adam. Han pekar och känner sig som ett småbarn.
    – Wow, säger Max bara.
    De står tysta bredvid varandra och blinkar i det skarpa ljuset. Vill se soluppgången utan att bli helt bländade. Långsamt stiger solen upp, som om den rullat över fjället framför dem. Den är omgiven av ett svagt morgondis, men i övrigt är himlen blå och klar runt omkring. Trots att det inte är höst ännu färgas marken orange; ljungen, gräset, fjällbjörkarna och blåbärsriset.
    Max nickar tyst några gånger. Sen vänder han sig mot vindskyddet.
    – Nej men, lite sovmorgon på det här?
    – Absolut, säger Adam.
    De kryper tillbaka ner och rullar ihop sig i sovsäckarna bredvid varandra och inom några minuter börjar de ta igen föregående natts förlorade sömn.

Fler smakbitar finns idag här

"Maus", Art Spiegelman

Maus, Art Spiegelman. Förlag: Brombergs. Översättare: Jan Wahlén, Joanna Bankier. Efterord: Astrid Trotzig. Antal sidor: 295. Utgivningsår samlarutgåva Maus 1 och 2: 2009. (Första delen publicerades till viss del 1977-1985 i tidskrift, som bok 1986. Andra delen 1986-1991 i tidskrift, som bok 1991. Första svenska upplagor 1987 och 1992).

Bibliotekslån

 

"Maus är den kritikerrosade och numera klassiska serieromanen som handlar om författarens far, Vladek Spiegelman, som överlevde Förintelsen.

I Maus skildras judarna som möss och nazisterna som katter - och i den tecknade seriens form förmår historien om Hitlers skräckvälde återigen att chockera oss.

Denna volym innehåller den samlade utgåvan av Maus som utkom senast 1996.

Art Spiegelman föddes 1948 i Stockholm men växte upp i New York. Han är serietecknare och illustratör. För Maus 2 belönades han med Pulitzerpriset."

I efterordet (september 2009) av Astrid Trotzig nämns kritik mot alternativhistorisk fiktion, att den skulle kunna bidra till att unga människor börjar tvivla på eller tappa fakta, rentav att den skulle leda till revisionism. Där håller jag inte med. Alternativhistorisk fiktion kan leda till informationssökning, väcka nyfikenhet kring verklig historisk fakta bakom fiktionen och därmed bidra till viktig kunskap. Och ska man börja förbjuda böcker, om man undanhåller böcker på det viset, böcker som kan vara vettigt tankeväckande och nå de som främst läser t.ex. fantastik och spänningsromaner, så kanske det går för långt. Så långt gick det för den här Pulitzerbelönade serieromanen Maus, som alltså nyligen förbjöds i undervisning för åttondeklassare i ett skoldistrikt i Tennessee (läs mer om det här).

Och:

"Hur ska man motivera en ung människa att läsa den, när det ofta är så att det bästa sättet att få någon att avstå från att läsa en specifik bok är att entusiastiskt rekommendera den?"

Är det verkligen ofta så? Stor positiv uppmärksamhet leder väl för det mesta att fler läser, och om fler läser så väcks nyfikenheten och leder till att ännu fler läser. En motivation kan säkert vara att förbjuda en bok kanske? Också en typ av uppmärksamhet. Hyllande "tjat" kan förstås både attrahera och repellera. Ibland är det svårt att veta vad som fungerar. Jag skriver såhär: Läs Maus, den är fantastisk! Prisvinnande och förbjuden! Tänk om alla dina kompisar läst den och inte du!

Nu skulle inte det här handla om efterordet utan själva serieromanen, som alltså är en vittnesskildring av Förintelsen, ett groteskt trauma som sätter spår även för senare påföljande generationer. Boken hjälper oss att förstå vidden av detta på ett begripligt sätt, där text och bild ger en speciell helhet som starkt berör och upplevs oerhört fängslande. För samtidigt är det en biografisk roman som pendlar mellan ett nu och ett då, och en metaroman (själva skapandeprocessen). Lägg till att tyskar tecknas som katter, judar som möss, polacker som grisar, amerikaner som hundar, fransmän som grodor och svenskar som rådjur. Låter det konstigt tycker ni? Men det funkar! Det finns sådant som tydliggörs ytterligare på det här sättet, och det fyller flera funktioner.

