Den trettonde bomben av Mats Svensson. Förlag: Lind & Co. Antal sidor: 253. Utgivning: maj 2020.
"Året är 1972: Ett modifierat Viggenplan startar från Kallinge utanför Ronneby. På fyrahundra meters höjd går något fel och piloten blir tvungen att skjuta ut sig.
Nutid: Alina är polis och jobbar på kontraterroristenheten i Skåne. Under ett jourpass dyker det upp underrättelseinformation om vad som skulle kunna vara en terroristcell. Samtidigt som Alina bearbetar informationen nås en journalist av hemligstämplad information om vad Viggenplanet som lyfte från Kallinge 1972 egentligen var till för och vad det bar i sin last.
När Alina och hennes team följer upp terroristcellsinformationen hamnar de mitt i en eldstrid och i kölvattnet efter den börjar alltifrån ryska intressen till hemliga svenska militärgrupperingar att röra på sig, både innanför och utanför landets gränser.
Vad är det egentligen som ligger bakom allt detta? Och vad fanns ombord på planet som kraschade 1972?
Den trettonde bomben är en högoktanig blandning av polisroman och technothriller."
Precis som nämns ovan stämmer det att detta är en slags mix av technothriller och polisroman som blandar in fakta i fiktionen, spännande historiska fakta som inte många känner till (nämnde det i ett tidigare blogginlägg här).
Boken är en debutroman, och som sådan riktigt bra och välskriven, skickligt konstruerad intrig. Handlingen knyter ihop ett då och ett nu, effektivt och snyggt. Egentligen finns här allt som kännetecknar en välfungerande spänningsroman, d.v.s. korta kapitel, cliffhangers och driv i berättandet. Full fart framåt. Extra plus för intressanta bakgrundsfakta, man kan inte låta bli att kolla vad som stämmer. Kunskapssökning ser jag som en utmärkt följd av romanläsning då den är som bäst. Bra också att inte alltför mycket beteckningar/detaljer (för typ vapen, fordon m.m.) förekommer, för egen del känner jag inte att det tillför mig något. Inte helt lätt att bedöma den här typen av roman där försvars- och säkerhetspolitik ingår. Alla har ju olika åsikter beroende av kunskapsbakgrund. Tycker ändå denna sortens böcker kan vara rätt nyttiga för envar oavsett, med alla olika "tänk om?"-scenarier, men de kan vara en tuff utmaning att läsa i vissa fall.
Helt okej miljöbeskrivningar, hade gärna fått var mer utvecklade, detta gäller även karaktärerna. Slutet är vidöppet för en fortsättning, och en uppföljare har redan släppts. Givetvis kommer jag även att läsa den, om möjlighet ges. Hade förstås gärna sett att huvudkaraktärerna Alina och Omar återkommer, vill veta hur det går för dem, men det återstår att se.
För att inte förstöra helhetsupplevelsen - för er som klokt nog förstår att detta är en bok ni med säkerhet kommer att läsa - vill jag inte gå in så mycket på handlingen i detalj för övrigt. Kan kanske också nämna att det med anledning av världsläget just nu känns rätt kusligt att läsa (skriva om såhär?) en bok som denna. Men lärorikt, ger insikter.
Senare av Stephen King. Översättare: John-Henri Holmberg. Förlag: Albert Bonniers Förlag. Antal sidor: 265. Utgivningsdatum: 2021-04-30.
"Ibland betyder ”växa upp” att du måste möta dina demoner. Jamie Conklin, son till en ensamstående, hårt arbetande mor, vill bara ha en vanlig och normal barndom. Men Jamie är inte ett vanligt barn – han ser vad ingen annan kan se och vet saker som ingen annan kan veta. Och priset han får betala för att hjälpa polisen jaga en mördare från andra sidan graven är högre än han någonsin kunnat föreställa sig.
Med ekon från Kings klassiska roman "Det" är "Senare" en skrämmande och rörande roman om förlorad oskuld, och ett gastkramande utforskande om att stå upp mot ondska – i vilken skepnad den än antar."
Tre i ett kan man nog säga; skräck/spökhistoria, psykologisk thriller, och kriminalnoir. En slags mix. Historien berättas via en Jamie Conklin i vuxen ålder. Det handlar om uppväxten från det han är barn (med ensamstående mor) och hans förmåga att se nyss avlidna människor, fördelar och komplikationer det kom att få.
