Några utvalda nyord 2014

Till att börja med ett citat apropå årets nyord "Yoloa":

"I en värld utan framtid är varje avsked mellan vänner en död. I en värld utan framtid är varje ensamhet slutgiltig. I en värld utan framtid är varje skratt det sista skrattet. I en värld utan framtid är allting bortom nuet ingenting och människorna klamrar sig fast vid nuet som vid ett klipputsprång." 

Ur "Einsteins drömmar" av Alan Lightman

Utvalda listade nyord 2014:

Blåbrun (politiskt samarbete)

En (alternativform för "man")

Fotobomba (sabotera när någon fotograferar)

Klickfiske (länkar som skall locka till klick på nätet)

Kringis (anställningsförmån då anställd får hjälp med saker "runt omkring")

Krislåda (samlade saker som behövs vid krissituation)

Köttnorm (ökad köttkonsumtion - norm för att äta mycket kött)

Mobilzombie (mobiltelefonförsjunkenhet)

Plastbanta (minska plastanvändandet)

Ryggprotest (visa missnöje med den som talar genom att vända ryggen åt)

Rödgrönrosa (politiskt samarbete)

Sekelsiffror (två siffror som anger födelsesekel före personnummer)

Selfiepinne (armförlängande stativ för självporträtt med mobiltelefonkamera)

Spoilervarning (varning om alltför avslöjande beskrivning av handling bok/film)

Usie (självporträtt med kändis)

Yoloa (You Only Live Once - leva som om varje ögonblick vore det sista)

Källa: Språkrådet. Se hela listan och mer ingående vad orden betyder här.

"4.50 från Paddington" av Agatha Christie

Den här gången var det för mig filmen "Murder she said" som kom först och boken sen. Filmen var från 1961 med Margaret Rutherford som Miss Marple och boken som den baserades på var förstås den brittiska deckaren från 1957 av Agatha Christie; "4.50 from Paddington".

Denna deckare har sedan -61 filmatiserats ytterligare ett par gånger. Rollen som Miss Marple innehades då 1987 av Joan Hickson och 2004 av Geraldine McEwan.

Tycker själv väldigt bra om filmen från 1961, men man skall inte tro att den överensstämmer särskilt väl med boken. En hel del är annorlunda. Detta skall nu handla om själva boken.


Handling:

Mrs McGillicuddy (en vän till Miss Marple) råkar under en tågresa bli vittne till ett mord som inträffar på ett tåg som befinner sig på ett parallellt spår till det som den äldre damen befinner sig på. Ingen vill när hon berättar om det inträffade tro på henne, då inget lik har påträffats, d.v.s. ingen utom Miss Marple tror henne. Den äldre damen med fallenhet för detektivarbete klurar ut hur hon skall gå till väga för att finna på sanningen bakom det som Mrs McGillicuddy berättat för henne. Det är inte hon själv som tar sig an uppgiften att ute på fält göra undersökningar, utan hon anlitar en yngre förmåga, den försigkomna Lucy Eyelesbarrow med skarpt intellekt. Men hon själv står förstås för tankearbetet.

Fältundersökningarna tycks leda till en punkt på kartan där herrgården Rutherford Hall ligger belägen. Byggnaden uppfördes på 1800-talet av den rike fabrikören Crackenthorpe och sonen till denne är nu den åldrade man som bor där tillsammans med sin vuxna dotter Emma. Lucy tar plats som hushållerska där för att fortsätta de inledande efterforskningarna kring det eventuella mordet samt under tiden i hemlighet rapportera till sin uppdragsgivare Miss Marple vad hon kan finna ut.

