Årssammanställning 2017

Länkar till inlägg för respektive bok finns under klickbar månad nedan.


Januari

1. Gubbe och katt, Nils Uddenberg
2. Sommarön, Eva Frantz
3. Tidsmaskinen, H.G. Wells
4. Alfa och Omega, Oskar Källner

Februari

1. Fisk & grönt, Åse Falkman, Anna Hallén
2. Flickan med gåvorna, M.R. Carey
3. Öga för öga, tass för tass, Maria Ernestam
4. Pingvinlektionerna, Tom Michell
5. Biten, Kelley Armstrong

Mars

1. Svarthunden, KG Johansson
2. Sjuka själar, Kristina Ohlsson
3. Gnisselzonen, Anna Hallén
4. Ett berg högre än Everest, Jon Krakauer

April

1. Konstnären, Diane Karlstrom & Magnus Carling
2. Fienden bor inte under sängen, Monika Orski
3. Undine av, Friedrich de la Motte Fouqué
4. Nomadplaneten, Emanuel Blume
5. Ubik, Philip K Dick
6. Siden Sammet, Maria Lang
7. Använd aldrig arsenik, Maria Lang
8. Missdåd, Karin Erlandsson
9. Magstarkt!, Martina Johansson
10. Hotet mot din hjärna, David Perlmutter

Maj

1. Triffiderna av John Wyndham
2. Sändebudet av Anders Gustafson & Johan Kant
3. Dubbelgångaren av Fjodor Dostojevskij
4. Mysrys: Novellsamling av Kim M Kimselius
5. Hormonbibeln av Martina Johansson

Juni

1. Djurfarmen av George Orwell
2. Manglade dukar och vikta servetter av Ewa Klingberg
3. Sektens barn av Mariette Lindstein
4. Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood
5. Vit syren av Cecilia Sahlström

Juli

1. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell
2. Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic
3. Se mig, Medusa av Torkil Damhaug
4. Snösommar av Kristina Hård
5. Syndaflodens år av Margaret Atwood
6. MaddAddam av Margaret Atwood

Augusti

1. Minnet av vatten av Emmi Itäranta
2. Andlös av Mattias Ronge
3. Transformationen av Magic Frigren
4. Den som finner av Stephen King
5. Hon som vakar av Caroline Eriksson
6. Stengudarna av Jeanette Winterson

September

1. Stöld av James Patterson/Rees Jones
2. Rättegången av J. Patterson/Maxine Paetro
3. Googolplex av KG Johansson
4. Efter Emma av Anna E Wahlgren
5. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein

Oktober

1. Fruktans tid av Leif Selander
2. Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson
3. Första hösten - Blå gryning av E P Uggla
4. Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen
5. X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist
6. Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl
7. Jägaren av Kamilla Oresvärd

November

1. För oss är natten ljus av Christoffer Holst
2. Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson
3. Vad gör dina barn när du sover? av Mikael Strömberg
4. Papperssvalan av Hans Olsson
5. Ett steg åt sidan av Hans Olsson
6. Filmvisning på salong Rentzo av Hans Olsson
7. Tosh av KG Johansson
8. I morgon åker vi hem och andra noveller av Monika Orski
9. Anna-Lisas val av Eli Åhman Owetz
10. Ester Karlsson med K av Christina Olséni och Micke Hansen
11. Hjärnan är stjärnan av Kaja Nordengen

December

1. De saknade av Thomas Rydahl
2. Hundens första år av Charlotte Swanstein
3. Purebred - Herrefolket av Lisa Hågensen
4. Munins skärvor av Oskar Källner
5. Vägen till stjärnorna av Oskar Källner
6. Transparente blanche av Peter Sandström
7. John Romeo. Korsfäst av Diane Karlstrom & Magnus Carling
8. Africka av KG Johansson

Årets sammanställning (föregående år inom parentes):
Antal lästa böcker totalt: 76 (108)
Antal singelnoveller: 4 (22)
Antal bibliotekslån: 38 (77)
Antal e-böcker: 10 (17)
Antal recensionsexemplar totalt antal i år: 41 varav 6 olästa/pågående (12)

Läst december

1. De saknade av Thomas Rydahl (Rec.ex. Bokfabriken)
2. Hundens första år av Charlotte Swanstein (Rec.ex. Bokfabriken)
3. Purebred - Herrefolket av Lisa Hågensen (Rec.ex. författare/Fusce förlag)
4. Munins skärvor av Oskar Källner (bibliotekslån)
5. Vägen till stjärnorna av Oskar Källner (e-bok/singelnovell; bibliotekslån)
6. Transparente blanche av Peter Sandström (bibliotekslån)
7. John Romeo. Korsfäst av Diane Karlstrom & Magnus Carling (Rec.ex. författare/Vulkan Bokförlag)
8. Africka av KG Johansson (bibliotekslån)

"Africka" av KG Johansson

Africka av KG Johansson. Wela Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"Sandra får veta att något underligt händer ute i Västafrikas djungel. Hon tar sig dit med sin fotograf och ser oförklarligt vackra gyllene varelser skapa enorma pyramider ur ingenting. Liknande händelser följer i andra länder och snart väcks frågorna: Vad vill de gyllene? Varför är de här? Ingen vet hur situationen ska hanteras. De gyllene verkar inte bry sig om alla människor som försöker förstå dem, eller kontakta dem, eller helt enkelt vinna något på deras närvaro. När ett desperat beslut fattas är Sandra fast i händelsernas centrum ..."

Sakta men säkert intar någon slags aliens jorden på olika platser. Först synligt endast som transparenta former, följt av uppväxande pyramider och därefter visar sig gyllene antropomorfa varelser, varelser som inte på något vis verkar önska skapa kontakt med människorna utanför de områden de besatt.

Reaktionerna blir skiftande, handlar det om fredligt sinnade varelser eller bör mänskligheten betrakta dem som ett hot? Olika grupper och individer ger med olika bakgrundsmotiv sin syn på saken; journalister rapporterar, konspirationsteorier flödar i allehanda medier, en president söker fredliga utvägar, militären framhåller hotbilden, en profet sår split genom ord och handling.

Fattigt folk på en plats i det lilla landet Kedenga i Västafrika - där de utomjordiska formerna först uppträder - blir hopfösta i ett övervakat läger som redan upprättats efter ett dammbygge. I händelsernas centrum finns journalisten Sandra med fotograf. De befinner sig i landet och får i uppdrag att rapportera om händelserna kring den utomjordiska aktiviteten. Som hjälp och tolk anställer de kvinnan Nyamé, bosatt i lägret tillsammans med sina tvillingbarn.

De gyllene varelsernas existens sätter igång en händelseutveckling som eskalerar till att mynna ut i mänskligt problemlösande i form av våld, som ju sällan leder till något positivt.

Upplevde detta som en sinnrikt berättad historia fylld av mystik, dramatik, tänkvärdheter och intressanta relationsskildringar. Med ett enkelt och koncentrerat språk framförs den på ett kreativt och nyskapande sätt, en sådan smart science fiction-historia som lämnar öppet för tänkbara tolkningar... och jag tycker så oerhört mycket om det!

Kapitlen är väldigt korta och bokens sidantal endast 268, ändå hinner historien gripa tag och blev för mig till en fängslande sträckläsning. Africka är första boken i en science fiction-trilogi där de uppföljande titlarna är del 2; Den enda dåliga människan i världen och del 3; De mörka kontinenterna. Kommer naturligtvis att läsa trilogin i sin helhet, finns inget annat. Är så nyfiken på hur historien kommer att fortfölja.

Några utvalda nyord 2017

 

Några nya ord hämtade från nyordslista 2017:

Alternativa fakta: Något som uppges vara fakta, trots att det inte stämmer med underlaget för informationen.

Doxa: Lämna ut känslig information på internet om privatperson.

Döstäda: Städa bort saker för att underlätta för anhöriga efter att man dött.

Fejkade nyheter eller fejknyheter: Lögner som sprids i media.

Funktionsrätt: Rättigheter och möjlighet till delaktighet för personer med olika sorters funktionsnedsättningar.

Killgissa: Påståenden som ska låta som om man har full koll fast det bara är en ren gissning.

Viralgranska: Granska snabbspridda uppgifter på nätet källkritiskt.

"Vägen till stjärnorna" av Oskar Källner

Vägen till stjärnorna av Oskar Källner. Fafner förlag. Läste boken som bibliotekslån (E-bok).

"Tjugo år sedan atombomberna föll. Tjugo år sedan människorna sprängde sin egen värld åt helvete. En spillra av mänskligheten lever i tunnlarna under Stockholm, ständigt ansatta av mutanter från ytan och konflikter med varandra.