De ständigt återkommande upprepningarna var ganska tröttsamma, inte särskilt lyckat. Och slutet... nej, det gillade jag inte alls. Alltför besynnerligt. Var det verkligen nödvändigt? Men King ÄR en oerhört duktig berättare. Väldigt personligt och äkta. Tyckte mycket om karaktären Jamie, relationen mellan son och mor var fint framställd, gillade bokens mittenparti, när man slapp moderns sambo, störde mig rejält på den karaktären. Fast samtidigt hade det väl varit en helt annan berättelse utan denna, förstås.
Detta var i mitt tycke inte en av Kings bättre böcker (och jag har läst många), så inväntar istället nästa, Billy Summers kommer i översättning till slutet av november.
Maigret på nattklubb av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2017 (publicerades första gången 1951 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret au »Picratt's«.
"I Montmartre, där ljusreklamerna flammar på kvällen och turisterna trängs i kvarteren runt Place Pigalle, där den sista neonskylten släcks i småtimmarna och nattklubbarnas tristess avslöjas av det nyktra dagsljuset, där finner sig kommissarie Maigret en regntung dag.Han ska reda ut mordet på en vacker strip tease-dansös som polisen funnit strypt i sin lägenhet. Den döda visar sig vara nyckelfigur i ett drama som utspelas kring en rad tvivelaktiga existenser och vars trådar leder långt utanför Paris. Från sin strategiska punkt, den lilla sjaskiga nattklubben, dirigerar Maigret med sin vanliga orubbliga säkerhet spaningarna efter den gäckande skugga som sitter inne med gåtans lösning.
Över den spännande jakten, som går från kafé till kafé, genom Montmartres trappor och prång, vilar en tjusande Parisstämning, som gör läsningen av Maigret på nattklubb till ett lika stort nöje för Paris-entusiasten som för deckarfantasten."
Hyfsat bra och klurig mordgåta, inga direkt oväntade vändningar, en väldigt mörk och dyster historia där jag fann det svårt att hitta någon sympati med karaktärerna.
Maigret på nattklubb har nog inte åldrats så väl, men man får väl ta det för vad det är, boken kom ut i början av 50-talet. En hel del fördomsfullt, t.ex. det där om att de i ensamhushåll oftast är skumma typer... risigt läge för Sverige om så vore (nästan 1,9 miljoner av de 4,8 miljonerna hushåll består av en person, enligt SCB:s uppdaterade statistik 2021).
Men ändå, väldigt inlevelsefullt och välskrivet. Intressant tidsskildring, samtidigt motbjudande, skrämmande och tankeväckande. Man blir liksom tacksam för att vår tid är betydligt mer liberal och mindre kvinnoförnedrande. Skildringen av hur utbrett narkotikabruket tycktes vara - brottsligheten, lidande eländet och misären i dess väg - överensstämmer det med verkligheten då? Man undrar. Kanske började det redan under krigstid bli mer vanligt förekommande? Narkotika och brott hör ju förstås ihop, då likväl som nu, inom fiktionen såväl som i verkligheten.
Maigret tar miste av Georges Simenon. Översättare: Eva Alexandersson och Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 188. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1953 och första svenska upplagan utkom 1956). Originaltitel: Maigret se trompe.
"Lulu har hittats död. Vem står för denna före detta prostituerade kvinnas lyxvåning nära Triumfbågen, i Paris flottaste kvarter? Lulu visar sig ha kopplingar till den berömde hjärnkirurgen Etienne Gouin. Kring honom kretsar ytterligare fem kvinnor som har sina skäl att avsky eller skydda honom."
Ännu en bra Maigretroman. Simenons deckarklassiker är mer psykologiska än Christies dito, antagligen därför jag finner dem mer intressanta. Sen är det ju detta med de beskrivna atmosfärerna, tidsskildringen, folklivet, miljöbeskrivningarna. Inte för att jag någonsin varit i Frankrike eller kan ha den minsta susning om hur det var där på 50-talet. Men inlevelsefullt, verkligen.
Utredningsarbetet innehåller många ledtrådar, riklig och laddad dialog, plus ett fullt godtagbart avslut (en klart viktigt sak). Som alla deckarhistorier och thrillers vill man inte nämna för mycket kring handling och händelseutveckling. Rätt dyster och hårdkokt historia hursomhelst, många obskyrt tvivelaktiga existenser, även den härdade Maigret själv verkar rätt oförberedd.
