tisdag 19 december 2017

"Munins skärvor" av Oskar Källner

Munins skärvor av Oskar Källner. Fafner Förlag. Läste boken som bibliotekslån (häftad).

"En novellsamling med isande skräck och svindlande science fiction som även ställer frågan vad det är att vara människa idag och i en avlägsen framtid.

"En av Sveriges främsta fantastikförfattare spänner ut vingarna och lyfter genom nio fängslande berättelser."   - KG Johansson

Noveller som ingår:
- Korpen
- Pancasila.
- Byssan lull
- Där staden dragit fram
- Yulebocken
- Det enda som betyder något
- Hon som dömer
- Mannerskiölds herrgård
- Lucifers säd"

Munins skärvor är en väl sammansatt novellsamling som kan få vem som helst med intresse för fantastik (science fiction, skräck, fantasy) att inse fördelarna med historier berättade i det korta formatet. Här finns allt, känns det som, och det blir en läsupplevelse som bjuder på djup och bredd, högt och lågt. De alltigenom fängslande novellerna ger möjlighet att reflektera över bakomliggande grundtankar eller bara svepas med av sagolikt fantasifull underhållning (otroliga världsbyggen!). Några av dem lär ha publicerats tidigare som singelnoveller och i antologier, men för mig var det första gången jag läste samtliga i just denna samling.

Som vanligt fäster man sig vid vissa noveller mer än andra. Topplacering blir det för SF-novellen Pancasila; en planet med ett nätverkande ekosystem och en kolonisation som kom av sig. Blev även förtjust i novellen Yi, "skogsaction på månen" med en tjusig twist på slutet. Två andra favoriter: Där staden dragit fram (dystopisk vision med nanoteknologi och artificiella intelligenser i en segregerad värld) och Mannerskiölds herrgård (monstruös fantasyskräck). Men egentligen kompletterar alla novellerna varandra, oavsett i vilken grad man fäster sig vid dem. För i sin helhet blir dessa skärvor sammanfogade till ett riktigt snyggt förpackat paket, ett paket lämpat för sträckläsning. Som ett existentiellt kitt i samlingen hör Korpen, kanske är det den novellen (inleder, återkommer och avslutar i epilogen) som inte skall räknas med? För med Yi (som saknas i ovanstående innehållsbeskrivning) får jag det till tio noveller, inte nio.

Efter att ha läst Alba av Kristina Hård sökte jag efter något liknande. Fann det inlevelsefullt och sinnrikt konstruerat i KG Johanssons romaner och Oskar Källners noveller. Kan man vara annat än nöjd när man finner det man söker? Munins skärvor är trollbindande läsning, liksom Alfa och Omega. Och såklart ger det mersmak.


Andra bokbloggare om Munins skärvor:
Bokföring enligt Monika
Bokhuset


4 kommentarer:

  1. Pancasila tyckte jag väldigt mycket om. Och Yi också :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Och jag som inte trodde mig vara speciellt förtjust i noveller... har fått ompröva den saken nu. ;)

      Radera
  2. Vad kul, har inte sett den här recen förrän författaren själv delade den idag i en grupp. Men jag håller med om allt. Lustigt att jag såg den nu också eftersom jag drog igång Oskar Källner-vecka imorse. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad spännande med "Oskar Källner-vecka", det måste man ju spana in! :)

      Radera

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!