- Museion av Hans Olsson, (Rec.ex. författaren / Zakuli Förlag)
- Tystnaden av Dean Koontz, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Hon som inte vet av Karen Cleveland, (Rec.ex. Norstedts)
- Purebred - Generalens älskarinna (OBS! Del 1 och 2) av Lisa Hågensen, (Rec.ex. författaren / Fusce förlag)
- Holländarn av Birgitta Bergin, (Rec.ex. Bokfabriken)
- Darc Ages - Ödemarkens barn av A. R. Yngve, (Rec.ex. författaren)
- Skönheten av Christian Johansson, (bibliotekslån)
lördag 30 juni 2018
Läst juni
fredag 29 juni 2018
"Skönheten" av Christian Johansson
Skönheten av Christian Johansson. Förlag: Swedish Zombie. Läste boken som bibliotekslån (danskt band). ISBN: 9789198159851
Hade tidigare läst romanen Parasitus och mina förväntningar var inte så lite höga inför denna författarens senaste roman Skönheten (2015). Förväntningarna blev utan tvekan infriade, detta är spänning på hög nivå, en skickligt konstruerad bladvändare och komplex historia som höll mig i ett järngrepp rakt igenom, från början till slut. Fick nyttig hjärngymnastik längs vägen dessutom.
Vartefter får man följa olika personer under olika tider, men inget är klart kring hur personerna kan tänkas höra samman, ej heller är det riktigt tydligt vilka tider det rör sig om, annat än vad man till att börja med bara kan ana. Detta skapar ett driv som gör att man bara vill ta sig vidare och få förklaringar till allt det diffust mystiska, boken blir svår att lägga ifrån sig. Blev lite som en röra av pusselbitar, där bitarna först bara vagt antyder att de kanske kan passa samman, men hur? Bilden klarnade helt först emot slutet och vips var boken utläst. Så skall en thriller vara då den befinner sig i toppklass.
Förutom thriller är det även skräck, och för egen del upplevde jag den här historien oerhört skrämmande. Kombinationen av barn i utsatta situationer, galna religiösa fanatiker, isolerade platser som t.ex. öar, ondskefulla energier? spökerier? hjärnspöken?... hu, det blir så hemskt alltihop detta tillsammans! Inte bara en gång vill man be karaktären Anne Marie ta sin lilla flicka Karin med sig bort ifrån den där galningen Magnus, innan det blir värre, vilket det naturligtvis blir, förfärligt mycket värre.
Visst, jag kan ha svårt för övervåld i böcker då det blir för ingående och detaljerat beskrivet, när det frossas lite väl mycket i det. Barn som far illa på olika sätt är väl sen absolut det värsta som finns, sånt har fått mig att helt sluta läsa en bok. Såklart även när djur blir illa behandlade. Tyckte här att man ändå slapp det där ingående beskrivna, man fick när det var som värst bara en antydan före vad som kunde komma att ske, eller ett efter om vad som redan inträffat, och jag klarade av att fortsätta läsa med hjärtat i halsgropen. Trots att det som sker är så fruktansvärt otäckt och ondskefullt.
Skulle jag jämföra den här sortens skräck med något annat skulle det nog bli Stephen Kings The Shining (Varsel). Typ; fast tillsammans med barn på en isolerad plats med en galning, eller någon på väg att bli allt galnare. Ingen som ser, ingen hjälp utifrån. En av parallellhistorierna som handlar om Inger är en annan variant, fast lite på samma tema.
Romaner och noveller inom genren skräck- och spökhistorier har alltid fascinerat (har läst en hel del sådant), men det funkar verkligen inte alltid, inte alls. Det här funkade, för mig. Den där beskrivna överlevnads-/beskyddarinstinkten i ett alltmer skräckfyllt scenario var oerhört fängslande. Absolut skickligt välskriven thriller åt det skräckbetonade hållet. Fick härmed återigen förnyat intresse (som faktiskt rätt nyligen fått sig en knäck) för skräckgenren, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Har inte ännu läst romanen Herr Lombardo, det måste jag ju nu såklart också göra, finns visst som e-bok (lite synd kan jag nog anse, läser helst tryckta böcker).
Så slutligen: För alla er som gillar fängslande, skrämmande och välskrivna spänningsromaner, missa för allt i världen inte Skönheten. Så himla ruggig!
"Hur värjer man sig mot den som vill ont? Mot det som vill ont?
