"Googolplex" av KG Johansson

Googolplex av KG Johansson. Wela förlag. Utgivningsår: 2010. Läste boken som häftad, bibliotekslån.

 

"Vinnare av Spektakulärt pris för 2010 års bästa science fiction-roman.

Jack ingår i en grupp kolonister som reser till den avlägsna planeten Shylock för att bygga en ny värld. Jacks förmåga att manipulera DNA är en av gruppens största tillgångar. Kanske kan de också få hjälp av de märkliga varelserna som säger sig komma från andra universa - trots att ingen vet om varelserna talar sanning.
Men en dag kommer Jack att hinna ifatt sitt förflutna."

Fantasifullt, mycket välskrivet, smarta idéer och överlag tänkvärt.

Efter att någorlunda väl kommit in i denna säregna historia och dess ganska utdragna framåtskridande (där samma sak går om och om igen), inser man att det handlar om Jacks besatthet efter något som egentligen inte existerar. En fixerad ihärdighet att med ständiga upprepningar försöka uppnå det omöjliga, i det här fallet Jacks perfekta Rachel. En slags fanatisk kärlekshistoria som passas in i helheten.

Googolplex är en avancerad och komplex science fiction-roman. Pseudovetenskapen om multiversum (idén om parallella universum) är spännande, och när väl förvirringen släppt kring s.k. multis blev det en del av historien.

"Bland de obligatoriska minnena, den allmänna skolning som alla bar med sig, hade Jack bilder av teknologi från den gamla tiden. Tiden före multis.
   Den teknologin var hård och obeveklig som den metall den var skapad av. Den hade gått under med sin tid. Jack mindes holos av hur imperier föll och hur torn och katedraler av stål sprängdes, rostade sönder eller monterades ned. Men det fanns en gräns för hur mycket stål som kunde återbrukas. Och när oljan tog slut, den blandning av kolväten som hade använts som bränsle så länge lagren räckte, tog också stålets tid slut.
   Och sedan kom multis." 

(Googolplex, sid. 11)

Googolplex finns numera även som E-bok.

Läst augusti

1. Minnet av vatten av Emmi Itäranta (bibliotekslån)
2. Andlös av Mattias Ronge (bibliotekslån)
3. Transformationen av Magic Frigren (ur egen bokhylla)
4. Hon som vakar av Caroline Eriksson (Rec.ex. / Bonnierförlagen; Bokförlaget Forum)
5. Stengudarna av Jeanette Winterson (bibliotekslån)

"Minnet av vatten" av Emmi Itäranta

Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Läste boken som inbunden, bibliotekslån. Förlag: Modernista. Översättare: Camilla Frostell.

"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian. 

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten. 

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Emmi Itäranta [f. 1976] är en finsk författare, bosatt i Canterbury i England, vars debut Minnet av vatten är flerfaldigt prisbelönt, har översatts till fler än 20 språk och gjort succé världen över. Minnet av vatten är en engagerande, lyrisk och intensiv ungdomsroman om en framtid som ter sig alltmer möjlig. Filmrättigheterna har sålts till produktionsbolaget Bufo, filmen kommer att regisseras av Saara Saarela och utspela sig i ett futuristiskt Lappland.
Emmi Itärantas hemsida"

Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.

Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.

Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.

Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.

Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen?

Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.

Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.

Andra bokbloggare om Minnet av vatten:
Fantastiska berättelser
Annas bokblogg

Läst juli

1. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell (Rec.ex. / Wahlström & Widstrand)
2. Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic (Rec.ex. / Whip Media)
3. Se mig, Medusa av Torkil Damhaug (Rec.ex. / Bokfabriken)
4. Snösommar av Kristina Hård (bibliotekslån, e-bok)
5. Syndaflodens år av Margaret Atwood (bibliotekslån)
6. MaddAddam av Margaret Atwood (bibliotekslån)

"MaddAddam" av Margaret Atwood

MaddAddam av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden.

"En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.

Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Berättad med spiritualitet och svart humor för Margaret Atwoods Madd­Addam läsarna djupare in i en oförutsägbar och isande dystopisk värld. En gripande och dramatisk avslutning på den internationellt prisade trilogin som inleddes med Oryx och Crake och Syndaflodens år."

Tog direkt itu med denna avslutande del efter att ha läst Syndaflodens år (skrev om den här). Oavsett vad man nu tycker om dystopier i allmänhet bör man inte missa just den här trilogin, för den säger så mycket om vår tid och våra farhågor inför hur allt kommer att utvecklas för framtida generationer.

I MaddAddam-trilogin serveras en skruvad framtid med - roande och oroande - satirisk svart humor, tyvärr också hemskt extremt våldsamt, grovt och hårdkokt i den här sista delen. Avslutningen i just MaddAddam är ändå så oerhört starkt, ja rentav tårdrypande blir det till slut, bokstavligt talat. Så även om vissa avsnitt (som t.ex. där Zeb berättar för Toby om sitt liv) verkligen blir alltför grymt och vidrigt förnedrande, alltför fullspäckat av teknikhantering som går en helt över huvud, en massa dumt rått och fult snack, trots avsaknaden av finess; håll ut! Det är värt det.

