Läst juni

1. Vätten, Mikael Strömberg (bibliotekslån)
2. De utstötta (Ruth Galloway #6), Elly Griffiths (ur egen bokhylla)
3. Grumpy Cat: En butter bok av en sur katt (ur egen bokhylla)
4. Pappersstäder, John Green (ur egen bokhylla)
5. Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman (ur egen bokhylla)
6. Karin Månsdotter: Hans majestäts nådiga frilla, Maria Gustavsdotter (bibliotekslån)
7. Kritikern, Dean Koontz (bibliotekslån)
8. Käre ledare, Jang Jin-Sung (annat lån)
9. När en unge skulle ur boet / Ur malströmmens virvlar, Maria Sandel (Recensionsexemplar från  MIX Förlag /E-bok / ur egen bokhylla)

"De utstötta" av Elly Griffiths

De utstötta av Elly Griffiths är den sjätte delen i deckarserien om arkeologen Ruth Galloway.

Det här är den första roman jag läser av Elly Griffiths och blev riktigt mäkta imponerad. Har inte läst en så bra kriminalroman sedan Henning Mankells serie om Kommissarie Kurt Wallander, vilken var en bokserie jag följde slaviskt vartefter böckerna kom ut under hela 90-talet. Så underförstått var det här något i genren som passade mig helt perfekt.

Har kanske nu ganska höga förväntningar på att nästa bok i serien skall vara lika bra, den sjunde delen "De öde fälten" väntas komma ut i svensk översättning i slutet av nästa  månad.


Så här beskrivs handlingen i De utstötta från förlaget:

"Vid en utgrävning vid slottet i Norwich hittar arkeologen Ruth Galloway skelettet av mor Krok, en kvinna som hängdes 1867 för att ha mördat flera barn.
Kommissarie Harry Nelson har inte tid med mördare från 1800-talet, han är djupt involverad i fallet där tre barn i tur och ordning hittats döda i samma familj. Han är säker på att någon i deras närhet ligger bakom. Kort därefter sker en kidnappning och det enda polisen har att gå efter är en lapp från gärningsmannen.
Samtidigt blir Ruth alltmer engagerad i fallet med mor Krok och ett fynd i graven, en amulett, lämnar inte Ruth någon ro. När ett teveteam kommer till platsen för att dramatisera mor Kroks liv blir Ruth av en slump alltmer indragen även i polisutredningen."

Denna deckare bjuder på intressanta historiska platser och spännande händelseutvecklingar; gamla och nya mord; arkeologi, historia och kriminalteknik. Här finns annorlunda och roliga karaktärer samt väldigt komplicerade relationsdrama i lagom dos. Denna mix kombineras sen med riktigt obehagliga hemska händelser, mytologi, mystik och sådant som gränsar till det övernaturliga. 

En äkta brittisk deckare när den är som allra bäst och jag längtar redan till nästa bok i serien med den oglamorösa Ruth i huvudrollen.

"Oceanen vid vägens slut" av Neil Gaiman

Lätt att fängslas av och svår att släppa är Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman.

Handling: Bokens huvudperson återvänder till sin gamla hemstad med anledning av en begravning, han återser sitt barndomshem och minns en flicka vid namn Lettie Hempstock, som påstod att dammen bakom hennes hus var en ocean. Mannen beslutar sig för att besöka huset där Lettie bott tillsammans med sin mor och mormor, han beger sig dit, sätter sig på en gammal nött bänk intill dammen och glömda minnen från det förflutna börjar komma åter. Här börjar huvudberättelsen som handlar om händelser som utspelade sig när mannen var en sjuårig pojke. Den berättelsen vill jag inte orda mer om just här, det bästa med en sådan här bok är troligen att veta så lite som möjligt innan man själv läser den.

Själv upplevde jag romanen lite som ett konstverk, ett sådant där som man kan upptäcka nya detaljer hos, infallsvinklar och tankar kring, efteråt eller vid omläsning. Blev förvånad att upptäcka att det här var en sådan ovanlig bok som jag faktiskt skulle kunna tänka mig att läsa om, inte ofta just det händer för annat än gamla klassiker.

Har tidigare av författaren läst Amerikanska gudar och hade efter den ganska låga förväntningar inför detta andra försök (Neil Gaimans American Gods var ju en prisad roman från 2001). Oceanen vid vägens slut blev för mig ett uppenbart bevis på att man alltid skall försöka ge en författares böcker en andra chans, för; behövs det nämnas att jag blev övermåttan positivt överraskad?