På minussidan hamnar att så väldigt mycket skall få plats på så få sidor. Gillar det korta formatet annars, men här kändes det en aningens för fullmatat.
På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare utdrag ur böckerna som boktips.
Länkar brukar samlas hos bokbloggen Flukten fra virkeligheten eller Betraktninger.
Hett som i helsicke idag. Vilken varm och torr juli det varit, det ena efter det andra torkar bort. Nå, min smakbit kommer från Den trettonde bomben av Mats Svensson. Hemma hos Alina och Robban i Lund, sen kväll den 24 april (sidan 64):
"Rösten fortsatte att mala på i en aldrig sinande ström av obekräftade uppgifter och diverse spekulationer, ungefär som det brukade låta från media precis när ett större våldsdåd inträffat. Allmänhetens törst efter information i den digitala tidsåldern var så stark att medierna kände sig pressade att trycka ut allt man hittade i direktsändning, oavsett om det var sant eller inte. Eftersom pressen var så stor att hinna först med en nyhet kablades rapporter ofta ut innan man hade bekräftelse på vad som hänt från flera källor.
Alina slängde plattan åt sidan. Robban hann precis fånga den innan den nådde golvet. När hon öppnade munnen var hon helt vansinnig och skrek rakt ut.
”Den där satans nollan till journalist Magnus Turesson på den där jävla kvällstidningen med sin förbannade helikopter! Det är fan inte första gången han lägger sig i saker som inte är hans business. Det här kan ju sabotera hela fucking utredningen ...”
Robban backade ut ur rummet."
Håller tummarna för att biblioteket även införskaffar uppföljaren De tolv majestäterna, som släpptes för någon månad sedan. Denna är hursomhelst mycket spännande. En debutroman skall det visst vara.
 |
| BIld av Photo Mix från Pixabay |
Pehrsson-Bramstorp (minoritetsregering Bondeförbundet). Statsminister: Axel Pehrsson-Bramstorp. 19 juni 1936 – 28 sept. 1936.
Hansson II (majoritetskoalition Socialdemokraterna och Bondeförbundet). Statsminister: Per Albin Hansson. 28 sept. 1936 – 13 dec. 1939.
Hansson III (samlingsregering Socialdemokraterna, Bondeförbundet, Högerpartiet och Folkpartiet). Statsminister: Per Albin Hansson. 13 dec. 1939 – 31 juli 1945.
Hansson IV (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Per Albin Hansson. 31 juli 1945 – 11 okt. 1946.
Erlander I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Tage Erlander. 11 okt. 1946 – 1 okt. 1951.
Erlander II (majoritetskoalition Socialdemokraterna och Bondeförbundet). Statsminister: Tage Erlander. 1 okt. 1951 – 31 okt. 1957.
Erlander III (minoritetsregering 1957-1968, majoritetsregering 1968-1969; Socialdemokraterna). Statsminister: Tage Erlander. 31 okt. 1957 – 14 okt. 1969.
Palme I (majoritetsregering 1969-1970, minoritetsregering 1971-1976; Socialdemokraterna). Statsminister: Olof Palme. 14 okt. 1969 – 8 okt. 1976.
Fälldin I (majoritetskoalition Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 8 okt. 1976 – 18 okt. 1978.
Ullsten (minoritetsregering Folkpartiet). Statsminister: Ola Ullsten. 18 okt. 1978 – 12 okt. 1979.
Fälldin II (majoritetskoalition Centerpartiet, Moderata samlingspartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 12 okt. 1979 – 22 maj 1981.
Fälldin III (minoritetskoalition Centerpartiet och Folkpartiet). Statsminister: Thorbjörn Fälldin. 22 maj 1981 – 8 okt. 1982.
Palme II (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Olof Palme. 8 okt. 1982 – 13 mars 1986.
Carlsson I (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 13 mars 1986 – 27 feb. 1990.
Carlsson II (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 27 feb. 1990 – 4 okt. 1991.
Bildt (minoritetskoalition Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet). Statsminister: Carl Bildt. 4 okt. 1991 – 7 okt. 1994.
Carlsson III (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Ingvar Carlsson. 7 okt. 1994 – 22 mars 1996.
Persson (minoritetsregering Socialdemokraterna). Statsminister: Göran Persson. 22 mars 1996 – 6 okt. 2006.