Att välja att läsa dystopier och science fiction (d.v.s. vetenskaplig fiktion!) handlar nog för min del om ett intresse för att ta del av tänkta framtidsscenarier i fiktiv form. Sen må det som i MaddAddam vara skruvat till max - chockfasen kan vara betydelsefull - eller mer varsamt framträdande, vilket som. Är det så fel egentligen att ta sig en tankeställare emellanåt inför vart vi är på väg, över den högteknologiska livsstil vi förväntas acceptera och vad den där livsstilen kan komma att orsaka i förlängningen? Är det sen okej att maten alltmer blir full med gifter, näringsfattig och till allt större del bestående av fabriksframställda kvasiprodukter? Eller t.ex. hur det blir sen, efter att människan satt sig till att styra över naturen, mixtrat med den (GMO), utarmat och förstört den? Hur blir det om forskningsetiken upphör hos vetenskapsmän med tvivelaktiga avsikter, då konsekvenser på sikt väger lätt, då annat styr, då det finns en dold agenda... och så vidare. Reagerar vi tillräckligt på en utveckling som känns galen? Kanske kan den här typen av litteratur göra att vi får upp ögonen för en viss sorts utveckling, olika risker med den. Borde inte det vara positivt?

Läser du det här i samband med blogginläggets dag för publicering så titta in hos Goodreads, där firar man just den här veckan Science Fiction och fantasy! Bra boktips, vill säga. Tjänarinnans berättelse (av Margaret Atwood) finns bl.a. listad där.

Så, i MaddAddam finns - på liknande vis som i Syndaflodens år - en hel del att relatera till för vad man upplever i vår verklighet just nu, måste i det sammanhanget även nämna övervakning och drönare. Såg för första gången i dagarna en drönare, blev varse om att det var just en sådan jag sett efter att samma dag fastna vid en bild kopplad till en nyhetsartikel från TT. Denna delgav att Transportstyrelsen höll på att utarbeta nya föreskrifter (beräknas börja gälla redan i september) som skall förenkla för företag och privatpersoner att använda den typen av övervakande obemannade luftfartyg. Kändes hemskt obehagligt efter att ha läst MaddAddam! Något annat som kändes ruggigt (finns förstås hur mycket mer som helst att nämna) var det som handlade om hackande på nätet.

"Rio var en annan historia. Staden hade fått öknamnet Hackeriet; det var före räderna med mini-drönare och sabotagen mot elnäten som fick de verkligt seriösa operatörerna - de som hade överlevt - att flytta till djungeln i Kambodja för att börja på nytt. Men då var Rio på topp. Det kallades för nätets vilda västern, staden var full av ungdomliga skäggstubbiga hackande cyberskojare av alla tänkbara nationaliteter. Det fanns horder av möjliga kunder: företag spionerade på företag, politiker la ut nät för andra politiker, och så var det de militära intressena - de betalade bäst av alla ... "

Sid. 181; MaddAddam

Den vattenlösa syndafloden (som utplånat mänskligheten nästan fullständigt) har dragit fram. MaddAddam är den fortsatta historien om överlevarna (både onda och goda).
Man får veta mer om Zebs och Adams bakgrund, vad som föregick och orsakade katastrofen. Genom dessa tillbakablickar får man en klarare bild för även maddAddamiterna Oryx, Crake (Glenn) och Jimmy ("Snöman").
För situationen i den postapokalyptiska tillvaron, som beskriver nuet, finns förutom överlevande människor - karaktärer man tidigare lärt känna i Syndaflodens tid - alla dessa "splajsade" djur (merHårfåren kan man milt sagt roas av) och "crakerianerna", Crakes splajsade humanioda varelser. Toby blir den som för dessa berättar en sorts skapelseberättelse, vilket för ordet vidare till framtiden, genom språket och slutligen skriften. Så gripande, sorglig och vacker avslutning, missa inte den! Var beredd på tårfloder.

(Ps. Tobys biodling och relation till bina var också en höjdpunkt i mitt tycke.)

Kommer definitivt att läsa mer av Atwood!


Andra bokbloggare om MaddAddam:
Fiktiviteter

"Syndaflodens år" av Margaret Atwood

Syndaflodens år av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden. Inleder med en citerad text (skriven av författaren själv om sitt verk) som hämtats från bokomslagets främre invikta flik. Tycker den texten var väldigt bra och välformulerad, känner en väldigt stor samstämmighet med tankegångarna.

"Jag har aldrig tidigare återvänt till någon roman och skrivit en annan roman med anknytning till den. Så varför gjorde jag det den här gången? Delvis beror det på att massor av läsare frågade mig om vad som hände efter slutet på Oryx och Crake. Sanningen är att jag inte visste, men frågorna fick mig att reflektera över saken.