Jultid stundar och de övriga vuxna barnen (tre söner) till den gamle mannen väntas liksom ett barnbarn (till en annan dotter som är avliden) samt en svärson. Vi får då de anländer lära känna Cedric - den ogifte tavelmålaren som bor utomlands, Harold - gift affärsman boende i London, Alfred - familjens svarta får som sysslar med diverse skumraskaffärer, Bryan - svärsonen och den avlidna dottern Edits man samt far till barnbarnet; Alexander - som på sina julferier från skola också kommer till herrgården tillsammans med en klasskamrat.
Lucy finner sig tillrätta och lyckas mycket riktigt finna vad hon söker i hemlighet och Miss Marple finns med där i bakgrunden för att följa ledtrådar och ge direktiv.


Mer än så avslöjar jag inte om handlingen här, utan konstaterar bara att detta är ytterligare en genial och mysig deckare av Agatha Christie - väl värd att upptäcka eller återupptäcka.

"Väckelse" av Stephen King

"That is not dead which can eternal lie; and yet stranger aeons even death may die."

- H.P. Lovecraft

Skall försöka knacka ner några ord om den sprillans nya romanen av Stephen 
King; "Väckelse", eller som originaltiteln "Revival" även kan syfta till; Återupplivande, återhämtning. Vill inte nämna så mycket av bokens handling, (det finns så gott om sådana beskrivningar ändå) utan bara ge ett sorts omdöme i helhet.

Detta är en både sorglig och mörk historia, visst finns där hoppfullhet emellanåt, men det blir mer som en dimmer som sakta skruvar upp ljuset för att sen "klick" bryta strömmen helt och det blir kolsvart.

Här handlar det verkligen om återupplivning (på flera vis) och i viss mån kan "Väckelse" innebära en viss återhämtning, för detta uppfattar åtminstone jag som en ganska klassisk King. Har ju själv haft en ganska rejäl paus från att läsa denna författares böcker från slutet av 80-talet tills i år. "The King of Horror" håller fortfarande måttet kan jag meddela, och speciellt i denna senaste känner man igen stilen väldigt mycket från långt tidigare böcker. Blev inte direkt överförtjust i romanen "Sömnlös", men här tycks det som man hittat hem igen, trevligt.

Det är sen inte för inte den här boken i början tillägnas en radda gamla hädangångna klassiska storheter inom skräckgenren. Detta tillför berättelsen en extra dimension och en ytterligare innebörd av begreppet återupplivande. Visst finns det igenkänning, både vad gäller H.P. Lovecraft (mycket Lovecraft) och Mary Shelley. Men trots detta har vi här helt klart en 100% King.

Den fanatiske pastorn Charles Jacobs elektriska experiment och försök med att nå universums dolda krafter får oanade följder, då han till sist genomför det slutgiltiga ultimata experimentet. Mer än så kommer jag inte att avslöja här.

"Tretton vid bordet" av Agatha Christie

Tretton vid bordet (originaltitel: Lord Edgware dies), publicerad första gången 1933.

"Rollbesättningen" är på ett ungefär denna:

Hercule Poirot - den berömda detektiven - såklart!

Kapten Arthur Hastings - Poirots medhjälpare

Kommissarie Japp - mordutredare

Jane Wilkinson (Lady Edgware) - hustru till Lord Edgware, önskar gifta sig med hertigen av Merton

Lord Edgware - offret som skulle skiljt sig från Jane (ovan)

Carlotta Adams - skådespelerska

Bryan Martin - skådespelare

Ellis - Jane Wilkinsons jungfru

Jenny Driver - vän till Carlotta

Geraldine ('Dina') Marsh - Lord Edgwares dotter

Ronald Marsh - Lord Edgwares brorson, arvtagare

Miss Carroll - Lord Edgwares sekreterare

Alton - betjänt hos Lord Edgware

Donald Ross - författare

Hertingen av Merton - önskar gifta sig med Jane Wilkinson

Ärkehertiginnan av Merton - Hertingen av Mertons mor

~

Tror jag fick med de väsentligaste där - mycket folk är det att hålla reda på i denna deckare. Numera, då man ser en inre bild av de tre första (+ Miss Lemon - som inte är med i denna) karaktärerna, så är det; David Suchet, Hugh Fraser, Philip Jackson (och Pauline Moran) man ser. Undrar hur det var första gången man läste dessa böcker - hur såg den inre bilden av dem ut då?

