Veckans bok: Fahrenheit 451 (1953) av Ray Bradbury
I ett framtida USA är all litteratur förbjuden till följd av den allmänna opinionen.
Förklaringen skall ha varit att folk alltmer började lämna in klagomål på böckerna. De kände sig kränkta av vad de läste i dem. Litteraturens bredd började beskäras och smalna av. Författarna anpassade sitt skrivande, böckernas likformighet och ensidiga perspektiv var tänkt att bli mer allmänt accepterat. Ingen skulle behöva känna sig förolämpad, oroad, bekymrad eller få sin föreställningsvärld om verkligheten rubbad. Men det visade sig inte vara tillräckligt, folkviljan ledde till att böcker helt fullständigt förbjöds i samhället.
Härefter läser man inte ö.h.t. och har inga djupare eller praktiskt engagerande viktiga diskussioner. Det är dessutom förbjudet att njuta av naturen. Som skvalunderhållning och lättsam informationsinhämtning har man stora interaktiva teveskärmar i hemmen eller lyssnar på "Seashells Radio" via hörsnäckor. Det man ser eller hör via dessa medier ska inte tänkas igenom på något sätt, utan bara kvickt registreras och släppas för att försvinna ut ur medvetandet. Allt ska vara ytligt och gå snabbt. Trots att ett krig är på väg att bryta ut talar man bara helt ytligt även kring detta.
Den som påträffas med en bok, eller försöker skaffa en, elimineras. Alla hus är brandsäkra, brandmännen släcker inte eldsvådor, de anlägger dem där böcker finns. Deras arbetsuppgift är att åka på larm till platser där det skall finnas litteratur. Fahrenheit 451 är den temperatur då papper börjar brinna.
Till och från jobbet kommer brandmannen Guy Montag i samspråk en ny granne, tonårsflickan Clarisse. Clarisse intresserar sig för andra människor, filosoferar gärna kring livets stora frågor och studerar hellre natur istället för teknik. I skolan frågar hon hellre "varför" än "hur", vilket lärarna och hennes jämnåriga ogillar. De behandlar henne som en utstött och hon tvingas gå på terapibehandling för sitt fritänkande sätt att vara. Clarisse får Guy Montag att ifrågasätta sitt liv, men en dag är Clarisse försvunnen.
Montag blir nyfiken på böckernas värld och han räddar enstaka bokexemplar i smyg. Han börjar läsa böckerna och en misstro mot samhällssystemet gror. Montags fru Mildred ställer sig helt frågande inför sin makes förändring, men hans litteraturintresse har bitit sig fast och han söker upp en pensionerad professor för att få mer kunskap om nyttan med böcker. Professor Faber berättar hur man skall förstå värdet av det man läser, kunskapen om livet det skrivna kan ge, en kunskap som sedan kan praktiseras i verkliga livet. Går det att hitta på en metod som får folk att återupptäcka böckernas värde?
Larmet går. Montag beordras bränna sitt hus. Kriget rycker allt närmre. Vad händer sen?
"You can’t build a house without nails and wood. If you don’t want a house built, hide the nails and wood. If you don’t want a man unhappy politically, don’t give him two sides to a question to worry him; give him one. Better yet, give him none. Let him forget there is such a thing as war. If the government is inefficient, top-heavy, and tax-mad, better it be all those than that people worry over it. Peace, Montag. Give the people contests they win by remembering the words to more popular songs or the names of state capitals or how much corn Iowa grew last year. Cram them full of noncombustible data, chock them so damned full of ‘facts’ they feel stuffed, but absolutely ‘brilliant’ with information. Then they’ll feel they’re thinking, they’ll get a sense of motion without moving. And they’ll be happy, because facts of that sort don’t change. Don’t give them any slippery stuff like philosophy or sociology to tie things up with. That way lies melancholy. Any man who can take a TV wall apart and put it back together again, and most men can nowadays, is happier than any man who tries to slide-rule, measure, and equate the universe, which just won't be measured or equated without making man feel bestial and lonely. I know, I've tried it; to hell with it."
― Ray Bradbury, Fahrenheit 451
(Film, baserad på bok, 2018)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!