Det var det ena skälet, det andra var att jag fortfarande grunnade över själva knäckfrågan i romanen. När Oryx och Crake kom ut tyckte många att romanen var osannolik science-fiction, för knasig för att tas på allvar, men under de tre år som föregick själva arbetet med Syndaflodens år har glappet mellan det som tycktes framstå som overklig framtid och den hårda verklighet vi kanske är på väg in i, krympt väldigt snabbt.

Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?"

Margaret Atwood

Innehållsbeskrivning:

"Adam Ett är ledare för Guds Trädgårdsmästare, en religion som kopplar samman vetenskap, religion och natur. När den katastrof inträffar, som Adam Ett under lång tid förebådat, utplånas nästan allt mänskligt liv. Vilka har överlevt? Från Adams grupp försvinner personer till en värld där inte ens djurlivet går att lita på."

Syndaflodens år menar man skall kunna läsas som en parallellroman till tidigare Oryx & Crake från 2003. Själv läste jag sistnämnda året därpå, då den gavs ut i pocketformat, så det var ett bra tag sedan.

Kort om Oryx & Crake:

"Handlingen utspelar sig i en nära framtid, på en plats som ödelagts efter en ekologisk och vetenskaplig katastrof."

För mig var Oryx & Crake en roman i mästarklass och upplevde det som att Margaret Atwood utan tvekan var värd Nobelpriset i litteratur. Så tycker jag fortfarande. Nu ännu mera.

Även om det här nu bara är ett enklare bokbloggsomdöme för en lånad biblioteksbok, vill jag försöka göra det så bra och lockande som möjligt. För Syndaflodens år (såväl som föregångaren Oryx & Crake, och säkert även den avslutande delen MaddAddam) är en bok med ett väldigt viktigt budskap som manar till välbehövlig försiktighet och sund skepsis inför oroande utveckling. För helt sant behövs den här typen av böcker för att få oss (i den tid som är) att vakna upp inför sådant som håller på att ske.

Det är nog helt nödvändigt med en kritisk granskning av skeenden i vår tid och en ökad uppmärksamhet på vilka framtida utmaningar detta kan leda till att vi kommer att ställas inför. Att svara med uppgivenhet och likgiltighet minskar varken problemen eller oron för vad som skall komma.

Margaret Atwood är utan tvekan en enastående författare med ett oerhört skarpt intellekt, och precis som hon menar i citatet ovan undrar även jag vilken sorts 'vi' det är som skall anta utmaningen och att denna utmaning tvivelsutan kommer att kräva stort engagemang. Troligen och förhoppningsvis, i varierande grad efter förmåga, av oss alla. För visst måste vi bry oss, det blir ju alltmer uppenbart. Det som behöver räddas kan väl egentligen inte någon nu existerande individ tycka är värt att offra? Eller siktar vi orealistiskt på en tänkt framtid för kommande generationer vid en avlägsen stjärna? Man undrar...

MaddAddam är titeln på den avslutande delen för denna dystopiska trilogi. Kort om den:

"En farsot har dragit fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna. Kan mänskligheten få en andra chans trots att vi misslyckades så grovt med den första?"

Syndaflodens år tycker jag mycket väl kan läsas som en parallellroman till Oryx & Crake. För trots att mycket vatten runnit under broarna sedan jag läste första delen minns jag den ovanligt skarpt, så är det ju ofta med välskrivna böcker av hög kvalité och en handling som berör oss på djupet. I den här andra delen befästs karaktärerna och deras levnadsöden hos mig ännu mer. Toby, Zeb, Pilar, även Ren och Amanda m.fl., gestaltas på ett vis som gör dem extra levande för mig, man får följa dem på ett sätt som gör att de finns kvar så ovanligt starkt i medvetandet, även så här några dagar efter att ha läst ut boken och man fått lite distans till den.

Upplägget med att berätta historien utifrån olika huvudkaraktärers synvinkel fördjupar läsupplevelsen och gör händelseutvecklingen mer levande. Varje "avsnitt" inleds med ett tal och en sorts psalm, lite speciellt men effektivt när det sätts in i helheten.

Den fiktiva världen, såsom den utvecklats, är enormt bisarr. Med en rejäl dos svart humor lotsas man igenom ett fantasifullt scenario, men som ändå har en allvarlig verklighetsförankring som skrämmer. Storyn lyckas tangera sådant som är både aktuellt och betydelsefullt att kritiskt granska i vår tid, som t.ex. oetisk forskning och förvrängda vetenskapliga studier, genetisk modifiering och dess konsekvenser, abnorm jakt efter perfektion och onaturlig utseendefixering (extrem ytlighet), avhumanisering, segregering och sekterism, moraliskt förfall och ökad kriminalitet, hur vi förhåller oss till jorden och dess resurser... vad det kan leda till då människan med sitt leverne trotsar naturlagarna och inväntar en slutlig kollaps. Finns så mycket, men kan inte nämna allt.