Anna är kurir och van vid att beväpnad ta sig mellan stationerna i systemet. Hon lever tillsammans med Björn som är champinjonbonde på Hornstull. Men när de av misstag råkar döda det lokala kommunalrådets favoritson tvingas de lämna sitt hem. Jagade av det mäktiga provisoriets soldater flyr de genom systemet på jakt efter en enda sak: överlevnad."

En version av den känt ryska tunnelbanetriogin i novellform, förflyttad till Stockholms tunnelbanesystem, kan man tänka sig något sådant, och hur blir det?

Nja, sådär.

Nu bör det nog tilläggas att det säkerligen inte är den lättaste sak att skapa någon slags fanfiction av detta slag. Men om den här novellen fått vidareutvecklas, där den avslutades, så hade det troligen blivit något alldeles eget som stod på egna ben. Har en känsla av att det då kunde bli till något riktigt bra, även i mitt tycke.

För visst är det så att man fäster sig vid karaktärerna Anna (med vissa förbehåll som rör sånt jag antagligen inte begriper) och Björn (må han överleva!) i detta postapokalyptiska Sverige, och visst är det spännande det där med Kiruna och Mars.

Väntar kanske förgäves, men fortsättningen, vill ju så gärna ha den, kanske kommer den? Faktum är att den här novellens efterord ger oss läsare vissa förhoppningar i den riktningen, så helt omöjligt är det väl inte. Innan dess, läs Vägen till stjärnorna, en sådan titel måste ju förstås bara leda vidare!

"Munins skärvor" av Oskar Källner

Munins skärvor av Oskar Källner. Fafner Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

"En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser."   - KG Johansson

Noveller som ingår:
- Korpen
- Pancasila.
- Byssan lull
- Där staden dragit fram
- Yulebocken
- Det enda som betyder något
- Hon som dömer
- Mannerskiölds herrgård
- Lucifers säd"

Munins skärvor är en väl sammansatt novellsamling som kan få vem som helst med intresse för fantastik (science fiction, skräck, fantasy) att inse fördelarna med historier berättade i det korta formatet. Här finns allt, känns det som, och det blir en läsupplevelse som bjuder på djup och bredd, högt och lågt. De alltigenom fängslande novellerna ger möjlighet att reflektera över bakomliggande grundtankar eller bara svepas med av sagolikt fantasifull underhållning (otroliga världsbyggen!). Några av dem lär ha publicerats tidigare som singelnoveller och i antologier, men för mig var det första gången jag läste samtliga i just denna samling.

Som vanligt fäster man sig vid vissa noveller mer än andra. Topplacering blir det för SF-novellen Pancasila; en planet med ett nätverkande ekosystem och en kolonisation som kom av sig. Blev även förtjust i novellen Yi, "skogsaction på månen" med en tjusig twist på slutet. Två andra favoriter: Där staden dragit fram (dystopisk vision med nanoteknologi och artificiella intelligenser i en segregerad värld) och Mannerskiölds herrgård (monstruös fantasyskräck). Men egentligen kompletterar alla novellerna varandra, oavsett i vilken grad man fäster sig vid dem. För i sin helhet blir dessa skärvor sammanfogade till ett riktigt snyggt förpackat paket, ett paket lämpat för sträckläsning. Som ett existentiellt kitt i samlingen hör Korpen, kanske är det den novellen (inleder, återkommer och avslutar i epilogen) som inte skall räknas med? För med Yi (som saknas i ovanstående innehållsbeskrivning) får jag det till tio noveller, inte nio.

Efter att ha läst Alba av Kristina Hård sökte jag efter något liknande. Fann det inlevelsefullt och sinnrikt konstruerat i KG Johanssons romaner och Oskar Källners noveller. Kan man vara annat än nöjd när man finner det man söker? Munins skärvor är trollbindande läsning, liksom Alfa och Omega. Och såklart ger det mersmak.


Andra bokbloggare om Munins skärvor:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset

Läst november

1. För oss är natten ljus av Christoffer Holst (Rec.ex. Bokfabriken)
2. Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson (e-bok; Rec.ex. Type & Tell)
3. Vad gör dina barn när du sover? av Mikael Strömberg (bibliotekslån)
4. Papperssvalan av Hans Olsson (e-bok/singelnovell; Rec.ex. författare/Zakuli Förlag)
5. Ett steg åt sidan av Hans Olsson (-"-; Rec.ex. -"-)
6. Filmvisning på salong Rentzo av Hans Olsson (-"-; Rec.ex. -"-)
7. Tosh av KG Johansson (Rec.ex. Affront förlag)
8. I morgon åker vi hem och andra noveller av Monika Orski (Rec.ex. författare/Bokförlaget Axplock)
9. Anna-Lisas val av Eli Åhman Owetz (Rec.ex. Bokfabriken)
10. Ester Karlsson med K av Christina Olséni och Micke Hansen (Rec.ex. Bokfabriken)
11. Hjärnan är stjärnan av Kaja Nordengen (bibliotekslån)

"I morgon åker vi hem och andra noveller" av Monika Orski

I morgon åker vi hem och andra noveller av Monika Orski. Förlag: Bokförlaget Axplock. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Många tvingas emigrera, medan andra nekas utresa. När det folkdemokratiska Polen driver en antisemitisk kampanj drygt tjugo år efter krigsslutet, resulterar det bland annat i att en del av de återstående judarna flyttar till Sverige. Det ger nya berättelser, om dem och människorna kring dem.

En ung man som blir religiös, hans syster som söker kontakt, och en stillsam begravning. En överlevande från koncentrationslägren är inte säker på att hon vill ha något skadestånd, och en mor funderar över ordet modersmål. En kvinna blir förälskad, och en pojke lockas av någonting förbjudet. Vardag och våld.

Novellerna i den här samlingen rör sig kring en judisk släkt i Stockholm, Jerusalem och Warszawa. Berättelserna spänner över fyra generationer. Varje novell är fristående, men tillsammans bildar de också en väv där gestalter tillåts vandra mellan olika berättelser."

Hade höga förväntningar på denna novellsamling och positivt nog blev dessa verkligen infriade. Förlagets beskrivning ovan ger en mycket bra sammanfattning för innehållet.

Boken kändes meningsfull att läsa och gav mig nya insikter om historiska skeenden som rör de polska judarnas situation, då de faktiskt jagades även efter förintelsen. Under sent 60-tal drevs alltså en antisemitisk kampanj i Polen, något jag för egen del alls inte kände till, antar att det rent allmänt också är tämligen okänt. Novellerna vävs kring just denna händelse, vilken påföljd den fick för de som drabbades. Man får tidsmässigt genom olika generationer i en judisk släkt följa med både bakåt och framåt från denna tidpunkt. Det blir olika personers röster ur denna släkt som berättar sina historier och från de olika länder som berörs; Stockholm, Jerusalem och Warszawa.

Antisemitism är svårt att förstå, varför det ofattbart än idag fortfarande förekommer.

Antologins uppbyggnad kändes lite knepig inledningsvis då jag tyckte det var svårt att hålla koll på alla namn och släktskapsförhållanden hit och dit, men efter ett tag släppte det och läsningen flöt på. Judiska begrepp/ord som jag inte kände till hade jag nog velat ha någon förklaring till (kanske i form av fotnot). Novellerna sinsemellan är skiftande på olika sätt, beroende på tid, vems röst som berättar och vad som berättas. Alla noveller berör mig inte lika djupt, men när så sker blir det oerhört gripande och känslosamt.

Allt detta ovan, plus att novellsamlingen upplevdes välskriven med ett väldigt känsligt, finstämt och balanserat språk, gjorde sammantaget ett riktigt bra helhetsintryck. Det är en bok som ger viktiga insikter, jag rekommenderar den varmt och kan slutligen bara hoppas den finner många läsare.

Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden / E-bok
Adlibris: Inbunden / E-bok

"Tosh" av KG Johansson

Tosh av KG Johansson. Förlag: Affront förlag. Läste boken som recensionsexemplar (mjukband).

"Du kommer att se stjärnor falla och världen försvinna.

Människor blev människor - med sådant som abstrakt tänkande, konst, musik och teknologi som knivar och spjut - för ungefär 50 000 år sedan. Vår kända historia sträcker sig kanske 5000 år bakåt. Vilka högkulturer kan ha funnits innan dess?

Tosh och hans bror Kueso tillhör den högsta adeln. Deras liv är bekymmerslösa, uppe i världen som deras folk har skapat. Men även prinsar är människor och den som lever högt har långt att falla.

