Läst augusti

1. Tre män i en båt av Jerome K. Jerome. Bibliotekslån.

2. Den sakkunnige av Carl Berg. Recensionsexemplar.

3. Staden av Camilla Sten. Annat lån.

4. Profetians Tid av J.F Hansson. Recensionsexemplar.

En smakebit på søndag: Staden

Denna söndag är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag här. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Skrev det här inlägget igår som utkast och hade dessförinnan läst om skräckterapi i Japan. Så varsågoda, här kommer lite svensk skräckterapi i form av smakbit ur nyligen utlästa Staden av Camilla Sten. Sidan 153:

 

  "Det blixtrar igen och åskknallen kommer omedelbart. Jag slår handen för munnen för att inte skrika. Jag sparkar till den batteridrivna lampan och den slocknar.

   Jag såg det. Jag såg det.

   I ljuset från blixten såg jag honom sitta i Volvon. Max. Bara en silhuett, med ansiktet böjt över något, en bok eller en telefon. Men det var han. Det var Max.

   Men om Max sitter kvar i Volvon ...

   Det är Emmy, intalar jag mig. Det är Emmy som står där utanför. Hon vill något.

   Men varför står hon bara där i så fall?"

Är det verkligen Emmy?

Sällade mig till skaran som tyckte The Blair Witch Project var bland det läskigaste jag sett på film. Den här boken påminde mig lite om den känslan.

Alla var då förstås inte så entusiastiska över den där filmen, ansåg den överskattad, tråkig, hemmagjord och utan utrymme för karaktärsutveckling... Men vet ni vad, Staden skulle kunna bli så oerhört mycket bättre i det avseendet som film. Ni som såg The Blair Witch Project, kommer ni ihåg?:

Skräckterapi? Ja, varför inte!😱😉

"Staden" av Camilla Sten

Staden av Camilla Sten. Läste boken som annat lån (pocket).

 

 

"Det har gått 60 år sedan hela befolkningen i den lilla gruvstaden Silvertjärn försvann. Niohundra människor spårlöst borta. Ingen vet hur det gick till. Kan stadens fanatiska väckelserörelse ha spelat en roll i försvinnandet?

Alice är en dokumentärfilmare som en gång för alla vill ta reda på sanningen. Hon och hennes team ska tillbringa fem dagar i den övergivna staden och samla in material till filmen. Men så fort de anländer börjar de höra underliga ljud och bevittna oförklarliga saker. Snart måste de fråga sig om det förflutna verkligen är förflutet, eller om staden kommer att sluka dem också.

Staden är en klaustrofobisk nagelbitare om en ondska som inte borde finnas och en gåta som kanske aldrig borde lösas."

Överraskande bra!

Den här romanen tyckte jag hade allt som en effektiv rysare (eller psykologisk thriller) ska ha, helt enkelt toppklass. Det är välskrivet med en skickligt uppbyggd historia placerad i ett då och ett nu som varvas i korta kapitel. Spännande persongalleri, karaktärer som är mystiska, som man inte riktigt vet var man har, misstankar... Spöklika miljöer, påtagligt beskrivna, som om man var där, med försiktiga steg över murkna, knarrande golv... Söker du en bladvändare och en rysare värd namnet, så sluta leta, läs Staden.

Egentligen undrar jag om det finns någon bättre miljö att förlägga en rysare eller psykologisk thriller till än just gamla övergivna platser med en dunkel historia? (Tänker här t.ex. på The Blair Witch Project-filmen) Lägg till det att platsen är isolerad från omvärlden, att där finns en olöst gåta, misstanke om att något otäckt utspelats där. Och ja, detta med sekter är ju verkligen vansinnigt läskigt, oavsett om det rör sig om isolerade samhällen, religiösa sammanslutningar, företag, vad som helst där det kan förekomma! Just det där att man tycker människor innerst inne borde förstå när något är helt fel och då gå emot gruppen/ledaren, men ändå inte gör det. T.ex. när oskyldiga människor blir utsatta och far illa. Då gruppen utan egna individuella tankar av förnuft, som en sammanhängande enhet, inte tycks förstå eller protestera, utan bara fortsätter att blint tro på en galen ledargestalt, en falsk verklighetsbild, lögner, som i ett slags zombieliknande tillstånd. Det kryper i mig bara jag tänker på det! Det är såna tankar som kommer till mig när jag läser Staden, som tycks ha alla de komponenter som tillsammans skapar skräck när den är som allra läskigast.