Vissa hävdade att allting började då en flicka försvann spårlöst. Andra påstod att platsen alltid varit ond. Ön låg övergiven sedan krigstiden, och skulle så förbli, var det tänkt. Det var ingen lämplig plats att bosätta sig på. Men när en snipa flyter iland på en intilliggande ö och ett barnlöst par får sin högsta önskan uppfylld startar ett händelseförlopp som avslöjar ett ondskefullt mysterium.
Skönheten är en fascinerande och skrämmande thriller om kärleken till våra barn och en oförklarlig ondska som går i arv.
Christian Johansson jobbar sedan åtta år tillbaka som utbildningsansvarig på ett företag i England och är bosatt i Newcastle upon Tyne, tillsammans med hustru och son. Han har tidigare gett ut romanerna Herr Lombardo (2012) och Parasitus (2014)."
Hade tidigare läst romanen Parasitus och mina förväntningar var inte så lite höga inför denna författarens senaste roman Skönheten (2015). Förväntningarna blev utan tvekan infriade, detta är spänning på hög nivå, en skickligt konstruerad bladvändare och komplex historia som höll mig i ett järngrepp rakt igenom, från början till slut. Fick nyttig hjärngymnastik längs vägen dessutom.
Vartefter får man följa olika personer under olika tider, men inget är klart kring hur personerna kan tänkas höra samman, ej heller är det riktigt tydligt vilka tider det rör sig om, annat än vad man till att börja med bara kan ana. Detta skapar ett driv som gör att man bara vill ta sig vidare och få förklaringar till allt det diffust mystiska, boken blir svår att lägga ifrån sig. Blev lite som en röra av pusselbitar, där bitarna först bara vagt antyder att de kanske kan passa samman, men hur? Bilden klarnade helt först emot slutet och vips var boken utläst. Så skall en thriller vara då den befinner sig i toppklass.
Förutom thriller är det även skräck, och för egen del upplevde jag den här historien oerhört skrämmande. Kombinationen av barn i utsatta situationer, galna religiösa fanatiker, isolerade platser som t.ex. öar, ondskefulla energier? spökerier? hjärnspöken?... hu, det blir så hemskt alltihop detta tillsammans! Inte bara en gång vill man be karaktären Anne Marie ta sin lilla flicka Karin med sig bort ifrån den där galningen Magnus, innan det blir värre, vilket det naturligtvis blir, förfärligt mycket värre.
Visst, jag kan ha svårt för övervåld i böcker då det blir för ingående och detaljerat beskrivet, när det frossas lite väl mycket i det. Barn som far illa på olika sätt är väl sen absolut det värsta som finns, sånt har fått mig att helt sluta läsa en bok. Såklart även när djur blir illa behandlade. Tyckte här att man ändå slapp det där ingående beskrivna, man fick när det var som värst bara en antydan före vad som kunde komma att ske, eller ett efter om vad som redan inträffat, och jag klarade av att fortsätta läsa med hjärtat i halsgropen. Trots att det som sker är så fruktansvärt otäckt och ondskefullt.
Skulle jag jämföra den här sortens skräck med något annat skulle det nog bli Stephen Kings The Shining (Varsel). Typ; fast tillsammans med barn på en isolerad plats med en galning, eller någon på väg att bli allt galnare. Ingen som ser, ingen hjälp utifrån. En av parallellhistorierna som handlar om Inger är en annan variant, fast lite på samma tema.
Romaner och noveller inom genren skräck- och spökhistorier har alltid fascinerat (har läst en hel del sådant), men det funkar verkligen inte alltid, inte alls. Det här funkade, för mig. Den där beskrivna överlevnads-/beskyddarinstinkten i ett alltmer skräckfyllt scenario var oerhört fängslande. Absolut skickligt välskriven thriller åt det skräckbetonade hållet. Fick härmed återigen förnyat intresse (som faktiskt rätt nyligen fått sig en knäck) för skräckgenren, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Har inte ännu läst romanen Herr Lombardo, det måste jag ju nu såklart också göra, finns visst som e-bok (lite synd kan jag nog anse, läser helst tryckta böcker).