Handling: Platsen är London. Den självcentrerade och egenkära skådespelerskan Jane Wilkinson önskar få hjälp av Hercule Poirot för att få sin make att skriva på skilsmässopapper. Hon påtalar även vitt och brett om att vilja låta mörda sin make Lord Edgware. Jane vill gifta om sig med hertigen av Merton. Så då lorden återfinns mördad i sitt hem, misstänks såklart Jane. Men hon uppges för den kvällen ha alibi, då hon varit på en middag (med tretton vid bordet). Fler mord inträffar, skall här inte gå in på närmare om dessa, men de har naturligtvis med det första mordet att göra.

Till saken hör att 13 kring bordet skulle innebära att den första som lämnar bordet kommer att dö (även om det inte blir exakt så just här).

Det hela avslutas med en av Poirots genomgångar och föreläsning om hur morden gått till och vem som är den skyldiga, så som vi är vana vid.

Klurigt och spännande. Svårt att lägga ifrån sig boken innan man fått reda på hur det hela ligger till. Kan lugnt fortfarande konstatera att Agatha Christie är den genom tiderna absolut största deckardrottning som funnits, och som fortfarande regerar.

"När skruven dras åt" av Henry James

När skruven dras åt av Henry James, kom ut år 1898 och skall vara en klassisk spökhistoria som inspirerat i både filmens och bokens fiktiva värld (visst, en del diviga författare påstår dock att "inspiration" endast är för amatörer, men jisses så många duktiga amatörer vi har i sådana fall!). Och såklart finns det då, av bara den anledningen, skäl att anse den här kortromanen läsvärd, att den inte bör missas?

Hoppade först över förordet, av den gotiska skräckforskaren Mattias Fyhr, men det lästes efteråt istället, vilket var tur, för där fick man lite mer förklaringar till denna snåriga historia och dess upphovsman.

Kände att en omläsning egentligen skulle vara på sin plats, men det är inget man lättvindigt har lust till. Varför då?

Det är ganska omständligt skrivet, metoden att bygga upp spänningen tycks delvis bestå i en fladdrig berättarstil. Men det är klart att det blir nervöst hysteriskt, för precis så upplevs ju också huvudpersonen, tillika berättelsens berättare till den inre berättelsen; den unga guvernanten.

Därmed kommer vi fram till själva handlingen:

Det är julafton, i ett gammalt hus har ett antal personer samlats framför brasan för att berätta kusliga historier för varandra (känns det igen?). En av dessa låter de andra förstå att han sitter inne med den allra ruskigaste. Den nedtecknade berättelsen har han fått sig tillsänd av den kvinna som själv upplevt det hela, en kvinna som varit död i 20 år och sidorna hon sände honom skickades iväg strax innan hon dog. Mannen berättar att hon (då tio år äldre än honom) var guvernant åt hans syster och när han kom hem från skolan en sommar var hon där. Händelsen, som hon senare nedtecknade och sände, skulle då ha inträffat långt innan han träffade henne den där sommaren.

Mannen låter de nedtecknade sidorna sändas efter, och för de församlade som stannat kvar till dess ankomst, återberättar han guvernantens historia.

