Olika drivkrafter

 

"Vi har alla olika drivkrafter, en del vill gå för att undkomma myggen, andra för att komma fram, andra för att komma bort."

En mening hämtad ur en text som pastor Christian Mörk skrev på sin Facebook-sida förra sommaren, om att bestiga Kebnekaise. Texten återgavs i förra veckans Weekend-bilaga i Epoch Times, en tidning jag skulle kunna ge hur mycket gratisreklam som helst, en toppenbra tidning som påminner om hur tidningarna var förr, på den gamla goda tiden... för den var verkligen mer god än de tider som är nu, åtminstone är det min högst personliga åsikt. Epoch Times har även en Youtube-kanal (https://www.youtube.com/@SvenskaEpochTimes) med politiskt neutrala Kvällsnyheter och annat.

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

En evighet i is

 

"Det sterila ljuset kunde ha hämtats från ett förrum till helvetet, där syndastraffet som väntade var en evighet i is, snarare än eld."

Så, nu läser jag Dean Koontz igen, det var ett tag sedan. Hittade på Stadsmissionen olästa Frukta ingenting. Detta skall vara första delen i en trilogi (The Moonlight Bay). Händelserna utspelar sig i en fiktiv stad i Kalifornien där huvudpersonen Christopher Snow undersöker mystiska händelser. Christopher tvingas leva under ovanliga omständigheter eftersom han lider av den genetiska sjukdomen Xeroderma pigmentosum. Var tvungen att kolla om det var en verklig sjukdom, och tyvärr var det så. Christopher är tvungen att undvika ljuset.

Varje lördag bloggen Mina skrivna ord Veckans mening. Avsikten är att lyfta fram en mening som fått oss att stanna upp. Meningen kan vara humoristisk, tänkvärd, träffsäker eller vadsomhelst.

"Sirius", Olaf Stapledon

Sirius, Olaf Stapledon. TiraTiger Förlag. Översättare: KG Johansson. Antal sidor: 260. Utgivningsdatum: 2024-05-29.

Recensionsexemplar

"Engelsmannen Olaf Stapledon (1886 – 1950) är mest känd för sina romaner Last and First Men (De sista och de första människorna) och Star Maker (Stjärnskaparen) men skrev flera romaner till. De mest omtalade av dessa är Odd John – om en pojke som föds med övernaturliga krafter, vilket gör att han inte bryr sig om mänskliga konventioner – och Sirius, här för första gången i svensk översättning.

Sirius berättar om hur forskaren Thomas Trelone med hormoner och kirurgiska experiment skapar en ”superhund”, som behärskar mänskligt språk och mänskligt tänkande. Sirius kommer under hela sitt liv att slitas mellan sina instinkter som hund och sitt mänskliga intellekt, och drabbas dessutom av förföljelse från människor som anser den talande hunden vara en styggelse. Boken är en stillsamt ömsint saga om problemen med att vara annorlunda och till slut ta ställning för vem man innerst inne är, och samtidigt en studie i människors rädsla för det okända."

 

Stjärnskaparen läste jag med stor behållning. Sirius uppfattade jag som en synnerligen märklig bok. Filosofen Stapledon utforskar frågorna kring vad det innebär att vara människa (helt okej) genom en berättelse om ett djurexperiment (inte okej). Att experimentera med skapelsen för att förändra den är så otroligt vanvördigt och destruktivt, oavsett djur eller människa. Redan där fick jag taggarna utåt. Den här texten (som jag inte riktigt vet var den kommer ifrån) förklarar vad jag menar:

"Ingen frågade dig; vill du bli stark och smidig eller sjuk,
vill du bli hård och kantig eller mjuk.
Nej, det var ingen som frågade.
Men nu är du född, och nu är du här,
du måste bara vara just sådan som du är.
Du måste väl göra det bästa som du kan
och bli en liten människa som går an."

Så, nej, jag gillade inte denna roman även om man till dess fördel kan konstatera att det är en spekulativt fiktiv och filosofisk historia av äldre sort (från 1944) som faktiskt åldrats rätt väl. Den tog mig ett tag att traggla igenom, intresset kändes svalt för en filosofiskt sinnad hund som med tiden får en underlig relation till den människa (forskarens dotter) han växt upp tillsammans med.

Nå, så här är det: Hunden Sirius blir resultatet av styrd avel, kirurgi och biokemiskt genom t.ex. injektion av hormoner. De omfattande experimenten leder till mänsklig intelligens i en hundkropp, en varelse som varken tillhör en djurvärld eller människovärld, en talande (jo, tyvärr!) superintelligent walesisk fårhund. Hunden uppfostras tillsammans med forskarens (hundens "skapare") dotter Plaxy. Fann inte någon särskild sympati för varken Sirus eller Plaxy, även det ett minus förstås. Att berättelsen får en tragisk utveckling är nog inte så svårt att förstå. Till viss del får jag associationer till Frankensteins monster.

Om man som mig är god vän med hundar (och då menar jag verkligen hundar som just hundar) bör man ändå ta sig en närmare titt på den här boken, tycker jag, oavsett mina negativa åsikter ovan.

"Slarv", KG Johansson

Slarv, KG Johansson. Förlag: Vibery press. Antal sidor: 337. Utgivningsdatum: 2024-05-06.

Recensionsexemplar

"De Fyras gäng kallades de på gymnasiet – slarvige Alex, moderliga Lisa, osäkre Khaan och kvicke Jonte. De hann inte ens lära känna varandra innan Tony dök upp. Tony var en rikemansson, stockholmsk och självsäker bland norrlänningarna. Han hade alltid pengar och bjöd generöst på allt möjligt. Alex och Khaan var osäkra inför hans frikostiga sätt medan Jonte och särskilt Lisa ville lita mer på killen.

Saker hände. När de tog studenten var Lisas livsglädje redan krossad. Alex och Jonte ville gå vidare, trots att de fortfarande led av allt som hade hänt. Khaan klarade sig längst men råkade kanske värst ut av alla. Och det märkliga var att Tony aldrig tycktes förstå vad de menade, de få gånger de konfronterade honom: ”Oj förlåt”, sa han. Och liknande fraser.

Två decennier efter studenten bjuds de fyra in till en jubileumsfest. De tvekar men tackar till slut ja, säkra på att Tony inte ska våga visa sig. Men de har fel."

Romanen får man väl säga i första hand riktar sig till ålderskategorin Unga vuxna, så för egen del är jag (som passerat det stadiet med god marginal) inte helt säker på förmågan att rätt bedöma en bok som denna. Men visst, kanske får man en inblick i den generationens liv och leverne genom romaner som denna? Åsikterna om det håller jag för mig själv.

Historien bygger ihop sig som en slags pusseldeckare. Allt är inte vad det först kan synas vara. Varken händelseutveckling eller personerna som skapar densamma. Hemligheterna är mörka, våldsamma och destruktiva. Och slutdelen bjuder på något oväntat.

Bra beskrivna kantstötta karaktärer och miljöer. Lagom disponerade kapitel och troligen väl tids- och generationsanpassat språk. Känner dock att detta inte hör till den sortens böcker jag uppskattar. Den sortens "slarv" utan mänsklig hänsyn får mig tyvärr att känna aversion, på många sätt. Även såhär i romanform är det inget som lockar mig att gräva i. Som sagt tror jag yngre generationer kan uppskatta och förstå detta bättre än mig, så alla ni som hör till kategorin unga vuxna, eller är mer unga i sinnet än mig, ge boken en chans, läs!