Dagens bokpost: Fallet

Fallet

Albert Camus

Redan idag fanns den i postlådan, underbart! Boken var alltså väntad, trevligt att den kom så snart. Läst två böcker tidigare av Camus, Främlingen och Pesten. Nyöversättningen av Fallet ser jag nu verkligen fram emot att få läsa. Mer info om boken och författaren (hämtat från AB Förlag):

 

"Parisaren Jean-Baptiste Clamence, en tidigare respekterad advokat och försvarare av fattiga och utstötta, har efter sitt spektakulära fall sökt tillflykt i Amsterdam. På en sliten hamnkrog agerar Clamence sin egen domare och pläderar föraktfullt om sin meningslösa existens. ”Fallet” utkom första gången 1956 och räknas vid sidan om ”Främlingen” och ”Pesten” som en av Camus viktigaste romaner.

Nyöversättning av Jan Stolpe.

Förord av Lydia Sandgren."

 

"Albert Camus, född 7 november 1913 i Mondovi, Algeriet, död 4 januari 1960 i Sens, Yonne, Frankrike, i en trafikolycka, var en fransk författare, filosof och 1957 års nobelpristagare i litteratur. Hans författarskap har varit viktigt för framväxten av bland annat le nouveau roman ("den nya romanen") även om företrädare för den tagit avstånd från honom. Återspeglingar av Camus skildringar av ångest och vilsenhet kan märkas i litteraturen ända fram till det sena nittonhundratalets litteratur. Bland dem som i dag skriver i hans anda kan nämnas belgaren Peter Terrin.

Camus kom från en arbetarmiljö. Hans far avled under unga år och hans tidiga år bestod av en nära relation med sin mor. Trots en fattig uppväxt fick Camus chansen att studera, vilket senare ledde till mer omfattande studier i filosofi. Åren 1937–39 var Camus medlem i kommunistpartiet. 1938 började han arbeta som tidningsman. Under andra världskriget var Camus verksam vid den olagliga Paristidningen Combat, för vilken han var redaktör 1945–47.

Albert Camus första stora bidrag till världslitteraturen bestod av den koncentrerade berättelsen Främlingen 1942. Romanen är kanske hans mest lyckade existentiella verk. Sartre bidrog starkt till Camus genombrott som författare genom att peka ut romanen som en representant för existentialismen. Camus visar på det absurda, slumpmässiga, och till synes meningslösa i människans tillvaro; hans nihilism bär drag av Nietzsches filosofi. Albert Camus dog i sviterna av en bilolycka i en Facel Vega."

Utgivningsdag: 2021-03-12

Recensionsdag: 2021-03-23

ISBN: 9789100179410

Tusen tack för rec.ex. Albert Bonniers Förlag!

❤

En smakebit på søndag: Striden om Dimön

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst), ett kort utdrag ur böckerna som boktips, länkar hittas idag hos Betraktninger ~ tanker om bøker.

Smakbiten här hos mig hämtas från sidan 55 i Striden om Dimön av Mariette Lindstein.

 

 

"Solen skiner utan att värma och luften är  klar och torr. Det är tidig vår, den vackraste tiden på Dimön. På gräsmattan blommar krokus och scilla. Lite längre bort sträcker sig den grusade gången mot en dunge av blandskog där fåglarna väsnas. Från havet blåser en loj bris. Solen som reflekteras i längornas fönster får mig att stanna upp.
   Jag är verkligen här. Jag är verkligen tillbaka för gott.
   Min nyanlända gäst väntar på mig i matsalen. Jag försöker intala mig att det inte är något speciellt med den här dagen, ändå vaknade jag tidigt, sprängfylld av energi. Jag är fortfarande ivrig, inuti känner jag mig sådan. Utanpå är jag kolugn.
   Mitt herravälde är, och kommer alltid att vara, Dimön."

Skyline

 

"I dimman bort mot havet skymtar ljusen från det resliga tornet, från Malmös Manhattan och de vaga siluetterna av fabrikerna, cisternerna och skorstenens höga röda öga."

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Texten ovan hämtas från Nattdjur av Mats Runvall, först ut i Föreningen Arbetarskrivares senaste antologi Världen vi lämnar. En mer utförlig bokbeskrivning finns här.

