Fortsätt till huvudinnehåll

Montag och böckerna



Veckans bok: Fahrenheit 451 (1953) av Ray Bradbury

I ett framtida USA är all litteratur förbjuden till följd av den allmänna opinionen.

Förklaringen skall ha varit att folk alltmer började lämna in klagomål på böckerna. De kände sig kränkta av vad de läste i dem. Litteraturens bredd började beskäras och smalna av. Författarna anpassade sitt skrivande, böckernas likformighet och ensidiga perspektiv var tänkt att bli mer allmänt accepterat. Ingen skulle behöva känna sig förolämpad, oroad, bekymrad eller få sin föreställningsvärld om verkligheten rubbad. Men det visade sig inte vara tillräckligt, folkviljan ledde till att böcker helt fullständigt förbjöds i samhället.

Härefter läser man inte ö.h.t. och har inga djupare eller praktiskt engagerande viktiga diskussioner. Det är dessutom förbjudet att njuta av naturen. Som skvalunderhållning och lättsam informationsinhämtning har man stora interaktiva teveskärmar i hemmen eller lyssnar på "Seashells Radio" via hörsnäckor. Det man ser eller hör via dessa medier ska inte tänkas igenom på något sätt, utan bara kvickt registreras och släppas för att försvinna ut ur medvetandet. Allt ska vara ytligt och gå snabbt. Trots att ett krig är på väg att bryta ut talar man bara helt ytligt även kring detta.

Den som påträffas med en bok, eller försöker skaffa en, elimineras. Alla hus är brandsäkra, brandmännen släcker inte eldsvådor, de anlägger dem där böcker finns. Deras arbetsuppgift är att åka på larm till platser där det skall finnas litteratur. Fahrenheit 451 är den temperatur då papper börjar brinna.

Till och från jobbet kommer brandmannen Guy Montag i samspråk en ny granne, tonårsflickan Clarisse. Clarisse intresserar sig för andra människor, filosoferar gärna kring livets stora frågor och studerar hellre natur istället för teknik. I skolan frågar hon hellre "varför" än "hur", vilket lärarna och hennes jämnåriga ogillar. De behandlar henne som en utstött och hon tvingas gå på terapibehandling för sitt fritänkande sätt att vara. Clarisse får Guy Montag att ifrågasätta sitt liv, men en dag är Clarisse försvunnen.

Montag blir nyfiken på böckernas värld och han räddar enstaka bokexemplar i smyg. Han börjar läsa böckerna och en misstro mot samhällssystemet gror. Montags fru Mildred ställer sig helt frågande inför sin makes förändring, men hans litteraturintresse har bitit sig fast och han söker upp en pensionerad professor för att få mer kunskap om nyttan med böcker. Professor Faber berättar hur man skall förstå värdet av det man läser, kunskapen om livet det skrivna kan ge, en kunskap som sedan kan praktiseras i verkliga livet. Går det att hitta på en metod som får folk att återupptäcka böckernas värde?

Larmet går. Montag beordras bränna sitt hus. Kriget rycker allt närmre. Vad händer sen?


"You can’t build a house without nails and wood. If you don’t want a house built, hide the nails and wood. If you don’t want a man unhappy politically, don’t give him two sides to a question to worry him; give him one. Better yet, give him none. Let him forget there is such a thing as war. If the government is inefficient, top-heavy, and tax-mad, better it be all those than that people worry over it. Peace, Montag. Give the people contests they win by remembering the words to more popular songs or the names of state capitals or how much corn Iowa grew last year. Cram them full of noncombustible data, chock them so damned full of ‘facts’ they feel stuffed, but absolutely ‘brilliant’ with information. Then they’ll feel they’re thinking, they’ll get a sense of motion without moving. And they’ll be happy, because facts of that sort don’t change. Don’t give them any slippery stuff like philosophy or sociology to tie things up with. That way lies melancholy. Any man who can take a TV wall apart and put it back together again, and most men can nowadays, is happier than any man who tries to slide-rule, measure, and equate the universe, which just won't be measured or equated without making man feel bestial and lonely. I know, I've tried it; to hell with it."

― Ray Bradbury, Fahrenheit 451


(Film, baserad på bok, 2018)




Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...