Reinfeldt (majoritetskoalition 2006-2010, minoritetskoalition 2010-2014; Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna). Statsminister: Fredrik Reinfeldt. 6 oktober 2006 – 3 oktober 2014.
Löfven I (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 3 okt. 2014 – 21 jan. 2019.
Löfven II (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 21 jan. 2019 – 9 juli 2021.
Löfven III (minoritetskoalition Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna). Statsminister: Stefan Löfven. 9 juli 2021 – ?.
Hur tror ni framtiden ser ut?
Genre: Skräck
Filmbeskrivning:
"Ett hus hemsöks av en hämndlysten ande som hotar alla besökare med våldsam död. Det här är den mörkaste, läskigaste och mest chockerande filmen i serien."
Åldersgräns: 15 år
Filmens längd: 90 min
Biopremiär: 3 januari 2020
DVD-premiär: 22 juni 2020
Reboot av The Grudge från 2004, och japanska originalfilmen Ju-On: The Grudge från 2002. Varken sett den ena eller andra, bara nu den tredje.
Bottennapp för skräckfansen? Mitt svar, kort och gott: Ja. Tyvärr. Detta var väl inget vidare direkt.
Innehåll: Alltför många karaktärer som man bara får lära känna ytligt, flera tidslinjer som växlar på ett lätt förvirrande sätt, spökskräck, hemsökt hus, japansk förbannelse, hämndlystet väsen, ond kraft, läskiga barn och äldre, badrums-jumpscares som återanvänds på ett trist sätt.
Tycker ni att asiatisk spöktradition är ruskigt bra, se då hellre The Ring, eller kanske originalet Ringu (finns på SVT Play här: https://www.svtplay.se/video/31260166/ringu-the-ring). Eller läs Yuko av Jenny Milewski.
Remake The Grudge var inte alls bra, men jag ger den ändå ett okej.
"Med ett avgrundsvrål värdigt en jätte som förätit sig på chilipeppar började planet accelerera."
Bokens främre omslagsflik:
"Sverige hade länge ett väl utvecklat kärnvapenprogram. Det skrotades så sent som i början av 1970-talet.
Eller gjorde det verkligen det ... "
Tänk om?
"Det svenska kärnvapenprogrammet syftade till utvecklingen av kärnvapen och bedrevs i Sverige mellan 1945 och 1972. [...] Handlingsfrihetslinjen övergavs 1966, och Sveriges godkännande av Icke-spridningsavtalet 1968 innebar att avvecklingen av kärnvapenprogrammet inleddes, vilken var avslutad 1972."
Varje lördag presenterar bloggen Mina skrivna ord "Veckans mening". Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp och tänka till (humoristisk, allvarlig eller vadsomhelst).
Midnattsblot av Camilla Sten. Förlag: Rabén & Sjögren. Utgivningsdatum: 2021-05-28. Antal sidor: 353.
"De hade sett någonting ute i skogen. Hört någonting. Någonting som inte var mänskligt. Hur kunde allt förbli detsamma efter det? Det var som om alla hade glömt. Alla utom hon.
För de flesta i Järvhöga har livet återgått till det vanliga efter den dramatiska händelsen i skogen, då den försvunna eleven Markus återfanns vid liv. Men för Julia är inget sig likt. Det som lurade bland träden är kvar. Det som lockar pojkar in i skogen, det som alltid funnits i Järvhöga, finns fortfarande där ute.
Samtidigt börjar Emil, Markus rumskamrat, ana att någonting inte är som det ska på skolan. Någonting har förändrats. Med Markus, med allt, och ingen går säker.
Medan ljuset och våren återvänder till Järvhöga måste Julia och Emil försöka rädda sig själva, och dem som de älskar. Innan det är för sent.
Midnattsblot är den fristående fortsättningen i Järvhögatrilogin, där stark spänning blandas med magisk realism."
Järvhögatrilogins andra del Midnattsblot, uppföljare till Bergtagen, upplevde jag som en något mer utpräglad unga vuxna-roman. Är fullt på det klara med att boken på så vis kan uppskattas och bedömas bättre av ålderskategorin den är avsedd för. Lätt oroande om framställningen av de unga karaktärernas destruktiva livsstil och dystra framtidstro är realistisk... tyvärr tror jag ofta det numera kan vara så (läskigt om det normaliserats med användande av narkotika/droger bland unga), kanske mer än man anar, mer än det som synliggörs. Julias hemsituation med sin sjuka mamma är tyvärr nog också mer vanligt än vad de flesta vill tro. Finns många orsaker till det. Just den situationen var hursomhelst otroligt väl gestaltat, oerhört inlevelsefullt i hela sjukdomsutvecklingen. Astrid är en karaktär som kliver fram i denna andra del, visar prov på vänskap, såsom vänskap skall vara. Fint beskrivet!