Jo, jag blev besviken på Ruinerna av Scott Smith och Experimentet av Catrine Tollström; två böcker som jag verkligen trodde var precis sådana romaner av den lite liknande sorten som skulle vara bra. Av den sorten var de, men tyvärr tyckte jag inte de var särskilt bra. I det avseendet var däremot Camilla Stens roman en fullträff! Om man tillåts jämföra på det viset.

För mig var det första gången jag läste något av Camilla Sten, och hoppas verkligen inte den sista. Ska på stört kolla upp om (i så fall vad) hon skrivit något mer. För ja, just nu vill jag förstås läsa allt av den här författaren. Trevligt när det händer att man känner så.

Veckans mening: Rosenbad i Stockholm. Fredagen den 28 februari 1986

 

"Sverige och han är FN:s fredsmäklare i kriget mellan Iran och Irak samtidigt som Sverige levererar vapen till båda sidor."

Meningen finns i Profetians tid av J.F Hansson. En av meningarna som fått mig att stanna upp och fundera över någon slags... synkronicitet mellan böcker, eller vad man ska kalla det? För nyligen lästa Den sakkunnige av Carl Berg handlade ju också om Boforsaffärer, Palmemordet, frimurarlogen P2 (Propaganda Due), und so weiter. Klart effektfullt med konspirationer för spänningsromaner, Hanssons trilogi Blodsbandskrönikan är ett utmärkt bevis för det! Och så dessa korta kapitel som varvar dåtid, nutid, Italien, Vatikanstaten, Skåne, Danmark... Vilken bladvändare!

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

"Den sakkunnige" av Carl Berg

Den sakkunnige av Carl Berg. Lava Förlag. Köplänkar: Bokus | Adlibris | Akademibokhandeln. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden). ISBN: 9789188959393

"Han är Den Sakkunnige. Liten, svag, blek. Som en blöt ostbåge. Eller överkokt sparris. Han rör sig i gråzonen. Ingen ser honom i maktens korridorer. Men han finns där. Han vet allt. Han ser allt. Han hör allt. Från Rosenbad till Östberlin, från Washington DC till Bagdad. Den Sakkunnige bär Sverige framåt på sina späda axlar.

Detta är historien om Sverige. Den sanna historien. Den som få känner till men ännu färre vill kännas vid. Från Boforsskandalen, statsministermordet, affärer meddiktaturer, samverkan med supermakters underrättelsetjänster, och inte minst våra egna statligt sponsrade problemlösare. Den Sakkunnige är kanske den mest kontroversiella och explosiva bok du kommer att läsa under många år framöver.

Är det sanning eller påhitt? Lögn eller fakta? Rätt eller fel? Den Sakkunnige står över sådana simpla spörsmål. Den Sakkunnige lever och verkar i en annan dimension. Men allt han gör har ett syfte. Du kanske inte vill kännas vid hans metoder. Men du har mycket att tacka honom för."

Samtidigt som den här politiska romanen handlar om i Sverige verkliga händelser (för senare halvan av 1900-talet och framåt) och existerande personer så vet man därutöver inte vad som har sanningsbakgrund eller ej. Ibland är det nog vida mer än man vill veta, eller är det något vi i tigande tysthet bör vara medvetna om?

Hursomhelst tycker jag det är en bok man som svensk bör läsa. Även om den är just kontroversiell. För det är den. Oerhört. Carl Berg petar oförfärad i getingboet och rör om ordentligt i grytan.

Vad jag kommit fram till är författarnamnet en pseudonym, men att personen bakom pseudonymen har en insyn utöver det vanliga, d.v.s. är någon typ av "insider", kan väl enligt beskrivningen ovan inte gå någon förbi. Egentligen är jag nog förvånad över att en sådan här bok får ges ut över huvud taget. Förordet av Bo Tillberg (och vem är det då?) skall vara en god vän till författaren. Denne menade, då förfrågan angående att skriva ett förord gjordes, att någon av författarens f.d. kollegor och "ett nätverk av personer med omfattande och speciell erfarenhet" borde ha lämpat sig bättre för en sån uppgift. Men då denna "bok om Sverige" skulle handla om "Sverigebilden", var det inte aktuellt? Bo Tillberg skall (enligt sitt förord) tydligen ha arbetat i flertalet organisationer (huvudsakligen utlandsstationerade) för ett främjande av Sverige och de nordiska länderna, och har på så vis en djupare förståelse för hur verklighetsförankrad bilden av Sverige är. Så vem är Carl Berg? En annorlunda sorts Bo Balderson? Kommer han (hon? dom?) att skriva fler böcker?