Som den oerhört fantasifulla berättelse detta är, trollbinder den mig från första stund. Det här är verkligen en författare som kan skildra ett barns perspektiv makalöst inlevelsefullt - mycket skickligt gjort. Berättelsen fortskrider i ett filosoferande skimmer som berör vetenskap och det okända, om tiden och människans åldrar, minnena och det glömda; vävs in i handlingen på ett skickligt och hänförande vis som gör den här lilla boken så stor. Det är sagolikt, kusligt och återuppväcker minnen av den sorts magi som bara hör barndomen till - helt fantastisk läsupplevelse helt enkelt. Avslutningsvis, när man läst klart boken och lägger den ifrån sig, stannar den fortfarande kvar i tanken, det här är en bok man absolut inte glömmer.

Nu förstår jag varför Neil Gaiman fått kultstatus i vår tid, för visst kan jag äntligen inse vad man menar med att böckerna kan läsas "på många olika nivåer" - precis så är det med Oceanen vid vägens slut, oberoende av ålder; missa inte den.

Nå, är det här en vuxen- eller ungdomsroman? Enligt nätbokhandlare är det en "unga vuxna" eller barn- och ungdomsroman, men vad jag nu utrönt av dagspressens intervjuer med författaren, omnämns den som hans "första vuxenroman på åtta år". Därtill får man väl anta att det är tidigare meriter som spelar in då klassificeringen gjorts av handlarna (innan jag började bokblogga skulle jag valt bort en sådan bok som inte ansetts som vuxenroman - trist men sant).

Läst maj

1. Djävulens tonsteg, Hans-Olov Öberg (E-bok / bibliotekslån)
2. De ickesynliga, Fredrik Härén (E-bok / bibliotekslån)
3. Det tredje tecknet, Yrsa Sigurðardóttir (bibliotekslån)
4. Singöspionen, Anders Gustafson & Johan Kant (bibliotekslån)

"Fyra minuter" av Johan Ring

Otäckt spännande var Fyra minuter av Johan Ring (MIX Förlag).

Fyra minuter bjuder på en enorm spänning, en sådan där som gör att man bara vill fortsätta läsa, utan den minsta hänsyn till eventuell tidsplanering. Romanens handling bryts ibland av små berättelser/bilder/foton som rör verkliga försvinnanden, dessa finns naturligtvis där för att ytterligare förtäta stämningen, och här fungerar det.

Känslan är att det finns en smart kombination här, som å ena sidan får mig att minnas tjusningen i Kalla Kårar-seriens rysare, å andra sidan som ger mig en nutida igenkänning, ett vardagligt liv i ett litet svenskt landsortssamhälle (sådana är vi ju ganska många som känner väl till) där den övernaturliga stämningen/det hotfulla successivt byggs upp på ett skickligt sätt. Karaktärerna känns trovärdiga samt vardagsnära.

Några ord om författaren är säkert sen på sin plats, då det här rör sig om en debutroman. Av Johan Ring har flera skräcknoveller tidigare blivit utgivna, dessa har dock helt gått mig förbi. Kan förstå att det är många novellförfattares dröm att ge ut en roman, ibland blir det riktigt bra, som här med Fyra minuter. Väljer därutöver inte att jämföra med andra välkända författare, som skriver romaner inom samma genre, det verkar finnas så gott om sådana jämförelser ändå. Kan bara lugnt konstatera att vi som gillar att läsa romaner inom genren skräck och psykologisk thriller, kanske kan se fram emot att få läsa fler böcker av ännu en svensk skräckförfattare av rang, även framöver?

Blev överraskad när jag upptäckte att boken även innehöll en "bonusnovell"; Saken som åt Danny Smith (en inte helt lyckad novelltitel, enligt mig), men här väljer jag förstås att bara bedöma Fyra minuter. Bonusnovellen fick mig dock att bli lite nyfiken på tidigare publicerade noveller av den här nu romandebuterande författaren. Blev av en annan bokbloggare uppmärksammad på att Johan Ring är en av de författare som skriver inlägg på något som kallas Debutantbloggen, så den som är intresserad - kanske t.o.m har egna författarambitioner - kan ju alltid kika in där. Själv är jag bara den som läser det som skrivs, och tycker till emellanåt.