Så slutligen: För alla er som gillar fängslande, skrämmande och välskrivna spänningsromaner, missa för allt i världen inte Skönheten. Så himla ruggig!
söndag 24 juni 2018
"Ödemarkens barn" av A. R. Yngve
Ödemarkens barn av A. R. Yngve. Wela Förlag. Läste boken som recensionsexemplar (häftad/storpocket). ISBN: 9789187711626
(Textcitat ovan hämtat från Wela Förlag pressrelease)
För drygt två år sedan läste jag som ett recensionsexemplar den första delen Uppvaknandet i den här SF-bokserien, en trilogi som under senare tid visade sig ha byggts på med ännu en fjärde bok. Dessutom kanske vi därefter kan vänta fler böcker som utspelar sig i samma värld, vem vet? Har en föraning om att det här kan bli en riktig långkörare om fler uppmärksammar serien för vad den är värd, för så här långt kan jag intyga att den borde upptäckas av fler, verkligen.
I första hand riktar sig serien till unga vuxna som målgrupp, men har ni nu passerat det stadiet (t.o.m. med god marginal) så tveka ändå inte att läsa! Ta det som svepskäl att ni kan tipsa tonåringarna om denna bokserie sen.
I dessa välskrivna, otroligt fantasifulla och knasigt roliga berättelser träder det fram en sorts återskapad egendomlig medeltid i en långt framskriden fjärran framtid där utvecklingen både gått framåt och backat. Här finns massor av fartig action och spännande äventyr, fängslande drama och ljuv romantik. Inte minst gillade jag all härlig humor (ibland lite steampunkig sådär) och i den här andra delen förstås de biokemiska inslagen(!). Alla dessa fragment från en svunnen tid som tolkats och omstöpts på alla möjliga tokiga sätt blir rena nöjet att ta del av även i denna seriens andra del, såväl som den första. Men absolut är det här en bokserie man bör läsa från början för att rätt få hela bakgrundsbilden klar för sig.
Till att börja med, när första boken i serien lästes, var jag väl inte helt van vid illustrationer (författaren själv står bakom böckernas välgjorda illustrationer och omslag), men efter att nyligen ha läst om första delen (som en förberedelse inför denna uppföljare) kunde jag uppskatta dessa på ett annat sätt. Det blir till något alldeles eget och annorlunda som skapats. Berättelsen kommer till liv på ett speciellt sätt, text och bild flyter ihop bra, blir tillsammans en välfungerande helhet.
Alla färgstarka spännande karaktärerna blir väl befästa och kommer till liv, alla möjliga sorters liv; hjältar, hjältinnor, föraktade utstötta "spetälska" med otäcka mutationer, ondskefulla skurkar, tjänande robotar... I Ödemarkens barn möter man de pestsmittades tillvaro i deras utanförskap och får deras tragiska historia mer utförligt berättad. Beskrivningarna för dessa vanskapta människor var väl dock lite väl överdrivet groteskt, men det kanske passar en ungdomlig läsekrets. Darc är Darc, en huvudkaraktär som håller stilen; smart, djärv och vass, men samtidigt empatisk. I andra delen finner han en hjärtans kär i Shara, som får en betydande roll i handlingen. Även Dohan och Meijji är såklart två mysiga karaktärer som dyker upp igen, plus en rad andra både gamla och nya bekantskaper. Såklart vill man veta hur det kommer att gå för dem, här finns ju t.ex. Eye-Legs livshistoria som man ju bara måste följa upp i seriens nästa tredje del.
De mångskiftande miljöerna i detta påhittiga världsbygge blir också inlevelsefullt levandegjorda på ett utmärkt sätt. Uppfattar det hela som grundligt genomarbetat, visuellt och skickligt skrivet.
Sammantaget var Ödemarkens barn en lättsamt trevlig underhållning levererad med en brilliant berättarteknik som förhöjde läsglädjen och gav ett läsflyt utöver det vanliga. Känns som en sådan där äventyrlig historia som man blev totalt uppslukad och försvann in i när man var yngre, samma känsla som då kom liksom tillbaka på något konstigt sätt...
Så slutligen är det väl då bara att hoppas att fler kommer att upptäcka denna klart roande bokserie, rekommenderar er verkligen att göra denna tidsresa till Darc Ages egendomliga värld fylld av spänning och äventyr! Lyckligt nog hade jag själv möjligheten att direkt kunna plocka upp tredje boken i serien; Slaget om framtiden, för det här är en serie man inte släpper i första taget.
Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
"David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC.
Darc Ages startade som en tecknad roman men utvecklades sedan till en roman i tre delar. Den är tidigare utgiven på engelska på Amazon. ”It has suspense and action and romance. It has a great ending and I wouldn’t mind seeing other books by this author...” David Andrew Ellison, USA (Amazon.com reader review, 2001).