KG Johanssons nya roman utspelar sig i ett grönskande Sahara för många tusen år sedan. Det är storslaget och fantasieggande men samtidigt intimt och personligt av en av våra stora berättare."

Absolut svindlande storslaget! Att läsa denna historiska fantasy blev för mig en riktig höjdpunkt.

Tosh är en fantastisk roman, fantasifull och filosofisk med mättade stämningar, finstämt vackra och fasansfullt skrämmande. Det växlar mellan hopp och förtvivlan, förtröstan och uppgivenhet, alltifrån sprudlande lycka till avgrundsdjup sorg. Jag sögs in i denna mångbottnade historias gåtfullhet, kunde under pågående läsning inte släppa in något annat, och den lever vidare i tankarna långt efteråt. Det är en bok jag troligen kommer att läsa om, för kan garanterat då finna nya vinklingar och tankestoff som tidigare missats.
Historiens konstruktion och sättet som intrigen utvecklades på gjorde den till ett berättartekniskt mästerverk, en unik magisk läsupplevelse enligt mig.

Det är huvudkaraktären Tosh man får följa. Man möter inledningsvis pojken Tosh som växer upp tillhörande högsta adeln i ett strikt hierarkiskt samhälle inrättat i ett gigantiskt byggnadsverk med plattformar i olika nivåer, detta samhälle styrs av en drottning. Den övre plattformen tillhör en privilegierad adel, arbetarna längst ned är de som anskaffar födan, arbetar på marknivå och tar hand om avfallet, smutsjobbet. En sorts samverkan råder, trots att adeln inte befattar sig nämnvärt med situationen i de lägre nivåerna och där en loj förnöjsamhet tycks finnas bland arbetarna, arbetare vilka f.ö. inte riktigt tycks vara säkra på vilken uppgift adeln har att fylla. Såsom arbetaren Farih beskriver det: "Det är som bina i en kupa. En drottning, arbetare som skaffar mat, drönare som ... ja, vad dom nu gör: Men alla har sin uppgift." Blodträdens inverkan på människornas sinnen tycks skapa fred och samhörighet. Det här trädfolket fick mig att associera till ett världsbygge i Alan Lightmans bok Einsteins drömmar, en värld där höjd blivit status och där man med tiden glömt varför högre är bättre och tvärtom, de som lever på hög höjd håller sig borta från de låglänta områdena så långt det är möjligt.

Hursomhelst tar livet för Tosh en dramatisk vändning efter att hans bror blir oskyldigt anklagad och dömd till döden, brodern som utsetts till kommande drottninggemål, allt beroende på en ödesdiger träff mellan Tosh och prinsessan Malki (sagans Romeo och Julia kanske man på sätt och vis inledningsvis kan se det som). Drottningen Obiulla vill inte ha Tosh i broderns ställe och förvisar honom officiellt till marafiki-folket som gisslan i sju år. Därmed tar Tosh turbulenta liv sin början som yngling, vidare ett mellanspel som vandraren och i tredje delen som fiskaren. Det blir ett liv där han får möta skiftande folkslag med olika sociala och kulturella egenheter, samhällsskick och konflikter. Relationer inleds, etableras, överges (svek och förlust). Kuvade slavar gör blodigt uppror mot sina hårdföra herrar och de tidigare förtryckta blir med tiden förtryckare; hemska katastrofer inträffar (man fick tankar på bilder från verkligheten, allt från folkmorden i Rwanda till tsunamin i Indiska oceanen 2004, mardrömsframkallande bilder).
Hur Tosh kom till fiskarfolket, på det sätt han där sakta rehabiliterades åter till ett fungerande liv och fick tillbaka en del av sina minnen, allt genom Inakras kloka empatiska omsorg. Detta var en fin episod som gick rakt in i hjärtat.

Vill bara här flika in ett kort smakprov som delvis kan ge en förklaring till varför jag tycker språket i den här romanen är så enastående. Den kommer från slutet av delen "Mellanspel: Vandraren" (d.v.s. innan Tosh möter fiskarfolket). Där det nära slutet vidrör nästa existens startpunkt:

    Han var lycklig, utan att själv veta det.
    "Han" var inte en skelettmager och sårig man. Han var världen och världen var i honom. Hans fötter kunde röra sig så att havet kom till honom, men världen var inte intresserad av att förflytta sig. Världen godtog det den såg och ställde inga frågor. Det som hade varit Tosh hade nått sitt mål: han hade inga minnen, ingen strävan, och därför ingen saknad eller längtan. Elden hade slocknat i honom.
    Allt var.
    Inget var begripligt.
    Alla begrepp var borta.
    Solen värmde honom men han kände det inte.
    Mörkret dolde honom men han såg det inte.

I fjärde delen kommer mannen Tosh åter till sitt trädfolk på jakt efter sanningen och sitt stundande möte med drottningen Malki. Allt som är fördolt träder fram genom gåtor ur det förflutna och som även varslar om den ödesdigra nära framtid som väntar strax bakom hörnet. Denna storslagna historia får ett effektfullt dramatiskt avslut, otroligt passande.

Sammanfattning:

Alternativförhistoriska romanen Tosh får man ju klart inte missa, fantastik när den är som bäst! En episk historia med allt från lugnt skimrande stillhet till skräckfyllda dramatiska händelser. Invävt i handlingen skildras existentiella teman på ett snyggt sätt. Man får följa Tosh i hans möten och liv tillsammans med olika folkslag, deras styrkor och svagheter, samhällen på uppgång och fall. Var och en finner säkert liksom mig sina egna personligt färgade tolkningar och associationer, en del av tjusningen tycker jag. Allt byggs upp med ett språk som fylls med stämning mellan raderna på ett särpräglat sätt.


Finns att köpa på:
Bokus: Häftad / E-bok
Adlibris: Häftad / E-bok
Science Fiction Bokhandeln: Häftad

Affront Förlag: Häftad / E-bok

"Ett steg åt sidan" av Hans Olsson

Ett steg åt sidan av Hans Olsson. Förlag: Zakuli Förlag. Läste novellen som recensionsexemplar (E-singel).

"Att färdas mellan dimensioner är lika enkelt som att ta ett steg åt sidan. Men något har gått fel och människor försvinner spårlöst, trots att de följer tidtabeller och kartlagda rutter. Liio är en av de saknade. Finns hon där ute på någon okänd plats, eller är hon för evigt förlorad?"

En intressant science fiction-novell som borde få lov att växa till en roman. Novellen publicerades första gången i science fiction-antologin Efter slutet. Historien är väl genomarbetad och spännande. Förklaringen som ges för hur teleporteringen till andra dimensioner uppstått var riktigt bra. Enda nackdelen (tycker jag) är att det blir för komprimerat i novellform och slutet var lite snopet, kände mig liksom lurad på konfekten då historiens berättare inte ens hann träffa den försvunna Liio som han så enträget sökte efter där mellan världarna. Helt enkelt: Jag ville ha mer.

Finns att köpa på:
Bokus: E-singel
Adlibris: E-singel

"Papperssvalan" av Hans Olsson

Papperssvalan av Hans Olsson. Förlag: Zakuli Förlag. Läste novellen som recensionsexemplar

(E-singel).

"Papperssvalan beställer hem piller från internet och får oväntat förmågan att flyga. Men hans superkraft är inte så bra som förväntat, och snart upptäcker han att han har en nemesis."

En söt och rolig liten superhjälte-novell (publicerad för första gången i form av denna E-singel). Kunde riktigt se Pappersvalan framför mig då han med sin vacklande superkraft hoppar och utövar glidflygning i sin gammaldags deckarutstyrsel. Gillade också förklaringen till hans nemesis som inte heller lyckas så bra i sin roll som osynlig. Läste novellen med ett leende och tyckte den var toppen, lite i samma lättsamma, tydliga och klara stil som M/S Gertis Silvro, också en av mina favoriter bland författarens noveller (från novellsamlingen Främling. Inkräktare)


Finns att köpa på:
Bokus: E-singel
Adlibris: E-singel

"Öva allvar - någonstans i Sverige" av Ulf Ulfvarson

Öva allvar - Någonstans i Sverige av Ulf Ulfvarson. Förlag: Solberga förlag. Läste boken som recensionsexemplar (E-bok).