Försöken för de små isolerade grupperna (som alltmer distanserat sig från varandra) att överleva och eventuellt förhindra det anade utbrottet av syndaflodens år - hur den väntade katastrofen än väntas bli - blir svaga, felaktiga och kontraproduktiva.

Syndaflodens år kommer med kraft; snabbt och brutalt.

Ibland skrivs väldigt viktiga böcker som manar till eftertanke kring ämnen vilka borde vara oss angelägna, det här är en av dessa som man absolut inte får missa. Hoppas mina ord (som återigen blev alltför många) kan ha fått dig att något mer vilja läsa Margaret Atwoods fantastiska roman.


Andra bokbloggare om Syndaflodens år:
Fiktiviteter
MsHisingen

Läst juni

1. Djurfarmen av George Orwell (bibliotekslån)
2. Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg (Rec.ex. / Historiska Media)
3. Sektens barn av Mariette Lindstein (Rec.ex. / Bokförlaget Forum)
4. Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood (bibliotekslån)
5. Vit syren av Cecilia Sahlström (Rec.ex. / Bokfabriken)

"Sektens barn" av Mariette Lindstein

Sektens barn av Mariette Lindstein. Bokförlaget Forum. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Sista delen i hyllad sekttrilogi 

Femton år har gått sedan Sofia flydde sekten på Dimön. Sektledaren Franz Oswald har inte synts till sedan dess, men när en skoningslös storm sveper över Sverige kliver han ut ur skuggorna. Han är redo att ta sin sekt ut i världen och blir med sitt nya miljömedvetande mer populär än någonsin. 

Men bakom fasaden utövar han en grym och manipulativ tyranni som inte minst drabbar sektens barn. Två av dem är sönerna Thor och Vic som uppfostras enligt sektens teser till att bli trofasta soldater i faderns tjänst. Men ju äldre Thor blir, desto mer växer tvivlen. Vem är egentligen Franz Oswald? Och hur långt är han beredd att gå för att behålla sin makt? 

Sofia driver numera ett härbärge för unga människor som flytt från sekter, men det totalförstörs av stormen. Samtidigt kämpar hon mot vetskapen om att Franz Oswald kan vara far till hennes dotter, Julia. Hon har lovat sig själv att aldrig mer ha någon kontakt med honom, men det visar sig vara svårare än hon trott. Franz Oswald använder all sin list för att nästla sig in i hennes liv och plötsligt befinner hon sig återigen i sektledarens grepp. Men den här gången är det inte bara henne han vill komma åt – utan också hennes dotter. 

Sektens barn är den dramatiska upplösningen på serien om sekten ViaTerra, där makt, manipulation och våld är en del av vardagen."

Vilken rysare! Ett fantastiskt bra avslut på en superspännande (och lärorik!) bokserie med sekttema. Som psykologiska thrillers i fiktiv form får man genom att läsa den här trilogin ökad förståelse för hur sekterism fungerar, något som de flesta av oss inte har en aning om.
Kanske man tänker att det är oerhört lättmanipulerade ungdomar som råkar ut för sådant; att man utifrån enkelt kan avgöra om det handlar om en sekt eller ej (vaga sekttendenser kan ju förstås finnas inom vissa grupper ändå); att man rätt kan bedöma en förtroendeingivande och karismatisk ledargestalt utifrån dennes apparition mot omvärlden. Sällan är något okomplicerat, inte heller är så fallet när det gäller att förstå det här med sekter och den manipulation som en sektledare (ofta med stark personlig utstrålning) använder. Enkelt är det helt klart heller inte för de medlemmar som lyckats hoppa av. Och hur kan sen livet te sig för sektmedlemmarnas barn, för de som blir kvar? Det kan vi få en föreställning om i den här sista och avslutande delen Sektens barn.

En del av händelseförloppet kretsar kring Sofia, Benjamin och deras tonåriga dotter Julia. Sofia och Benjamin lever nu sitt liv en god tid efter avhoppet från sekttillvaron på Dimön. Parallellhistorien handlar om Franz Oswald och hans söner Thor och Vic. Genom Thors redogörelse får man successivt ta del av hans uppväxt inom den återuppståndna sekten ViaTerra, där barnen drillas med teser, hårt arbete och kuvande tyranni. Kapitlen växlar mellan vad som händer i Sofias liv (efter den stora förödande stormen) och dessa "brev" från Thor. Det blir ett perspektiv utifrån betraktat och ett annat perspektiv inifrån sekten där den tyranniske ledaren Franz Oswald styr. Prologen ger en bild av en intensiv dramatisk situation som hör till något som kommer att ske längre fram, och genom berättelsens gång kommer man bit för bit närmare en förklaring. Behöver jag nämna att det blir effektfullt och att detta är en skönlitterär bladvändare med nerv? Nej, trodde väl inte det.

