- För oss är natten ljus av Christoffer Holst (Rec.ex. Bokfabriken)
- Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson (e-bok; Rec.ex. Type & Tell)
- Vad gör dina barn när du sover? av Mikael Strömberg (bibliotekslån)
- Papperssvalan av Hans Olsson (e-bok/singelnovell; Rec.ex. författare/Zakuli Förlag)
- Ett steg åt sidan av Hans Olsson (-"-; Rec.ex. -"-)
- Filmvisning på salong Rentzo av Hans Olsson (-"-; Rec.ex. -"-)
- Tosh av KG Johansson (Rec.ex. Affront förlag)
- I morgon åker vi hem och andra noveller av Monika Orski (Rec.ex. författare/Bokförlaget Axplock)
- Anna-Lisas val av Eli Åhman Owetz (Rec.ex. Bokfabriken)
- Ester Karlsson med K av Christina Olséni och Micke Hansen (Rec.ex. Bokfabriken)
- Hjärnan är stjärnan av Kaja Nordengen (bibliotekslån)
torsdag 30 november 2017
Läst november
lördag 18 november 2017
"I morgon åker vi hem och andra noveller" av Monika Orski
I morgon åker vi hem och andra noveller av Monika Orski. Förlag: Bokförlaget Axplock. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
Hade höga förväntningar på denna novellsamling och positivt nog blev dessa verkligen infriade. Förlagets beskrivning ovan ger en mycket bra sammanfattning för innehållet.
Boken kändes meningsfull att läsa och gav mig nya insikter om historiska skeenden som rör de polska judarnas situation, då de faktiskt jagades även efter förintelsen. Under sent 60-tal drevs alltså en antisemitisk kampanj i Polen, något jag för egen del alls inte kände till, antar att det rent allmänt också är tämligen okänt. Novellerna vävs kring just denna händelse, vilken påföljd den fick för de som drabbades. Man får tidsmässigt genom olika generationer i en judisk släkt följa med både bakåt och framåt från denna tidpunkt. Det blir olika personers röster ur denna släkt som berättar sina historier och från de olika länder som berörs; Stockholm, Jerusalem och Warszawa.
Antisemitism är svårt att förstå, varför det ofattbart än idag fortfarande förekommer.
Antologins uppbyggnad kändes lite knepig inledningsvis då jag tyckte det var svårt att hålla koll på alla namn och släktskapsförhållanden hit och dit, men efter ett tag släppte det och läsningen flöt på. Judiska begrepp/ord som jag inte kände till hade jag nog velat ha någon förklaring till (kanske i form av fotnot). Novellerna sinsemellan är skiftande på olika sätt, beroende på tid, vems röst som berättar och vad som berättas. Alla noveller berör mig inte lika djupt, men när så sker blir det oerhört gripande och känslosamt.
Allt detta ovan, plus att novellsamlingen upplevdes välskriven med ett väldigt känsligt, finstämt och balanserat språk, gjorde sammantaget ett riktigt bra helhetsintryck. Det är en bok som ger viktiga insikter, jag rekommenderar den varmt och kan slutligen bara hoppas den finner många läsare.
"Många tvingas emigrera, medan andra nekas utresa. När det folkdemokratiska Polen driver en antisemitisk kampanj drygt tjugo år efter krigsslutet, resulterar det bland annat i att en del av de återstående judarna flyttar till Sverige. Det ger nya berättelser, om dem och människorna kring dem.
En ung man som blir religiös, hans syster som söker kontakt, och en stillsam begravning. En överlevande från koncentrationslägren är inte säker på att hon vill ha något skadestånd, och en mor funderar över ordet modersmål. En kvinna blir förälskad, och en pojke lockas av någonting förbjudet. Vardag och våld.
Novellerna i den här samlingen rör sig kring en judisk släkt i Stockholm, Jerusalem och Warszawa. Berättelserna spänner över fyra generationer. Varje novell är fristående, men tillsammans bildar de också en väv där gestalter tillåts vandra mellan olika berättelser."
Hade höga förväntningar på denna novellsamling och positivt nog blev dessa verkligen infriade. Förlagets beskrivning ovan ger en mycket bra sammanfattning för innehållet.
Boken kändes meningsfull att läsa och gav mig nya insikter om historiska skeenden som rör de polska judarnas situation, då de faktiskt jagades även efter förintelsen. Under sent 60-tal drevs alltså en antisemitisk kampanj i Polen, något jag för egen del alls inte kände till, antar att det rent allmänt också är tämligen okänt. Novellerna vävs kring just denna händelse, vilken påföljd den fick för de som drabbades. Man får tidsmässigt genom olika generationer i en judisk släkt följa med både bakåt och framåt från denna tidpunkt. Det blir olika personers röster ur denna släkt som berättar sina historier och från de olika länder som berörs; Stockholm, Jerusalem och Warszawa.
Antisemitism är svårt att förstå, varför det ofattbart än idag fortfarande förekommer.
Antologins uppbyggnad kändes lite knepig inledningsvis då jag tyckte det var svårt att hålla koll på alla namn och släktskapsförhållanden hit och dit, men efter ett tag släppte det och läsningen flöt på. Judiska begrepp/ord som jag inte kände till hade jag nog velat ha någon förklaring till (kanske i form av fotnot). Novellerna sinsemellan är skiftande på olika sätt, beroende på tid, vems röst som berättar och vad som berättas. Alla noveller berör mig inte lika djupt, men när så sker blir det oerhört gripande och känslosamt.
