Fortsätt till huvudinnehåll

"Tunn luft" av Jon Krakauer

Tunn luft
av Jon Krakauer. Nu visade det sig att denna bok bara finns tillgänglig som ljudbok, såvida man inte kan tänka sig att låna på bibliotek eller köpa begagnat. En länk till ljudboken (på bokus) finns för den som är intresserad längst ned i detta inlägg.

Ett här tidigare publicerat blogginlägg om boken kan man ta del av på denna länk. Där har även bäddats in en trailer för filmen som boken ligger till grund för.

Som journalist fick Jon Krakauer i uppdrag att delta i en expedition vars mål innebar att bestiga Mount Everests topp och därefter skriva en artikel. Den 10 maj 1996 uppfyllde han detta mål, men det visade sig bli en expedition som skördade flera liv, en stor tragedi p.g.a en våldsam storm (och troligen ett antal felaktiga beslut). Det menades efteråt vara den svartaste dagen i Mount Everests historia.

Själv kände jag inte alls till att toppexpeditioner vid Mount Everest var kommersiella och det var rent förfärande att ta del av att även oprofessionella förmögna människor deltar (för det är inga struntsummor som deltagare till dessa expeditioner får betala). Finner det hela orimligt och blir bara bedrövad av att läsa om detta vansinne. Exploateringen, nedskräpning och miljökonsekvenser är också upprörande, liksom den likgiltighet som tycks uppstå inför döda och döende människor som klättrarna passerar, fotograferar, bara lämnar där. Man måste nog också (förutom vansinnet i sig) vara en särdeles självisk människa för att genomföra något dylikt. Rentav förstår jag inte hur dessa toppexpeditioner kan tillåtas överhuvudtaget.

Känner mig väldigt tveksam till om det kan vara riktigt rätt att skriva en sådan här bok om en händelse där det finns så många svårt traumatiserade, både överlevande skadade och anhöriga till avlidna. Visst fanns det säkert deltagare inom expeditionerna som inte alls borde vara där (t.ex. den där förskräckliga amerikanska överklassdamen), men att delvis försöka finna syndabockar bland överlevande och döda, förstår inte riktigt vitsen med det. Det bra med boken är ju förstås att den belyser ett område som säkert de flesta inte känner till och man undrar i sitt stilla sinne: "Finns det verkligen ingen som kan sätta stopp för dessa expeditioner?". Människan kan vara riktigt svår att förstå sig på ibland.

Trots att jag läste denna bok med stor ilska över människors galenskap var det en värdefull insikt. Kanske borde författaren ha väntat med att skriva den och låta en längre tid passera efter händelsen innan det verkställdes? Allt för många tankar går runt runt och vissa händelser ältas i absurdum. Möjligtvis bidrar det till att bli mer autentiskt så, men sannerligen jag vet? Blir boken terapeutisk för de berörda? Blir den lockande (ve och fasa om så är fallet!) för klättrare/förmögna publicitetshungriga? Blir den varnande och en källa för att stävja dessa dödsexpeditioner? Tja, det sistnämnda tycks ändå inte ha inträffat, tyvärr.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...