Mycket klokt sagt av Pavel, psykologen vars hem är fullt av hemlösa hundar och katter (för att sådär ljuvligt krångla till metaforerna):

"Ja, livet står alltid på livets sida och skulden läggs på offren. Men det var inte de BÄSTA som överlevde, inte heller de bästa som dog. Det var SLUMPEN som avgjorde!"

Historien är öppet och ärligt förmedlad, och det råder inga tvivel om att boken måste ha varit oerhört svår att skapa, inte minst känslomässigt. Oerhört starkt gjort av Art Spiegelman. Kan inte förstå varför man förbjuder en bok som denna. Skulle de erfarenheter, upplevelser, känslor och tankar som givit upphov till bilderna och metaforerna, såsom de nu förmedlas via författaren, inte får synas så oförfalskade?

Maus ger en viktig påminnelse om Förintelsen. Förutom vad krigets fasor även orsakade på lång sikt, ges fokus på det tidlösa i benägenheten att dela in människor i grupper som etiketteras med specifika egenskaper. Något som kanske förstärks ytterligare i oroliga tider? Då vi får det sämre ställt? När vi börjar försöka skuldbelägga varandra? Selektera och rensa ut svaga och sjuka, "mindre livsdugliga/arbetsföra"? Det kan likväl ske bakom kulisserna, till massans tysta acceptans. Påminnelser behövs fortfarande, generation för generation.

Och hjälper det nu inte att jag entusiastiskt rekommenderar boken för att ni ska ta er an den, så tänk då på att det är lite "förbjudet" också. Boken verkar vara slut på förlaget, men går säkert att låna.

Tidigare inlägg: En smakebit på søndag

Efter det världsomfattande kärnvapenkriget Terminus

 

Veckans bok: Blade Runner (Originaltitel Do Androids Dream of Electric Sheep? 1968) av Philip K. Dick

Efter det världsomfattande kärnvapenkriget Terminus består jordens atmosfär av genförändrande radioaktivt damm. För att bevara människans genetik uppmanar FN till massutvandring till kolonier på andra planeter, t.ex Mars. För att få folk att vilja ge sig iväg från Jorden som emigranter så används ett lockbete, de blir erbjudna en egen android, en anställd människoidentisk robot.

[...]"de verkliga drivkrafterna bakom emigrationen: androidslaven som morot och det radioaktiva nedsläppet som käpp".

Allt utspelar sig under en enda dag i Rick Deckards liv. Hans uppdrag som inhyrd prisjägare vid San Francisco-polisen är att spåra upp, avslöja och "dra in" (avrätta) androider som rymt. En ny typ av androider har konstruerats så likt riktiga människor att de även givits en stark livsvilja, självbevarelsedrift och jagkänsla. Men de saknar mänsklig empati (androiderna själva anser dock att empati inte alls existerar). Vissa av dem är heller inte själva medvetna om att de skulle vara något annat än riktiga människor, detta då de fått falska minnen av en barndom och uppväxt inplanterade.

Rick Deckard kallas denna gång in för att överta ett uppdrag som tidigare innehafts av androidjägaren Dave, vilken blivit beskjuten efter påbörjat uppdrag. De extraintelligenta androider uppdraget gäller är rymlingar som befinner sig på jorden med tagna mänskliga identiteter, två har redan blivit eliminerade och sex återstår. Deckards uppgift blir att söka upp, avslöja dem genom ett test och därefter "dra in".