Allt detta ovan, plus att novellsamlingen upplevdes välskriven med ett väldigt känsligt, finstämt och balanserat språk, gjorde sammantaget ett riktigt bra helhetsintryck. Det är en bok som ger viktiga insikter, jag rekommenderar den varmt och kan slutligen bara hoppas den finner många läsare.
fredag 17 november 2017
"Tosh" av KG Johansson
Tosh av KG Johansson. Förlag: Affront förlag. Läste boken som recensionsexemplar (mjukband).
Absolut svindlande storslaget! Att läsa denna historiska fantasy blev för mig en riktig höjdpunkt.
Tosh är en fantastisk roman, fantasifull och filosofisk med mättade stämningar, finstämt vackra och fasansfullt skrämmande. Det växlar mellan hopp och förtvivlan, förtröstan och uppgivenhet, alltifrån sprudlande lycka till avgrundsdjup sorg. Jag sögs in i denna mångbottnade historias gåtfullhet, kunde under pågående läsning inte släppa in något annat, och den lever vidare i tankarna långt efteråt. Det är en bok jag troligen kommer att läsa om, för kan garanterat då finna nya vinklingar och tankestoff som tidigare missats.
Historiens konstruktion och sättet som intrigen utvecklades på gjorde den till ett berättartekniskt mästerverk, en unik magisk läsupplevelse enligt mig.
Det är huvudkaraktären Tosh man får följa. Man möter inledningsvis pojken Tosh som växer upp tillhörande högsta adeln i ett strikt hierarkiskt samhälle inrättat i ett gigantiskt byggnadsverk med plattformar i olika nivåer, detta samhälle styrs av en drottning. Den övre plattformen tillhör en privilegierad adel, arbetarna längst ned är de som anskaffar födan, arbetar på marknivå och tar hand om avfallet, smutsjobbet. En sorts samverkan råder, trots att adeln inte befattar sig nämnvärt med situationen i de lägre nivåerna och där en loj förnöjsamhet tycks finnas bland arbetarna, arbetare vilka f.ö. inte riktigt tycks vara säkra på vilken uppgift adeln har att fylla. Såsom arbetaren Farih beskriver det: "Det är som bina i en kupa. En drottning, arbetare som skaffar mat, drönare som ... ja, vad dom nu gör: Men alla har sin uppgift." Blodträdens inverkan på människornas sinnen tycks skapa fred och samhörighet. Det här trädfolket fick mig att associera till ett världsbygge i Alan Lightmans bok Einsteins drömmar, en värld där höjd blivit status och där man med tiden glömt varför högre är bättre och tvärtom, de som lever på hög höjd håller sig borta från de låglänta områdena så långt det är möjligt.
Hursomhelst tar livet för Tosh en dramatisk vändning efter att hans bror blir oskyldigt anklagad och dömd till döden, brodern som utsetts till kommande drottninggemål, allt beroende på en ödesdiger träff mellan Tosh och prinsessan Malki (sagans Romeo och Julia kanske man på sätt och vis inledningsvis kan se det som). Drottningen Obiulla vill inte ha Tosh i broderns ställe och förvisar honom officiellt till marafiki-folket som gisslan i sju år. Därmed tar Tosh turbulenta liv sin början som yngling, vidare ett mellanspel som vandraren och i tredje delen som fiskaren. Det blir ett liv där han får möta skiftande folkslag med olika sociala och kulturella egenheter, samhällsskick och konflikter. Relationer inleds, etableras, överges (svek och förlust). Kuvade slavar gör blodigt uppror mot sina hårdföra herrar och de tidigare förtryckta blir med tiden förtryckare; hemska katastrofer inträffar (man fick tankar på bilder från verkligheten, allt från folkmorden i Rwanda till tsunamin i Indiska oceanen 2004, mardrömsframkallande bilder).
Hur Tosh kom till fiskarfolket, på det sätt han där sakta rehabiliterades åter till ett fungerande liv och fick tillbaka en del av sina minnen, allt genom Inakras kloka empatiska omsorg. Detta var en fin episod som gick rakt in i hjärtat.
Vill bara här flika in ett kort smakprov som delvis kan ge en förklaring till varför jag tycker språket i den här romanen är så enastående. Den kommer från slutet av delen "Mellanspel: Vandraren" (d.v.s. innan Tosh möter fiskarfolket). Där det nära slutet vidrör nästa existens startpunkt:
I fjärde delen kommer mannen Tosh åter till sitt trädfolk på jakt efter sanningen och sitt stundande möte med drottningen Malki. Allt som är fördolt träder fram genom gåtor ur det förflutna och som även varslar om den ödesdigra nära framtid som väntar strax bakom hörnet. Denna storslagna historia får ett effektfullt dramatiskt avslut, otroligt passande.
Sammanfattning:
Alternativförhistoriska romanen Tosh får man ju klart inte missa, fantastik när den är som bäst! En episk historia med allt från lugnt skimrande stillhet till skräckfyllda dramatiska händelser. Invävt i handlingen skildras existentiella teman på ett snyggt sätt. Man får följa Tosh i hans möten och liv tillsammans med olika folkslag, deras styrkor och svagheter, samhällen på uppgång och fall. Var och en finner säkert liksom mig sina egna personligt färgade tolkningar och associationer, en del av tjusningen tycker jag. Allt byggs upp med ett språk som fylls med stämning mellan raderna på ett särpräglat sätt.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok
Science Fiction Bokhandeln: Häftad
"Du kommer att se stjärnor falla och världen försvinna.
Människor blev människor - med sådant som abstrakt tänkande, konst, musik och teknologi som knivar och spjut - för ungefär 50 000 år sedan. Vår kända historia sträcker sig kanske 5000 år bakåt. Vilka högkulturer kan ha funnits innan dess?