Den unga överspända damen tar plats på ett ensligt gods utanför London för att där ta hand om en liten föräldralös flicka. Uppdragsgivaren finns på annan ort och har genom strikta restriktioner manat till att inte ta kontakt med honom, annat än i yttersta nödfall får man förmoda. I hushållet finns en husföreståndarinna som snabbt blir hennes förtrogna, samt tjänstefolk som tycks hamna i det fördolda i guvernantens nedtecknade berättelse. Genom en försändelse blir man varse att den lilla flickans äldre bror blivit relegerad från den internatskola han går i, och han beordrats att skickas hem. Brodern Miles kommer hem och uppfattas av flickans förvånade fröken lika välartad som sin syster Flora. Mystiska saker börjar dock ske. En man och senare även en kvinna, som båda inte hör dit, visar sig för guvernanten med ett hotfullt uttryck. Guvernanten blir allt mer överspänd, ja, vad det lider rentav hysterisk, inför detta. Hon får av husföreståndarinnan höra att hennes beskrivning av personerna hon sett, passar in på en man som varit uppdragsgivarens närmsta man och kvinnan den guvernant som haft tjänsten innan henne. Men båda finns inte längre kvar i livet...
På något vis uppfattar hon att barnen Flora och Miles hotas av dessa andeväsen och hon kämpar för att skydda dem allt vad hon förmår. Hur det hela ter sig och hur det sen går får ni ta reda på själva.

Det här är en roman med en handling som äger många bottnar och kräver att man läser mellan raderna. Det hela är gåtfullt och tvetydigt, förblir även så i vissa delar, man känner en viss kvarvarande förvirring på något vis, funderar vidare. Dessutom är den så skriven att man tvingas läsa långsamt, något som vi kanske i dag har lite svårt för att göra? Men dess volym på endast 152 sidor borde väl antagligen göra detta möjligt, även för den mest uppstressade nutidsmänniskan.

Den helt omedelbara film jag förknippar med detaljer ur den här boken är "The Others" med Nicole Kidman i huvudrollen, och vad gäller bok så känner man att det finns liknelser till den sortens skräck man finner i "Kvinnan i svart" av Susan Hill.

"Stjärnklart" av Lars Wilderäng

Har just avslutat Lars Wilderängs "Stjärnklart"
(Förlag: Massolit), presenterad som första delen i en trilogi.

Tror inte direkt det kan vara fel att kalla detta för en sorts dystopisk science fiction-thriller. Och den är som sådan riktigt bra.

Om all elektronik slutar fungera, strömmen försvinner, ett evigt elavbrott, hur blir det då? En spännande och intressant fråga i vårt högteknologiska digitala samhälle, där människan fjärmat sig enormt från sådan kunskap som hörde till det naturligt självklara för vår grundläggande existens under 1800-talet.

Tänk er in i att allt plötsligt återgår till hur läget var då, lägg sen till en katastrofsituation där dammar brister, kärnkraftverk förvandlas till radioaktiva härdsmältor, o.s.v. Detta är, som man förstår, en riktigt mörk dystopi, men en väldigt intressant sådan. Den kommer liksom rätt i tiden, med den debatt som nu förs kring beredskap, försvar och samhällsskydd. Efter att ha läst den här boken får man ganska höga tankar om det militära (och väldigt låga om det polisiära).

Att undergångens scenario i huvudsak är förlagd inom landets gränser (företrädesvis Göteborg-, Bohuslän och Karlsborg, plus lite Stockholm) gör det såklart extra creepy. Det hela smyger sig inpå och det blir så där särdeles tänkvärt. Hur förberedda är vi om det som inte antas hända, trots allt gör det? Nu när vi så totalt släckt ner det analoga för det digitala, gjort oss så beroende av elektronik för fungerande infrastruktur som i sin tur upprätthåller, ja, nästan allt. Tänk bort elektricitet, transport (bl.a dagens motorfordon med all sin elektronik), alla upptänkliga moderna former av kommunikation (t.ex. fiberoptiken slutar fungera), kärnkraftverken havererar, sjukhusen upphör fungera, beställningar från/leveranser till livsmedelsaffärer (såsom de flesta nu är, d.v.s. utan lager) stoppas upp, vattnet slutar rinna i våra kranar.