Brukar nämna att man kanske inte bör jämföra författares böcker sinsemellan, och ändå gör jag det så ofta. Gillar du Sharon Boltons psykologiska thrillers kommer du nog garanterat att gilla böckerna av Mariette Lindstein. Så, nu gjorde jag det igen. Här finns på samma vis det lite oförutsägbara, en fängslande intrig och speciella karaktärer med komplicerade personligheter, det där drivet i handlingen gör boken oerhört svår att lägga ifrån sig, man blir fast! Känns det igen?

Sammanfattningsvis: Det som är speciellt och särskiljer just den här thrillerserien från andra spänningsromaner av liknande sort, är den äkta känsla man får p.g.a författarens egna erfarenheter genom att själv ha levt i en sekt. Det blir en insikt på ett djupare plan för hur det hela fungerar och som är väldigt intressant att ta del av. Man tycker helt enkelt att man blivit lite klokare efter att ha läst dessa böcker, stort plus tycker jag. Den här sista delen i bokserien knöt ihop det hela perfekt och det känns avslutat på ett mycket bra sätt, högsta betyg utan tvekan och rekommenderar hela trilogin varmt. Böckerna tycker jag bör läsas i ordningsföljd för bästa behållning.


Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden / E-bok / Ljudbok
Adlibris: Inbunden / E-bok / Ljudbok

Andra bokbloggare om Sektens barn:
MsHisingen
hyllan
Johannas Deckarhörna
stories from the city

"Djurfarmen" av George Orwell

Djurfarmen av George Orwell.

"I den starkt genomskådande och satiriska berättelsen om Djurens gård kulminerar George Orwells besvikelse över kommunismen.
Djuren på Herrgården har fått nog av människornas övergrepp. De gör uppror och grundar en ny filosofi som de kallar animalismen. De sjunger sin egen kampsång, O, Englands djur, och arbetar och trivs med sin nya tillvaro. Men smygande, nästan omärkligt, förändras deras förhållanden. En av de ledande grisarna, Napoleon, utbildar alltmer en sann diktators egenskaper."

Det är nu andra gången jag läser Djurfarmen, och så fantastisk den är! Har man inte alls läst den, så gör det.

Djurfarmen, eller Djurens gård som den svensköversatta titeln även kan vara, är från 1945. Det är en satirisk roman och fabel som handlar om situationen innan och under Stalintiden, och innan andra världskriget. Orwell lär ha beskrivit sin roman som en satirisk saga mot Stalin.

Förutom revolutionen där på djurens gård och dess ledares tilltagande korruption, handlar romanen även om den förlorade utopin som på vägen fördärvas av uselt känslokallt beteende, inkompetens och likgiltig maktlystnad utan långsiktiga perspektiv.

Djurfarmen visar upp en revolution som hamnat på villovägar och som leder till ett hänsynslöst skräckvälde. Fabelns två huvudkaraktärer skall symbolisera verkliga "förebilder": Napoleon som Stalin och Snöboll som Trotskij.

Kort om handlingen: På bondgården Manor Farm bestämmer sig djuren att inleda ett uppror. Bonden drivs från farmen och djuren förbättrar till att börja med sin situation. Inledningsvis innehas ledarskapet av grisarna Snöboll och Napoleon, varav Snöboll blir den som jagas på flykten av gårdens hundar då tiderna förbistrats. Snöboll blir nu den mytiska figur som i sin frånvaro anklagas för det mesta som har gått och som går snett på farmen. En skrämmande diktatur växer sig allt starkare och det djuren tidigare upplevt under den svåra tiden med bonden kommer åter i förnyad förstärkt form. Tiden går, historieförfalskning sker, ingen minns hur det var från början, vad som då beslutades och vilka regler som tidigare var vägledande. Men vad händer med Napoleon och hans närmsta "ledningsgrupp"? Håller han inte på att sakta men säkert genom moraliskt förfall förvandlas till en hänsynslös människa? Hur var nu parollen?... "Fyra ben bra - två ben ... "?

Själv kunde jag inte denna gång låta bli att se Nordkorea, dess ledare och dess folk, framför mig då boken lästes. Läskigt med diktaturer, oavsett om det gäller hela länder eller olika typer av grupper där ett ledarskap går bananas, där lögner och förtryck används som metod att styra folk åt fanders.

Av de olika djuren som figurerar tar jag särskilt den vänlige hästen Boxer (som lär symbolisera arbetarklassen) till mitt hjärta. Trots alla tokigheter är han ständigt lojal och tillgiven, jobbar på och härdar ut med sitt strävsamma: "Jag kommer att arbeta hårdare".