A.R. Yngve är författare och tecknare, född i Göteborg men sedan flera år bosatt i Norge. Hans science fiction-noveller har publicerats i flera amerikanska, svenska och kinesiska tidskrifter. Han har även skrivit radiodramatik med fantasyserien Magiens Arv som sändes i norsk radio 2009. På Wela Förlag är han tidigare utgiven bl.a. med trilogin om planeten Terra Hexa."
(Textcitat ovan hämtat från Wela Förlag pressrelease)
För drygt två år sedan läste jag som ett recensionsexemplar den första delen Uppvaknandet i den här SF-bokserien, en trilogi som under senare tid visade sig ha byggts på med ännu en fjärde bok. Dessutom kanske vi därefter kan vänta fler böcker som utspelar sig i samma värld, vem vet? Har en föraning om att det här kan bli en riktig långkörare om fler uppmärksammar serien för vad den är värd, för så här långt kan jag intyga att den borde upptäckas av fler, verkligen.
I första hand riktar sig serien till unga vuxna som målgrupp, men har ni nu passerat det stadiet (t.o.m. med god marginal) så tveka ändå inte att läsa! Ta det som svepskäl att ni kan tipsa tonåringarna om denna bokserie sen.
I dessa välskrivna, otroligt fantasifulla och knasigt roliga berättelser träder det fram en sorts återskapad egendomlig medeltid i en långt framskriden fjärran framtid där utvecklingen både gått framåt och backat. Här finns massor av fartig action och spännande äventyr, fängslande drama och ljuv romantik. Inte minst gillade jag all härlig humor (ibland lite steampunkig sådär) och i den här andra delen förstås de biokemiska inslagen(!). Alla dessa fragment från en svunnen tid som tolkats och omstöpts på alla möjliga tokiga sätt blir rena nöjet att ta del av även i denna seriens andra del, såväl som den första. Men absolut är det här en bokserie man bör läsa från början för att rätt få hela bakgrundsbilden klar för sig.
Till att börja med, när första boken i serien lästes, var jag väl inte helt van vid illustrationer (författaren själv står bakom böckernas välgjorda illustrationer och omslag), men efter att nyligen ha läst om första delen (som en förberedelse inför denna uppföljare) kunde jag uppskatta dessa på ett annat sätt. Det blir till något alldeles eget och annorlunda som skapats. Berättelsen kommer till liv på ett speciellt sätt, text och bild flyter ihop bra, blir tillsammans en välfungerande helhet.
Alla färgstarka spännande karaktärerna blir väl befästa och kommer till liv, alla möjliga sorters liv; hjältar, hjältinnor, föraktade utstötta "spetälska" med otäcka mutationer, ondskefulla skurkar, tjänande robotar... I Ödemarkens barn möter man de pestsmittades tillvaro i deras utanförskap och får deras tragiska historia mer utförligt berättad. Beskrivningarna för dessa vanskapta människor var väl dock lite väl överdrivet groteskt, men det kanske passar en ungdomlig läsekrets. Darc är Darc, en huvudkaraktär som håller stilen; smart, djärv och vass, men samtidigt empatisk. I andra delen finner han en hjärtans kär i Shara, som får en betydande roll i handlingen. Även Dohan och Meijji är såklart två mysiga karaktärer som dyker upp igen, plus en rad andra både gamla och nya bekantskaper. Såklart vill man veta hur det kommer att gå för dem, här finns ju t.ex. Eye-Legs livshistoria som man ju bara måste följa upp i seriens nästa tredje del.
De mångskiftande miljöerna i detta påhittiga världsbygge blir också inlevelsefullt levandegjorda på ett utmärkt sätt. Uppfattar det hela som grundligt genomarbetat, visuellt och skickligt skrivet.
Sammantaget var Ödemarkens barn en lättsamt trevlig underhållning levererad med en brilliant berättarteknik som förhöjde läsglädjen och gav ett läsflyt utöver det vanliga. Känns som en sådan där äventyrlig historia som man blev totalt uppslukad och försvann in i när man var yngre, samma känsla som då kom liksom tillbaka på något konstigt sätt...
Så slutligen är det väl då bara att hoppas att fler kommer att upptäcka denna klart roande bokserie, rekommenderar er verkligen att göra denna tidsresa till Darc Ages egendomliga värld fylld av spänning och äventyr! Lyckligt nog hade jag själv möjligheten att direkt kunna plocka upp tredje boken i serien; Slaget om framtiden, för det här är en serie man inte släpper i första taget.
Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
En smakebit på søndag: Ödemarkens barn
Två böcker kom på posten från Norge tidigare i veckan. Redan snart avslutat en av dessa i bokserien Darc Ages: De mörka tidevarven, en science fiction-bokserie för unga vuxna som jag så här långt tycks ha blivit barnsligt förtjust i.
Vi befinner oss 900 år in i framtiden, det är tidlöst underhållande, galet fantasifullt och kul (fast även dystopiskt otäckt och beklämmande sorgligt).
Skulle troligen ha tyckt om detta även när jag själv var i den där åldern, men då fanns förstås inte YA som ålderskategori inom fiktionen. Young adult/Unga vuxna benämner åldersspannet 14-21 år (tror jag), och för mig som 69:a var det ju då typ 28-35 år sedan. Tidsperspektiv är ju såklart centralt i bokserien Darc Ages, därför kan man gott bluddra på om detta med ålder och om hur tiderna förändrats. Men det hinner hända bra mycket mer under 900 år vill jag lova!😄
Smakbiten kommer från sidan 140-141 i Ödemarkens barn av A. R. Yngve:
"Dohan stängde akterporten på Solstrålen och tog betäckning bakom ett stenblock.
Platån var mörk och utan särdrag, och den lilla belysning som kom från den närbelägna kanjonen hade minskat till ingenting. Vem som än var där nere visste att han var på väg. Han kom fullt beväpnad med ett laddat lasergevär, lätt bröstharnesk och armplåtar, en elektrisk hjälmlampa, aluminiumsköld och ett lätt svärd. Men Dohan frös och stod ensam mot det okända, en fiende han aldrig ens hade sett.
"Helvetet" som ett begrepp fanns inte i Dohans religion – livet efter detta tillbringades i precis samma värld som de levande – men att närma sig de Spetälskas territorium ensam var för honom motsvarigheten till att stiga ner i helvetet."
Baksidestexten ger en bakgrundsbeskrivning för bokseriens handling:
"David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC."
Så till en doft av nybryggt kaffe, pion och smultronschersmin blir det nu att fortsätta läsa klart bokens sista kapitel. Uppföljaren Slaget om framtiden ligger alltså redan och väntar på mig, vilket naturligtvis känns riktigt trevligt. Böckerna är illustrerade av författaren själv och har ett lättläst sidantal på mellan 194-262. Samtliga titlar i bokserien som kommit ut så här långt: Uppvaknandet, Ödemarkens barn, Slaget om framtiden och Maskernas stad. Serien bör läsas från början i rätt ordning.
Andras smakbitar denna söndag finns länkar till här.
måndag 18 juni 2018
Dagens bokpost: Darc Ages - De mörka tidevarven; Andra boken: "Ödemarkens barn" och Tredje boken: "Slaget om framtiden"
Darc Ages: De mörka tidevarven
Andra boken: Ödemarkens barn
och
Tredje boken: Slaget om framtiden
Andra boken: Ödemarkens barn
och
Tredje boken: Slaget om framtiden
av A. R. Yngve
Ett bokpaket med inte bara en bok utan två(!) kom med posten idag. Så glad för möjligheten som nu gavs att äntligen kunna fortsätta läsa den här annorlunda och roligt fyndiga science fiction-trilogin, en YA-bokserie som ju senare visade sig få en fortsättning med ytterligare en fjärde del.
Som förberedelse inför tvåan lästes i helgen den första delen Uppvaknandet faktiskt om, eftersom det var över två år sedan jag läste den första gången. Hade nästan glömt bort hur underhållande och lättläst den faktiskt var, och fattar heller inte varför jag då bara gav den en trea i betyg, när den helt klart är värd en fyra.😯 Passionen för science fiction har ju iofs bara eskalerat här i Bokhyllan, denna intressanta genre borde rimligtvis bli mera läst och visad mer uppskattning... något som ju egentligen skulle kunna svälla ut och föranleda ett alldeles eget hyllande inlägg här på bokbloggen.😍
För vem tänker inte tankar om svar på frågor som t.ex. dessa:
Hur påverkar det förflutna och nuet framtiden? Hur kommer tekniken påverka våra liv? Hur kommer samhället att förändras i takt med utvecklingen? Vilka är riskerna och möjligheterna på sikt med de vägval som görs? Vilka kan utmaningarna vara som vi har framför oss och hur kommer vi att tackla dem? M.m., m.m. ...