J R Isidore är en av de radioaktivt skadade. Den här gruppen individer, kallade specialare (klassificerade som "vandrande hot mot släktets jungfruliga arv"), lider av en alltmer försämrad intelligens. Specialare är lågstatusmänniskor, icke önskvärda som emigranter, hänvisade till att stanna på Jorden och där leva sina liv i skymundan. Skymfad och hunsad har Isidore ett lågstatusyrke, han arbetar som transportör vid ett reparationsföretag för elektriska djur och bor i en lägenhet i ett stort förfallet, för övrigt tomt, hyreshus. Men så plötsligt tycks någon annan också ha flyttat in i huset.

På Jorden har det blivit en statussymbol och en av de viktigaste sociala normerna att äga ett levande djur, men de som inte har råd att köpa ett riktigt kan skaffa sig ett elektriskt sådant för att hålla den lyckade fasaden uppe. Rick Deckard och hans fru Iran äger ett elektriskt får. Förutom statusen påtalas främst det betydelsefulla med relationen till och skötseln av ett djur, för att hos människan främja empati. Erfarenheten av djur anses ha bidragit till att skapa empati hos människan, men djuren på jorden har under senare tid drabbats av massdöd då de strålningsförgiftats. Empatibristen skall även åtgärdas genom att vara delaktig i teknikbaserade religiösa rörelsen Mercerismen, där en s.k "empatibox" är viktig för dess utövare. Religionen centrerar sig kring martyren Wilbur Mercer, en gestalt som evigt klättrar upp för en brant och samtidigt blir utsatt för stenkastning.

Deckard inser att han blivit alltmer avtrubbad känslomässigt genom sitt arbete och på så vis blivit mer lik de androider han jagar. Isidor tvingas ompröva sin godtrogna inställning, skilja på äkta och falskt, verklighet och imitation.

Film, baserad på bok, 1982:

Ytterligare en spoiler: I boken är Deckard människa, i filmen antyds att han kan vara replikant (android).

Tre framtidsskildringar

Tisdagstrion ska handla om framtidsskildringar. Valde dessa:

URNA av Kersti Vikström

Tänk om tjänstemän på en myndighet bestämmer vilka som skall avlivas, med uppdragsgivare i regeringen och utförare i form av lönnmördare rekryterade bland kriminella? URNA = Myndigheten för urval och samhällsnytta.

Läs mer här.

Fahrenheit 451 av Ray Bradbury

I ett framtida USA är all litteratur förbjuden till följd av den allmänna opinionen. Förklaringen skall ha varit att folk alltmer började lämna in klagomål på böckerna. De kände sig kränkta av vad de läste i dem. Litteraturens bredd började beskäras och smalna av. Författarna anpassade sitt skrivande, böckernas likformighet och ensidiga perspektiv var tänkt att bli mer allmänt accepterat. Ingen skulle behöva känna sig förolämpad, oroad, bekymrad eller få sin föreställningsvärld om verkligheten rubbad. Men det visade sig inte vara tillräckligt, folkviljan ledde till att böcker helt fullständigt förbjöds i samhället.

Läs mer här och här.

Nitton åttiofyra: 1984 av George Orwell

Av krig följer fattigdom och misär. Toppstyrande minoriteten lever i lyx och överflöd. Det ständigt pågående kriget råder mellan Eurasien, Ostasien och Oceanien. Vilka som är krigförande och vilka som är allierade förändras med tidens gång. Folket hålls uppdaterade om fienden för dagen via övervakande teleskärmar. När något förändras görs historieskrivningen om, så den situation som tidigare rådde upphör att existera. Via teleskärmarna bevakas Oceaniens invånare dygnet runt. Folket accepterar likgiltigt läget, anpassar sig, utan protest. De lägre klasserna distraheras framgångsrikt med bröd och skådespel bestående av statligt producerad slagdänga och en våldsam dokumentärfilm som de beordras skratta åt. Ett nyspråk har dessutom utvecklats för att begränsa folks tankeutrymme. I Oceanien kallas partiets ideologi Engsoss, Engelska socialismen. Enligt denna ism är individen alltid underordnad staten.

Läs mer här och här.

Fler tänkta framtider hittas här.