Andra bokbloggare om Djurfarmen:
Bokhuset
Fantastisk Fiktion

Läst maj

1. Triffiderna av John Wyndham (bibliotekslån)
2. Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)
3. Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij (bibliotekslån)
4. Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius (bibliotekslån, e-bok)
5. Hormonbibeln av Martina Johansson (bibliotekslån)

"Mysrys" av Kim M Kimselius

Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius.

"Kryp ned under filten och följ med på en spännande resa genom Kim M. Kimselius noveller. Här möter du både glädje, sorg och berättelser om andar. En bok som både är mysig och ryslig att läsa! Den här boken lämnar inte någon oberörd.
Många läsare har fascinerats av Kim M. Kimselius historiska äventyrsböcker. I denna novellsamling kommer du Kim närmare än du har gjort i någon annan av hennes böcker.
"Känner du mig?" börjar Kim med att fråga. Efter att ha läst denna novellsamling lovar jag dig att du har lärt känna både författaren, hennes flödande berättarglädje och sprudlande livsglädje."

Bokus kategoriserar den här novellsamlingen till "Skräck- & spökhistorier", blev lite överraskad att det till största del var något helt annat, men ändå oerhört positivt överraskad! Tänkvärda historier med empati, värme och spänning i en oerhört trivsam och lättläst mix, det här är en sådan perfekt presentbok. Läste den själv som e-bok men boken finns alltså även som häftad för rimligt pris, så om det blir en bokus-beställning framöver kommer denna att slinka med, utan tvekan.

Man får möta människor i olika livssituationer och olika åldrar, i med- och motgång, genom sorg och glädje. Detta varvas sen med deckargåtor, rysliga thrillers och lite spökerier/andliga besök. Det blir berättelser som berör och framkallar känslor hos läsaren, endera sitter man med en tår i ögat eller med ett leende. När man blir berörd av berättelser på det viset är det riktigt bra, anser jag. Även om det är enkelt och alldagligt skrivet går vissa av historierna liksom rakt in i hjärtat.

En del av novellerna lämnar slutet öppet (och lite oavslutat), men samtidigt ger det ju uppgiften att själv fylla i tänkbara händelseutvecklingar i förlängningen. Så i det stora hela, med lite eftertanke, är just det faktiskt inte heller så illa.

Det personliga som ingår förutom själva novellerna var jag inte riktigt beredd på. För mig kändes det där lite malplacerat, men möjligen känner man annorlunda då man läst författarens tidigare böcker (huvudsakligen barn- och ungdomsböcker). Det här var den första bok jag läst av Kim M Kimselius, och det gav mersmak, så det är väl bara att hoppas att det kommer fler noveller i samma stil, för det här tyckte jag mycket om.

"Triffiderna" av John Wyndham

Triffiderna av John Wyndham. Översättning: Sven Elmgren. Beskrivning hämtad från Styxx Fantasy:

"Morgonen efter att himlen exploderat vaknar Bill Masen upp i en mardröm. Större delen av Londons befolkning har blivit blinda och i trädgårdar och parker lurar de märkliga köttätande växterna som nyligen dök upp som från ingenstans.
Bill, och de få människor som ännu har synen i behåll, ställs inför en rad svåra beslut kring hur mänskligheten ska kunna leva vidare.
Vissa sätter sin tillit till att amerikanerna ska komma till undsättning, en del litar på att Gud ska ställa allt till rätta, andra lyssnar bara till vapnens makt.
Bill Masen är en av få som inser att Triffiderna är på väg att ta över och hans resa från Londons förorter ut på den engelska landsbygden är en av science fiction-litteraturens mest lästa och betydande böcker.

Vi är jätteglada att kunna presentera Triffiderna för en ny generation läsare som kommer svepas med i en av de första efter katastrofen-berättelserna som inspirerat många, bland annat tv-succéerna Doctor Who och Walking Dead."

Triffiderna utkom första gången 1951 och den här nyutgåvan (2015) har fått den första svenska översättningen från 1953.

Triffidernas dunkla tillkomst och den business man funnit i att utvinna den hälsosamma vegetabiliska triffidoljan kom mig att associera till människans riskfulla skapade av GMO i nutid. På 50-talet var väl knappast GMO något man hade en susning om skulle komma, så parallellen är ju spännande.

Miljöbeskrivningarna, bl.a. ett London i förfall, är magnifika och bara dessa är värda en särskild rekommendation för att läsa boken. Stad, landsbygd, fastland eller öar, var finns störst möjlighet till överlevnad i en värld efter katastrofen?

De uppkomna försöken att bilda olika sorters samhällen, under olika typer av ledarskap, är också intressanta och väcker tankar.

Vill man sen inte göra olika tankeväckande tolkningar och se metaforer för allt möjligt (inte minst för tiden som var då boken skrevs), går det alldeles utmärkt att läsa storyn rakt av som ren underhållning. Såg som yngre den brittiska TV-serien på 80-talet som baserades på boken, och blev faktiskt positivt överraskad att boken var så bra som den faktiskt var i det stora hela.