En del om Föreningen Arbetarskrivare på bokens bakersta flik:

Tycker jag verkar som föreningsverksamhet när den är som allra bäst!❤

Fler meningar går att finna här

Dagens bokpost: Världen vi lämnar

Världen vi lämnar

En antologi av Föreningen Arbetarskrivare

Oj, så glad jag blev att den kom så snart, för denna vill jag börja läsa bums!😍

Baksidestext:

"Känn vibrationerna genom fotsulorna,

ta stöd mot rämnande väggar.

Världen vi lämnar är en samling röster från gator och golv, diskrum, byggnadsställningar, slamsugarbilar, restauranger, bensinstationer, järnverk, järnvägar och platserna däremellan. Det är poeter och prosaförfattare, visdiktare och tecknare. Det är vårdbiträden, tågvärdar, lokförare och nattarbetare i servicesektorn. Det är utgivna författare, skribenter med texter publicerade i tidskrifter och det är debutanter.

Föreningen Arbetarskrivares tolfte medlemsantologi tar dig genom texter och bilder som rör sig från den här världen, från underjorden, nätterna och hörnen av tillvaron, genom alienationen och främlingskapet inför vardagen i arbetet och tiden utanför, präglad av arbetet, för att röra sig vidare ut, bort och framåt mot andra världar när vi lämnar denna."

Redaktörer: Jens Paulsson och Hanna Wikman.

Författare: Vanessa Allerth, Anna Arvidsdotter, Elliot Baron, Emil Boss, Jihye Brissman, Christine Bylund, Johanna Carshall, Micke Evhammar, Johan Hannu Fagervall, Linnea Garli, Johanna Gustafsson-Ahlzén, Erik Haking, Tomas Herngren, Camila Hidalgo, Marie-Louise Hugmark, Marie Hållander, Henrik Johansson, Jonna Joro, Martin Joviken, Ylva Emel Karlsson, Carl Krantz, Stina Künstlicher, Sanna Lodin, Jesper Lundby, Sebastian Lönnlöv, Nino Mick, Helle Milegård, Karin Nilsson, Ellen Nordmark, Kajsa Paulsson, Marcus Regnander, Emma Rolén, Mats Runvall, Freke Räihä, Jan Samuelsson, Stellan Sandberg, Ranjani Srinivasan, Petra Thorgren, Frank Jimmy Vulovic, Mika Wiborgh, Emlan Wolke, Jenny Wrangborg.


(Min recension av föreningens föregående elfte medlemsantologi Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar finns att läsa här.)

Läs mer om Föreningen Arbetarskrivare här.

ISBN: 9789198183047

Tack för rec.ex. Föreningen Arbetarskrivare och Henrik Johansson

"Vänligheten" av John Ajvide Lindqvist

Vänligheten av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront (2021). Antal sidor: 715.

Bibliotekslånad (inbunden).

"En klargul, låst container.

En höstmorgon 2018 står den bara där, i Norrtäljes hamn. Ingen vet hur den har kommit dit. När den så småningom öppnas kommer dess innehåll att förvandla Norrtälje. Den vardagliga vänligheten börjar att vittra bort.

Under denna förändringens tid får vi följa sex personer runt 30 år som även de är stadda i omvandling. Max och Johan spelar minigolf och Pokémon Go och undrar när det verkliga livet ska börja. Siw och Anna går på gym för att bli av med sin övervikt. Marko och Maria flydde från Bosnien som små och har tillsynes lyckats väl i livet, men något gnager.

De arbetar som parkskötare, kassabiträde, äldrevårdare, bowlinghallsföreståndare, fondförvaltare och fotomodell. De är en omaka grupp vars inbördes relationer utvecklas och invecklas under berättelsens gång. Vänligheten är John Ajvide Lindqvists hittills mest ambitiösa genom­skärning av samtiden, i det mikrokosmos som heter Norrtälje. I slutändan handlar det om Vänligheten kontra Fasan."