Till vilken grad störningsfritt uppfattar vi att allting alltid skall fortsätta fungera? Är det klokt att göra sig totalt beroende av att allt fungerar, ge upp alla gamla metoder och all gammal kunskap? En sådan här bok tror jag kan få vem som helst att fundera över det moderna samhällets sårbarhet, hur vi successivt tillitsfullt lärt oss att leva nästan såsom i symbios med tekniken, och hur vi tar det så självklart att där alltid finns en ständig tillgång till elektricitet.

Detta är inte en vanlig undergångshistoria som handlar om en begränsad situation kring en katastrof och överlevnad (en gnutta kunskap om överlevnad får man på köpet, författaren tycks väl insatt). Katastrofen här är global och total, liksom det kaos den orsakar. Förutom det som sker inom landets gränser, får vi i första halvan av boken tillfälligt följa en FN-trupp i Afghanistan. Denna FN-trupp har koppling till kollegor i Sverige och däribland får vi främst följa en särskild militär frontfigur som blir viktig i denna berättelse. Den som finner intresse för det militära, med fokus på vapen och krig, finner nog delvis sitt lystmäte i denna roman. Just den biten blir dock för mig lite överkurs och seg med all sin tröttsamma detaljbeskrivning av utrustning m.m.

Vad som sen lämnar mer att önska, är väl lite mer nyanserade miljöbeskrivningar och även tydligare karaktärer, vilka här kan uppfattas något vaga. Det sista kan säkert bero på att persongalleriet är förhållandevis stort, det är många personer med olika människoöden vi får följa genom denna kaos-situation, men trots det är det förvånansvärt enkelt att hålla dem isär. Varje person får återkommande kapitel och personerna/kapitlen växlar (genom det att handlingen fortskrider), för att så småningom i delar stråla samman. Det är finurligt och bidrar helt klart till att vi här har ett utmärkt exempel på något man lärt sig kalla en riktig bladvändare. Tempot är rejält högt ganska så rakt igenom, och efter att halva boken blivit läst blir det bara ännu bättre (då man därefter slipper sådant som kan kännas ovidkommande för handlingen i stort).

Som slutkläm blir vi serverade en överraskande cliffhanger, som gör att man ofrånkomligt ser fram emot den fortsättning som lär vänta.

Författaren (som är medlem i Steg 3) driver även en blogg som handlar om finans, ekonomi, miljö och politik. Detta fick mig att tänka på boken "Att svära i kyrkan - tjugofyra röster om evig tillväxt på en ändlig planet", (red. Stellan Tengroth). Initiativet till den boken var ju taget inom just nätverket Steg 3, vilka de flesta av författarna där var medlemmar i. En bok man gärna önskade fick lite mer uppmärksamhet. Blev faktiskt tvungen att kolla om Lars Wilderäng var en av dessa 24 författare (det var ett tag sedan boken lästes), och så var det alltså mycket riktigt, detta under rubrik "Tillväxtrealism".

"Liseys berättelse" av Stephen King

"Jag skall ropa hem dig."

Lisey Landon, änka sedan två år börjar försöka ta tag i kvarlåtenskapen efter sin avlidne make, den firade bästsäljarförfattaren Scott Landon. Bit för bit nystas det förflutna upp, parets förflutna och framförallt Scotts förflutna, hans barndom.

Som vanligt med Kings böcker är det riktigt konstigt... men konstigt på ett sådant där trollbindande sätt, som bara kännetecknar hur det är att läsa en roman av just King.

Detta är dock ingen bok man har lust att föreslå som förstabok om man inte tidigare läst något av författaren. Omisskännligt är det annars (hur konstigt det än är), t.ex. den där värmen som lyser igenom. Trots ett tidvis otroligt fult språk (men ibland även otroligt vackert!) i den här boken, kan man inte låta bli att tycka om den ändå, p.g.a bland annat just den där värmen (trots allt). Med tanke på språk tror jag den här boken med fördel och bättre behållning skulle läsas på originalspråk.

