tisdag 15 augusti 2023

The enemy within - då och där, här och nu


Då och där:



Här och nu:
"I helgen gick al-Qaidas propagandaorgan Al-Sahab ut med ett uttalande om att Sverige och Danmark inte lärt sig något efter dådet mot satirtidningen Charlie Hebdo, och att ”hämndens plikt” nu lagt på ”Islams folk” i Europa. I helgen skrev brittiska UD att det är ”mycket troligt” med ett terrorattentat på svensk mark." (Säkerhetspolisen om terrorrisken: ”Observerat under en längre tid” (expressen.se))
"”Sverige och Danmark är två små, avskyvärda länder som inte utgör mer än två små prickar på världskartan, och deras befolkning uppgår inte ens till en tiondel av befolkningen i vår nation”, skriver al-Sahab i sitt meddelande, enligt Tore Refslund Hamming." [...] "”Islams folk i Sverige, Danmark och hela Europa – hämndens plikt har lagts på er”, uppges al-Sahab avsluta med." Al-Qaidas nya hot mot Sverige: ”Avskyvärda” (expressen.se)

"Man kan se det här som en uppmaning till folk att skrida till verket." säger den svenska terrorforskaren Hans Brun (Al-Qaida uppmanar till terror mot Sverige (msn.com))


Det menas "äventyra Sveriges säkerhet" att kritisera religionen islam. Islam "berikar vårt land", menar man, trots att islamister här (inklusive Tjockhults irakiska bokbrännare) utgör ett stort säkerhetshot, som kräver att enorma resurser behövs för att stoppa terrorattentat. Islam, "Fredens religion"... ja, tänker jag, på Tvärtomspråket då möjligen?

Och ja, så är det ju fortfarande, nu ännu mera, på tv-nyheter (svt och tv4, har slutat titta!) och på reklam i matvarubutikerna, överallt ska dessa leende hajibbärande kvinnor framhävas för att vi alla ska normalisera och anamma de förtryckande delarna av religionen. En förberedelse för vad som komma skall? Vill inte! Det är inte min religion, en religion som aldrig kommer att få styra mig, kommer aldrig någonsin att bli Sveriges dominerande religion (hoppas jag!).

Och i Iran:

Varför ska vi (trots att vi inte längre har "världens första feministiska regering") uppmuntra användande av sådant här hos oss, ett sekulärt kristet land, när kvinnor i Iran kämpar med trotsigt mod för att slippa det? Är det för att Turkiet fortfarande inte accepterat vår Nato-ansökan? För att blidka Sveriges islamister så de inte begår terrordåd? Eller vad?!

Irans utrikesminister hade frejdigt mys tillsammans med statsminister Stefan Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi, var det 2016(?). Ser ut att trivas i varandras sällskap:
Shekarabi har kvar sitt iranska medborgarskap och kan därmed ha dubbla lojaliteter eller användas (genom hot och utpressning) av den religiösa diktaturen Iran för att uppnå olika syften. Shekarabi är vice ordförande i Justitieutskottet och kan bli den som tar över efter nuvarande ordförande om han lyckas få bort denne. Ganska oroande med tanke på nuvarande säkerhetsläget, eller? Nuvarande ordförande är visserligen katastrofalt omdömeslös, men om Shekarabi kniper platsen, vilket han verkar sträva efter i sin maktlystnad, kan det vara som att gå ur askan i elden.

Mod, styrka, trots:

 

 

Upplagd av kl.
Etiketter:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)