Om ni söker en relationsroman, troligtvis helt enligt young adult fiction-konceptet, så läs Vänligheten. Hursomhelst var detta inte alls vad jag hade väntat mig och överlämnar på så vis - vänligt men bestämt - till andra att ge mer rättvisande omdömen, ni som tillhör målgruppen(?) unga vuxna eller söker den sortens böcker. Klar fördel om ni är smartphoneanvändare och vet vad Pokémon Go är, själv är jag varken insatt i det ena eller andra... överväger på allvar att bara läsa gamla klassiker när jag någon gång stöter på den här typen av romaner.

Tröttnade rätt rejält innan de över 700 sidorna var lästa (senare halvan skumläst). Långsamt berättad med många sidohistorier/tillbakablickar, inte så spännande som jag troligtvis förväntade mig.

Gillade dock att läsa om välkända miljöer både från förr och i nutid. Historien hade sina ljusa stunder även i mitt tycke, men fördomsfulla karaktärskarikatyrer, det utseendefixerade, klichéartade och det råa övervåldet hör dock inte dit, har svårt för sådant. Kommer nog inte (väldigt sällan tvärsäker på något längre) läsa mer av John Ajvide Lindqvist. Får åtminstone räcka för ett bra tag framöver.

Vägval och tendens i kris

 

"De blickar ut över kaoset och tumultet och ger sig i kast med att försöka ordna allt, hitta passande orsaker, koppla ihop det ena med det andra, identifiera de skyldiga, peka ut syndabockar, allt i en vanligtvis omedveten strävan efter att dämpa oron och rädslan."

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Den brittiska psykologen Karen Douglas berättar om hur konspirationsteorier tar form i krissituationer. En mening som hämtats ur boken Allt är en konspiration: En resa genom underlandet av Kent Werne (journalist och författare som är särskilt insatt i frågor som rör välfärd, ekonomi, politik, sociala medier och konspirationsteorier). Finns numera även som pocketbok, bl.a. på bokus. En viktig bok att läsa i dessa tider, tycker jag.

Ökad otrygghet, ökade klyftor, den oro som tilltar i krissituationer; allt sådant ökar ju också konspirationstänkandet. Det som oroar oss mest lär inte vara sjukdom, utan de ekonomiska konsekvenserna av sjukdom. Om desinformation blir vanligare så blir källkritik viktigare. Känns som sanning att ta för verklig. I min mening något att lyfta fram och tänka till lite extra kring.

Läs fler recensioner för boken här. Kan väl vara en god idé att låta boken slinka med i bokreabeställningen (för er som planerar en sådan)?!😉📚

Fler meningar går att finna här

Läst januari

1. På okänd planet av George Johansson. Recensionsexemplar.
2. Megaomega av KG Johansson. Recensionsexemplar.

"Megaomega" av KG Johansson

Megaomega av KG Johansson (eller, som bokomslaget sådär smått kuriöst anger: ... "av Beatrice Portinari som även tillfogat Fotnoter och Bilagor" : "Översatt och redigerad av KG Johansson med benäget bistånd av Miranda Johansson"). TiraTiger Förlag (2020). Antal sidor: 396.

Recensionsexemplar (häftad).

"Beatrice är tillbaka! Den egensinniga AI:n som besökte jorden under 2000-talet har återvänt för att ta med sig Ana och Chris, de människor som hon lärde känna mest vid sitt förra besök. Hon behöver dem som representanter för mänskligheten, i en situation där många intelligenser måste samarbeta för att besegra det största hotet i universums historia. De färdas in mot galaxens centrum för att möta många olika livsformer. Men faran växer och jinnernas gåtor är fortfarande olösta.

Historien berättas av Beatrice själv, som också har tillfogat fylliga fotnoter och ett antal bilagor, bland annat en excentrisk historik över science fiction, en essä om lidandets historia och en översättning av William Blakes The Marriage of Heaven and Hell."

Historien i sig skulle jag tillskriva ett liknande gott omdöme som i stort sett följer tidigare delar i bokserien (består sammanlagt av tre trilogier - oerhört tacksam för att jag fått möjligheten att läsa hela serien), detta om man tänker bort fotnoterna (onödigt långa och många fotnoter, vilka dessutom inte placeras på samma sida där de uppstår, är jag inte värst förtjust i) och bilagorna.