Tosh och hans bror Kueso tillhör den högsta adeln. Deras liv är bekymmerslösa, uppe i världen som deras folk har skapat. Men även prinsar är människor och den som lever högt har långt att falla.
KG Johanssons nya roman utspelar sig i ett grönskande Sahara för många tusen år sedan. Det är storslaget och fantasieggande men samtidigt intimt och personligt av en av våra stora berättare."
Absolut svindlande storslaget! Att läsa denna historiska fantasy blev för mig en riktig höjdpunkt.
Tosh är en fantastisk roman, fantasifull och filosofisk med mättade stämningar, finstämt vackra och fasansfullt skrämmande. Det växlar mellan hopp och förtvivlan, förtröstan och uppgivenhet, alltifrån sprudlande lycka till avgrundsdjup sorg. Jag sögs in i denna mångbottnade historias gåtfullhet, kunde under pågående läsning inte släppa in något annat, och den lever vidare i tankarna långt efteråt. Det är en bok jag troligen kommer att läsa om, för kan garanterat då finna nya vinklingar och tankestoff som tidigare missats.
Historiens konstruktion och sättet som intrigen utvecklades på gjorde den till ett berättartekniskt mästerverk, en unik magisk läsupplevelse enligt mig.
Det är huvudkaraktären Tosh man får följa. Man möter inledningsvis pojken Tosh som växer upp tillhörande högsta adeln i ett strikt hierarkiskt samhälle inrättat i ett gigantiskt byggnadsverk med plattformar i olika nivåer, detta samhälle styrs av en drottning. Den övre plattformen tillhör en privilegierad adel, arbetarna längst ned är de som anskaffar födan, arbetar på marknivå och tar hand om avfallet, smutsjobbet. En sorts samverkan råder, trots att adeln inte befattar sig nämnvärt med situationen i de lägre nivåerna och där en loj förnöjsamhet tycks finnas bland arbetarna, arbetare vilka f.ö. inte riktigt tycks vara säkra på vilken uppgift adeln har att fylla. Såsom arbetaren Farih beskriver det: "Det är som bina i en kupa. En drottning, arbetare som skaffar mat, drönare som ... ja, vad dom nu gör: Men alla har sin uppgift." Blodträdens inverkan på människornas sinnen tycks skapa fred och samhörighet. Det här trädfolket fick mig att associera till ett världsbygge i Alan Lightmans bok Einsteins drömmar, en värld där höjd blivit status och där man med tiden glömt varför högre är bättre och tvärtom, de som lever på hög höjd håller sig borta från de låglänta områdena så långt det är möjligt.
Hursomhelst tar livet för Tosh en dramatisk vändning efter att hans bror blir oskyldigt anklagad och dömd till döden, brodern som utsetts till kommande drottninggemål, allt beroende på en ödesdiger träff mellan Tosh och prinsessan Malki (sagans Romeo och Julia kanske man på sätt och vis inledningsvis kan se det som). Drottningen Obiulla vill inte ha Tosh i broderns ställe och förvisar honom officiellt till marafiki-folket som gisslan i sju år. Därmed tar Tosh turbulenta liv sin början som yngling, vidare ett mellanspel som vandraren och i tredje delen som fiskaren. Det blir ett liv där han får möta skiftande folkslag med olika sociala och kulturella egenheter, samhällsskick och konflikter. Relationer inleds, etableras, överges (svek och förlust). Kuvade slavar gör blodigt uppror mot sina hårdföra herrar och de tidigare förtryckta blir med tiden förtryckare; hemska katastrofer inträffar (man fick tankar på bilder från verkligheten, allt från folkmorden i Rwanda till tsunamin i Indiska oceanen 2004, mardrömsframkallande bilder).
Hur Tosh kom till fiskarfolket, på det sätt han där sakta rehabiliterades åter till ett fungerande liv och fick tillbaka en del av sina minnen, allt genom Inakras kloka empatiska omsorg. Detta var en fin episod som gick rakt in i hjärtat.
Vill bara här flika in ett kort smakprov som delvis kan ge en förklaring till varför jag tycker språket i den här romanen är så enastående. Den kommer från slutet av delen "Mellanspel: Vandraren" (d.v.s. innan Tosh möter fiskarfolket). Där det nära slutet vidrör nästa existens startpunkt:
Han var lycklig, utan att själv veta det.
"Han" var inte en skelettmager och sårig man. Han var världen och världen var i honom. Hans fötter kunde röra sig så att havet kom till honom, men världen var inte intresserad av att förflytta sig. Världen godtog det den såg och ställde inga frågor. Det som hade varit Tosh hade nått sitt mål: han hade inga minnen, ingen strävan, och därför ingen saknad eller längtan. Elden hade slocknat i honom.
Allt var.
Inget var begripligt.
Alla begrepp var borta.
Solen värmde honom men han kände det inte.
Mörkret dolde honom men han såg det inte.
I fjärde delen kommer mannen Tosh åter till sitt trädfolk på jakt efter sanningen och sitt stundande möte med drottningen Malki. Allt som är fördolt träder fram genom gåtor ur det förflutna och som även varslar om den ödesdigra nära framtid som väntar strax bakom hörnet. Denna storslagna historia får ett effektfullt dramatiskt avslut, otroligt passande.