"Ingmar Andersson blir uppringd av en gammal lumparkompis, som föreslår en återträff efter 40 år. Ingmar hade knappast ägnat den tiden en tanke. Men nu kom allt tillbaka i minnet. Freden efter andra världskriget var bara några år gammal och det kalla kriget hade tagit vid. Nästan alla unga män blev inkallade till värnpliktstjänstgöring. Ingmar blev placerad vid Luftvärnsregementet i Stockholm, som snart flyttade till Norrtälje. Tillsammans med ett tjugotal jämnåriga med vitt skilda bakgrunder tillbringar han dygnens alla timmar på luckan, i tvättrummet, i matsalen, på lektionerna och på övningar med allt från handeldvapen till radarstationer och kanoner. På fritiden gäller markan eller kortspel. I radion ljuder Snoddas Flottarkärlek. Norrtäljes enda biograf visar Hon dansade en sommar. I Societetsparken finns en dansbana med danssugna, vackra flickor, bland dem Jenny, som Ingmar börjar uppvakta. Flera andra från regementet vill också ha hennes uppmärksamhet, bland dem Uno och Adolf. Uno, en märkligt begåvad, fumlig och hudlös man, mobbas av Adolf. Båda går vidare till officersutbildning. Konflikten dem emellan går till en dramatisk upplösning. Av en slump upptäcker Ingmar att samvetslösa personer utnyttjat Unos fabulösa minne och dragit in honom i något han inte förmår ta sig ur."

Öva allvar - någonstans i Sverige blev något av en positiv överraskning för mig att läsa. Romanen var välskriven med tydliga och färgstarkt skildrade karaktärer, historien berättades med en trovärdig inlevelsefull tidsskildring och hade en story (inklusive spännande relationsdrama) som fängslade. Så vitt jag kan bedöma stämde även miljöbeskrivningarna för hur jag själv kan föreställa mig att det var då på 50-talet. Vad som syftas med titelns "någonstans" är alltså i huvudsak Norrtälje i Roslagen (Upplandskusten).

Såklart var det på så vis intressant att få en levande bild av - i form av en fiktiv berättelse - hur det var då Lv 3 (Kgl Stockholms Luftvärnsregemente) flyttade till de nybyggda kasernerna i Norrtälje år 1952. Man får även i en inledande del en del miljöbeskrivningar av förbandets kaserner på Linnégatan 89, innan flytten, som också var spännande som kontrast.
Lv 3 i Norrtälje lades ned år 2000, området "Campus Roslagen" trädde i dess ställe och blev därmed öppet för allmänheten och etablering av olika slag. Ett luftvärnsmuseum finns inom det gamla kasernområdet för den som är vidare intresserad av militärhistoria i allmänhet och Lv 3-tiden i synnerhet. För den som är nyfiken på museets bilder från "50-talsrummet" kan klicka vidare in här.

Bland karaktärerna fäste jag mig såklart speciellt för Ingmar och Jenny, deras öden. Det var klart roliga episoder då Ingmar kom i samspråk med Jennys föräldrar, mötet blev ju inte alltför okomplicerat och friktionsfritt över de olika samhällsklasserna. Det fanns också tillfällen då man verkligen höll andan inför vad som riskerade att hända ute på militärövningarna, Uno och Adolf var två riktiga oroshärdar där. Man får tanken att många säkert kunde skada sig illa genom ouppmärksamhet, slarv och okunskap när det "övades allvar".

Mycket gåtfullt sker och hur allt hänger ihop blir uppenbart efter historiens slutliga upplösning som är fullspäckad av dramatik. Tyckte verkligen synd om godtrogna och alltför hjälpsamma Jenny i den vevan.

Så underförstått och sammanfattningsvis: Öva allvar - någonstans i Sverige var en roman som engagerade och var lätt att leva sig in i, både spännande och intressant. Skildrar tiden, platsen och miljöerna på ett realistiskt och levande vis (tyvärr säkert trovärdigt med vissa av befälens vidriga kvinnosyn också), utan försköningar. Blev ibland i mitt tycke lite överkurs vad gäller alltför detaljerade beskrivningar under rekryternas teoretiska lektioner i bokens inledande del, men förstår att det kan ge en ytterligare dimension för de som är mer insatta. De olika karaktärerna blir starkt befästa och deras personligheter, liv och öden levde kvar hos mig efter det att boken lästs ut, och då är det bra.

Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad / E-bok

Läst oktober

1. Fruktans tid av Leif Selander (Rec.ex. författare/Publit Sweden)
2. Skrik tyst så inte grannarna hör av Karin Alfredsson (Rec.ex. Bokfabriken)
3. Första hösten - Blå gryning av E P Uggla (Rec.ex. författare/Visto förlag)
4. Purebred - Flykten från Olympo av Lisa Hågensen (Rec.ex. författare/Fusce förlag)
5. X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist (bibliotekslån)
6. Tio svenskar måste dö av Martin Österdahl (Rec.ex. Bonnierförlagen/Bokförlaget Forum)
7. Jägaren av Kamilla Oresvärd (Rec.ex. Bokfabriken) 

"X: Den sista platsen" av John Ajvide Lindqvist

X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist. Förlag: Ordfront. Läste boken som bibliotekslån (inbunden).

"»Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.«

Så inleds John Ajvide Lindqvists roman X – Den sista platsen, den avslutande delen i trilogin som inleddes med Himmelstrand och Rörelsen.

En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten »X« som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

X – Den sista platsen är en övernaturlig kriminalroman där småbrottslighet korsar det utomvärldsliga. Det finns en större plan bakom det som inträffar och mycket pekar mot Brunkebergstunneln. Krafter bortom människans kontroll sipprar in i förorterna och förändrar Stockholm.

Nån däruppe måste gilla oss. Eller inte."

Hur kan en roman vars handling är så bekymmersam, hårdkokt och brutal även vara så pass rolig som denna? Skrivandet som hantverk är i toppklass, oavsett hur historien vänds och vrids till på de mest surrealistiska vis. En stor dos humor, rapp dialog och avgrundsdjup svärta levereras i denna sista del i Platserna-trilogin, en bokserie som jag haft väldigt blandade åsikter om och något som varit bland det konstigaste jag någonsin läst.
Den sista platsen knöt ihop det hela perfekt, kan inte se några trådar som hänger löst. Var faktiskt rätt nyfiken på hur allt skulle jämkas samman i denna avslutande del och blev positivt överraskad, trots att det var något helt annorlunda än väntat. Gillade sen riktigt mycket slutet, väldigt bra och passande!

Från ett lamt okej för den första delen Himmelstrand (som jag verkligen inte var speciellt förtjust i) kan man nöjt konstatera att det ändå var bra att man inte gav upp efter den, utan istället förhoppningsfullt glad i hågen fortsatte med Rörelsen: Den andra platsen. Avslutande X: Den sista platsen skiljer sig från de föregående genom att vara mer mörk hårdkokt krim (med övernaturliga inslag) än just skräck, med det inte sagt att det inte förekommer hemskheter, oerhört otäckt blir det ändå. Ordet hårdkokt i samband med romaner brukar i vanliga fall få mig att backa, men här handlar det inte om ytlighet utan djup, tvärtom. När karaktärerna byggs på ett så här trovärdigt komplext sätt och då en behövlig del... medlidande(?) ingår i helhetsbilden, ja då uppnås jämvikt, då funkar det tycker jag.

Vad gäller språket är det till stor del anpassat till den kriminella världen, där den medelålders kriminalreportern Tommy T rör sig, tillika hans systerson Linus som slår in på brottets bana genom att starta försäljning av sin ADHD-medicin. Hur deras liv utvecklas på olika sätt genom handlingens fortskridande är väl genomtänkt och inget jag avslöjar mer om här, det är en fördel att veta så lite som möjligt innan man läser den här romanen. Det blir utifrån dessa två huvudkaraktärers perspektiv historien berättas. För mig blev det en smula överkurs att begripa alla ord, om det förortsslang som används är hittepå eller sådant som används i verkligheten har jag ingen aning om, men det gick ju ändå hjälpligt (begreppet "emo" var jag för övrigt tvungen att kolla upp, okej någon slags ungdomlig subkultur alltså... inget påhitt). Har nog inte läst någon roman om narkotikabrottslighet och knarkhandel tidigare, så ovant, visst.
Sen hade liksom inte storyn varit densamma utan Tommys melankoliske hund Hagge tycker jag, en sidokaraktär med paranormala förmågor, klart underhållande.

Så, sammanfattningsvis: En riktigt bra avslutning på den mest konstiga bokserie jag någonsin läst. Till största del hårdkokt övernaturlig kriminalroman som så småningom avancerar till att gränsa till skräck. Brunkebergstunneln var jätteläskig, den här gången också, avskyr tunnlar, alla möjliga sådana får mig att rysa.