Fyra minuter går att köpa på:
Adlibris: Häftad / E-bok
Bokus: Häftad / E-bok

Läst april

1. In i vildmarken, Jon Krakauer (bibliotekslån)
2. Tunn luft, Jon Krakauer (bibliotekslån)
3. Göran Kropp 8000+, David Lagercrantz (E-bok / bibliotekslån)
4. Darling Jim, Christian Mørk (bibliotekslån)
5. Amerikanska gudar (#1), Neil Gaiman (bibliotekslån)
6. Den stora matchen, Arnaldur Indriðason (ur egen bokhylla)
7. Dracula, Bram Stoker (ur egen bokhylla)
8. Främling. Inkräktare, Hans Olsson (ur egen bokhylla)

"Främling. Inkräktare" av Hans Olsson

Främling. Inkräktare av Hans Olsson.

Att skriva ett bokomdöme för en novellsamling kan vara svårt, om man verkligen vill göra den rättvisa. Speciellt knepigt blir det i det här fallet, de 13 novellerna skiftade en hel del i kvalité och vad man tyckte om dem var och en för sig, blev så väldigt olika. 

Trots att nu min egen bedömning är så tvehågsen inför denna bok, hoppas man verkligen det går att inspirera andra att läsa den, för här finns flera skimrande små pärlor (dock lite opolerade ibland). Beskrivningarna i novellerna är målande detaljerade, man får tydliga bilder i huvudet och det gör att berättelserna lever kvar hos mig i vissa fall.

"Dracula" av Bram Stoker

I Dracula tar oss Bram Stoker inledningsvis till Transsylvanien genom att vi får ta del av Jonathan Harkers dagbok.

Kanske väcks då, så där till att börja med, vårt eventuella intresse för Jonathans kulinariska upptäckter på sin färd mot den blodtörstige grevens residens? På Hotel Royal: Till supé serverad "Paprika hendl" (en "törstretande" - man får förmoda den var pepparstark - god nationalrätt av kyckling tillredd med paprika); till frukost dagen därpå serverades ännu mer paprika, "mamaliga"* (en slags majsmjölsgröt - traditionell rumänsk rätt) samt "impletata" (köttfärsfylld äggplanta). Vid nästa anhalt, där greven hänvisat Jonathan att ta in på hotellet Gyllene Kronan, serveras Jonathan middag innan han lämnar platsen; "rövarkött" ("bitar av bacon, lök och biff kryddade med rödpeppar, uppträdda på spett och stekta över öppen eld").

Den unge advokaten (vars advokatfirma anlitats av Dracula inför fastighetsköpet i London) antecknar ivrigt i sin dagbok att påminna sig om att skaffa recept på maträtterna, för att ta hem till sin fästmö Mina. Att den här klassikern skulle få mig att inledningsvis bli nyfiken på beskrivna maträtter från Rumänien hade man nog aldrig anat.

Bram Stokers skräckroman är från 1897 och med detta träder vampyren Greve Dracula fram. Efter originalet har senare flera olika omskrivna versioner givits ut och greven har fått figurera i ett flertal filmer.

I romanens handling skickas den nyexaminerade advokaten Jonathan Harker genom sin advokatfirma till Transsylvanien. Där skall han tillsammans med sin nya klient greve Dracula gå igenom de detaljer som förestår ett fastighetsköp i London. Greven ämnar lämna sitt slott för att bosätta sig i England. Efter en tid inser Jonathan att han blivit grevens fånge i slottet, de onda aningar han haft om greven och hans avsikter blir alltmer uppenbara för den uppskakade advokaten. Jonathan lyckas fly, efter det att greven (medelst kistförvaring) rest till England.
Efter dessa dagboksanteckningar tar fästmön Mina Murrays dagbok vid, liksom Minas väninna Lucys dagbok, och de fonografinspelningar doktor Seward gör (arbetar på mentalsjukhus och är en av Lucys friare). Dagboksanteckningar, tidningsartiklar och andra dokument driver handlingen framåt i kronologisk ordning. Det blir oerhört spännande och omväxlande med de olika beskrivna perspektiven.