Sammanfattning:
Alternativförhistoriska romanen Tosh får man ju klart inte missa, fantastik när den är som bäst! En episk historia med allt från lugnt skimrande stillhet till skräckfyllda dramatiska händelser. Invävt i handlingen skildras existentiella teman på ett snyggt sätt. Man får följa Tosh i hans möten och liv tillsammans med olika folkslag, deras styrkor och svagheter, samhällen på uppgång och fall. Var och en finner säkert liksom mig sina egna personligt färgade tolkningar och associationer, en del av tjusningen tycker jag. Allt byggs upp med ett språk som fylls med stämning mellan raderna på ett särpräglat sätt.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok
Science Fiction Bokhandeln: Häftad
torsdag 16 november 2017
"Ett steg åt sidan" av Hans Olsson
Ett steg åt sidan av Hans Olsson. Förlag: Zakuli Förlag. Läste novellen som recensionsexemplar (E-singel).
En intressant science fiction-novell som borde få lov att växa till en roman. Novellen publicerades första gången i science fiction-antologin Efter slutet. Historien är väl genomarbetad och spännande. Förklaringen som ges för hur teleporteringen till andra dimensioner uppstått var riktigt bra. Enda nackdelen (tycker jag) är att det blir för komprimerat i novellform och slutet var lite snopet, kände mig liksom lurad på konfekten då historiens berättare inte ens hann träffa den försvunna Liio som han så enträget sökte efter där mellan världarna. Helt enkelt: Jag ville ha mer.
"Att färdas mellan dimensioner är lika enkelt som att ta ett steg åt sidan. Men något har gått fel och människor försvinner spårlöst, trots att de följer tidtabeller och kartlagda rutter. Liio är en av de saknade. Finns hon där ute på någon okänd plats, eller är hon för evigt förlorad?"
En intressant science fiction-novell som borde få lov att växa till en roman. Novellen publicerades första gången i science fiction-antologin Efter slutet. Historien är väl genomarbetad och spännande. Förklaringen som ges för hur teleporteringen till andra dimensioner uppstått var riktigt bra. Enda nackdelen (tycker jag) är att det blir för komprimerat i novellform och slutet var lite snopet, kände mig liksom lurad på konfekten då historiens berättare inte ens hann träffa den försvunna Liio som han så enträget sökte efter där mellan världarna. Helt enkelt: Jag ville ha mer.
"Papperssvalan" av Hans Olsson
Papperssvalan av Hans Olsson. Förlag: Zakuli Förlag. Läste novellen som recensionsexemplar
(E-singel).
En söt och rolig liten superhjälte-novell (publicerad för första gången i form av denna E-singel). Kunde riktigt se Pappersvalan framför mig då han med sin vacklande superkraft hoppar och utövar glidflygning i sin gammaldags deckarutstyrsel. Gillade också förklaringen till hans nemesis som inte heller lyckas så bra i sin roll som osynlig. Läste novellen med ett leende och tyckte den var toppen, lite i samma lättsamma, tydliga och klara stil som M/S Gertis Silvro, också en av mina favoriter bland författarens noveller (från novellsamlingen Främling. Inkräktare)
Finns att köpa på:
Bokus: E-singel
Adlibris: E-singel
(E-singel).
"Papperssvalan beställer hem piller från internet och får oväntat förmågan att flyga. Men hans superkraft är inte så bra som förväntat, och snart upptäcker han att han har en nemesis."
En söt och rolig liten superhjälte-novell (publicerad för första gången i form av denna E-singel). Kunde riktigt se Pappersvalan framför mig då han med sin vacklande superkraft hoppar och utövar glidflygning i sin gammaldags deckarutstyrsel. Gillade också förklaringen till hans nemesis som inte heller lyckas så bra i sin roll som osynlig. Läste novellen med ett leende och tyckte den var toppen, lite i samma lättsamma, tydliga och klara stil som M/S Gertis Silvro, också en av mina favoriter bland författarens noveller (från novellsamlingen Främling. Inkräktare)
Finns att köpa på:
Bokus: E-singel
Adlibris: E-singel
tisdag 14 november 2017
"Öva allvar - någonstans i Sverige" av Ulf Ulfvarson
Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson. Förlag: Solberga förlag. Läste boken som recensionsexemplar (E-bok).
Öva allvar - någonstans i Sverige blev något av en positiv överraskning för mig att läsa. Romanen var välskriven med tydliga och färgstarkt skildrade karaktärer, historien berättades med en trovärdig inlevelsefull tidsskildring och hade en story (inklusive spännande relationsdrama) som fängslade. Så vitt jag kan bedöma stämde även miljöbeskrivningarna för hur jag själv kan föreställa mig att det var då på 50-talet. Vad som syftas med titelns "någonstans" är alltså i huvudsak Norrtälje i Roslagen (Upplandskusten).
Såklart var det på så vis intressant att få en levande bild av - i form av en fiktiv berättelse - hur det var då Lv 3 (Kgl Stockholms Luftvärnsregemente) flyttade till de nybyggda kasernerna i Norrtälje år 1952. Man får även i en inledande del en del miljöbeskrivningar av förbandets kaserner på Linnégatan 89, innan flytten, som också var spännande som kontrast.
Lv 3 i Norrtälje lades ned år 2000, området "Campus Roslagen" trädde i dess ställe och blev därmed öppet för allmänheten och etablering av olika slag. Ett luftvärnsmuseum finns inom det gamla kasernområdet för den som är vidare intresserad av militärhistoria i allmänhet och Lv 3-tiden i synnerhet. För den som är nyfiken på museets bilder från "50-talsrummet" kan klicka vidare in här.
Bland karaktärerna fäste jag mig såklart speciellt för Ingmar och Jenny, deras öden. Det var klart roliga episoder då Ingmar kom i samspråk med Jennys föräldrar, mötet blev ju inte alltför okomplicerat och friktionsfritt över de olika samhällsklasserna. Det fanns också tillfällen då man verkligen höll andan inför vad som riskerade att hända ute på militärövningarna, Uno och Adolf var två riktiga oroshärdar där. Man får tanken att många säkert kunde skada sig illa genom ouppmärksamhet, slarv och okunskap när det "övades allvar".