Smaken är olika, men skulle jag citera en bit text ur Liseys berättelse, väljer jag självklart något otroligt vackert (istället för något otroligt fult):

..."Det behöver ingen tala om för henne; hon känner det in i märg och ben, liksom hon i märg och ben vet att Scotty har pratat om den här platsen i sina föreläsningar och skrivit om den i sina böcker i åratal.
Hon vet också att det här är en vemodets plats.
Det är dammen dit vi alla går för att dricka, simma och fånga småfisk från strandkanten. Det är även dammen där enstaka djärva själar ger sig ut i sina bräckliga träbåtar för att fånga de stora fiskarna. Det är livets damm, fantasins bägare, och hon får för sig att olika människor ser olika versioner av den, men med två olika saker gemensamt: den ligger alltid ungefär en kilometer in i Älvaskogen och den är alltid sorglig. För den här platsen har inte bara med fantasin att göra. Den har också att göra 

(ge upp)

med väntan. Att bara sitta ... blicka ut över drömska vatten ... och vänta. Det kommer snart, jag vet det. Men man vet inte exakt vad och så går åren.
Hur kan du veta det, Lisey?"

Efterordet var också bra... som vanligt.

"Flickan som älskade Tom Gordon" av Stephen King

Utmärkt bra! Har alltid tyckt att ingen så verklighetstroget kan skriva en barndomsskildring, berättelse utifrån barns perspektiv, som Stephen King.

Tror denna bok går hem hos de som även gillade Höstgärning (The Body) i boken Sommardåd/Vinterverk (Different Seasons). Filmen Stand by Me (biopremiären 1987 bär minnet av den alldeles perfekta filmmusiken) var även då för ovanlighetens skull lika bra som bokens novell.

Lite om handlingen i "Flickan som älskade Tom Gordon": Den 9-åriga Trisha och hennes äldre bror engageras - motvilligt - av sin frånskilda mor att tillsammans med henne genomföra en medel till halvsvår vandring längs Appalacherleden. Trisha kommer ifrån mor och bror där på vandringsleden och förirrar sig djupare in i skogen efter ett försök att finna en genväg. På sin svåra väg genom vildmarken och med sin starka livsvilja att överleva, tar modiga Trisha i svåra stunder hjälp av att lyssna till freestyle-radions basebollutsändningar, och i matchhjälten Tom Gordon finner hon styrka att kämpa vidare för att återfinna civilisationen eller bli eftersökt och hittad.

Detta är en nätt äventyrsroman på 215 sidor som är synnerligen svår att lägga ifrån sig. Är själv lite svag för vildmarksberättelser, kanske är det just det i kombination med Kings suveräna sätt att skriva som gör den här boken till något alldeles särskilt.

"22/11 1963" av Stephen King

Räds inte sidantalet (795 sidor) vad gäller den här romanen (rekommenderar "storpocket") - den är för bra för att missa av en sådan simpel anledning. I "22/11 1963", av Stephen King, får vi följa engelskläraren Jake Epping som genom en god vän blir invigd i en mystisk sällsamhet. Genom ett kliv genom en dold port till det förflutna, tar man steget från år 2011 till exakt kl. 11.58 den 9 september år 1958... varje gång. Och varje gång, oavsett hur lång tid som spenderas där på andra sidan, har endast två minuter passerat år 2011 vid tillbakagång. Vad som manipulerats i historien vid det ena besöket, återställs - som det verkar - vid ett förnyat återinträde till samma tid, samma dag och samma år 1958. Jakes vän Al är döende och detta föranleder honom att låta Jake överta det uppdrag han ålagt sig, uppdraget att förhindra mordet på Kennedy i Dallas, den 22 november 1963. Men det förflutna strävar emot förändring, ju större förändring desto större svårigheter läggs i vägen för Jakes försök att åstadkomma en annan utveckling av historiens gång.