Övriga personer i handlingen är: Den klämkäcke amerikanen Quincey Morris (ytterligare en friare till Lucy), Arthur Holmwood (friare till, senare förlovad med Lucy) och sist (men inte minst) den sympatiske professor Van Helsing från Amsterdam. Den sistnämnde låter doktor Seward efterkalla då greven hunnit smitta Lucy, och professorn förstår förstås problemet samt vad som därpå är av nöden tvunget.
Jonathan, doktor Seward, Quincey, Arthur, Van Helsing och även Mina (till och från) börjar med gemensamma krafter försöka eliminera Dracula. Greven arrangerar sin flykt (i kista) tillbaka mot sitt slott och vampyrjakten fortsätter på så vis från England till Rumänien.
Mina Harker (sedermera alltså gift med Jonathan) blir under den inledande delen av vampyrjakten åsidosatt av de övriga i gruppen och blir naturligtvis smittad av greven hon med. Kommer madam Mina att bli botad från vampyrsmittan i denna originalklassiker? Ja, ser ni det kommer inte att avslöjas här (såvida man inte redan känner till berättelsens slutfas).

Intresset för vampyrer i populärkulturen är riktigt stort, men hur många har läst själva upphovet till allt detta? Rekommenderar de som inte läst denna klassiker att göra det. Förutom att det upplevdes en aning för utdraget med doktor Sewards dokumentation rörande mentalpatienten Renfield, så är det ett gott driv i boken och det blir rejält spännande fram på slutet. Gammaldags gotisk skräck när den är som allra bäst.

Dracula vsv Nosferatu:

När regissören F. W. Murnau (1888-1931) inte lyckades få rättigheterna till att filmatisera Bram Stokers Dracula, skapade den tyske regissören en egen version som blev den legendariska skräckfilmen "Nosferatu, eine Symphonie des Grauens", (tysk stumfilm från 1922).

Bara smärre ändringar i handlingen gjorde att likheterna var övervägande i jämförelse med Stokers roman. Nosferatu ersatte Dracula, Greve Orlok ersatte Greve Dracula. Med tiden kom Nosferatu att bli den mest kända filmatiseringen av Stokers vampyr.

Filmen Nosferatu var från början totalt förbjuden att visas i Sverige.

Vampyrer i litteratur och film kan delas in i två grupper, Nosferatu hör till de som gestaltas groteskt motbjudande med framtänder likt gnagare och megalånga naglar, de förknippas med råttor och smitta - nosophoros (grek.) = smittspridare. Offren till dessa levande lik dör oftast, d.v.s de förvandlas inte själva till vampyrer. Den andra sortens vampyrer är väl antagligen den som blivit mest populär i vår tid, en ofta aristokratisk charmör som duperar och förför sina offer, men här orsakar bettet att offret själv förvandlas till en ny vampyr.

Filmen "Shadow of the Vampire" (2000) är en helt uppdiktad historia som handlar om själva filminspelningen av Nosferatu.

* Mămăligă: 8 1/2 dl vatten, salt, ca 3 dl majsmjöl, 2 msk smör, 1 1/2 dl gräddfil, ev. fetaost eller keso

"Darling Jim" av Christian Mørk

I Darling Jim av Christian Mørk, får vi från början förstå att något obehagligt skett i ett hus beläget i Malahide, strax norr om Dublin. "En förbannelse", viskas det skvallrande bland traktens befolkning. Vad har skett?

Två systrar och deras moster påträffas döda i det hus som folk därefter skyr att komma i närheten av. En tredje syster tycks också ha befunnit sig i huset, men verkar ha flytt. Systrarna har uppenbarligen hållits i fångenskap under en längre tid i huset.

Niall, som arbetar som postanställd, upptäcker ett trasigt kuvert adresserat till "Vem som helst, postkontoret" och en nedklottrad sista vädjan: "Vi är redan borta. Läs denna berättelse bara för att minnas oss". Avsändare är Fiona Walsh, och Niall inser att detta var den äldsta av syskonen som tillsammans med sin syster Róisín hittades döda i det beryktade mardrömshuset.

Vi får ta del av Fionas omfattande berättelse om vad som utspelats i Castletownbere efter att den mystiske Jim gjort entré på orten, där han med sitt utseende, sin charm, utstrålning och dragningskraft tycks attrahera traktens damer med en övernaturlig kraft, inte minst gäller detta systrarna Walsh och deras (helt osannolikt "demoniska") moster. En ondskefull natur visar sig dock döljas bakom den falska fasaden som Jim uppvisar.