Bilagorna upplevde jag tyvärr malplacerade. Jag menar såhär: Om man väljer att följa en fängslande bokserie från början till slut, så är det just den man är intresserad av, inget annat. Bilaga 6 (läste såklart igenom samtliga bilagor), Någon roll av Bradley Wenner, skulle jag dock kunna tänka mig välja läsa som singelnovell, riktigt bra var den! En annan bilaga jag uppskattade att läsa var även Bilaga 2: Om lidande. Men allt beror ju säkert på vad vi är intresserade av. Skulle den här bokserien ges ut på nytt... skippa bilagorna i sista delen! Låt kanske dessa bilagor bli utgivna var och en för sig, så olika sorters läsare kan välja själva, utefter respektives specialintresse. Jag kan ha fel. Andra kan säkert se fördelar med bilagorna tillsammans med denna avslutande del i serien, texterna kan ju ge prov på författarens bredd, leda vidare.

Nu när det där med fotnoterna och bilagorna var avklarat dyker jag in på det väsentliga i Jinntrilogins tredje del, Megaomegas huvudberättelse, såsom den berättas av fiktiva ciceronen Beatrice Portinari, alias KG Johansson - med benäget bistånd av Miranda Johansson - får man väl förmoda... En viss excentricitet av dessa välrenommerade och allmänt respekterade författare som varit med länge och genom åren producerat texter av hög kvalité har jag absolut inget som helst emot. Den sortens originalitet tillför ju bara en extra krydda och roar förmodligen de flesta av oss läsare på ett positivt sätt, skulle jag tro.

Såsom det framgår av ovanstående korta citerade presentation av handlingen är alltså den artificiella intelligensen Beatrice (som gjorde entré i Noisytriologins första del) åter. Hon har här låtit människorna Ana och Chris (i en speciell existens, avslöjar inte mer än så) följa med på en resa för att försöka komma tillrätta med ett förestående hot som hela universum kommer att drabbas av. På färden mot centrum av galaxen skall de komma i kontakt med andra civilisationer och livsformer, de mystiska jinnerna är också något ouppklarat. De "fylliga" fotnoterna antar jag kan vara något som gör att även denna seriens avslutande del kan läsas fristående. Så på så vis kan de förstås fylla ett gott syfte.

Berättaren skall vara Beatrice, men själva fokus utgår kapitelvis från Ana, Chris, ett par kapitel från Masya ("Alys" Masya från första trilogin Samvetsmakaren) och även Jinn får ett "eget" kapitel (vilket förklarar ytterligare något av vad som utspelat sig i trilogins föregående böcker; Jinn och Alpha), nämner inte sista kapitlets fokus... det blir för mycket. Som man kanske kan förstå binder den här sista delen, i såväl den enskilda trilogin som i hela bokseriens samtliga trilogier tillsammans, ihop allting på ett riktigt bra sätt. Megaomega är något alldeles eget, i mitt tycke mer stillsamt filosofiskt (många etiska dilemman man kan plocka åt sig och processa), mer fokus på ny rymdvetenskap/teorier med fiktiv snits... mer av sånt än ren action. Dessutom finns influenser, kanske mest märkbar (eftersom jag läser den just nu) från klassikern Stjärnskaparen av Olaf Stapledon, inte minst med tanke på andra civilisationer och tänkta livsformer. Romanen följer ändå den röda tråd som funnits genom hela serien. Överlägset skickligt hantverk, men såklart hade jag inte förväntat mig något annat när det gäller den här författaren, som för övrigt verkligen är värd fler läsare.

Gör inga fördjupningar angående det jag nämnt ovan. Tror att var och en på sitt vis skapar sina egna tankar kring sådant som berör och angår.

Miljöbeskrivningar såväl som karaktärsbeskrivningar är som vanligt färgstarka och mångbottnade, även om beskrivningar av livsformerna ibland kunde uppfattas svåra att ta till sig, lite för mycket av allt... det märkliga. Signifikant välskrivet och smidigt hanterat språk som är lätt att ta till sig och gör det mest obegripliga (nästan) begripligt. Men, men... det man inte förstår sig på kan väl få förbli mystiskt och gåtfullt, inte sant? En del olösta mysterium ser jag inte som något problem direkt, snarare tvärtom.