Mycket gåtfullt sker och hur allt hänger ihop blir uppenbart efter historiens slutliga upplösning som är fullspäckad av dramatik. Tyckte verkligen synd om godtrogna och alltför hjälpsamma Jenny i den vevan.
Så underförstått och sammanfattningsvis: Öva allvar - någonstans i Sverige var en roman som engagerade och var lätt att leva sig in i, både spännande och intressant. Skildrar tiden, platsen och miljöerna på ett realistiskt och levande vis (tyvärr säkert trovärdigt med vissa av befälens vidriga kvinnosyn också), utan försköningar. Blev ibland i mitt tycke lite överkurs vad gäller alltför detaljerade beskrivningar under rekryternas teoretiska lektioner i bokens inledande del, men förstår att det kan ge en ytterligare dimension för de som är mer insatta. De olika karaktärerna blir starkt befästa och deras personligheter, liv och öden levde kvar hos mig efter det att boken lästs ut, och då är det bra.
"Ingmar Andersson blir uppringd av en gammal lumparkompis, som föreslår en återträff efter 40 år. Ingmar hade knappast ägnat den tiden en tanke. Men nu kom allt tillbaka i minnet. Freden efter andra världskriget var bara några år gammal och det kalla kriget hade tagit vid. Nästan alla unga män blev inkallade till värnpliktstjänstgöring. Ingmar blev placerad vid Luftvärnsregementet i Stockholm, som snart flyttade till Norrtälje. Tillsammans med ett tjugotal jämnåriga med vitt skilda bakgrunder tillbringar han dygnens alla timmar på luckan, i tvättrummet, i matsalen, på lektionerna och på övningar med allt från handeldvapen till radarstationer och kanoner. På fritiden gäller markan eller kortspel. I radion ljuder Snoddas Flottarkärlek. Norrtäljes enda biograf visar Hon dansade en sommar. I Societetsparken finns en dansbana med danssugna, vackra flickor, bland dem Jenny, som Ingmar börjar uppvakta. Flera andra från regementet vill också ha hennes uppmärksamhet, bland dem Uno och Adolf. Uno, en märkligt begåvad, fumlig och hudlös man, mobbas av Adolf. Båda går vidare till officersutbildning. Konflikten dem emellan går till en dramatisk upplösning. Av en slump upptäcker Ingmar att samvetslösa personer utnyttjat Unos fabulösa minne och dragit in honom i något han inte förmår ta sig ur."
Öva allvar - någonstans i Sverige blev något av en positiv överraskning för mig att läsa. Romanen var välskriven med tydliga och färgstarkt skildrade karaktärer, historien berättades med en trovärdig inlevelsefull tidsskildring och hade en story (inklusive spännande relationsdrama) som fängslade. Så vitt jag kan bedöma stämde även miljöbeskrivningarna för hur jag själv kan föreställa mig att det var då på 50-talet. Vad som syftas med titelns "någonstans" är alltså i huvudsak Norrtälje i Roslagen (Upplandskusten).
Såklart var det på så vis intressant att få en levande bild av - i form av en fiktiv berättelse - hur det var då Lv 3 (Kgl Stockholms Luftvärnsregemente) flyttade till de nybyggda kasernerna i Norrtälje år 1952. Man får även i en inledande del en del miljöbeskrivningar av förbandets kaserner på Linnégatan 89, innan flytten, som också var spännande som kontrast.
Lv 3 i Norrtälje lades ned år 2000, området "Campus Roslagen" trädde i dess ställe och blev därmed öppet för allmänheten och etablering av olika slag. Ett luftvärnsmuseum finns inom det gamla kasernområdet för den som är vidare intresserad av militärhistoria i allmänhet och Lv 3-tiden i synnerhet. För den som är nyfiken på museets bilder från "50-talsrummet" kan klicka vidare in här.
Bland karaktärerna fäste jag mig såklart speciellt för Ingmar och Jenny, deras öden. Det var klart roliga episoder då Ingmar kom i samspråk med Jennys föräldrar, mötet blev ju inte alltför okomplicerat och friktionsfritt över de olika samhällsklasserna. Det fanns också tillfällen då man verkligen höll andan inför vad som riskerade att hända ute på militärövningarna, Uno och Adolf var två riktiga oroshärdar där. Man får tanken att många säkert kunde skada sig illa genom ouppmärksamhet, slarv och okunskap när det "övades allvar".
Mycket gåtfullt sker och hur allt hänger ihop blir uppenbart efter historiens slutliga upplösning som är fullspäckad av dramatik. Tyckte verkligen synd om godtrogna och alltför hjälpsamma Jenny i den vevan.
Så underförstått och sammanfattningsvis: Öva allvar - någonstans i Sverige var en roman som engagerade och var lätt att leva sig in i, både spännande och intressant. Skildrar tiden, platsen och miljöerna på ett realistiskt och levande vis (tyvärr säkert trovärdigt med vissa av befälens vidriga kvinnosyn också), utan försköningar. Blev ibland i mitt tycke lite överkurs vad gäller alltför detaljerade beskrivningar under rekryternas teoretiska lektioner i bokens inledande del, men förstår att det kan ge en ytterligare dimension för de som är mer insatta. De olika karaktärerna blir starkt befästa och deras personligheter, liv och öden levde kvar hos mig efter det att boken lästs ut, och då är det bra.
tisdag 31 oktober 2017
Läst oktober
- Fruktans tid av Leif Selander (Rec.ex. författare/Publit Sweden)
- Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson (Rec.ex. Bokfabriken)
- Första hösten - Blå gryning av E P Uggla (Rec.ex. författare/Visto förlag)
- Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen (Rec.ex. författare/Fusce förlag)
- X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
- Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl (Rec.ex. Bonnierförlagen/Bokförlaget Forum)
- Jägaren av Kamilla Oresvärd (Rec.ex. Bokfabriken)
söndag 22 oktober 2017
"X: Den sista platsen" av John Ajvide Lindqvist
X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).
Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!
Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.
Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.
Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.
Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna
"»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«
Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X – Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.
En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.
Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.
X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.
Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte."
Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!
Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.
Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.
Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.
Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna
torsdag 12 oktober 2017
"Första hösten - Blå gryning" av E. P. Uggla
Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. Förlag: Visto förlag. Utgivningsår: 2017. Recensionsexemplar (inbunden).
Intresset för dystopier (mer eller mindre skräckbetonade) tycks ha växt under senare tid. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).
Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten.
Det bästa med Första hösten som dystopi är hur nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Spännande med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik. Och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss.
Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan. Antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?
Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har vi fått veta en hel del om på senare tid, spännande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Senare forskning har ju kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än man tidigare haft kunskap om, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Stoff som används på ett klurigt sätt i romanen.
Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det i fortsättningen kommer att gå för de som är kvar. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna ger extra laddning till den obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som tidigare nämnts.
Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar med entusiasm på fortsättningen.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.
Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?
Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.
Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."
Intresset för dystopier (mer eller mindre skräckbetonade) tycks ha växt under senare tid. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).
Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten.
Det bästa med Första hösten som dystopi är hur nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Spännande med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik. Och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss.
Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan. Antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?
Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har vi fått veta en hel del om på senare tid, spännande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Senare forskning har ju kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än man tidigare haft kunskap om, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Stoff som används på ett klurigt sätt i romanen.
Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det i fortsättningen kommer att gå för de som är kvar. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna ger extra laddning till den obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som tidigare nämnts.
Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar med entusiasm på fortsättningen.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
tisdag 3 oktober 2017
"Fruktans tid" av Leif Selander
Fruktans tid av Leif Selander. Läste boken som recensionsexemplar.
Så blev det då dags för den efterlängtade andra delen i Leif Selanders vikingatrilogi.
Bokserien är baserad på verkliga händelser och bygger i det avseendet främst på en av de mest granskade krönikorna i historien; Nestorskrönikan. Traditionellt menar man att denna krönika om Kievriket och dess historia blev sammanställd omkring år 1113 av munken Nestor i Kiev. Så för er (som på samma vis som mig) är historiskt intresserade borde det här vara en bokserie som väcker intresse.
Nu till fiktionen.
I första delen Svekens tid fick man följa sjuttonåriga Markus, då han år 979 e.Kr. tog värvning till viking på Björkö. Vikingaföljet hamnar under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, och målet blir då att slåss om makten mot Vladimirs bror Jaropolk.
Andra delen Fruktans tid är en parallell och fristående fortsättning, vilket gör att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser dem. I andra delen är det Markus försvunna syster Ylva berättelsen handlar om, tidsperioden är densamma och hennes liv tar en äventyrlig vändning. Som tillfångatagen av ett vikingafölje riskerar hon i förstone bli såld som träl, men efter att ha funnit en vän i hövdingens son Björn lyckas Ylva förklara sin bakgrund som sköldmö och blir därmed upptagen i följet som en resurs, en kolossalt viktig sådan kommer det att visa sig. Då krig bryter ut i Gårdarike ändras sällskapets planer och de blir tvungna att välja sida i maktstriden mellan bröderna Vladimir och Jaropolk.
Visst kan det ibland bara vara ett sådant här spännande historiskt äventyr man vill läsa? Fyllt av helt osannolikt heroiska hjältar och hjältinnor som når framgång, men även ständigt ställs inför nya motgångar; rättrådigt lojala sällskap med växande gemenskapskänsla; hederlighet kontra grym falskhet och svek; hämndlystnad och knivskarp list...
Så helt bortkopplat från vår högteknologiska tid kommer man in i en annan värld en stund, och den värdefulla avkopplingen kan ju böcker skänka oss. Så ge vikingaromaner som denna en chans, även om det normalt inte är vad man annars väljer att läsa. Ofta kanske man tycker det hör ungdomstiden till att läsa den här sortens böcker, men själv vill jag verkligen slå ett slag för att romaner som utspelar sig under vikingatiden kan läsas av alla åldrar därefter också. Testa!
Boken har lagom avvägda kapitel och är lättläst. De historiska skeendena är både intressant framförda och skickligt infogade i den fiktiva berättelsen som är laddad med dramatik. Det blir aldrig utdraget tråkigt eller alltför detaljerat (eller jo, förresten! Eriks gille hade jag nog gärna sluppit få beskrivet så i detalj).
Precis som i första delen är miljöbeskrivningarna levande, stämningsfulla och vävs in i berättelsen på ett naturligt sätt. Karaktärerna är en brokig variation och på samma sätt som man på ena kanten finner styrka i huvudkaraktärer att känna stor sympati för (t.ex. Ylva, Björn och hövdingen Eskil) finns även raka motsatserna som skapar ren avsky men även får det där lilla extra adrenalinpåslaget som gör det extra spännande.
Bokens avslutande del var lätt överraskande, men ändå något som säkert för historien vidare åt det håll den är på väg emot i den tredje och avslutande delen Föreningens tid. Den kommer i varje fall inte jag att missa.