Jim Quick är "seanchaí" (d.v.s kringresande traditionell historieberättare) och trollbinder sina åhörare med sin saga om ett slott, en kung och hans två söner Ned och Euan. I sagan, som berättas i delar med lämpliga cliffhanger, förvandlas prins Euan till varg. Vem var egentligen Jim och vem var sagans Euan? Och vart tog den tredje systern Walsh vägen? Niall beslutar sig för att undersöka det hela på plats och beger sig till den lilla irländska landsortsstaden Castletownbere, sätter sig i kontakt med ortsbefolkningen och kommer över ännu en dagbok, denna gång skriven av systern Róisín.

Ja, ni kanske förstår? Genom detta lapptäcke av dagboksanteckningar, Nialls "detektivarbete", Jims saga och slutligen [...] växer en allt klarare bild fram, som visar upp sanningen och verkligheten bakom mysteriet och sagan.

En ganska märklig bok såtillvida att den är svår att placera. Det kan väl inte kallas fantasy, en mordhistoria kanske, visst, men inte direkt kriminalroman, ett relationsdrama utsmyckad med invävd gotisk saga, är detta skräck, thriller, eller... vad är det egentligen? Något för var och en att själv ta reda på, om man törs möta Darling Jim.

Att berättelsen utspelar sig på Irland känns extra spännande med den här boken. Tyckte dessutom mycket bra om författarens efterord, som var respektfullt och hänsynstagande.

"Tunn luft" av Jon Krakauer

Tunn luft av Jon Krakauer. Nu visade det sig att denna bok bara finns tillgänglig som ljudbok, såvida man inte kan tänka sig att låna på bibliotek eller köpa begagnat. En länk till ljudboken (på bokus) finns för den som är intresserad längst ned i detta inlägg.

Ett här tidigare publicerat blogginlägg om boken kan man ta del av på denna länk. Där har även bäddats in en trailer för filmen som boken ligger till grund för.

Som journalist fick Jon Krakauer i uppdrag att delta i en expedition vars mål innebar att bestiga Mount Everests topp och därefter skriva en artikel. Den 10 maj 1996 uppfyllde han detta mål, men det visade sig bli en expedition som skördade flera liv, en stor tragedi p.g.a en våldsam storm (och troligen ett antal felaktiga beslut). Det menades efteråt vara den svartaste dagen i Mount Everests historia.

Själv kände jag inte alls till att toppexpeditioner vid Mount Everest var kommersiella och det var rent förfärande att ta del av att även oprofessionella förmögna människor deltar (för det är inga struntsummor som deltagare till dessa expeditioner får betala). Finner det hela orimligt och blir bara bedrövad av att läsa om detta vansinne. Exploateringen, nedskräpning och miljökonsekvenser är också upprörande, liksom den likgiltighet som tycks uppstå inför döda och döende människor som klättrarna passerar, fotograferar, bara lämnar där. Man måste nog också (förutom vansinnet i sig) vara en särdeles självisk människa för att genomföra något dylikt. Rentav förstår jag inte hur dessa toppexpeditioner kan tillåtas överhuvudtaget.

Känner mig väldigt tveksam till om det kan vara riktigt rätt att skriva en sådan här bok om en händelse där det finns så många svårt traumatiserade, både överlevande skadade och anhöriga till avlidna. Visst fanns det säkert deltagare inom expeditionerna som inte alls borde vara där (t.ex. den där förskräckliga amerikanska överklassdamen), men att delvis försöka finna syndabockar bland överlevande och döda, förstår inte riktigt vitsen med det. Det bra med boken är ju förstås att den belyser ett område som säkert de flesta inte känner till och man undrar i sitt stilla sinne: "Finns det verkligen ingen som kan sätta stopp för dessa expeditioner?". Människan kan vara riktigt svår att förstå sig på ibland.

Trots att jag läste denna bok med stor ilska över människors galenskap var det en värdefull insikt. Kanske borde författaren ha väntat med att skriva den och låta en längre tid passera efter händelsen innan det verkställdes? Allt för många tankar går runt runt och vissa händelser ältas i absurdum. Möjligtvis bidrar det till att bli mer autentiskt så, men sannerligen jag vet? Blir boken terapeutisk för de berörda? Blir den lockande (ve och fasa om så är fallet!) för klättrare/förmögna publicitetshungriga? Blir den varnande och en källa för att stävja dessa dödsexpeditioner? Tja, det sistnämnda tycks ändå inte ha inträffat, tyvärr.