I berättelsens kärna finns karaktärerna "Den Sakkunnige", hans trogna följeslagare Anita (som är mer än lovligt korkad) och de lejda mördarna Tor och Hans, en brutal duo som får lösa Den Sakkunniges problem mer handgripligt när han (och "Mäster", eller vem som nu sitter vid makten) tittar åt ett annat håll. Huvudsaken är alltid att staten och svenskt näringsliv skall nå framgång, vilka metoderna är för att åstadkomma detta är minst sagt ljusskygga.

Såklart finns mycket under ytan vi vanliga dödliga inte känner till, mycket som försiggår i maktens korridorer, bakom kulisserna. Allt är inte vad det ser ut som, mycket göms undan. Så är det här, såväl som i andra länder. Fullt så blåögda är vi nog inte för att förstå det förhåller sig på så vis. Men! Jag tror heller inte att någon som Den Sakkunnige någonsin funnits, dessutom har jag väldigt svårt att tro Sverige skulle ha/ha haft ett slags mördarteam som bara väntar på order för att - på det sätt de gör - "lösa problem" åt de som innehar makten. Eller så vill jag helt enkelt inte tro.

Ni som liksom mig har läst romanen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson kan delvis finna att Carl Bergs bok för tankarna till den, men bara en smula, för till största del är det här något helt eget. Under läsningens gång (man läser den inte snabbt, men man lär sig en del nutidshistoria på vägen) var jag tvungen att kolla upp händelser och personer som nämns, sådant man endast vagt kände till som hände på 70-talet (då jag bara var barn) och årtiondena därefter (då jag såklart bättre hade koll på läget), sånt det pratades om och som man tog del av via media. Här avhandlas Sveriges vapenexport, kapardramat på Bulltofta, IB-affären, Stig Bergling-affären, Palmemordet, med mycket mera. Vill du ha fiktiva(?) förklaringar till svensk nutidshistoria, se på det svenska samhället på ett helt annat sätt än du kanske är van vid, läs då Den sakkunnige av Carl Berg.

Vad Den Sakkunnige vet och har insikter om är allomfattande, men han verkar inte hängt med i tiden då han påstår att den medborgare som i Sverige anses fattig i nutid är den som inte kan köpa sig den senaste mobiltelefonen. Då vet han verkligen inte vad han talar om. Den s.k. välfärden är långt ifrån vad den en gång varit.

Boken kan upplevas rätt svårforcerad för den som inte har stenkoll på allt. Men låt inte detta hindra, förutom underhållningsvärdet lär man sig en hel del. Samtidigt som den är lätt humoristisk fastnar skrattet allt som oftast i vrångstrupen. Ibland gränsar det till sådant man kan ana är statshemligheter och då känns det faktiskt rätt obehagligt. Ändå. För att förstå nuet måste man få bättre insikter om vad som har varit, men ta reda på fakta. Läs inte in för mycket mellan raderna. Bli inte konspirationsteoretiker. Trots allt är det nog något bra med att den här sortens udda kontroversiella böcker ges ut. Spännande och intressant på ett lite farligt sätt kanske.

Blev det där för kryptiskt eller fick jag er nyfikna?

Veckans mening: Nedifrån och upp, uppifrån och ned, nära och på håll

"Tänk att ha det som inledning, Silvertjärn ovanifrån – en perfekt liten småstad dränkt i gyllene vårljus – och så svepa ner mot husen så att idyllen krossas och förfallet framträder, infallna väggar, hus där grunden börjat sjunka ner i marken, perfekta små verandor som ruttnat och börjat kollapsa ... "

Meningen finns i Staden av Camilla Sten. Som tidigare nämnt: Mycket spännande!😊

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här

En smakebit på søndag: Profetians Tid

Denna söndag är det Astrid Terese med bokbloggen Betraktninger ~ tanker om bøker som förestår En smakebit på søndag här. Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag.

Spänningsromanen Profetians Tid av J.F Hansson är en av de böcker jag läser just nu, smakbiten från sidan 166 börjar med rivstart:

  "Grus och jord sprutar under de kraftiga däcken.

   Han styr bilen ut på en liten väg som leder bort till skogsbrynet söder om gården.

   När pickupen närmar sig skogsbrynet ser Martin hur fienden tar upp jakten med sina egna fordon.

   Genom nattsiktet som är monterat på k-pisten upptäcker han något oroväckande.

   Ur takluckan på en av SUV:arna reser sig en soldat beväpnad med en Robot 57, en lätt pansarvärnsrobot från Bofors. Den har en räckvidd på upp till sexhundra meter och är avsedd för att bekämpa stridsvagnar och pansarskyttefordon.

   Martin dunkar i taket medan han håller fast sig i ljusrampen. ”Gasen i botten, Miro. Pansarskott snart inkommande klockan sex”, skriker han.

   Miro svär och trycker ner gasen.

   Den starka motorn svarar direkt.