"Sektens år", KG Johansson

Sektens år, KG Johansson. Tira Tiger Förlag. Antal sidor: 521. Utgivningsår häftad: 2021.

Recensionsexemplar.

 

"En sångerska sjunger fyra ord fel i melodifestivalens svenska final. De oväntade orden kan tolkas som ett bibelcitat – och med början bland artister och skådespelare dyker en ny väckelserörelse upp, växer sig snabbt stark och blir en dominerande politisk kraft i landet. Sektens år är berättelsen om hur två systrar, inte särskilt förtjusta i varandra, dras in i skeendet. Den äldre systern är gift och har tryggt jobb och två barn, den yngre är singel, jobbar löst som servitris och lever riskabelt. Men det omvälvande året kommer att förändra mycket i deras tillvaro.

Sektens år har tidigare utgivits som e-bok 2012 och 2014, då under titeln Kärlekssekten."

Romance Week startar på goodreads och måndagen den 14 februari säger att det är Alla hjärtans dag. Här i bokhyllan ska jag försöka skriva några rader om en roman som först hade titeln Kärlekssekten (2012, 2014) och nu senast (2021) som pappersutgåva Sektens år.

Så särskilt fint omtänksamt och kärleksfullt är det till övervägande del inte i denna historia om två systrar och en ny kristen väckelserörelse, snarare avundsjukt, otroget, fult ondskefullt och brutalt. Det är en lång upptakt innan sekten verkligen tar fart och blir landsomfattande. Skådespelare och övriga i kändisvärlden utgör de första entusiasterna, för att sen sprida sig vidare. Den ena av systrarna sugs in, den andra betraktar det skeptiskt från sidan om. Det enda de i början tycks ha gemensamt är avundsjukan dem emellan som en ogenomtränglig mur.

Sektens år är väldigt mycket ett relations- och familjedrama, vilket egentligen inte är den typ av bok jag normalt skulle välja att läsa. Så kanske var det tur att jag inte visste det innan, vill ju inte gå miste om att läsa en roman som behandlar ämnet sekterism, åtminstone till en viss del. Det är intressant! Lite humor också mitt upp i vardagstrivialt och allvar, det gillar jag.

Och hur blir det, vad fyller sekten för funktion hos människornas sökande inledningsvis, och vad mynnar det ut i; något radikaliserat eller måttligt, något normaliserande av det oacceptabla? Om uppvaknandet till verkligheten efteråt kommer, hur blir reaktionen över tiden i "sektens år"? Skuld, skam och ånger, tomhet eller lättnad, vad?

I den förra utgåvans beskrivning (e-bok utgiven av Molnfritt Förlag) står att författaren "tar obarmhärtigt med oss från den ädla ytan till det smutsiga djupet av den norrländska själen." Inte uteslutande smickrande alltså. Obarmhärtigt är det, men även bitvis magiskt vackert och naturskönt, inklusive fint beskrivna årstider. KG Johansson är en fantastisk berättare som fängslar läsaren med sina texter, så även här. Det verkar inte vara något jag kan tycka annorlunda om.

Upplevde att det var lite väl många och utdragna sidospår, samt att själva sektens existens inte märks särskilt alls förrän bokens senare del. Huvudkaraktärerna - som verkligen inte alltid är så lätt att känna sympati för - är flerdimensionellt framställda, både svart, vitt och ett helt spektra däremellan. Klokheterna glimmar här och var som små guldklimpar, och den som vågar gräva i allt det mörka och smutsiga blir belönad att finna dem.

Och vet ni vad? Bokens avslut är helt perfekt, ser systrarnas triumf framför mig. Japp, magnifikt är det. Och hjärtevärmande på Alla hjärtans dag.❤

Läs även: 

En smakebit på søndag

Veckans mening

En smakebit på søndag: Maus

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips.