Andra bokbloggare om X: Den sista platsen:
Bims blogg
Ugglan & boken
Läsa & Lyssna

"Första hösten - Blå gryning" av E. P. Uggla

Första hösten - Blå gryning av E P Uggla. Förlag: Visto förlag. Utgivningsår: 2017. Recensionsexemplar (inbunden).

"När skördarna förstördes oroade sig alla för vintern. Så naivt. De flesta skulle inte överleva hösten.

Stockholm. De nya blommorna spränger igenom ännu en trottoar och Livsmedelsverket kallar till krismöte. Vad gör man när de blå blommorna inte kan sorteras ut från skördarna? När gräset har försvunnit och kornas mjölk är ljusblå?

Ändå är det inte vad de borde fokusera på. Hösten är här och Lisen är forskaren som först ser förändringen. Inte som hon skulle önska under ett mikroskop. Hon ser den i sig själv.

Första hösten är en dystopisk skräckroman som skickligt väver in vår tids vetenskap i en verklighet bortom de mest groteska mardrömmar."

Intresset för dystopier (mer eller mindre skräckbetonade) tycks ha växt under senare tid. Skräckvisionerna kan ha spännande saker att förmedla (alla tider har väl haft sina orosmoment inför framtiden och fortsatt väva vidare på meningen: "Tänk om"...).

Nu skall det handla om den dystopiska skräckromanen Första hösten.

Det bästa med Första hösten som dystopi är hur nutida vetenskap (plus sådan som fortfarande till stor del ligger i sin linda) är infogad i en fiktiv dramatisk händelseutveckling. Spännande med allt det som nu händer inom forskningen för molekylärbiologi; biokemi, biofysik, bioteknik, genetik. Och även otroligt skrämmande, om man tänker på vad kunskapen eller sökandet efter kunskap kan leda till om det går fel, i värsta fall, i ett mardrömsscenario (kanske i kombination med vad för hemligheter kring det förflutna som klimatförändringarna blottar?). Tanken finns ju redan där hos oss.

Hade inte hört talas om LUA (eller LUCA) - den sista gemensamma förfadern; Last Universal Ancestor (eller Last Universal Common Ancestor) innan. Antas ha levt under den geologiska eran paleoarchean, för sisådär 3,5 miljarder år sedan. Sätter ens fantasi i rörelse, inte sant?

Sen skall jag inte avslöja hur detta med tarmfloran kommer in i bilden. Våra tarmbakterier, som vi tycks leva i symbios med, har vi fått veta en hel del om på senare tid, spännande område som vetenskapligt antagligen bara är i utkanten av något större. Senare forskning har ju kommit fram till att det finns fler kopplingar mellan tarm och hjärna än man tidigare haft kunskap om, styr på så vis t.ex. beteende och personlighet. Stoff som används på ett klurigt sätt i romanen.

Romanens tre huvudkaraktärer, Lisen (forskaren) å ena sidan, och femtonåriga Charly (Lisens syster) samt Adam å andra sidan, delar varvat på kapitlen. Kapitlen hålls på äkta bladvändarmanér effektfullt korta, fartigt händelserika och med avslutningar som lockar till sträckläsning. Uppdelningen därutöver är en snabb upptrappning från "Sista sommaren" till "Första hösten" (då allt går åt helsike) och kort avslutande "Vinter". Gillade hur de till olika personlighet inblandade aktörerna utvecklades under berättelsens gång (Fredrik inte minst) och det skall bli spännande att få följa upp hur det i fortsättningen kommer att gå för de som är kvar. De huvudsakliga platserna för romanens handling är från söder till norr; Malmö, Stockholm och Luleå. Miljöbeskrivningarna ger extra laddning till den obehagliga stämningen i övrigt. Historien är som fantasifull fiktion väl underbyggd och trovärdigt framställd med hjälp av just den där vetenskapen, som tidigare nämnts.

Skall det till att göra jämförelser kan man finna likheter till Flickan med gåvorna av M R Carey, men även suveräna; Pestens tid av Stephen King, och lägg därtill sen en ordentlig skopa detaljerade Dean Koontz-aktiga monsterbeskrivningar, det sistnämnda fick i mitt tycke ta mer plats än nödvändigt, liksom slagsmålen. Men det där med slagsmålen är ju lite svårt att avgöra när det blir för mycket, samtidigt ger actionavsnitten extra fart och skänker karaktärerna ökad samhörighet (eller tvärtom).

Hur blåa anemoner kan vara obehagligt skrämmande? Ja, det får man ta reda på genom att läsa Första hösten: Blå gryning, en ovanligt bra dystopisk skräckroman, vild fantasi blandat med fascinerande och intresseväckande vetenskap. Väntar med entusiasm på fortsättningen.

Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden

Andra bokbloggare om Första hösten - Blå gryning:

Bokhuset
Läsa & Lyssna

"Fruktans tid" av Leif Selander

Fruktans tid av Leif Selander. Läste boken som recensionsexemplar.

"Parallell och fristående fortsättning på Svekens tid (2016). Året är 978 e.Kr. när sextonåriga Ylva med sällskap blir överfallna vid Mälarens strand på väg till Björkö. Ett mindre vikingasällskap som tvångsrekryterar roddare och krigare tar henne tillfånga för att säljas som träl i Gårdarike. Ett öde som skulle innebära total förnedring för en ung flicka. Att ta sitt eget liv verkar vara hennes enda utväg. Det olycksaliga ödet undviks genom en ny vänskap med hövdingens son. Med hans hjälp får hon möjlighet att visa att hon är en tillgång för krigarsällskapet.
I Gårdarike har krig brutit ut, mellan två bröder som slåss om makten, som gör resan farlig och tvingar dem att välja sida. Motgångar som svek, mord och fruktan, men också vänskap, lust och glädje kantar deras väg genom Gårdarike, innan de till slut når färdens mål."

Så blev det då dags för den efterlängtade andra delen i Leif Selanders vikingatrilogi.

Bokserien är baserad på verkliga händelser och bygger i det avseendet främst på en av de mest granskade krönikorna i historien; Nestorskrönikan. Traditionellt menar man att denna krönika om Kievriket och dess historia blev sammanställd omkring år 1113 av munken Nestor i Kiev. Så för er (som på samma vis som mig) är historiskt intresserade borde det här vara en bokserie som väcker intresse.

Nu till fiktionen.

I första delen Svekens tid fick man följa sjuttonåriga Markus, då han år 979 e.Kr. tog värvning till viking på Björkö. Vikingaföljet hamnar under fursten Vladimir, tronpretendent över Gårdarike, och målet blir då att slåss om makten mot Vladimirs bror Jaropolk.

Andra delen Fruktans tid är en parallell och fristående fortsättning, vilket gör att det inte spelar någon roll i vilken ordning man läser dem. I andra delen är det Markus försvunna syster Ylva berättelsen handlar om, tidsperioden är densamma och hennes liv tar en äventyrlig vändning. Som tillfångatagen av ett vikingafölje riskerar hon i förstone bli såld som träl, men efter att ha funnit en vän i hövdingens son Björn lyckas Ylva förklara sin bakgrund som sköldmö och blir därmed upptagen i följet som en resurs, en kolossalt viktig sådan kommer det att visa sig. Då krig bryter ut i Gårdarike ändras sällskapets planer och de blir tvungna att välja sida i maktstriden mellan bröderna Vladimir och Jaropolk.

Visst kan det ibland bara vara ett sådant här spännande historiskt äventyr man vill läsa? Fyllt av helt osannolikt heroiska hjältar och hjältinnor som når framgång, men även ständigt ställs inför nya motgångar; rättrådigt lojala sällskap med växande gemenskapskänsla; hederlighet kontra grym falskhet och svek; hämndlystnad och knivskarp list...
Så helt bortkopplat från vår högteknologiska tid kommer man in i en annan värld en stund, och den värdefulla avkopplingen kan ju böcker skänka oss. Så ge vikingaromaner som denna en chans, även om det normalt inte är vad man annars väljer att läsa. Ofta kanske man tycker det hör ungdomstiden till att läsa den här sortens böcker, men själv vill jag verkligen slå ett slag för att romaner som utspelar sig under vikingatiden kan läsas av alla åldrar därefter också. Testa!

Boken har lagom avvägda kapitel och är lättläst. De historiska skeendena är både intressant framförda och skickligt infogade i den fiktiva berättelsen som är laddad med dramatik. Det blir aldrig utdraget tråkigt eller alltför detaljerat (eller jo, förresten! Eriks gille hade jag nog gärna sluppit få beskrivet så i detalj).