   Stötdämparna jobbar hårt när bilen flyger fram på den ojämna vägen.

   Trägrinden närmar sig snabbt i strålkastarljuset och splittras i hundratals bitar när det tunga ekipaget dundrar in i skogen.

   I samma stund som de kör in mellan träden ser Martin en eldkvast när roboten avfyras fyrahundra meter bakom dem.

   ”Gasa för helvete! Inkommande robot!” vrålar han.

   Miro trycker ner gaspedalen."

En smakebit på søndag: Den sakkunnige

Denna vecka är det bokbloggen Flukten fra virkeligheten som håller i smakbitarna här. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag.

Hämtar smakbitar från Den sakkunnige av pseudonym Carl Berg. Först en kort från sidan 54 (kapitel 5. Dubbelspel; året är 1984, men smakbiten tycks tidlös!):

"Lögnen gick att leva med så länge det fanns en enighet inom partiet och de andra maktfaktorerna. Att politiker och höga tjänstemän for med osanning var en del av spelet. En lögn kunde vara bra, tro det eller ej. För en lögn sa mycket mer än osanningen. Den sa även att vederbörande visste vad som pågick och att detta var fel. Därför ansåg Den Sakkunnige att en lögn från maktens elit kunde vara både frisk och upplyftande."

Och så en lite längre, året är 1961, sidan 106-107 (kapitel 9. En svensk säljer):

   "– Glass!

    Anita och Den Sakkunnige satte sig längs med Nybrokajen och kalasade på sina romrussinstrutar i solen.

    – Anita ska veta att det råder ett kallt krig. Svenskarna har glömt andra världskriget och matransoneringar. Nu talar man om nedrustning... eller kapprustning, beror på vem man talar med. Vi här i Norden ligger liksom i mitten och vill ju vår vana trogen inte välja sida.

    Den Sakkunnige kisade mot solen.

    – Jag tycker om USA:s nye president, JFK, sa Anita och jagade bort en mås som tycktes skrämma Den Sakkunnige.

    När hotet väl var avvärjt satte sig Den Sakkunnige igen, nu lite närmare Anita.

    – Ja, JFK representerar det nya. Han är ungdomlig och har helt andra ideal. Hans bror Robert är nästan ännu bättre. Jag tror att vi inom en snar framtid kommer att få någon form av ungdomsrevolt... så måste det bli!

    – De har ju egna danser, egen musik... de har till och med ett eget språk, sa Anita.

    – Dagens ungdomar! Så bortskämda, alltså fyrtiotalisterna, helt förslappade. Man undrar hur det ska gå för dem? Deras föräldrar måste skämmas!

    – Så, så... Anita manade  till lugn.

    – I USA finns det en svart man som heter Martin Luther King och han talar om allas lika värde. Han har på kort tid lyckats ena människor, inte bara svarta utan även vita. Att afrikanerna reser sig mot Portugal är inte en isolerad händelse. Både Belgiska Kongo och Franska Kongo kommer troligtvis att sluta i katastrof. USA:s inblandning i Sydamerika med hjälp av sitt United Fruit Company ser inte heller ut att sluta fredligt. Vi har fascister i Spanien, kommunister i Rumänien och jag tror inte dagens ungdomar vill välja någondera av sidorna. Vem vet, de kanske blir fredsaktivister hela bunten? funderade Den Sakkunnige.

    – Ja, det låter underbart! tyckte Anita och strålade i kapp med solen.

    – Hmm...

    Den Sakkunnige rynkade sin panna."

Veckans mening: Betraktelser vid sidan om, till en doft av terpentin

"Det började med raka led och slutade med lite skrik, som det brukar bli när män träffas."

Blev visst även den här lördagen en mening hämtad från Den sakkunnige av Carl Berg (ja, det är en pseudonym). Vimlar av äkta Veckans mening-meningar i den.

Mycket speciell bok, men bra! En roman ("om Sverige") att läsa mellan raderna. 

Rolig? Ja!

Själv läser jag den långsamt, eftersom en del kunskapsinhämtning krävs emellanåt, gillar sånt.

Experten... felsägning, jag menar förstås; Den Sakkunnige, han är en fiktiv svensk högre tjänsteman vid i huvudsak IB/KSI (IB = Informationsbyrån, KSI = Kontoret för särskild inhämtning - en del av MUST), men även vid UD och diverse hemlighållna företag. Mycket skumt sker i det fördolda. Efter Den Sakkunniges frånfälle tänker hans livs trogna följeslagare Anita tillbaka på vad som varit. Och meningen ovan hör till ett av hennes konstateranden.

Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).

Deltagande meningar kan du denna gång finna här