"In i vildmarken" av Jon Krakauer

Jon Krakauer berättar om detta märkliga levnadsöde i In i vildmarken, gör en grundlig "utforskning" av, för att kunna återskapa, förklara. Kan inte annat tycka än att det är en fantastisk prestation författaren gör då han tar sig an att skriva om denna händelse, vad som ledde fram till den, och detta så hänsynsfullt med stor varsamhet och respekt inför de efterlevande/anhöriga.

Många frågor som man fick då man såg filmen, får man delvis förklaring till då man läser boken. Egentligen är det ogörligt att skriva ett omdöme om en sådan här bok. Slutet känns så oerhört sorgligt, och när man läst den färdigt lägger man den ifrån sig och det uppstår ett tomrum som fylls av tankar.

Vad kan jag annat säga än att det är en bok som verkligen rekommenderas att läsas?

Läst mars

1. Boken, Niklas Rådström (ur egen bokhylla)
2. Maze Runner: I Dödens Labyrint (#1), James Dashner (ur egen bokhylla)
3. Den stora omvandlingen; En granskning av välfärdsmarknaden, Kent Werne (bibliotekslån)
4. Själlös (Parasol Protectorate #1), Gail Carriger (bibliotekslån)
5. Kleptomania, Kristina Hård (bibliotekslån)
6. Två husvagnar, Marina Lewycka (bibliotekslån)

"Kleptomania - arvet efter Kaiser" av Kristina Hård

En impulsval av läsning var detta, och tänk så tur att det valet gjordes, för det här gillade jag verkligen!

Arvet efter Kaiser är en påbörjad bokserie och denna; Kleptomania (av Kristina Hård) är förstabok i serien - jag väntar troget på fortsättningen. Att blanda folktroväsen, gamla ratade uppfinningar (luftskepp) med modern tid, och detta i fantasygenre, funkar fantastiskt bra. Kapitlen är korta och läsdrivet är högt uppskruvat, att läsa romanen i ett sträck gör man säkert med lätthet om man har möjlighet till det. Spänningsnivån är på topp rakt igenom boken och tycker man dessutom om att läsa skräck har man här kalla kårar att se fram emot.

Den här boken förtjänar att man vet så litet som möjligt om handlingen innan man läser den.

Läst februari

1. Drömmen förde dej vilse (Maria Wern #11), Anna Jansson (E-bok / bibliotekslån)
2. Jungfrustenen (Mortimer, #1), Michael Mortimer (bibliotekslån)
3. Chanslös (Parasol Protectorate, #2), Gail Carriger (bibliotekslån)
4. Hemlös (Parasol Protectorate, #3), Gail Carriger (bibliotekslån)
5. Legend, Richard Matheson (bibliotekslån)
6. Storsjöodjuret, Jonas Moström (ur egen bokhylla)
7. Inmurad, Mikael Strömberg (bibliotekslån)

"Legend" av Richard Matheson

Information från förlaget (Styxx Fantasy):

"Ray Bradbury har kallat honom en av 1900-talets viktigaste författare: Richard Matheson, författaren bakom Legend (I am Legend) – en av skräckgenrens absolut största klassiker. 

Robert Neville är den siste mannen på jorden – men han är inte ensam.
En fasansfull farsot har dragit fram och gjort att resten av mänskligheten – män, kvinnor och barn – har muterat och förvandlats till fruktansvärda, nattlevande varelser som törstar efter Roberts blod. 

Hopplösheten i Roberts liv är total, ändå förmår han inte göra slut på det. Han lever sitt liv på det enda sätt han kan: på dagarna åker han runt i det ödelagda Los Angeles och letar efter sina vilande fiender för att ta slut på dem, en efter en, med en påle i hjärtat. På natten barrikaderar han sig i sitt hus och ber om att få se ännu en gryning. 

Så en dag händer något som stör hans monotoni. Men är det en välsignelse eller en förbannelse?"

Utmärkt postapokalyptisk science fiction-roman som publicerades första gången 1954. Fanns med i Wahlströms "Kalla Kårar"-serie, då 1975 som; "Varulvarnas natt". Utgåvan i svensk översättning (förlag Styxx Fantasy) som jag läst, är från 2010 och då alltså med titeln Legend.

Filmen I Am Legend (med Will Smith i huvudrollen) är baserad på boken, en bok som lär ha fungerat som inspiration till senare böcker av andra författare.