Precis som i första delen är miljöbeskrivningarna levande, stämningsfulla och vävs in i berättelsen på ett naturligt sätt. Karaktärerna är en brokig variation och på samma sätt som man på ena kanten finner styrka i huvudkaraktärer att känna stor sympati för (t.ex. Ylva, Björn och hövdingen Eskil) finns även raka motsatserna som skapar ren avsky men även får det där lilla extra adrenalinpåslaget som gör det extra spännande.

Bokens avslutande del var lätt överraskande, men ändå något som säkert för historien vidare åt det håll den är på väg emot i den tredje och avslutande delen Föreningens tid. Den kommer i varje fall inte jag att missa.

Har inte så höga krav som läsare då det gäller redigering, när det som i det här fallet rör publicerade böcker on-demand. Haltade lite där, men på samma vis som vissa nutida slangord i dialogen kändes något malplacerade förtog den lilla detaljen inte helhetsupplevelsen. Lika jämn som den föregående boken gillade jag verkligen även denna uppföljande del.

Sammanfattningsvis: Ett fängslande vikingaäventyr med intressant historisk inblick. Spännande med massor av action, dramatiska händelseförvecklingar och starka känslor bland vänner och fienden. Gillade att läsa om sextonåriga Ylva, en framgångsrik, stolt och stark kvinnlig huvudkaraktär med stort självförtroende. Möjligen inte helt sannolik för tiden (eller vad vet jag om det förresten?) och för sin ålder, men fiktiva hjältinnor får gärna vara lite osannolika vilken tid de än rör sig i, eller vilken ålder de än har. Sånt behövs. Karaktären Ylva sätter alla på skam som försmår en kvinnlig krigare.


Finns att köpa på:
Bokus: Häftad
Adlibris: Häftad

Läst september

1. Stöld av James Patterson/Rees Jones (Rec.ex. Bokfabriken)
2. Rättegången av J. Patterson/Maxine Paetro (Rec.ex. Bokfabriken)
3. Googolplex av KG Johansson (bibliotekslån)
4. Efter Emma av Anna E Wahlgren (Rec.ex. Bokfabriken)
5. Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein (Rec.ex. Bokfabriken)

"Döden ingen ser" av Anne-Marie Schjetlein

Döden ingen ser av Anne-Marie Schjetlein. Förlag: Bokfabriken. Läste boken som recensionsexemplar (inbunden).

"Precis när du tror att allt kommer att ordna sig och livet är på din sida, det är då det händer.

En sjuksköterska hittas död på rälsen efter att ha sagt upp sig från sjukhuset. Många tvivlar på att Lotta skulle ha begått självmord. Hon verkade alltid så glad, älskade sitt jobb och var omtyckt av kollegorna.

Sjukhuskorridorerna sjuder av rykten och snart är Lottas död inte det enda märkliga dödsfallet. Kirurgen Andreas Nylund känner sig alltmer otrygg och pressad i sin arbetssituation och med det ökar risken för att allvarliga vårdmisstag begås.

När olyckan väl händer får den ödesdigra konsekvenser.

Anne-Marie Schjetlein väver samman ett nät av relationer och livsöden i en dagsaktuell sjukhusproblematik. Döden ingen ser är den tredje fristående boken i serien om kirurgen Andreas Nylund och den kantstötta villaidyllen i Tylösand, uppföljare till Döden kvittar det lika och Döden den bitterbleka."

Positiv överraskning! Kände varken till bokserie eller författare då den här seriens tredje del kom till mig. Den gick att läsa fristående, men till viss del skulle jag vilja ha haft en liten resumé i början, det fanns en del frågetecken. Man ville ju t.ex. förstå det där med Petra, vad som hänt tidigare där hon varit inblandad. Visserligen kan just det där förstås vara en trigger till att läsa de föregående två delarna också, för att liksom få kläm på hela situationen bättre, blev ju helt klart engagerad i intrigen.

Som man kanske anar är det här en psykologisk spänningsroman som griper tag, kanske inte på en gång (mycket relationsfokus), men rätt snart blir det galet spännande och man bryr sig inte om något annat än att få veta hur det kommer att gå och hur allt hänger ihop. Precis så skall en riktigt lysande thriller vara. Med villospår och allt.

Som en äkta bladvändare är kapitlen är korta, njöt av ett mycket bra driv i handlingen och ett fint flyt i texten. Här finns huvudkaraktärer man fattar extra tycke för (speciellt då förstås Andreas och Stina) och framförallt en viktig anknytning till aktuell problematik inom vården som verkligen borde få mer fokus. Det som rör det sistnämnda är väldigt träffsäkert framställt och igenkänning kan nog inte undgås av de som arbetar eller har arbetat inom vården under de senaste decennierna (boken har ett suveränt bra skrivet efterord angående det också). Att det som rör sjukvården är realistiskt framställt är nu inte så konstigt då författaren är legitimerad specialistsjuksköterska inom operationssjukvård, med magisterexamen i omvårdnad. Bara en sån sak gör förstås sitt till. För det här är bra, rentav fantastiskt bra, och jag vill bara läsa mer av Schjetlein.


Finns att köpa på:
Bokus: Inbunden
Adlibris: Inbunden

Andra bokbloggare om Döden ingen ser:
Vargnatts bokhylla
Boktok73
Bokraden

"Googolplex" av KG Johansson

Googolplex av KG Johansson. Wela förlag. Utgivningsår: 2010. Läste boken som häftad, bibliotekslån.

 

"Vinnare av Spektakulärt pris för 2010 års bästa science fiction-roman.

Jack ingår i en grupp kolonister som reser till den avlägsna planeten Shylock för att bygga en ny värld. Jacks förmåga att manipulera DNA är en av gruppens största tillgångar. Kanske kan de också få hjälp av de märkliga varelserna som säger sig komma från andra universa - trots att ingen vet om varelserna talar sanning.
Men en dag kommer Jack att hinna ifatt sitt förflutna."

Fantasifullt, mycket välskrivet, smarta idéer och överlag tänkvärt.

Efter att någorlunda väl kommit in i denna säregna historia och dess ganska utdragna framåtskridande (där samma sak går om och om igen), inser man att det handlar om Jacks besatthet efter något som egentligen inte existerar. En fixerad ihärdighet att med ständiga upprepningar försöka uppnå det omöjliga, i det här fallet Jacks perfekta Rachel. En slags fanatisk kärlekshistoria som passas in i helheten.

Googolplex är en avancerad och komplex science fiction-roman. Pseudovetenskapen om multiversum (idén om parallella universum) är spännande, och när väl förvirringen släppt kring s.k. multis blev det en del av historien.

"Bland de obligatoriska minnena, den allmänna skolning som alla bar med sig, hade Jack bilder av teknologi från den gamla tiden. Tiden före multis.
   Den teknologin var hård och obeveklig som den metall den var skapad av. Den hade gått under med sin tid. Jack mindes holos av hur imperier föll och hur torn och katedraler av stål sprängdes, rostade sönder eller monterades ned. Men det fanns en gräns för hur mycket stål som kunde återbrukas. Och när oljan tog slut, den blandning av kolväten som hade använts som bränsle så länge lagren räckte, tog också stålets tid slut.
   Och sedan kom multis." 

(Googolplex, sid. 11)

Googolplex finns numera även som E-bok.

Läst augusti

1. Minnet av vatten av Emmi Itäranta (bibliotekslån)
2. Andlös av Mattias Ronge (bibliotekslån)
3. Transformationen av Magic Frigren (ur egen bokhylla)
4. Den som finner av Stephen King (bibliotekslån)
5. Hon som vakar av Caroline Eriksson (Rec.ex. / Bonnierförlagen; Bokförlaget Forum)
6. Stengudarna av Jeanette Winterson (bibliotekslån)

"Minnet av vatten" av Emmi Itäranta

Minnet av vatten av Emmi Itäranta. Läste boken som inbunden, bibliotekslån. Förlag: Modernista. Översättare: Camilla Frostell.

"Den globala uppvärmningen har förändrat världen geografiskt och politiskt. Krig utkämpas om vatten, och Kina har tagit makten över Europa. Också över Skandinaviska Unionen, som ockuperats av den mäktiga staten Nya Qian. 

Här, långt uppe i norr, går sjuttonåriga Noria Kaitio i lära för att bli temästare, samma befattning som hennes far haft före henne. Det medför stort ansvar och djupa hemligheter. Bara temästaren känner till var de dolda vattenkällorna finns. Som den naturliga källa Norias far har hand om – källan som förser hela Norias by med vatten. 

