"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.
Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?
Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.
Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."
Intresset för dystopier (mer eller mindre skräckbetonade) tycks ha växt under senare tid. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).
Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten.
Det bästa med Första hösten som dystopi är hur nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Spännande med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik. Och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss.
Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan. Antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?
Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har vi fått veta en hel del om på senare tid, spännande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Senare forskning har ju kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än man tidigare haft kunskap om, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Stoff som används på ett klurigt sätt i romanen.
Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det i fortsättningen kommer att gå för de som är kvar. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna ger extra laddning till den obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som tidigare nämnts.
Skall det till att göra jämförelser kan man finna likheter till Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).
Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar med entusiasm på fortsättningen.
Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden
Låter läsvärd. Härligt när man bli positivt överraskad.
SvaraRaderaJovisst, såna överraskningar är ju toppen! :)
RaderaJag är löjligt nyfiken på denna. Med rätta, verkar det som.
SvaraRaderaUtan tvekan med all rätta... åtminstone från min horisont. ;)
Radera