"Fyra veckor efter utbrottet. Blomdammet har svepts upp i atmosfären och evig skymning råder i Sverige. Men de smittade jagar inte längre. De dör och förvandlas till en del av skymningslandskapet. Myndigheterna gör en kraftsamling och hoppet spirar. Sverige kan ta sig ur det här. Det är då de kala, frosttyngda trädgrenarna får onaturligt röda löv.Första hösten: röd skymning är en fristående uppföljare till Första hösten: blå gryning. Den tar vid där Första hösten: blå gryning slutar och låter oss följa både nya och gamla karaktärer i den avslutande kampen mot den förödande smitta som blommorna för med sig."
Röd skymning tar alltså vid där Blå gryning avslutades. Den här avslutande uppföljaren är lika bra, och jag kan bara hoppas få läsa mer av E. P. Uggla i framtiden.
Det finns flera ingredienser här som gör det sådär extra spännande utifrån mina egna preferenser: Ny och kommande vetenskap kombinerad med fantasifull fiktion, kris- och katastrofscenarier, samhällsberedskap - allt som hör till sådant i den yttersta existensen, det som uppstår där när livet sätts på sin spets. De verkliga utmaningar som världen står inför är ju ganska omfattande, så visst finns det ett sug efter den här sortens romaner.
Det är rakt igenom ett härligt driv när man läser. Detta hjälps upp av en spännande fartfylld handling, korta kapitel med cliffhangers och tre sinsemellan olika karaktärers perspektiv som varvas, deras parallella historier som vävs in i varandra kronologiskt på ett följsamt sätt. Mycket skickligt.
Det levande beskrivna fantasifulla integreras i en verklighet vi både känner igen och därutöver, precis som det ska vara för att väcka intresse för både samhällsberedskap och fascinerande ny vetenskap. Inte så konstigt att just kapitlen ur Parvins perspektiv fängslade mig mest. Monsterdiggaren och relationsexperten kanske fäster sig mer vid Adams eller Charlys kapitel. Mer än så går jag inte in på själva handlingen i detalj, den får ni upptäcka själva.
Skräck, dystopi, spekulativ fiktion, science fiction, thriller... bara att välja. Allt passar. Tycker jag.
Det enda som hamnar på minussidan är att säcken knöts ihop för snabbt och häftigt fram emot slutet. Hade gärna fått utvecklats ytterligare. Sanning att säga ville jag antagligen ha mer, helt enkelt. Fast den här boken är tydligen tänkt att avsluta första hösten.
Blå gryning och Röd skymning, två toppenbra välskrivna spänningsromaner som är värda all den uppmärksamhet de kan få. Man bör absolut läsa båda för att få full koll från början, då får man den rätta helhetsbehållningen.
Jag har precis fått hem Röd skymning och den kommer att plockas upp väldigt snart. Tyckte jättemycket om Blå gryning så det ju toppen att den här verkar lika bra! :D Sådana här böcker vill jag läsa mer av och jag ska kolla upp de andra du nämnde i recensionen. Tack för tips! :)
SvaraRadera