Men hemligheter förblir sällan hemligheter. När Norias far dör börjar armén övervaka både Noria och hennes by. Och när vatten i allt högre grad blir en bristvara tvingas Noria välja mellan att slåss och att skydda sig själv, mellan kunskap och släktband.

Emmi Itäranta [f. 1976] är en finsk författare, bosatt i Canterbury i England, vars debut Minnet av vatten är flerfaldigt prisbelönt, har översatts till fler än 20 språk och gjort succé världen över. Minnet av vatten är en engagerande, lyrisk och intensiv ungdomsroman om en framtid som ter sig alltmer möjlig. Filmrättigheterna har sålts till produktionsbolaget Bufo, filmen kommer att regisseras av Saara Saarela och utspela sig i ett futuristiskt Lappland.
Emmi Itärantas hemsida"

Priserna som nämns ovan, plus nomineringarna är följande: Vinnare av Kalevi Jäntti-priset, Unga Aleksis-priset, Finlands Fantasy & Scifi-pris, och nominerad till Arthur C. Clarke Award, Philip K. Dick Award, Golden Tentacle Award, The Premio Salerno Libro D'Europa.

Förstår fullkomligt att den här ungdomsdystopin fått sådan genomslagskraft, för den är lugnt och fint berättad samt väldigt välskriven (troligen även ett utmärkt jobb av översättaren). Handlingen är dessutom befriande olik andra moderna ungdomsdystopier. Det blev för mig en rogivande läsning, emellanåt även en aning spännande trots att det inte är det centrala här. Framtidsscenariot är trovärdigt och intressant sett ur ett nutida perspektiv, med de utmaningar vi har framför oss.

Norias värld:
Polarisarna har smält, landytan har minskat och värmen ökat. Det råder brist på dricksvatten då havsvattnet är otjänligt. Solenergi tycks vara den enda kraftkällan, fortskaffningsmedel och kommunikationsteknik är soldrivna, lyktor som skall skänka ljus fylls med eldflugor. "Skandinaviska Unionen" är ockuperat och kontrollerat av Nya Qian, en global militärdiktatur som genom övervakning straffar folk med döden om brott mot vattenlagen upptäcks eller om det rapporteras genom angiveri.

Delvis får man också en förklarande bild för tiden som ligger mellan Den Gamla Eran (som skall föreställa vår tid) och den tid Noria lever i. Denna mellantid kallas Skymningens Århundrade, en mörk epok då krig härjade p.g.a. den sista oljan.

Den Gamla Erans konsumtionssamhälle kan skönjas för Noria och hennes kompis Sanja (som snabbt blev en favoritkaraktär) då de gräver bland soporna i "Plastgraven" utanför byn. Där finner de något som kommer att ha betydelse för berättelsens fortsättning, en fortsättning som på sätt och vis inte alls blev så som jag hade förväntat mig, men som man ändå förstod skulle bli annorlunda än förväntan, då det vid det laget inte var så mycket kvar att läsa. Saknade faktiskt lite det där missade äventyret till "De förlorade områdena", som skulle ha kunnat avslöja hemligheterna vilka framkom genom Janssonexpeditionen. Kan man kanske tänka sig en fortsättning? Med fixaren Sanja i huvudrollen?

Skulle så gärna ha velat veta mer om Skymningens Århundrade och den tid som växte fram strax därefter, hellre än det utrymme som upptogs av noggrant beskrivna teceremonier. De poetiska och detaljerade beskrivningarna för dessa teceremonier, allt kring temästarens traditioner, tyckte jag för egen del fick ta för stor plats. Men samtidigt är det just där man först möter Noria, då hon går i lära för att bli temästare hos sin far, en temästare med en välbevarad hemlighet som förs vidare till hans dotter.

Hoppas många kommer att läsa boken innan det blir dags för film, för filmrättigheter har sålts till ett produktionsbolag. Filmen skall regisseras av Saara Saarela och inspelningsplats blir ett futuristiskt Lappland (wow!) där vatten är en lyx som ransoneras av militären. Filmen Memory of Water ser man såklart fram emot.

Andra bokbloggare om Minnet av vatten:
Fantastiska berättelser
Annas bokblogg

Läst juli

1. Fyra dagar i Kabul av Anna Tell (Rec.ex. / Wahlström & Widstrand)
2. Innan ankorna drunknar av Ivana Vukadinovic (Rec.ex. / Whip Media)
3. Se mig, Medusa av Torkil Damhaug (Rec.ex. / Bokfabriken)
4. Snösommar av Kristina Hård (bibliotekslån, e-bok)
5. Syndaflodens år av Margaret Atwood (bibliotekslån)
6. MaddAddam av Margaret Atwood (bibliotekslån)

"MaddAddam" av Margaret Atwood

MaddAddam av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden.

"En farsot har svept fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna - en vänligt sinnad humaniod art som framställts med bioteknik för att ersätta människo­släktet.

Överlevarna i civilisationens ruiner ställs inför nya hot och möjligheter - kan mänskligheten få en andra chans, trots att vi misslyckades så grovt med den första?

Berättad med spiritualitet och svart humor för Margaret Atwoods Madd­Addam läsarna djupare in i en oförutsägbar och isande dystopisk värld. En gripande och dramatisk avslutning på den internationellt prisade trilogin som inleddes med Oryx och Crake och Syndaflodens år."

Tog direkt itu med denna avslutande del efter att ha läst Syndaflodens år (skrev om den här). Oavsett vad man nu tycker om dystopier i allmänhet bör man inte missa just den här trilogin, för den säger så mycket om vår tid och våra farhågor inför hur allt kommer att utvecklas för framtida generationer.

I MaddAddam-trilogin serveras en skruvad framtid med - roande och oroande - satirisk svart humor, tyvärr också hemskt extremt våldsamt, grovt och hårdkokt i den här sista delen. Avslutningen i just MaddAddam är ändå så oerhört starkt, ja rentav tårdrypande blir det till slut, bokstavligt talat. Så även om vissa avsnitt (som t.ex. där Zeb berättar för Toby om sitt liv) verkligen blir alltför grymt och vidrigt förnedrande, alltför fullspäckat av teknikhantering som går en helt över huvud, en massa dumt rått och fult snack, trots avsaknaden av finess; håll ut! Det är värt det.

Att välja att läsa dystopier och science fiction (d.v.s. vetenskaplig fiktion!) handlar nog för min del om ett intresse för att ta del av tänkta framtidsscenarier i fiktiv form. Sen må det som i MaddAddam vara skruvat till max - chockfasen kan vara betydelsefull - eller mer varsamt framträdande, vilket som. Är det så fel egentligen att ta sig en tankeställare emellanåt inför vart vi är på väg, över den högteknologiska livsstil vi förväntas acceptera och vad den där livsstilen kan komma att orsaka i förlängningen? Är det sen okej att maten alltmer blir full med gifter, näringsfattig och till allt större del bestående av fabriksframställda kvasiprodukter? Eller t.ex. hur det blir sen, efter att människan satt sig till att styra över naturen, mixtrat med den (GMO), utarmat och förstört den? Hur blir det om forskningsetiken upphör hos vetenskapsmän med tvivelaktiga avsikter, då konsekvenser på sikt väger lätt, då annat styr, då det finns en dold agenda... och så vidare. Reagerar vi tillräckligt på en utveckling som känns galen? Kanske kan den här typen av litteratur göra att vi får upp ögonen för en viss sorts utveckling, olika risker med den. Borde inte det vara positivt?

Läser du det här i samband med blogginläggets dag för publicering så titta in hos Goodreads, där firar man just den här veckan Science Fiction och fantasy! Bra boktips, vill säga. Tjänarinnans berättelse (av Margaret Atwood) finns bl.a. listad där.

Så, i MaddAddam finns - på liknande vis som i Syndaflodens år - en hel del att relatera till för vad man upplever i vår verklighet just nu, måste i det sammanhanget även nämna övervakning och drönare. Såg för första gången i dagarna en drönare, blev varse om att det var just en sådan jag sett efter att samma dag fastna vid en bild kopplad till en nyhetsartikel från TT. Denna delgav att Transportstyrelsen höll på att utarbeta nya föreskrifter (beräknas börja gälla redan i september) som skall förenkla för företag och privatpersoner att använda den typen av övervakande obemannade luftfartyg. Kändes hemskt obehagligt efter att ha läst MaddAddam! Något annat som kändes ruggigt (finns förstås hur mycket mer som helst att nämna) var det som handlade om hackande på nätet.