En snillrikt fantasifull roman som väver sig in i en verklig historisk tid. Vem har inte åtminstone någon gång funderat eller lekt med tanken över hur världen hade sett ut om något som inträffat aldrig skulle ha ägt rum, eller om en annan valmöjlighet hade antagits? Visst kan man sen vara nyfiken på hur den historia vi läser om i historieböckerna, egentligen upplevdes av de som levde då den utspelade sig och hur det egentligen var? Förutom alla dessa spännande och mystiska tillfälligheter*, har det funnits gott om konspirationsteorier vad gäller Kennedy-mordet.

Så hur kan man med ett ord sammanfatta omdömet för denna King-roman? Så klart: Mästerligt!

*Mystiska tillfälligheter:

Abraham Lincoln --- John Kennedy
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Valdes till kongressen 1846 --- Valdes till representanthuset 1946
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Valdes till president den 6/11 1860 --- Valdes till president den 8/11 1960
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Kämpade för medborgarrätten --- Kämpade för medborgarrätten
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efterträddes av Andrew Johnson, född år 1808 i North Carolina (sydstat i USA) ---                        
Efterträddes av Lyndon Johnson, född år 1908 i Texas (sydstat i USA)
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Presidenten mördad av: John Wilkes Booth, född år 1839, anhängare av "söderns sak".
Blev skjuten innan han hann ställas för rätta. ---
Presidenten mördad av: Lee Harvey Oswald, född 1939, i New Orleans (sydstat i U.S.A.).
Blev skjuten innan han hann ställas för rätta.                              
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Booth begick brottet på Fordteatern i Washington D.C. Sprang till en
tobaksmagasinbyggnad. --- Oswald begick brottet från en skolboksmagasinbyggnad.
Sprang till Texas Theater.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lincoln lär ha sagt till en vakt tidigare samma dag då han blev mördad:

"Jag tror att det finns människor som vill ta mitt
liv... och jag tvivlar inte på att de kommer att
göra det... Om det skall ske, är det omöjligt att
förhindra det."

 ---

Kennedy lär ha sagt till en rådgivare samt till sin hustru, samma dag för mordet:

"Om någon verkligen ville mörda Förenta
Staternas president, så är det en lätt sak.
Det enda man behöver göra är att en dag
gå till en hög byggnad med ett gevär med
kikarsikte och det finns ingenting att göra åt det."

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Blev skjuten på en fredag i bakhuvudet, hustrun var närvarande vid dådet. ---
Blev skjuten på en fredag i bakhuvudet, hustrun var närvarande vid dådet.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Blev skjuten på Ford´s Theater. --- Blev skjuten i en Lincoln, tillverkad av
Ford Motor Company.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Presidentens sekreterare vid namn Kennedy avrådde honom att gå till teatern i
Washington. --- Presidentens sekreterare vid namn Lincoln avrådde honom att resa till
Dallas.


Mer om detta kan man läsa på: History News Network.

"Kvinnan i svart" av Susan Hill

Arthur Kipps familj sitter samlad framför brasan en sen julaftonskväll. Hans styvbarn tar initiativ till att börja berätta spökhistorier som tid, plats och tradition tarvar. Arthur kastas i tanken åter till sin tid som ung advokat från London och den ödesdigra händelseutveckling som ägde rum under (och efter) ett av hans uppdrag i samband med ett dödsfall i en enslig landsortsstad.
Den gamla damen vars begravning han anmodas närvara vid, och vars dödsbo skall ordnas upp, tycks på senare tid levt ett ensamt och ensligt liv på sin besynnerligt belägna familjeegendom ute bland de tidvis dimhöljda sankmarkerna. Första gången "kvinnan i svart" uppenbarar sig för Arthur är under begravningsceremonien. För att kunna reda ordning i den avlidna Alice Drablows kvarlåtenskap tvingas han ta sig ut till egendomen Eel Marsh House. Traumatiska energiminnen från svunna tider på platsen sätter skräck i den stackars unga advokaten och "kvinnan i svart" blir han helt på det klara med att hon inte tillhör de levandes värld. Gåtan nystas upp, Arthur bryter ihop av mental stress, han återvänder till London, gifter sig och får barn, allt tycks åter frid och fröjd, tills...