Hur ger man smakbit ur en serieroman? Ingen aning. Men det fanns en bra text av Umberto Eco på bakre omslagsfliken, den serverar jag från Maus av Art Spiegelman:

"Det är faktiskt sant, men Maus kan man inte lägga ifrån sig, inte ens när man skall sova. När två av mössen talar om kärlek gråter man av rörelse, när de lider gråter man av medkänsla. Genom hela denna lilla berättelse så full av lidande, humor och livets alla vardagliga prövningar tjusas och fängslas man av språket hos en gammal östeuropeisk familj och man dras mer och mer in i dess saktmodiga och suggererande rytm. Och när Maus är slutläst är man olycklig över att behöva lämna denna förtrollande värld bakom sig och längtar efter en fortsättning så att man får återvända till den."

Umberto Eco

Bokens beskrivning för övrigt:

"Maus är den kritikerrosade och numera klassiska serieromanen som handlar om författarens far, Vladek Spiegelman, som överlevde Förintelsen.

I Maus skildras judarna som möss och nazisterna som katter - och i den tecknade seriens form förmår historien om Hitlers skräckvälde återigen att chockera oss.

Denna volym innehåller den samlade utgåvan av Maus som utkom senast 1996.

Art Spiegelman föddes 1948 i Stockholm men växte upp i New York. Han är serietecknare och illustratör. För Maus 2 belönades han med Pulitzerpriset."

Och den 10 januari 2022 hände detta. "Orwellian" var ordet. Såklart ska vi läsa boken!

Fler smakbitar finns idag här

Fredagsfeeling: "Va' konstigt!"

Risken för höga elpriser ökar igen. Hoppas folk har ved kvar i sina vedbodar, annars blir det till att frysa för de som inte slösar på el, de som slösar kommer säkert att få fortsatt el-bidrag (eller kallas det då el-stöd eller el-bonus?... inte så gott att veta!).

Ministern "Cash" hittar nog på något sätt att ljuga om saken. Som ju för övrigt tycks vara en paradgren i blocket S+C+V+MP.

Tommy: "Äh, nu ljuger du."

Pippi: "Ja, jag ljuger igen. Det är sorgligt."

Annika: "Det är fult att ljuga."

Pippi: "Ja, det är mycket fult att ljuga. Men i Egypten ljuger de jämt. De börjar klockan 7. Sen ljuger de hela dagarna tills solen går ner. Vad sa ni NU, då?"

Annika: "Va' konstigt!"

 

Montag och böckerna

Veckans bok: Fahrenheit 451 (1953) av Ray Bradbury

I ett framtida USA är all litteratur förbjuden till följd av den allmänna opinionen.

Förklaringen skall ha varit att folk alltmer började lämna in klagomål på böckerna. De kände sig kränkta av vad de läste i dem. Litteraturens bredd började beskäras och smalna av. Författarna anpassade sitt skrivande, böckernas likformighet och ensidiga perspektiv var tänkt att bli mer allmänt accepterat. Ingen skulle behöva känna sig förolämpad, oroad, bekymrad eller få sin föreställningsvärld om verkligheten rubbad. Men det visade sig inte vara tillräckligt, folkviljan ledde till att böcker helt fullständigt förbjöds i samhället.

Härefter läser man inte ö.h.t. och har inga djupare eller praktiskt engagerande viktiga diskussioner. Det är dessutom förbjudet att njuta av naturen. Som skvalunderhållning och lättsam informationsinhämtning har man stora interaktiva teveskärmar i hemmen eller lyssnar på "Seashells Radio" via hörsnäckor. Det man ser eller hör via dessa medier ska inte tänkas igenom på något sätt, utan bara kvickt registreras och släppas för att försvinna ut ur medvetandet. Allt ska vara ytligt och gå snabbt. Trots att ett krig är på väg att bryta ut talar man bara helt ytligt även kring detta.

Den som påträffas med en bok, eller försöker skaffa en, elimineras. Alla hus är brandsäkra, brandmännen släcker inte eldsvådor, de anlägger dem där böcker finns. Deras arbetsuppgift är att åka på larm till platser där det skall finnas litteratur. Fahrenheit 451 är den temperatur då papper börjar brinna.