Läst april

1. Konstnären, Diane Karlstrom & Magnus Carling (ebok, recensionsexemplar / Recito Förlag)
2. Fienden bor inte under sängen, Monika Orski (bibliotekslån)
3. Undine av, Friedrich de la Motte Fouqué (bibliotekslån)
4. Nomadplaneten, Emanuel Blume (recensionsexemplar / Typ förlag)
5. Ubik, Philip K Dick (bibliotekslån)
6. Siden Sammet, Maria Lang (bibliotekslån)
7. Använd aldrig arsenik, Maria Lang (bibliotekslån)
8. Missdåd, Karin Erlandsson (bibliotekslån)
9. Magstarkt!, Martina Johansson (bibliotekslån)
10. Hotet mot din hjärna, David Perlmutter (bibliotekslån)

"Ubik" av Philip K Dick

Ubik av Philip K Dick. Översättning och efterord av Johan Frick. Info hämtad från bokförlaget Bakhåll:

"Philip K Dicks hyllade mästerverk romanen Ubik i översättning och med efterord av Johan Frick.
     Philip K Dick må vara mest känd för de berättelser som nått vita duken, som till exempel Blade Runner och Total Recall men hans produktion var mycket större än så och för de verkliga finsmakarna – de inbitna Dickkännarna – finns det några andra Dick-romaner som står högre i kurs. Mest hyllad av alla är Ubik.
     Vad är Ubik? Ubik är just det du behöver när du känner att du behöver något. Känner du dig hängig, slö, nere – då behöver du Ubik.
     Håller allting på att gå över styr, håller allting på att glida dig ur händerna – tänk då på att Ubik finns att ta till.
     Men vad är Ubik? Hur känner man igen Ubik?
     Ubik finns i så många former att du inte kan räkna dem alla. Ubik finns som spray, som tabletter, som dryck, som rakblad, som hårbalsam, som deodorant, som BH, som rengöringsmedel, som städredskap, som frukostflingor, öl, kaffe, plastpåsar, salladsdressing, vem vet, kanske även som tankeöverföring. Varianter ingen sett, ingen anat. Och det självklara, ofrånkomliga behovet av Ubik blir bara mer och mer påträngande för de allra flesta av oss.
     Dicks roman om den undergörande substansen Ubik tillhör den sällsynta sortens historier som får läsaren att ramla av stolen i häpnad ett antal gånger under läsningen – Va?! Var det detta allt gick ut på! Den som till exempel läst John Fowles bok The Magus (på svenska Illusionisten) har varit med om den hisnande upplevelsen.
     Berättelsen kretsar kring Joe Chip. Han har till sin förfäran märkt att verkligheten omkring honom har börjat "regrediera". Det verkar som om tobaken i cigaretterna har torkat ihop, nyköpt mat känns ofräsch, några av små­mynten i hans ficka uppvisar fel årtal. Hans alldeles nya brödrost har förvandlats till en brödrost av äldre modell.
     Hur handlingen utvecklas ska givetvis inte föregripas men det är inte tal om annat än att Dick är värd sin position som en av de mest tankebändande – most mind­bending, most mind-blowing – av alla författare i den moderna litteraturen.
     "Ubik är en av de mest fascinerande böcker jag någonsin läst" skriver A Aiman i The Guardian.
     Dicks roman Ubik är "ännu mer briljant än motsvarande verk av Thomas Pynchon och Don DeLillo" enligt Roberto Bolaño."

Det avslutande efterordet (läste det två gånger för att det var så bra!) av Johan Frick var nog det man behövde för att inte ångra att man lagt ner tid på denna hyllade SF-roman (från 1969) av Philip K Dick. Uppfattade storyn som motsatsen till välskriven, och då oerhört pladdrig, stökig och osammanhängande, och jag förstår nu varför. Den existentiella meningen bakom denna "röra" gav ändå anledning till att även jag kan förstå hypen kring romanen. Hör till dom som gillar fiktion som genererar tankar kring existentiella frågor. Kanske kan boken bli bättre som film (så var det ju verkligen med Blade Runner)? Filmrättigheter är uppenbarligen redan köpta och filmning lär ha varit tänkt att påbörjas 2009 (hur det sen är med den saken vet jag ej).

Varje kapitel inleds med en klämkäck reklamslogan för Ubik (underförstått någon slags högre gudomlig makt).

Mitt hår är så torrt och flygigt. Vad ska en
stackars flicka göra? Enkelt - gnugga in lite
Ubik hårbalsam. Efter bara fem dagar har
Ert hår fått ny spänst och lyster. Ubik hårvårds-
produkter, använda enligt bruksanvisningen,
är helt ofarliga. 