För övrigt i denna uppföljare blir bilden av familjen Erlander mer tydlig, det nystas skräckblandat i det förflutnas mörka hemligheter. Det övernaturliga fungerar också tillsammans med det vardagligt realistiska, en förmåga den här författaren hanterar skickligt. Bra upplägg. Korta kapitel, bra indelning i övrigt, lagom med dialog. Perfekt för den här typen av bok. Språket... nja, sådär. Kul med inflikad samtidsparodi, men en aning för tillkrånglad och krystad emellanåt. Kanske lite för ungt för mig?
Anade efter att ungefär halva boken var läst att det fick räcka, men detta ändrade sig en bit in på andra halvan, klart jag vill läsa tredje och sista delen också när det blir så dags. Cliffhanger finns, och man vill veta hur det kommer att gå.
Sammanfattning: Även om jag nu själv inte tyckte Midnattsblot var fullt lika bra som Bergtagen, kändes karaktärsutvecklingen trovärdig och boken var lagom spännande för att kallas bladvändare. Författaren behärskar utan tvivel konsten att skapa ruggiga stämningar på ett mycket skickligt sätt.
Maigret och den gamla damen av Georges Simenon. Översättare: Gunnel Vallquist. Förlag: Atlantis. Antal sidor: 190. Utgivningsår: 2018 (publicerades första gången 1950 och första svenska upplagan utkom 1954). Originaltitel: Maigret et la vieille Dame.
"Maigret har rest till Etreat i Normandie för att reda ut ett märkligt giftmord. Sensommarsolen lyser över färggranna strandparasoller och mistluren tjuter under dimmiga kvällar på denna fina gamla badort där Calvadosen har sitt ursprung. Maigret gör gärna avstickare in på någon bar för att smaka av den väldoftande drycken. Det är en elegant gammal dam, änkan efter apotekaren som uppfann skönhetskrämen Juva, som sökt upp Maigret för att få honom att lösa fallet. Så inträffar ytterligare ett mord …"
En förvillande pusseldeckare med en stor dos trevlig gammaldags charm, oväntade vändningar, smart intrig, snåriga karaktärer och den lilla kuststadens stämningsfulla atmosfär framställs mycket skickligt. Man hinner misstänka flera i dessa dysfunktionella familjer som träder fram och upplösningen överraskar.
Trots att Maigret den här gången verkar något ur balans och lätt sömnig - av förklarliga skäl - så finns där ändå hans berömda förmåga till klarsyn för att till slut lösa fallet. Assisterande inspektören började tvivla på honom där ett tag, inte så konstigt.
Maigret får anledning att mer än vanligt irritera sig på hur folk beter sig, deras lögner och oärlighet. Badorten påverkar även kommissariens sinnesstämning på annat sätt, då den väcker minnen från flydda, mer okomplicerade, tider.
Behändig och lättläst historia.
På söndagarna har vi möjligheten att dela med oss av vad vi läser (eller har läst) genom kortare citerade utdrag ur böckerna, som en sorts boktips.
Länkar brukar växelvis samlas hos bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger.
Min smakbit kommer idag från Midnattsblot av Camilla Sten.
"Våren kom så mycket senare här än den gjorde hemma. Fast han hade hört andra säga att det var den tidigaste, varmaste vår de haft på åratal.
”Fucking klimatförändringar”, som Markus skulle ha sagt i ett annat liv.
För sex månader sedan hade Markus sagt till honom att han lika gärna kunde göra vad han ville och ta för sig av livet och skita i allt ”för det kommer ändå inte finnas en planet när vi blir gamla, du behöver inte planera för någon pension, vi kommer att vara döda innan dess, så skit i allt det där och gör vad du vill nu, Emil”.
Bara gör vad du vill, Emil. Det är inte så fucking komplicerat.
Och nu ... "
Hmm. Den här andra delen i Järvhögatrilogin (som inleddes med Bergtagen) var nog alltför mycket "unga vuxna" för mig. Men första delen var bra!