Har inte så höga krav som läsare då det gäller redigering, när det som i det här fallet rör publicerade böcker on-demand. Haltade lite där, men på samma vis som vissa nutida slangord i dialogen kändes något malplacerade förtog den lilla detaljen inte helhetsupplevelsen. Lika jämn som den föregående boken gillade jag verkligen även denna uppföljande del.
Sammanfattningsvis: Ett fängslande vikingaäventyr med intressant historisk inblick. Spännande med massor av action, dramatiska händelseförvecklingar och starka känslor bland vänner och fienden. Gillade att läsa om sextonåriga Ylva, en framgångsrik, stolt och stark kvinnlig huvudkaraktär med stort självförtroende. Möjligen inte helt sannolik för tiden (eller vad vet jag om det förresten?) och för sin ålder, men fiktiva hjältinnor får gärna vara lite osannolika vilken tid de än rör sig i, eller vilken ålder de än har. Sånt behövs. Karaktären Ylva sätter alla på skam som försmår en kvinnlig krigare.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
"Parallell och fristående fortsättning på Svekens tid (2016). Året är 978 e.Kr. när sextonåriga Ylva med sällskap blir överfallna vid Mälarens strand på väg till Björkö. Ett mindre vikingasällskap som tvångsrekryterar roddare och krigare tar henne tillfånga för att säljas som träl i Gårdarike. Ett öde som skulle innebära total förnedring för en ung flicka. Att ta sitt eget liv verkar vara hennes enda utväg. Det olycksaliga ödet undviks genom en ny vänskap med hövdingens son. Med hans hjälp får hon möjlighet att visa att hon är en tillgång för krigarsällskapet.
I Gårdarike har krig brutit ut, mellan två bröder som slåss om makten, som gör resan farlig och tvingar dem att välja sida. Motgångar som svek, mord och fruktan, men också vänskap, lust och glädje kantar deras väg genom Gårdarike, innan de till slut når färdens mål."
Så blev det då dags för den efterlängtade andra delen i Leif Selanders vikingatrilogi.
Bokserien är baserad på verkliga händelser och bygger i det avseendet främst på en av de mest granskade krönikorna i historien; Nestorskrönikan. Traditionellt menar man att denna krönika om Kievriket och dess historia blev sammanställd omkring år 1113 av munken Nestor i Kiev. Så för er (som på samma vis som mig) är historiskt intresserade borde det här vara en bokserie som väcker intresse.
Nu till fiktionen.
I första delen Svekens tid fick man följa sjuttonåriga Markus, då han år 979 e.Kr. tog värvning till viking på Björkö. Vikingaföljet hamnar under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, och målet blir då att slåss om makten mot Vladimirs bror Jaropolk.
Andra delen Fruktans tid är en parallell och fristående fortsättning, vilket gör att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser dem. I andra delen är det Markus försvunna syster Ylva berättelsen handlar om, tidsperioden är densamma och hennes liv tar en äventyrlig vändning. Som tillfångatagen av ett vikingafölje riskerar hon i förstone bli såld som träl, men efter att ha funnit en vän i hövdingens son Björn lyckas Ylva förklara sin bakgrund som sköldmö och blir därmed upptagen i följet som en resurs, en kolossalt viktig sådan kommer det att visa sig. Då krig bryter ut i Gårdarike ändras sällskapets planer och de blir tvungna att välja sida i maktstriden mellan bröderna Vladimir och Jaropolk.
Visst kan det ibland bara vara ett sådant här spännande historiskt äventyr man vill läsa? Fyllt av helt osannolikt heroiska hjältar och hjältinnor som når framgång, men även ständigt ställs inför nya motgångar; rättrådigt lojala sällskap med växande gemenskapskänsla; hederlighet kontra grym falskhet och svek; hämndlystnad och knivskarp list...
Så helt bortkopplat från vår högteknologiska tid kommer man in i en annan värld en stund, och den värdefulla avkopplingen kan ju böcker skänka oss. Så ge vikingaromaner som denna en chans, även om det normalt inte är vad man annars väljer att läsa. Ofta kanske man tycker det hör ungdomstiden till att läsa den här sortens böcker, men själv vill jag verkligen slå ett slag för att romaner som utspelar sig under vikingatiden kan läsas av alla åldrar därefter också. Testa!
Boken har lagom avvägda kapitel och är lättläst. De historiska skeendena är både intressant framförda och skickligt infogade i den fiktiva berättelsen som är laddad med dramatik. Det blir aldrig utdraget tråkigt eller alltför detaljerat (eller jo, förresten! Eriks gille hade jag nog gärna sluppit få beskrivet så i detalj).
Precis som i första delen är miljöbeskrivningarna levande, stämningsfulla och vävs in i berättelsen på ett naturligt sätt. Karaktärerna är en brokig variation och på samma sätt som man på ena kanten finner styrka i huvudkaraktärer att känna stor sympati för (t.ex. Ylva, Björn och hövdingen Eskil) finns även raka motsatserna som skapar ren avsky men även får det där lilla extra adrenalinpåslaget som gör det extra spännande.
Bokens avslutande del var lätt överraskande, men ändå något som säkert för historien vidare åt det håll den är på väg emot i den tredje och avslutande delen Föreningens tid. Den kommer i varje fall inte jag att missa.
Har inte så höga krav som läsare då det gäller redigering, när det som i det här fallet rör publicerade böcker on-demand. Haltade lite där, men på samma vis som vissa nutida slangord i dialogen kändes något malplacerade förtog den lilla detaljen inte helhetsupplevelsen. Lika jämn som den föregående boken gillade jag verkligen även denna uppföljande del.