Betyget 3 som jag sätter nedan är för hur boken upplevdes som helhet med en siffra (förutom vad jag nämnt ovan), d.v.s. inklusive bilagorna. Dessa kändes för mig ganska bromsande på något sätt (inget ofördelaktigt nämndes om min favoritklassikerförfattare Philip K Dick i bilagan om science fiction genom tiderna, tack för det), men huvudstoryn i Megaomega var riktigt bra och en utmärkt avrundning på en fantastisk science fiction-bokserie.

Serien i sin helhet (länkningar går till mina tidigare recensioner här på bloggen, somliga blogginlägg antagligen mer genomtänkta än andra, men det får ni stå ut med):

Samvetsmakartrilogin: Samvetsmakaren, Under den döende stjärnan, Omega

Noisytrilogin: Beatrice, Ett slags  frihet, Arkitekterna.

Jinntrilogin: Jinn, Alpha, Megaomega

En trilogi-triss vilken jag nästan kan lova dig väcker såväl slumrande som nya tankar och frågeställningar; om här och nu, om framtiden, om vår existens i det stora och det lilla.

Dagens bokpost: Striden om Dimön

Striden om Dimön

Mariette Lindstein

Vilken härlig överraskning som kom med dagens post, femte delen i serien om sekten på Dimön. Riktigt spännande med en fortsättning! Verkar ha tur med att aldrig få slut på böcker att läsa. Att ha tur med en sådan sak betyder oerhört mycket!😍

Om boken/författaren:

"Mariette Lindsteins verklighetsinspirerade böcker om sekten på Dimön har sålts i en halv miljon exemplar världen över. Striden om Dimön är den efterlängtade femte delen i serien.

Julia Frisk har lovat sig själv att aldrig återse Franz Oswald, den före detta sektledaren som huserar på Dimön. Men genom ett olyckligt sammanträffande får Julia och Franz en gemensam fiende, ett frireligiöst brödraskap som kallar sig Ursprungsevangelisterna. Det ryktas att de har en nattsvart kvinnosyn och använder ortodoxa uppfostringsmetoder på sina döttrar.

Julia blir som besatt av att skriva om brödraskapet, och när hon börjar göra efterforskningar öppnar hon ett ormbo av hemligheter, svek och outsäglig ondska. Det dröjer inte länge förrän hon blir sektens måltavla. Den enda som kan hjälpa henne är någon som vet hur de tänker och agerar, någon som är lika skoningslös som de. Hon känner bara en sådan person, men vågar hon riskera att än en gång dras in i Franz Oswalds spindelnät?

***

Mariette Lindstein gick som 20-åring med i den kontroversiella scientologirörelsen. Under 25 års tid arbetade hon på alla nivåer i kyrkan, inklusive i toppen av hierarkin på högkvarteret utanför Los Angeles. 2004 flydde hon. Idag arbetar hon som författare och föreläsare på heltid och har vigt sitt liv åt att upplysa andra om sektproblematiken. Böckerna om sekten på Dimön bygger på hennes personliga upplevelser. Mariette Lindstein är född 1958 och bor utanför Halmstad tillsammans med sin man och deras tre hundar."

Nu är det som det ska vara igen. Tre böcker i pågående läshögen känns så... "normalt", på något sätt. Läslusten får en skjuts. Back on track!

Striden om Dimön (Dimön-serien del 5)

Release- och recensionsdatum: 2021-01-22

ISBN: 9789150963410

Tusen tack för rec.ex. HarperCollins Nordic

💖

Roligaste filmen från 60-talet: Skott i mörkret

Brittisk-amerikanska Skott i mörkret (1964) är den andra komedifilmen i Rosa pantern-serien. Regi: Blake Edwards.

"I Frankrike finns det ett ord för en man som Clouseau; Idiot! Runtom i Paris frågar sig förbryllade fransmän om polisassistenten jagar en brottsling... eller är han bara kär i en? När Clouseau av misstag tillskrivs ett prestigefullt fall där en miljonärs chaufför mördats faller han handlöst (bokstavligen talat) för den huvudmisstänkta – en vacker husa vars talang för att befinna sig på fel plats vid fel tillfälle är nästan lika påtaglig som hans egen. Men när mordoffren ökar i antal och husans brottsregister växer inser Clouseau att han snabbt måste sätta dit den riktiga mördaren – annars är hans karriär en gång för alla finito!"