Till och från jobbet kommer brandmannen Guy Montag i samspråk en ny granne, tonårsflickan Clarisse. Clarisse intresserar sig för andra människor, filosoferar gärna kring livets stora frågor och studerar hellre natur istället för teknik. I skolan frågar hon hellre "varför" än "hur", vilket lärarna och hennes jämnåriga ogillar. De behandlar henne som en utstött och hon tvingas gå på terapibehandling för sitt fritänkande sätt att vara. Clarisse får Guy Montag att ifrågasätta sitt liv, men en dag är Clarisse försvunnen.

Montag blir nyfiken på böckernas värld och han räddar enstaka bokexemplar i smyg. Han börjar läsa böckerna och en misstro mot samhällssystemet gror. Montags fru Mildred ställer sig helt frågande inför sin makes förändring, men hans litteraturintresse har bitit sig fast och han söker upp en pensionerad professor för att få mer kunskap om nyttan med böcker. Professor Faber berättar hur man skall förstå värdet av det man läser, kunskapen om livet det skrivna kan ge, en kunskap som sedan kan praktiseras i verkliga livet. Går det att hitta på en metod som får folk att återupptäcka böckernas värde?

Larmet går. Montag beordras bränna sitt hus. Kriget rycker allt närmre. Vad händer sen?

"You can’t build a house without nails and wood. If you don’t want a house built, hide the nails and wood. If you don’t want a man unhappy politically, don’t give him two sides to a question to worry him; give him one. Better yet, give him none. Let him forget there is such a thing as war. If the government is inefficient, top-heavy, and tax-mad, better it be all those than that people worry over it. Peace, Montag. Give the people contests they win by remembering the words to more popular songs or the names of state capitals or how much corn Iowa grew last year. Cram them full of noncombustible data, chock them so damned full of ‘facts’ they feel stuffed, but absolutely ‘brilliant’ with information. Then they’ll feel they’re thinking, they’ll get a sense of motion without moving. And they’ll be happy, because facts of that sort don’t change. Don’t give them any slippery stuff like philosophy or sociology to tie things up with. That way lies melancholy. Any man who can take a TV wall apart and put it back together again, and most men can nowadays, is happier than any man who tries to slide-rule, measure, and equate the universe, which just won't be measured or equated without making man feel bestial and lonely. I know, I've tried it; to hell with it."

― Ray Bradbury, Fahrenheit 451

(Film, baserad på bok, 2018)

Måndagsfunderingar

Unilever har tydligen gjort något slags konstigt politiskt uttalande om Nato. Intressant. Låt oss sluta handla följande märken, bara några exempel (kolla baksidan på produkten efter U-loggan om osäker):

Ben & Jerry's glass (som man redan ratar p.g.a. deras Israelbojkott), Cif rengöringsmedel, Colman's senap, Comfort sköljmedel, Dove (tvål, schampo och sånt), GB Glace, Knorr, Lipton te, Lux tvål, Maizena, Milda, O’hoj glassåser, Pepsodent, PG Tips te, Skippy jordnötssmör, Slotts senap och tomatpuré, Vaselin, Via tvättmedel.

(Hela listan: https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Kategori:Varum%C3%A4rken_%C3%A4gda_av_Unilever)

Och vad håller Svenska Kyrkan på med?! Vill ju helst inte gå ur Svenska Kyrkan, men när man läser det här så undrar man vad de sysslar med och om man verkligen vill ge passivt stöd åt något sådant:

Islamofascistiska Muslimska brödraskapet inbjudna till ärkebiskopens konferens ”A week of neighbours”. Mehmet Kaplan, ”Grå vargarna/ Milli Görus” talare.Vad är detta? #svenskakyrkan ska ej öht ha samröre med Muslimska brödraskapet ⁦@ledarsidorna_se⁩ https://t.co/LWFcNW6uig

— Annika Borg (@AnnikaBorg1) February 6, 2022

Horribelt.

Take a deep breath. Hug your cat.