Sammanfattningsvis: Ett fängslande vikingaäventyr med intressant historisk inblick. Spännande med massor av action, dramatiska händelseförvecklingar och starka känslor bland vänner och fienden. Gillade att läsa om sextonåriga Ylva, en framgångsrik, stolt och stark kvinnlig huvudkaraktär med stort självförtroende. Möjligen inte helt sannolik för tiden (eller vad vet jag om det förresten?) och för sin ålder, men fiktiva hjältinnor får gärna vara lite osannolika vilken tid de än rör sig i, eller vilken ålder de än har. Sånt behövs. Karaktären Ylva sätter alla på skam som försmår en kvinnlig krigare.
Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad
söndag 1 oktober 2017
Läst september
- Stöld av James Patterson/Rees Jones (Rec.ex. Bokfabriken)
- Rättegången av J. Patterson/Maxine Paetro (Rec.ex. Bokfabriken)
- Googolplex av KG Johansson (bibliotekslån)
- Efter Emma av Anna E Wahlgren (Rec.ex. Bokfabriken)
- Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein (Rec.ex. Bokfabriken)
"Döden ingen ser" av Anne-Marie Schjetlein
Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).
Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.
Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.
Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
"Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.
En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna.
Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås.
När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser.
Anne-Marie Schjetlein väver samman ett nät av relationer och livsöden i en dagsaktuell sjukhusproblematik. Döden ingen ser är den tredje fristående boken i serien om kirurgen Andreas Nylund och den kantstötta villaidyllen i Tylösand, uppföljare till Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka."
Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.
Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.
Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
onsdag 13 september 2017
"Googolplex" av KG Johansson
Googolplex av KG Johansson. Wela förlag. Utgivningsår: 2010. Läste boken som häftad, bibliotekslån.
"Vinnare av Spektakulärt pris för 2010 års bästa science fiction-roman.
Jack ingår i en grupp kolonister som reser till den avlägsna planeten Shylock för att bygga en ny värld. Jacks förmåga att manipulera DNA är en av gruppens största tillgångar. Kanske kan de också få hjälp av de märkliga varelserna som säger sig komma från andra universa - trots att ingen vet om varelserna talar sanning.
Men en dag kommer Jack att hinna ifatt sitt förflutna."
Fantasifullt, mycket välskrivet, smarta idéer och överlag tänkvärt.
Efter att någorlunda väl kommit in i denna säregna historia och dess ganska utdragna framåtskridande (där samma sak går om och om igen), inser man att det handlar om Jacks besatthet efter något som egentligen inte existerar. En fixerad ihärdighet att med ständiga upprepningar försöka uppnå det omöjliga, i det här fallet Jacks perfekta Rachel. En slags fanatisk kärlekshistoria som passas in i helheten.
Googolplex är en avancerad och komplex science fiction-roman. Pseudovetenskapen om multiversum (idén om parallella universum) är spännande, och när väl förvirringen släppt kring s.k. multis blev det en del av historien.
Googolplex finns numera även som E-bok.
Efter att någorlunda väl kommit in i denna säregna historia och dess ganska utdragna framåtskridande (där samma sak går om och om igen), inser man att det handlar om Jacks besatthet efter något som egentligen inte existerar. En fixerad ihärdighet att med ständiga upprepningar försöka uppnå det omöjliga, i det här fallet Jacks perfekta Rachel. En slags fanatisk kärlekshistoria som passas in i helheten.
Googolplex är en avancerad och komplex science fiction-roman. Pseudovetenskapen om multiversum (idén om parallella universum) är spännande, och när väl förvirringen släppt kring s.k. multis blev det en del av historien.
"Bland de obligatoriska minnena, den allmänna skolning som alla bar med sig, hade Jack bilder av teknologi från den gamla tiden. Tiden före multis.
Den teknologin var hård och obeveklig som den metall den var skapad av. Den hade gått under med sin tid. Jack mindes holos av hur imperier föll och hur torn och katedraler av stål sprängdes, rostade sönder eller monterades ned. Men det fanns en gräns för hur mycket stål som kunde återbrukas. Och när oljan tog slut, den blandning av kolväten som hade använts som bränsle så länge lagren räckte, tog också stålets tid slut.
Och sedan kom multis."
(Googolplex, sid. 11)
Googolplex finns numera även som E-bok.
fredag 1 september 2017
Läst augusti
- Minnet av vatten av Emmi Itäranta (bibliotekslån)
- Andlös av Mattias Ronge (bibliotekslån)
- Transformationen av Magic Frigren (ur egen bokhylla)
- Hon som vakar av Caroline Eriksson (Rec.ex. / Bonnierförlagen; Bokförlaget Forum)
- Stengudarna av Jeanette Winterson (bibliotekslån)
måndag 7 augusti 2017
"Minnet av vatten" av Emmi Itäranta
Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Läste boken som inbunden, bibliotekslån. Förlag: Modernista. Översättare: Camilla Frostell.
Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.
Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.
Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.
Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.
Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen?
Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.
Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.
"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian.
Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten.
Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.
Emmi Itäranta [f. 1976] är en finsk författare, bosatt i Canterbury i England, vars debut Minnet av vatten är flerfaldigt prisbelönt, har översatts till fler än 20 språk och gjort succé världen över. Minnet av vatten är en engagerande, lyrisk och intensiv ungdomsroman om en framtid som ter sig alltmer möjlig. Filmrättigheterna har sålts till produktionsbolaget Bufo, filmen kommer att regisseras av Saara Saarela och utspela sig i ett futuristiskt Lappland.
Emmi Itärantas hemsida"
Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.
Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.
Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.
Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.
Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen?
Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.
Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)