Rollen som kommissarie Jacques Clouseau i franska Sûreté innehas såklart även i denna filmseries andra del av Peter Sellers.

Jacques Clouseau och Maria Gambrelli (spelad av Elke Sommer):

Första filmen Den rosa pantern (1963) lade grunden för Clouseaus klumpiga karaktär som står sig fulländat även i uppföljaren. Polischef Charles Dreyfus, trogna tjänaren Cato och Dreyfus assistent François ses här för första (men inte sista) gången.

Absolut favorit bland 60-talets komedifilmer. Såg dem alla på 80-talet, har tre i bokhyllan, fortfarande helt suveräna! Såklart väcker denna box ett ha-begär hos mig (säkert oerhört barnsligt... men ändå!):

Ord mellan snö- och värmesmocka

Nyhetsflödet (svt-text) bjöd på ett nytt(?) ord idag: "Värmesmocka". Ordet "snösmocka" har bara funnits i precis tio år, d.v.s. Aftonbladet lär ha haft det på sin löpsedel i januari 2011. Okej för snösmocka (även om själva tillståndet - med mer snö än lätt puder och kyla under -1° - mest känns till besvär). Det kan jag föreställa mig. Men värmesmocka under vintertid?

Nyord 2021 var/är svårt att sia om (såväl som vädret), inte tu tal om saken. Har dock snappat upp några förslag i diverse media och flöden:

Avmaskningsfest - en slags avmaskerad för demaskering av ansiktsmasken - efter vaccinering, efter pandemin - där alla helst bör vara ärliga, uppriktiga och helst (om det går) le mot varandra... tappa masken helt enkelt.

Bredbandsklyftan - som gör att vissa tvingas flytta då koppartråden klipps i områden där det inte finns bredband för internetuppkoppling.

Coronafrisyr - vildvuxen eller självfriserad frisyr för personer i riskgrupp. Lär väl finnas några sådana frisyrer i år?

Danskdom - förnedringsrånen ersätts av danskdomar, där svenska gängkriminella får långa straff på samma sätt som i vårt sydliga grannland.

Klustervaccinering - när en hel arbetsplats eller ort är vaccinerad. Kan kanske sen mynna ut i avmaskningsfest (se ovan).

Memabelt - (Uppsnappat från Twitterflödet, ordförklaringen taget ur minnet, så kan ha missuppfattat) Ungefär: något som får stor uppmärksamhet, som många reagerar på, citerar och gör sina egna versioner/tolkningar av. Som jag ser det kan det finnas memabelt som är både harmlöst och skadligt.

Multibra - mångbra, bra på oerhört många sätt. Jfr med ordet "multiversa".

Stugstissig - typ lappsjuk, fast en mindre skogstokig och mer pandemianpassad variant med mycket oro och en hel del koncentrationssvårigheter.

Överpolariserare - exemplar bland världsledare kan ni nog själva tänka ut.

En smakebit på søndag: Stjärnskaparen

På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst), ett kort utdrag ur böckerna som boktips. Fler länkar till smakbitar finns idag här.

Smakbiten hämtas från sidan 47 i Stjärnskaparen av Olaf Stapledon.

 

"I Bvalltus värld, liksom i vår egen, kontrollerades nästan alla viktiga produktionsmedel, nästan alla jordegendomar, gruvor, järnvägar och skepp i vinstsyfte av en liten minoritet inom befolkningen. Sådana priviligierade personer kunde tvinga massorna att arbeta för dem genom att hota med svält. Den tragiska fars som fanns inbyggd i ett sådant system kunde redan anas. Ägarna riktade i högre och högre grad arbetarnas energi mot att producera mer produktionsmedel, i stället för att fylla det individuella livets behov. Maskineri kunde nämligen ge ägarna vinster; bröd kunde inte göra det. När maskin mer och mer började konkurrera med maskin sjönk vinsterna, och därmed lönerna, och därmed efterfrågan på varor. Osålda varor förstördes, trots att magar var tomma och kroppar oklädda. Arbetslöshet, oroligheter och hårt förtryck ökade medan det ekonomiska systemet föll sönder."