Eviga frågor, i alla tider. Visst ger SF-genren tankeväckande ovanliga infallsvinklar och visioner kring dessa på ett spännande sätt. Tycker jag alltså, och tycker alltmer som det verkar.😀
Men åter till ämnet! Lätt att sväva ut när något engagerar en hängiven bokläsare (inte konstigt att man börjar skriva blogg om böcker).😜
Innehållsbeskrivning för Darc Ages - De mörka tidevarven:
I seriens nuvarande helhet är titlarna: Uppvaknandet, Ödemarkens barn, Slaget om framtiden och Maskernas stad.
Ödemarkens barn plockar jag direkt in till pågående läsning. Har klart ett starkt begär efter SF nu!😌
Som förberedelse inför tvåan lästes i helgen den första delen Uppvaknandet faktiskt om, eftersom det var över två år sedan jag läste den första gången. Hade nästan glömt bort hur underhållande och lättläst den faktiskt var, och fattar heller inte varför jag då bara gav den en trea i betyg, när den helt klart är värd en fyra.😯 Passionen för science fiction har ju iofs bara eskalerat här i Bokhyllan, denna intressanta genre borde rimligtvis bli mera läst och visad mer uppskattning... något som ju egentligen skulle kunna svälla ut och föranleda ett alldeles eget hyllande inlägg här på bokbloggen.😍
För vem tänker inte tankar om svar på frågor som t.ex. dessa:
Hur påverkar det förflutna och nuet framtiden? Hur kommer tekniken påverka våra liv? Hur kommer samhället att förändras i takt med utvecklingen? Vilka är riskerna och möjligheterna på sikt med de vägval som görs? Vilka kan utmaningarna vara som vi har framför oss och hur kommer vi att tackla dem? M.m., m.m. ...
Eviga frågor, i alla tider. Visst ger SF-genren tankeväckande ovanliga infallsvinklar och visioner kring dessa på ett spännande sätt. Tycker jag alltså, och tycker alltmer som det verkar.😀
Men åter till ämnet! Lätt att sväva ut när något engagerar en hängiven bokläsare (inte konstigt att man börjar skriva blogg om böcker).😜
Innehållsbeskrivning för Darc Ages - De mörka tidevarven:
"David Archibald blir uppväckt ur en frusen sömn. Han befinner sig 900 år in i framtiden, i en värld ärrad av katastrofer och krig. Civilisationen har dragit sig tillbaka till befästa stadsstater, där feodalherrarna och deras riddare härskar. David finner sitt öde: att rubba denna medeltida framtid i sina grundvalar och starta en ny renässans. Han blir den osannolike hjälten kallad DARC."
I seriens nuvarande helhet är titlarna: Uppvaknandet, Ödemarkens barn, Slaget om framtiden och Maskernas stad.
Ödemarkens barn plockar jag direkt in till pågående läsning. Har klart ett starkt begär efter SF nu!😌
ISBN: 9789187711626 och 9789187711633
Hjärtligt tack för recensionsexemplaren A.R. Yngve!
söndag 10 juni 2018
En smakebit på søndag: Museion
Smakbiten hämtas från den ännu inte utgivna thrillern Museion av Hans Olsson. Sidan är 190 och antikvariehandlaren Rut inväntar den mystiske köparen av de beställda böckerna, som hon inte längre vill sälja:
"Rut skulle avsätta tid för att tänka ut en lämplig repressalie. Mycket tid. Förutsatt att det inte var en mafioso till förstås. Nej, allting var en stor fars och hon hoppades att det snart skulle vara över. För böckerna skulle hon inte sälja, aldrig i livet. Inte efter allt besvär hon haft med att få tag på dem och framförallt inte efter att innehållet helt hade förtrollat henne.
Så Rut fortsatte i ytterligare en lov runt antikvariatet, samtidigt som hon gned sig i ögonen för att fokusera blicken som blivit alltmer suddig ju större sömnbesvär hon fick. För att kompensera tröttheten drack hon ännu mer kaffe än vanligt. Klockan var inte ens tio på förmiddagen och hon hade redan druckit fem rejäla koppar. Det skulle bli en lång, plågsam dag. Antikvariatet var hennes borg och hon skulle försvara sig där till varje pris."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)