(Kapitel 9)

Handling: Storyn äger rum tidsmässigt i ett framtida 1992, platsen är i huvudsak ett hårt kommersialiserat Kalifornien. Man får följa Joe Chip som arbetar för säkerhetsbolaget Runciter associates. Företaget erbjuder tjänster som handlar om att blockera individer med parapsykologisk förmåga vad gäller prekognition (förmågan att uppfatta sådant som ännu inte hänt) och telepati. Joe Chip har till uppgift att läsa av hur pass starka parapsykologiska förmågor personer besitter. Firman anlitas för ett uppdrag förlagd på månen, men något inträffar där som får ödesdigra konsekvenser för Joe Chip och hans medarbetare. En förändrad verklighet blir alltmer bisarr, det som händer blir bara konstigare och konstigare i en värld som redan innan var extremt egendomlig med bl.a. "halvlevande" och talande dörrar (även kylskåpsdörrar!) som kräver avgift för att gå att öppna. I en senare del av berättelsen blir jakten på "Ubik-spray" central. Varför den där sprayen blir så viktig beror på en sällsamhet som trissar upp handlingen och får den om möjligt ännu mer rörig. Sluttwisten blir en twist i twisten... mycket speciellt.

Pigga upp trötta ytor i köket med det nya
mirakelmedlet - Ubiks extrablanka, klibbfria
plastbeläggning, lätt att applicera och
fullkomligt ofarligt om anvisningarna följs.
Besparar Er ändlöst skrubbande - Ni glider
rakt ut ur köket!

(Kapitel 7)

Men visst är de liksom lite kul ändå de där reklaminslagen?!

En del av den här romanens tankestoff satt i händerna på en mer strukturerad SF-författare i nutid skulle kunna bli så mycket bättre. Philip K Dick hade helt klart snillrika idéer, men framförandet lämnar för mig helt klart mer att önska.

"Nomadplaneten" av Emanuel Blume

Nomadplaneten av Emanuel Blume. Typ förlag. Utgivningsår: 2016. Recensionsexemplar, häftad (danskt band). 

Tyckte Nomadplaneten höll hög kvalité fram till kapitlet "Kapellet", därefter blir det till viss del ganska flummigt. Men annars riktigt bra, toppenspännande och suggestivt.

Blev fängslad av samspelet och samtalen mellan expeditionsdeltagarna, deras skräckblandade fascinationen över vad de får uppleva och reaktionerna på den mentala pressen. Karaktärerna blev förutom med sina skiftande personligheter även extra intressanta genom att man fick ta del av deras bakgrundshistorier, och intrigen i sig var tänkvärd. Miljöbeskrivningarna kändes väl genomarbetade för att ge en klar bild som var lätt att leva sig in i, kanske ibland alltför detaljerad. Rakt igenom ett fantasifullt äventyr med både upptempo och transcendental stillhet inför skönhet som både fascinerar och skrämmer.

Det är fantasifullt med en viss realism i botten genom tänkta framtidsscenarier, vetenskapliga teorier och fysik.

Handlingen placerar sig tidsmässigt i ett tidigt 2100-tal. Mänskligheten har mött stora motgångar genom en snabbt eskalerande växthuseffekt och påföljande ekonomiska tillbakagångar, detta har lett till en värld fylld av konflikter.
När så en ny stjärna siktas på himlen, vilket visar sig vara en vandrande s.k. nomadplanet (rogue planet), som fått namnet Gilead, tar ledare runtom i världen beslut om en gemensam internationell rymdexpedition, vilken är tänkt att förflytta folks uppmärksamhet bort från det växande missnöjet på jorden mot en hårt mediebevakad rymdsatsning, ett sorts samlande event som skall skapa hoppfullhet och gemenskap.
Rymdfarkosten bemannas av en grupp bestående av militär, tekniker och forskare; åtta astronauter varav en, bara veckan innan uppskjutningen, avslöjas vara terrorist och ersätts av svensk-kenyanske astrofysikern Jonathan Othiambo, vilken blir berättelsens huvudperson. Misstankar mellan deltagarna uppstår under expeditionens gång, finns där andra mål med deltagandet än det avsedda? Under "jupiterpassagen" händer något oväntat som skapar oro i besättningen och när man senare befinner sig framme vid planeten Gilead börjar konflikter och konspirationsteorier frodas genom mystiska upplevelser och egendomliga vetenskapliga upptäckter i planetens inre hålrum. Temamässigt uppges Nomadplaneten handla om förändring, förnekelse och skuld.

Ett spännande och välskrivet rymdäventyr som troligen kan passa alla, även de som anser att science fiction befinner sig utanför deras safe zone. Räcker gott med att det finns ett intresse för rymden, framtiden och hur människan förhåller sig till dessa, för att fatta tycke för detta rymdepos.

Parentes: Missa inte närporträtt av Jupiter (finns väldigt fascinerande fiktiva beskrivningar i närbild av den planeten i Nomadplaneten annars).

Finns att köpa på:
Science fiction bokhandeln: Häftad
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad

Andra bokbloggare om Nomadplaneten:
Mina skrivna ord
elsasbokhylla.se