Stjärnskaparen lär vara en av de fåtal science fiction-romaner som blivit "allmänt accepterade i litterära kretsar" (enligt efterordet). Är på så vis kanske en klassiker som kan intressera de som normalt inte läser denna klart underskattade genre (för mig är det väldigt normalt, men det har ni nog upptäckt!😊).

Dagens bokpost: Stjärnskaparen

Stjärnskaparen

Olaf Stapledon

Kanonbra, postgången fungerar finfint trots vintriga förhållanden, för idag kom återigen spännande bokpost från Norrbotten. Följaktligen finns nu här en extra glad bokbloggande rospigg. Läslycka. På något sätt tycks en aldrig bli utan böcker att läsa.

En presentation av Stjärnskaparen:

"Olaf Stapledon var en engelsk filosof och författare. Under 1930-talet gav han ut två böcker som kom att kallas science fiction men som var av en helt annan karaktär än den sf som fyllde amerikanska pulpmagasin. Den tidigare av böckerna, Last and First Men, beskriver människans – och sjutton senare människoarters – historia under två miljarder år. Den senare boken, Star Maker, kom ut 1937. I den boken blir Last and First Men en kort fotnot till inte bara historiken över hela vårt universum, utan dessutom glimtar av Stjärnskaparens andra verk. Än i dag är bokens perspektiv hisnande. Inget annat verk inom science fiction har överträffat den. Så skilda författare som Arthur C. Clarke, Stanislaw Lem, C. S. Lewis och John Maynard Smith har influerats av Stjärnskaparen och Stapledons övriga författarskap.

En tidigare svensk översättning av Gunnar Gällmo gavs ut av Delta Förlag 1978. I den här nyöversättningen ingår också Stapledons tidsskalor, ett efterord av KG Johansson och en bibliografi över författaren.

Boken ingår i TiraTiger Förlags klassikerserie."

 

ISBN: 9789178194933

Releasedatum: 2021-01-01

Naturligtvis känns det förmånligt att ha ännu en hisnande historia som väntar! Har bilagorna kvar att läsa i svindlande och hisnande Megaomega innan Stjärnskaparen står på tur.

(Alltså... ni som hårdnackat och envist väljer bort science fiction-genren, gosh, ni vet verkligen inte vad ni går miste om!)

Hjärtligt tack för rec.ex. KG Johansson

Vilka blir de nydanade orden 2021?

Rolig med nya ord, innovativa förslag på nya ord redan nu, såhär i den lugubra början på detta nya år.

Jukeboxbio är ett nytt ord enligt Institutet för språk och folkminnen. Vad jag kan se var ordet inte med på nyordlistan för 2020.

Vilka engelska ord trendade 2020? Är det möjligt att det kommer försvenskade varianter av något av följande? Eller finns det redan?:

Binge watching - om ni ser flera episoder på raken av en tv-serie.

Chillax - mix av chill out och relax... vilket väl är samma sak, eller har jag missuppfattat?

Ecoanxiety - oro orsakad av förtvivlan/hjälplöshet inför miljö- och klimathot. 

Empty suit - chef eller tjänsteman som saknar empati, låter sin egen inkompetens bli till anklagelser mot andra på arbetsplatsen tills de går sönder och brister i tårar.

Hangry - någon som är hungrig och därav på dåligt humör.

Hodophobia - irrationell eller oproportionerlig rädsla för att resa. Om samma känsla uppenbarar sig under en pandemi är det dock bara sunt förnuft... alla är tyvärr inte förunnade detta sunda förnuft.

Information bubble - samma som mediebubbla möjligen?

Nothingburger - något upphaussat med liten eller ingen betydelse, t.ex. presskonferens som förannonserats stort men inte tillför något nytt.

Patient zero - första människan som smittades av en sjukdom vid första utbrottet.

Sharent - de som ständigt och jämt delar foton eller annan information om sina barn (gäller säkert även barnbarn) på sociala medier.

