torsdag 10 mars 2016

"Nitton åttiofyra: 1984" av George Orwell


George Orwells Nitton åttiofyra: 1984 publicerades första gången 1949. Filmatiserad 1956 och 1984.

Övervakning, dolda agendor, diktaturers metoder för att kuva/kontrollera befolkningen, hjärntvätt, desinformation, försök till att manipulera historien samt språklig manipulering...
I den här dystopiska världen består folkets bröd och skådespel av en statligt producerad slagdänga eller en våldsam dokumentär film (som publiken anmodas skratta åt) emellanåt. Men av krig följer fattigdom, med undantag för den toppstyrande minoriteten, såklart.

Ett ständigt pågående krig mellan Eurasien, Ostasien och Oceanien är själva bakgrundsbilden. Vilka som är krigförande och vilka som är allierade förändras med tidens gång (befolkningen hålls uppdaterade om fienden för dagen via övervakande teleskärmar). När något förändras görs historieskrivningen om, så den situation som tidigare rådde upphör att existera.

Via teleskärmarna bevakas ständigt Oceaniens invånare. Detta gäller dock inte prolerna, en slags lägsta kasten, dessa outbildade människor framställs som lite efterblivna, oftast analfabeter som pratar/sjunger på barnspråk, accepterar läget, anpassar sig i misären utan minsta protest. De kvinnliga karaktärerna (oavsett om de tillhör proler eller ej) beskrivs som något bakom flötet, somnar när någon talar om något viktigt, obetänksamma, ansvarslösa, underdåniga, samt orerar naivt och slarvigt. Det är utseendet som beskrivs företrädesvis då det gäller dessa, så mycket till intelligens verkar dessa kvinnliga karaktärer inte ha. Såklart får man ta hänsyn till att boken skrevs på 40-talet, och då reagerade man kanske inte på sådant, eller att proletärer/arbetarklassen beskrevs så sinnessvaga och viljelösa?

Vidare om Oceanien: Partiets ideologi kallas Engsoss, Engelska socialismen, som gör att individen alltid är underordnad staten. Förutom den lägre klassen; proletärer (utgör 85% av befolkningen) finns i detta övervakningssamhälle; medelklassen som tillhör Yttre partiet (utgör 13% av befolkningen) samt; överklassen, den härskande eliten i Inre partiet (utgör 2% av befolkningen).
Romanens huvudperson Winston Smith lever i denna totalitära stat som kontrolleras av fyra myndigheter för respektive ansvarsområde: Minisann (sanningsministeriet) som handhar propaganda och lögner; Minifred (fredsministeriet) som handhar krigen; Minilek (kärleksministeriet) som handhar lag och ordning genom brutal tortyr och tankepolis samt till sist; Miniflöd (överflödsministeriet) som handhar ekonomin. Winston jobbar på Minisann som tjänsteman och har ansvar för att ändra historien så partiet ständigt skall vara i fas med sin propaganda, vad som gäller för nuet. Han börjar drömma om frihet, ifrågasätter det allsmäktiga partiet och vill göra uppror mot Storebror (Oceaniens ledare). Winston möter Julia som har samma frihetslängtan, såväl deras krimtänk (olagliga tänkande) samt relation är såklart förbjuden.

Storebrors och partiets återkommande valspråk: Krig är fred, Frihet är slaveri, Okunnighet är styrka. Storebrorssamhälle (= ett samhälle där medborgarna övervakas av myndigheter) är nog ett ord de flesta känner igen, detta ord har ju sin ursprungskälla i Orwells 1984.

Utöver att romanen menats vara ett framtidsscenario har den dessutom ansetts syfta till stalinismen. Har dessutom tidvis betraktats vara direkt farlig för allmänheten rent intellektuellt på samma vis som t.ex Vi av Jevgenij Zamjatin (romanen lär ha inspirerat Orwell då han skrev 1984), Kallocain av Karin Boye och Fahrenheit 451 av Ray Bradbury. Att Staten i romanen framgångsrikt engagerar barn och ungdom för spionverksamhet jämförs med Hitlerjugend.


Blev lite nyfiken på filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!