"Tunn luft" av Jon Krakauer

Tunn luft av Jon Krakauer. Nu visade det sig att denna bok bara finns tillgänglig som ljudbok, såvida man inte kan tänka sig att låna på bibliotek eller köpa begagnat. En länk till ljudboken (på bokus) finns för den som är intresserad längst ned i detta inlägg.

Ett här tidigare publicerat blogginlägg om boken kan man ta del av på denna länk. Där har även bäddats in en trailer för filmen som boken ligger till grund för.

Som journalist fick Jon Krakauer i uppdrag att delta i en expedition vars mål innebar att bestiga Mount Everests topp och därefter skriva en artikel. Den 10 maj 1996 uppfyllde han detta mål, men det visade sig bli en expedition som skördade flera liv, en stor tragedi p.g.a en våldsam storm (och troligen ett antal felaktiga beslut). Det menades efteråt vara den svartaste dagen i Mount Everests historia.

Själv kände jag inte alls till att toppexpeditioner vid Mount Everest var kommersiella och det var rent förfärande att ta del av att även oprofessionella förmögna människor deltar (för det är inga struntsummor som deltagare till dessa expeditioner får betala). Finner det hela orimligt och blir bara bedrövad av att läsa om detta vansinne. Exploateringen, nedskräpning och miljökonsekvenser är också upprörande, liksom den likgiltighet som tycks uppstå inför döda och döende människor som klättrarna passerar, fotograferar, bara lämnar där. Man måste nog också (förutom vansinnet i sig) vara en särdeles självisk människa för att genomföra något dylikt. Rentav förstår jag inte hur dessa toppexpeditioner kan tillåtas överhuvudtaget.

Känner mig väldigt tveksam till om det kan vara riktigt rätt att skriva en sådan här bok om en händelse där det finns så många svårt traumatiserade, både överlevande skadade och anhöriga till avlidna. Visst fanns det säkert deltagare inom expeditionerna som inte alls borde vara där (t.ex. den där förskräckliga amerikanska överklassdamen), men att delvis försöka finna syndabockar bland överlevande och döda, förstår inte riktigt vitsen med det. Det bra med boken är ju förstås att den belyser ett område som säkert de flesta inte känner till och man undrar i sitt stilla sinne: "Finns det verkligen ingen som kan sätta stopp för dessa expeditioner?". Människan kan vara riktigt svår att förstå sig på ibland.

Trots att jag läste denna bok med stor ilska över människors galenskap var det en värdefull insikt. Kanske borde författaren ha väntat med att skriva den och låta en längre tid passera efter händelsen innan det verkställdes? Allt för många tankar går runt runt och vissa händelser ältas i absurdum. Möjligtvis bidrar det till att bli mer autentiskt så, men sannerligen jag vet? Blir boken terapeutisk för de berörda? Blir den lockande (ve och fasa om så är fallet!) för klättrare/förmögna publicitetshungriga? Blir den varnande och en källa för att stävja dessa dödsexpeditioner? Tja, det sistnämnda tycks ändå inte ha inträffat, tyvärr.