Swole - typ "mycket muskulös", den som vill bli muskelknutte/-knutta (muskelknutta är nog inget ord som finns - vad kallas den kvinnliga motsvarigheten då?) måste fortsätta styrketräna för att bli swole.

Techlash - mix av technology and backlash som får stå för en slags negativ reaktion mot stora teknikföretag och tekniska produkter.

Unfriend - att sluta vara vän/kontakt med någon på sociala media. Avfölja är ju inte samma sak.

Zhuzh (up) - piffa upp eller göra intressant. Så visst, vi har ju redan ett uttryck för det, "piffa upp" alltså.

Läste ett ord i den roman jag för närvarande läser och tänkte att det måste vara ett hittepåord som inte finns, vad sägs om:

Däggdjurströst. Har ni hört eller läst det ordet förut? Mina associationer går till hunden som kommer och trycker sig mot en då man sätter sig ner hos den för en stunds social samvaro. Eller då hund och katt klämmer från varsitt håll så man sitter som i ett skruvstäd på natten då det är en aning kallt inne... 😂

"På okänd planet" av George Johansson

På okänd planet av George Johansson. Eloso Förlag (2019). Antal sidor: 156. Uppbrott från Jorden har tidigare publicerats av Bonniers juniorförlag 1979 och förlaget Natur & Kultur 1998.

Recensionsexemplar (inbunden).

 

"Efter en dramatisk flykt från solsystemet befinner sig Len och Amaltea i utkanten av Andromedagalaxen. Kommer de att hitta en planet där de kan slå sig till ro? Kan de förhindra att människan utrotar sig själv från Universums öde?

På okänd planet av George Johansson är en reviderad nyutgivning av den andra delen i science fiction-serie Universums öde. Boken innehåller även delar av Planetjakten, som tidigare utgått från serien.

Serien är idag kanske mer aktuell än någonsin med sitt miljöfokus."

Den här andra delen i bokserien "Universums öde" är alltså en reviderad nyutgivning. Andra delen i första utgivningen hade titeln Planetjakten (1980), denna togs på författarens begäran senare bort. På okänd planet gavs första gången ut 1982 (som fortsättning på Planetjakten). Bokens första del i den här nyutgåvan från 2020 heter just "Planetjakten", så en del av den borttagna bokens innehåll finns alltså i omarbetad form i seriens nu andra del.

Inledningsvis letar Len och Amalthea - huvudkaraktärer vi lärde känna i första boken Uppbrott från Jorden - efter en planet i Andromedagalaxen som går att kolonisera. Med ledning av bokens titel får jag anta det inte räknas som en spoiler att nämna de också finner en högst beboelig planet. Till största del handlar det alltså om hur den första vistelsen där artar sig. Mycket dramatik och spänning blir det. Något högst oväntat händer och de långväga resenärernas färdigheter sätts på hårda prov. Detta då förutom själva faktumet att de nu tvingas lära sig att leva på en helt okänd planet, utforska ny flora och fauna, finna nya födoämnen, m.m.. Hoppas jag inte avslöjat för mycket, men vill ge en bild av att det inte bara handlar om högteknologi utan även rena överlevnadskunskaper, beredskap. Intressant situation i spännande miljö.

Uppfattade den här uppföljaren betydligt mer välskriven än första boken. När science fiction lyckas förmedla den där speciella känslan, s.k. sense of wonder, då är det mer än riktigt bra. På okänd planet lyckas med detta genom att ta oss till en annan galax och bländande vackra beskrivningar om universums och livets utveckling. Tyckte dessutom om hur karaktärerna framställdes och utvecklades, både Amalthea och Len beskrivs med starka och svaga sidor, kompletterande varandra på ett jämbördigt vis.

Helst av allt hade man velat ha en fortsättning av Len och Amaltheas fortsatta öde, men efter att ha tjuvkikat lite på beskrivningar för de följande två böckerna i serien finns just inget sådant, om man räknar bort ättlingar till paret i den avslutande boken. Känns lite synd, men beskrivningen av Datorernas död och Barn av Andromeda väcker ändå mitt intresse. Så självklart ser jag fram emot att läsa fortsättningen av Universums öde, en science fiction-serie för unga värd förnyad uppmärksamhet, hoppas jag åtminstone lyckats bidra lite grann med det nu.