"Kvinnan i svart" är så välskriven att man får en känsla av att den kommer att bli en framtida klassiker. En elegant gotisk skräckroman som har allt och är skriven av en engelsk författarinna. Boken utgavs för första gången i oktober 1983, men översattes till svenska först 2013.

"Under kupolen" av Stephen King

Handlingen i ”Under kupolen” av Stephen King utspelar sig i ett litet småstadssamhälle i Main. Plötsligt den 21 oktober befinner sig samhället Chester’s Mill under en så gott som ogenomtränglig kupol. Det hela tycks fullkomligt oförklarligt. Olyckligtvis dör det lilla samhällets polismästare efter det inträffade, och vice kommunstyrelseordförande Jim (”Big Jim”) Rennie, ortens förslagne bilhandlare, ser sin chans till maktfullkomlighet, utan att behöva sky några medel. Big Jim har skapat sig en förmögen maktposition i det lilla samhället, genom en dold verksamhet (med några manipulerbara förtrogna) som handlar om tillverkning i större skala av metamfetamin, och till det en rejäl dos ”religiös jargong” (både mot anförvanter och utåt). Stadens propanreserver har i lönndom fått förse drogtillverkningens behov.

Den f.d. bilhandlaren blir envåldshärskare och skapar ett skräckvälde där under kupolen. En ”polisstyrka” utses, som består av känslomässigt störda, samvetslösa och lättmanipulerade ungdomar, vars förstånd tycks väga lätt. Syndabockar utses och händelser som inträffar är planerade och välregisserade av Big Jim, och folket låter sig luras och styras (eller förtryckas). Till ”motståndarlaget” hör Dale Barbara (f.d. löjtnant) som under en tid tjänstgjort som snabbmatskock på en restaurang i samhället. Dale (”Barbie”) Barbara utses till överste av Förenta staternas president under den rådande situationen, men kupolen gör att Big Jim kan härja fritt med sina hejdukar i sin maktposition, han sår split med konstruerade konspirationsteorier och ”Barbie” fängslas. Brotten han anklagas för är fyra mord, som begåtts av Big Jim och hans son Junior (en av de nyutnämnda ”poliserna”).

Många paralleller kan dras med vad som utspelas där inne i den fiktiva lilla ”ostkupan” och den verkliga världens händelser, mänsklig ondska, förblindande maktsträvan och dess förödande konsekvenser. Man får tanken till att det kan tyckas vara, att vi blir mindre berörda genom för stor distans eller att vissa med lätthet låter sig vänjas vid något som egentligen är fullkomligt oacceptabelt.

Ibland kan det tyckas som vissa länder, vissa små samhällen, arbetsplatser, skolor, etc., etc., kan fungera som de vore satta ”under kupolen”. Man nyttjar diverse intriger, individuella maktbegär och fula metoder genom skapade allianser, m.m. Den som inte är med mig, är emot mig – är du emot mig; då använder jag min maktposition för att göra livet surt för dig, eller är du med mig; så lovar jag dig (och dina närstående) ”guld och gröna skogar” (oavsett hur det går för andra).

Som man kanske förstår är detta en roman som väcker tankar. Tyvärr finns det säkert många lightversioner av ”Big Jim” i vår alldeles verkliga verklighet – trots att vi inte befinner oss under någon kupol, annat än inbillade sådana.

Avslutningsvis kan nämnas att det var sisådär drygt 20 år sedan jag läste en bok av Stephen King sist. Konstaterar nu att King fortfarande är kungen – jisses så bra han skriver.