"Rio var en annan historia. Staden hade fått öknamnet Hackeriet; det var före räderna med mini-drönare och sabotagen mot elnäten som fick de verkligt seriösa operatörerna - de som hade överlevt - att flytta till djungeln i Kambodja för att börja på nytt. Men då var Rio på topp. Det kallades för nätets vilda västern, staden var full av ungdomliga skäggstubbiga hackande cyberskojare av alla tänkbara nationaliteter. Det fanns horder av möjliga kunder: företag spionerade på företag, politiker la ut nät för andra politiker, och så var det de militära intressena - de betalade bäst av alla ... "

Sid. 181; MaddAddam

Den vattenlösa syndafloden (som utplånat mänskligheten nästan fullständigt) har dragit fram. MaddAddam är den fortsatta historien om överlevarna (både onda och goda).
Man får veta mer om Zebs och Adams bakgrund, vad som föregick och orsakade katastrofen. Genom dessa tillbakablickar får man en klarare bild för även maddAddamiterna Oryx, Crake (Glenn) och Jimmy ("Snöman").
För situationen i den postapokalyptiska tillvaron, som beskriver nuet, finns förutom överlevande människor - karaktärer man tidigare lärt känna i Syndaflodens tid - alla dessa "splajsade" djur (merHårfåren kan man milt sagt roas av) och "crakerianerna", Crakes splajsade humanioda varelser. Toby blir den som för dessa berättar en sorts skapelseberättelse, vilket för ordet vidare till framtiden, genom språket och slutligen skriften. Så gripande, sorglig och vacker avslutning, missa inte den! Var beredd på tårfloder.

(Ps. Tobys biodling och relation till bina var också en höjdpunkt i mitt tycke.)

Kommer definitivt att läsa mer av Atwood!


Andra bokbloggare om MaddAddam:
Fiktiviteter

"Syndaflodens år" av Margaret Atwood

Syndaflodens år av Margaret Atwood. Översättare: Birgitta Gahrton. Boken var ett bibliotekslån och den lästes som inbunden. Inleder med en citerad text (skriven av författaren själv om sitt verk) som hämtats från bokomslagets främre invikta flik. Tycker den texten var väldigt bra och välformulerad, känner en väldigt stor samstämmighet med tankegångarna.

"Jag har aldrig tidigare återvänt till någon roman och skrivit en annan roman med anknytning till den. Så varför gjorde jag det den här gången? Delvis beror det på att massor av läsare frågade mig om vad som hände efter slutet på Oryx och Crake. Sanningen är att jag inte visste, men frågorna fick mig att reflektera över saken.

Det var det ena skälet, det andra var att jag fortfarande grunnade över själva knäckfrågan i romanen. När Oryx och Crake kom ut tyckte många att romanen var osannolik science-fiction, för knasig för att tas på allvar, men under de tre år som föregick själva arbetet med Syndaflodens år har glappet mellan det som tycktes framstå som overklig framtid och den hårda verklighet vi kanske är på väg in i, krympt väldigt snabbt.

Vad händer med vår värld? Vad kan vi göra för att reparera skadorna? Hur lång tid har vi på oss? Och, kanske viktigast av allt, vilken sorts 'vi' talar vi om? Vilken sorts människor kan anta utmaningen? En sak är säker, de måste vara engagerade. Och om vi inte tycker att planeten ska räddas, varför ska vi bry oss?"

Margaret Atwood

Innehållsbeskrivning:

"Adam Ett är ledare för Guds Trädgårdsmästare, en religion som kopplar samman vetenskap, religion och natur. När den katastrof inträffar, som Adam Ett under lång tid förebådat, utplånas nästan allt mänskligt liv. Vilka har överlevt? Från Adams grupp försvinner personer till en värld där inte ens djurlivet går att lita på."

Syndaflodens år menar man skall kunna läsas som en parallellroman till tidigare Oryx & Crake från 2003. Själv läste jag sistnämnda året därpå, då den gavs ut i pocketformat, så det var ett bra tag sedan.

Kort om Oryx & Crake:

"Handlingen utspelar sig i en nära framtid, på en plats som ödelagts efter en ekologisk och vetenskaplig katastrof."

För mig var Oryx & Crake en roman i mästarklass och upplevde det som att Margaret Atwood utan tvekan var värd Nobelpriset i litteratur. Så tycker jag fortfarande. Nu ännu mera.

Även om det här nu bara är ett enklare bokbloggsomdöme för en lånad biblioteksbok, vill jag försöka göra det så bra och lockande som möjligt. För Syndaflodens år (såväl som föregångaren Oryx & Crake, och säkert även den avslutande delen MaddAddam) är en bok med ett väldigt viktigt budskap som manar till välbehövlig försiktighet och sund skepsis inför oroande utveckling. För helt sant behövs den här typen av böcker för att få oss (i den tid som är) att vakna upp inför sådant som håller på att ske.

Det är nog helt nödvändigt med en kritisk granskning av skeenden i vår tid och en ökad uppmärksamhet på vilka framtida utmaningar detta kan leda till att vi kommer att ställas inför. Att svara med uppgivenhet och likgiltighet minskar varken problemen eller oron för vad som skall komma.

Margaret Atwood är utan tvekan en enastående författare med ett oerhört skarpt intellekt, och precis som hon menar i citatet ovan undrar även jag vilken sorts 'vi' det är som skall anta utmaningen och att denna utmaning tvivelsutan kommer att kräva stort engagemang. Troligen och förhoppningsvis, i varierande grad efter förmåga, av oss alla. För visst måste vi bry oss, det blir ju alltmer uppenbart. Det som behöver räddas kan väl egentligen inte någon nu existerande individ tycka är värt att offra? Eller siktar vi orealistiskt på en tänkt framtid för kommande generationer vid en avlägsen stjärna? Man undrar...

MaddAddam är titeln på den avslutande delen för denna dystopiska trilogi. Kort om den:

"En farsot har dragit fram över jorden, men en liten grupp kallad MaddAddamiter överlever tillsammans med de grönögda crakerianerna. Kan mänskligheten få en andra chans trots att vi misslyckades så grovt med den första?"

Syndaflodens år tycker jag mycket väl kan läsas som en parallellroman till Oryx & Crake. För trots att mycket vatten runnit under broarna sedan jag läste första delen minns jag den ovanligt skarpt, så är det ju ofta med välskrivna böcker av hög kvalité och en handling som berör oss på djupet. I den här andra delen befästs karaktärerna och deras levnadsöden hos mig ännu mer. Toby, Zeb, Pilar, även Ren och Amanda m.fl., gestaltas på ett vis som gör dem extra levande för mig, man får följa dem på ett sätt som gör att de finns kvar så ovanligt starkt i medvetandet, även så här några dagar efter att ha läst ut boken och man fått lite distans till den.

Upplägget med att berätta historien utifrån olika huvudkaraktärers synvinkel fördjupar läsupplevelsen och gör händelseutvecklingen mer levande. Varje "avsnitt" inleds med ett tal och en sorts psalm, lite speciellt men effektivt när det sätts in i helheten.

Den fiktiva världen, såsom den utvecklats, är enormt bisarr. Med en rejäl dos svart humor lotsas man igenom ett fantasifullt scenario, men som ändå har en allvarlig verklighetsförankring som skrämmer. Storyn lyckas tangera sådant som är både aktuellt och betydelsefullt att kritiskt granska i vår tid, som t.ex. oetisk forskning och förvrängda vetenskapliga studier, genetisk modifiering och dess konsekvenser, abnorm jakt efter perfektion och onaturlig utseendefixering (extrem ytlighet), avhumanisering, segregering och sekterism, moraliskt förfall och ökad kriminalitet, hur vi förhåller oss till jorden och dess resurser... vad det kan leda till då människan med sitt leverne trotsar naturlagarna och inväntar en slutlig kollaps. Finns så mycket, men kan inte nämna allt.

Försöken för de små isolerade grupperna (som alltmer distanserat sig från varandra) att överleva och eventuellt förhindra det anade utbrottet av syndaflodens år - hur den väntade katastrofen än väntas bli - blir svaga, felaktiga och kontraproduktiva.

Syndaflodens år kommer med kraft; snabbt och brutalt.

Ibland skrivs väldigt viktiga böcker som manar till eftertanke kring ämnen vilka borde vara oss angelägna, det här är en av dessa som man absolut inte får missa. Hoppas mina ord (som återigen blev alltför många) kan ha fått dig att något mer vilja läsa Margaret Atwoods fantastiska roman.


Andra bokbloggare om Syndaflodens år:
Fiktiviteter
MsHisingen