torsdag 16 juni 2022

Barnböcker


Dags för Helgfrågan denna vecka. Såhär skriver Mia:


"Barnböcker tycker jag är viktigt, det lägger ändå grunden liksom. Ge exempel på bra barnböcker"


Egentligen borde jag nog inte svara på frågan eftersom jag inte har barn, vet inte om man får ha åsikter om sånt då. Men, äsch, bryr mig inte om den saken och svarar lite olydigt ändå. Kan vi inte säga att det är en bokbloggares förmån att tillåtas uppmärksamma och tycka till om alla sorters böcker?

Tror verkligen att barn och unga gillar böckerna skrivna av Mattias Lönnebo. T.ex.:

Dryader och Demoner (12-15 år)

Drömfångarna (9-12 år)

Oceanus väktare (9-12 år)

Tycker även bra om Helena Söderbloms böcker:

När världen slocknar (9-12 år)

När fjället tystnar (9-12 år)

... och Oskar Källners (de jag läst):

Bortförda (9-12 år)

Järnrosen (9-12 år)

Gravplaneten (9-12 år)

... och Hans Olssons Katterna och Stora Djupets hemlighet (9-12 år)

Men vad gäller lite yngre barn, så vet jag inte riktigt. Upptäckte att Katerina Janouch hade skrivit mängder av barnböcker för ålder 0-3, 3-6 och 6-9 år. Annars har jag noll koll på böcker för dessa lägre åldrar.



Det här var väl sött!:

"Känslorna bor i samma påse. Ilskan bredvid ledsenheten, rädslan bredvid glädjen. Känslorna skulle kunna vara godisar med olika färger och smaker. Vissa bitar väljer man bort för man gillar inte hur de smakar. Ändå finns de där och ibland råkar man tugga i sig en sån."

Så känns det : en bok om känslor

 

  

Sen kan man alltid försöka sig på att minnas tillbaka. För även om man inte har barn så har man ju varit barn själv en gång i tiden, även om tidsspannet sedan dess expanderat rejält. Lär väl idag finnas andra ämnen och andra perspektiv som skall finnas med i böckerna, som inte fanns i barnböckerna på 70-talet, men ändå.

Proggiga barnböcker slapp jag läsa, tack och lov (om man nu inte räknar Barbapapa dit, fast det kanske man gör). Men minns såhär direkt alla Disney-barnböcker. Då, under andra halvan av 70-talet, efter det vänsterpolitiserade "röda årtiondet", var nog suget rätt stort efter allt från USA; böcker, tidningar, tv-serier, o.s.v.. Politiskt blåste det liberala högervindar i Sverige, det socialistiska blocket - SAP med stöd av Vänsterpartiet kommunisterna - förlorade riksdagsvalet 1976. Efter 40 år blev det en helt borgerlig regering, första majoritetsregeringen sedan 1970, och på den tiden var ju Centerpartiet ett borgerligt parti.

Med allt stadigare steg längs memory lane dyker även Plupp upp, liksom Agaton Sax och böcker av Elsa Beskow (t.ex. Hattstugan). Tyckte om det mesta av Astrid Lindgren, t.ex. Allrakäraste syster, den av Hans Arnold illustrerade. Riktigt bra var även Den vita stenen av Gunnel Linde. Tv-serien var så himla fin också.

Finns säkert mycket mer, bara man funderar.

Oj, det här blev ett långt svar, på en fråga jag nog inte anses vara kompetent att svara på. Där ser man. Så kan det gå.😊


4 kommentarer:

  1. Saken är klar: det finns väldigt mycket böcker för barn, inte lätt att välja!

    SvaraRadera
  2. Den vita stenen var superbra. Fint det där med känslor, vi jobbar med det på fritids.

    SvaraRadera
  3. Klart man måste kunna prata om barnböcker fast man inte har barn tycker jag. Eller fast ens barn är vuxna. Jag tycker man både kan och ska läsa barn- och ungdomsböcker oavsett vilken ålder man befinner sig i!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Då tycker du som jag, och sånt är ju alltid lite extra trevligt. :)

      Radera

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).