En smakebit på søndag: Sektens år

Genom den norska bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker kan vi ta del av och även själva bjuda på smakbitar ur böckerna vi läser eller har läst. Med detta utbyte kan vi ge och få bra boktips. Men! Idag var det visst bloggen Lesekunst som samlade länkarna, och som vi alltså den här gången hittar här.

Hämtar smakbit ur Sektens år av KG Johansson. Sidan 213:

 

"Du som ska bli professor", sa hon. "Jag läste en grej om forskning i USA. Om varför hitlåtar blir hitlåtar. Nån hade lagt ut låtar, okända rocklåtar, på nätet. Det var gratis att ladda ned. Och sen hade dom ett räkneverk, så att man kunde se hur många som hade laddat ned låtarna. Är du med?"
   "Jag tror det."
   "Vissa låtar fick inga röster. Som man kan vänta sig. Andra fick några - eller många. Och när det väl var igång, när en låt hade fått några hundra nedladdningar, då exploderade den. Förstår du? Och det är det som håller på att hända med den här jävla kärlekssekten. Den når nåt slags kritisk massa och sen trillar alla dit. Det är det jag är rädd för."

Innan björnen vaknade

"Ett enormt högtryck hade lagt sig någonstans uppe vid Murmansk, som en rysk björn i någon saga, och låg där orörligt, drömmande sina makliga drömmar om världsherravälde."

Mening ur Sektens år av KG Johansson.
I verkligheten tycks ju björnen ha vaknat och blivit kompis med draken, eller kanske det ska vara grisen; "The Illustration of The Great European War No.16. - A humorous Atlas of the World. (Printing 13.09.1914)", grisen som sitter på Tibet...

Nåväl, romanens dilemma då: Den 18 mars 2006 sjunger en känd artist, i melodifestivalens svenska final, fyra felaktiga ord i sångtexten. Orden tolkas som ett bibelcitat och detta räcker för att en mystisk väckelserörelse växer fram.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig, träffsäker eller vadsomhelst).

Fler meningar finns här

När våren närmar sig

7/2:

(Februari räknas inte till våren. Men ändå, solen värmde igår från djupblå himmel. En förkänning.)

(Science fiction för barn och ungdom. Rekommenderad läsålder: 9-12 år.)

Oceanus väktare

Mattias Lönnebo

(Oceanus väktare – Smakprov)

"Det hela börjar med ett topphemligt brev av papper, (Vem skickar förresten pappersbrev nu för tiden?) och fortsätter med en rymdresa till Oceanus. Planetens unika natur är hotad, och jag vet att det låter skrytsamt, men bara jag och Zhang kan göra något åt det!

Vi får möta talande rymdskepp, beväpnade skurkar, robotar och gigantiska bläckfiskar. Men framförallt lär vi känna Oceanus väktare och allt vänds upp och ner."

11/3:

(Del i serien "Sveriges dramatiska historia")

Emigrationen till Amerika

Tomas Blom

6/4:

(Psykologisk spänningsroman)

Den sista middagen

Anna E. Wahlgren

22/4:

Det dramatiska 1980-talet

Decenniet som förändrade världen

Olle Larsson

 Helgfrågan denna vecka hos Mias bokhörna:

"Vårutgivningen har börjat komma på de flesta förlag. Har ni kollat ut någon godbit?"

Fler svar finns här

Avslutande fredagspepp:

"Felet med Eden", E.P. Uggla

Felet med Eden, E.P. Uggla. Förlag: Bonnier Carlsen. Antal sidor: 312. Utgivningsdag: 2022-01-18.

Recensionsexemplar.

"Felet med Eden är första delen i en gastkramande dystopi om världen efter en dödlig pandemi.

När sjuttonåriga Ava vaknar från den nya influensan tillhör hon de äldsta i världen. Influensan har dödat nästan alla utom de riktigt unga. Hon har hamnat i Eden, det paradis som en klick av de äldre överlevarna har byggt. Men Eden framstår mer och mer som en oförsonlig plats, där empati är ett skällsord och alla tvingas tävla mot varandra.

