"Det här är en svensk tiger", Aron Flam

Det här är en svensk tiger, Aron Flam. Förlag: Samizdat Publishing AB. Antal sidor: 549. Utgivningsår: 2019, 2021 (nyutgåva).

"Boken baserad på den omåttligt populära följetongen DET HÄR ÄR EN SVENSK TIGER! i podcasten DEKONSTRUKTIV KRITIK har nu sålts i 10 000 fysiska exemplar och inleds med orden:

“Det är en märklig slogan. ”En svensk Tiger”. Ursprungligen var den en del av den kampanj Sveriges regering inledde den 21 november 1941 som kallades för ”Vaksamhetskampanjen” och syftade till att stävja spionage som kunde skada svenska intressen. Man skulle kunna likna det svenska initiativet med den amerikanska kampanjen ”loose lips sink ships” – slapp läpp sänker skepp – som skulle förhindra den amerikanska allmänheten från att tala bredvid mun och på så sätt riskera amerikanska soldaters liv genom att läcka känslig information till fienden. Med den avgörande skillnaden att USA givetvis var en krigförande part i andra världskriget och därför hade skepp att sänka. Sverige var neutralt och deltog inte i kriget. Det fanns inga svenska skepp att sänka. Ännu märkligare blir det om man läser det finstilta under texten ”En Svensk Tiger!”: ”Varje meddelande om att motståndet ska uppges är falsk!”

Så vad, exakt, är det som svenskarna uppmanas att hålla tyst om?”

Så stötta mig i min kamp för att befria tigern! /Team Aron"

Viktigt att lägga märke till på den nya utgåvans bokomslag:

Så snälla, var inte rädda för att läsa boken. Jag har nu läst den för andra gången (fast återigen den första utgåvan från 2019) och kan verkligen inte tycka annorlunda den här gången heller. Riktigt bra bok, rolig, träffsäker och intressant! Kan inte förstå den massiva kritiken och de hårda orden (som även riktas mot de som gillar boken - så detta verkar vara riktigt känsligt!).

Tigern har tyvärr inte befriats, snarare tvärtom. Allt som tystas ner, hamnar under pålagt lock och mörkas kan göra mig rätt förtvivlad emellanåt. Så var det, så är det och så skall det alltid förbli? Men varför? För att vi aldrig kommer att ta itu med vår historia, aldrig inse hur socialdemokratins hegemoni påverkar oss än idag? Vad är det som är så fel med att försöka se vår historia för vad den är, inte alltid så putsad, tillrättalagd och tjusig? Kanske inte ens så särskilt demokratiskt välfungerande? Inget land kan ju skryta med en helt igenom schysst bakgrund. Att städa på den egna bakgården innan man moraliserar över andra är inte så dumt.

Någon skillnad tycks det ju heller inte bli med den nya regeringen, även om den är långt mer kompetent (med vissa undantag förstås) än den föregående. Tystnaden består, något "paradigmskifte" går inte att skönja. Det är för lustigt att alla systemfel och missförhållanden de tycktes vara så medvetna om och uppmärksammade så flitigt innan valet, helt plötsligt helt försvunnit och tystats ned efter valet. Märkligt. All den här tystnaden som vi har sådan lång tradition av är ju rent kontraproduktiv då den breder ut sig förbi det självklara som handlar om rikets säkerhet.

Har ni tänkt på att böcker kan vara som goda vänner ibland, som det ger stöd att läsa för att inte tappa livslusten alldeles? Det här är en sådan bok. Man får aldrig förlora hoppet. Det finns så många bra människor därute, med drivkraft att vilja försöka förändra till det bättre, komikern Aron Flam tycker jag är en av dessa.

Alla slags uttryck för avståndstagande från nazism är lovvärt (men märk väl: dit räknar jag inte svenska vänsterns fåniga tjat om "blåbrunt" eller putinisters fantasier om "denazifiering av Ukraina"!). Nazismens/fascismens och kommunismens/socialismens resultat är klart likvärdiga, d.v.s. antisemitism, förakt mot oliktänkande, förakt mot svaghet, och i förlängningen ett allmänt accepterande av utrensning. Förfärligt tragiskt när båda dessa extremer, två sidor av samma rostiga mynt, får fotfäste i orostider.

Även:

Veckans mening

En smakebit på søndag