Frågorna gnager i Ava. Varför har hon, begåvad men sällan bäst, placerats med eliten? Och hur har ett helt nytt samhälle kunnat skapas på bara några månader?

Alla frågor landar i samma svar: Något är skrämmande fel med Eden."

Utmärkt välskriven ungdomsdystopi, lättläst page-turner med fängslande intrig. 

Den framtida världen med det meritokratiska scenariot klarnar successivt en bit i taget på ett intresseväckande och gåtfullt sätt. Miljöerna beskrivs med hög närvaro och alla sinnen. Hierarkisk uppdelning och karaktärsutveckling (inklusive något jag skulle vilja kalla Blade Runner-twist) känns som bekant klassisk SF, men ändå något i helt egen utformning och up-to-date.

Ju mer det uppmanas att i verkligheten inte spekulera fritt - någon kan ju ta det på allvar, vara av annan åsikt eller ta illa upp; gud förbjude! (ironi) - ju mer lockelse tror jag den spekulativa fiktionen har. Förutom underhållningsvärdet i sig.

Lite lustigt egentligen att det just är från socialistiskt håll som det kommit kritik mot meritokrati som varande utrensande. Socialism är väl en politisk ideologi som både historiskt och i nutid har haft utrensning satt i system med in- och utgrupper. 

Förutom att dystopier är rysligt spännande, väcker de viktiga tankar (och varningar) om olika typer av samhällsutveckling och människosyn, såklart oavsett vilken läsålder böckerna riktar sig till. Felet med Eden har allt en s.k. YA-roman förväntas ha, även känslostormar och relationsförvecklingar känns levande och riktiga. Man vill verkligen veta hur det kommer att gå för karaktärerna man nu lärt känna. "En Hungerspelen för 2020-talet" står det på suveränt snygga bokomslagets framsida, men det här var bättre - mycket bättre - så nu ser jag fram emot fortsättningen, bokens avslut omöjliggör helt enkelt något annat!

Läs även: Smakprov

O, brave new world that has such people in't!

  

Veckans bok: Du sköna nya värld (1932) av Aldous Huxley

År 632 efter Ford (tidräkningen utgår från Henry Ford) i Nya världen framställs människan genom kloning, var sort i anpassad mängd via kläckning. Barnen fostras på anstalt. Mödrar och fäder existerar inte.

Här finns inget lidande eller olyckor, inga olyckliga människor, inget åldrande, inga gamla och sjuka, ingen oro och ingen sorg. Livet levs i ett sorglöst ytligt rus utan djupa känslomässiga förbindelser. Allt är här, allt är nu, livet levt för stunden.

Konsumtion av fabriksframställda artiklar och lyckomaximering genom diverse sinnesförnimmelser är det väsentliga. Kastsamhället består av Alfa och Beta (personer som innehar höga samhällspositioner) samt Gamma, Delta och Epsilon (vilka är de arbetare som genom gentekniken utformats att inte ha förmågan tänka själva). Samhällsfunktionen upprätthålls vidare genom tidig indoktrinering, propaganda och genom en daglig dos av lyckodrogen soma, vilket gör medborgarna medgörliga. Lyckopillren eliminerar otillbörliga känslor. Livet skall levas utan eftertanke för vad som varit, eller konsekvenstänkande inför vad som väntar. Alla vet sin plats, nöjda (och likgiltigt avtrubbade).

Den modersfödda vilden och hans mor förs in i Nya världen. Vilden för med sig starka känslor - kärlek, hat, ilska, rädsla, sorg - ett hot mot den Nya världens ordning.

"A really efficient totalitarian state would be one in which the all-powerful executive of political bosses and their army of managers control a population of slaves who do not have to be coerced, because they love their servitude."

— Aldous Huxley (Brave New World)

(Bland annat finns en amerikansk teveserie från 2020, som är löst baserad på romanen. Endast en säsong.)