Symbolens Skugga av John Fredrik Hansson. Förlag: Kräm Kommunikation. Läste boken som recensionsexemplar (pocket). ISBN: 9789198314526
Ja, alltså, nu är det ju ingen direkt hemlighet att jag tokgillade första delen Osynlig Makt i trilogin "Blodsbandskrönikan". Inte konstigt alls att jag såg fram emot att få läsa dess uppföljare, och till slut dök då lyckligtvis Symbolens Skugga upp i flödet. Bävade något inför att det eventuellt kunde bli knepigt att få grepp om alla händelseförlopp igen, då nästan två år passerat sen första boken lästes. Onödig oro finns det gott om, så även vad gäller detta. Inga som helst svårigheter med återkopplingar till händelser och relationer som tidigare byggts upp, det pytsas ut och integreras i handlingen på ett smidigt sätt så man snabbt och enkelt tar upp trådarna på nytt.
På samma vis som bokseriens första del finns här verkliga händelser, personer och organisationer - både historiska och nutida - som genom fiktiva friheter får nya intressanta innebörder och roller i händelseutvecklingen. Vem har sen inte prövat tanken kring dolda globala konspirationer, hemliga sekteristiska brödraskap som med olika metoder verkat för ett världsherravälde sedan lång tid tillbaka fram till idag (och till det en stävjande motkraft)? I mitt tycke ett utmärkt upplägg för en underhållande spänningsroman.
Marcus och Maria, Sara och Peter har knappt hunnit återhämta sig efter tumultet som uppstod vid Valåsens gods. Under en tid utomlands förbereder de sig inför att återuppta kampen mot den organisation som successivt visar sig vara mer utbredd än de först kunnat ana. Det hela känns nästan övermäktigt omfattande, men med sig från Sverige har Maria och Marcus en hemlighet som genom det förflutna kan förklara vad som sker i nuet. Peter längtar hem efter sin familj, Marcus och Marias samspelta relation är även fortsättningsvis intressant att följa, trots att relationen får sig en liten övergående prövning, utan att säga för mycket. Håller tummarna för Peter dessutom, och hoppas det inte dröjer alltför länge innan den tredje och avslutande delen i serien kommer, måste få veta hur det går. Med allt! För både den spännande intrigen och karaktärerna sätter sig verkligen, extra fäst har jag alltså blivit vid huvudkaraktärerna Marcus, Maria och Peter.
När jag uppehåller mig vid just karaktärerna finns här ett extra spänningsmoment i att (precis som i seriens första del) alla inte är vad de utger sig vara, t.ex. en kallhamrad kvinnlig "skurk" - vill inte spoila för mycket - som kör med dubbelspel och falska identiteter (men som ändå ges en bakgrundsbild för hur hon kunnat bli ett sådant monster). Dessa oväntade twister och komplotter ökar naturligtvis spänningen ytterligare. Alla sidospår och utredningar kring släktskapsförhållanden (att bokserien kallas "blodsbandskrönikan" får sin förklaring) uppfattade jag nog till viss del alltför omfattande i denna uppföljare. Men trots att det tidvis alltså var ganska koncentrationskrävande för att sätta sig in i allt detta, det var värt det. Handlingen är så pass fängslande att den ändå funkar som en bladvändare av toppklass. CIA:s operation i Turkiet, med agent Avery Addison i spetsen, tillförde såklart ytterligare driv och nerv. Inte minst genom hur samspelet gestaltades och fortskred mellan agenterna i arbetsgruppen. Dessa tvingas arbeta tillsammans i en alltmer pressad och farlig situation, allt mynnar ut i en kamp mot klockan för att förhindra den ultimata katastrofen.
Sammanfattningsvis kan jag tycka den här andra delen känns mer förtätad, på så vis att en del onödiga detaljer, som jag upplevde fick breda ut sig alltför mycket i första delen, med fördel reducerats betydligt. Tvåan är nästan tvåhundra sidor kortare än första delen, så kanske har jag inte så fel i det. Hursomhelst bara positivt. Förutom allt som nämns ovan, bidrar de korta kapitlen med effektfulla cliffhangers att också göra Symbolens Skugga, precis som föregångaren, till en sådan där bladvändande historia man inte gärna släpper i första taget. Är ju så lätt tänkt att bara läsa ett kapitel till, och ett till, och så ytterligare ett. Så är man fast. Ohjälpligt. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen, för med det slutet dessutom... Oj.
Ännu en thriller som jag varmt rekommenderar. Högoktanig spänning utlovas. Missa inte den här trilogin. Gillar ni Dan Browns böcker kommer ni att älska denna.
"Efter den tumultartade upplösningen på Valåsens gods, huset som sprängdes på Limhamn och mellanlandningen på skyddsgården i Dörröd skickas Marcus och kollegorna utomlands för att förbereda sig inför kampen mot organisationen. Under arbetet med att kartlägga och komma underfund med hur allt hänger ihop inser de snart att brödraskapets nätverk, resurser och historik är långt mer skrämmande än de först trott.
Det börjar även gå upp för dem att de befinner sig mitt i en utstuderad plan vars förödande konsekvenser kommer bli oöverskådliga om den sätts i verket.
Marcus, Sara, Peter och Maria kastas in i en febrig kamp mot klockan för att förhindra en stundande katastrof. Kommer de hinna i tid? Och vem kan de egentligen lita på?"
Ja, alltså, nu är det ju ingen direkt hemlighet att jag tokgillade första delen Osynlig Makt i trilogin "Blodsbandskrönikan". Inte konstigt alls att jag såg fram emot att få läsa dess uppföljare, och till slut dök då lyckligtvis Symbolens Skugga upp i flödet. Bävade något inför att det eventuellt kunde bli knepigt att få grepp om alla händelseförlopp igen, då nästan två år passerat sen första boken lästes. Onödig oro finns det gott om, så även vad gäller detta. Inga som helst svårigheter med återkopplingar till händelser och relationer som tidigare byggts upp, det pytsas ut och integreras i handlingen på ett smidigt sätt så man snabbt och enkelt tar upp trådarna på nytt.
På samma vis som bokseriens första del finns här verkliga händelser, personer och organisationer - både historiska och nutida - som genom fiktiva friheter får nya intressanta innebörder och roller i händelseutvecklingen. Vem har sen inte prövat tanken kring dolda globala konspirationer, hemliga sekteristiska brödraskap som med olika metoder verkat för ett världsherravälde sedan lång tid tillbaka fram till idag (och till det en stävjande motkraft)? I mitt tycke ett utmärkt upplägg för en underhållande spänningsroman.
Marcus och Maria, Sara och Peter har knappt hunnit återhämta sig efter tumultet som uppstod vid Valåsens gods. Under en tid utomlands förbereder de sig inför att återuppta kampen mot den organisation som successivt visar sig vara mer utbredd än de först kunnat ana. Det hela känns nästan övermäktigt omfattande, men med sig från Sverige har Maria och Marcus en hemlighet som genom det förflutna kan förklara vad som sker i nuet. Peter längtar hem efter sin familj, Marcus och Marias samspelta relation är även fortsättningsvis intressant att följa, trots att relationen får sig en liten övergående prövning, utan att säga för mycket. Håller tummarna för Peter dessutom, och hoppas det inte dröjer alltför länge innan den tredje och avslutande delen i serien kommer, måste få veta hur det går. Med allt! För både den spännande intrigen och karaktärerna sätter sig verkligen, extra fäst har jag alltså blivit vid huvudkaraktärerna Marcus, Maria och Peter.
När jag uppehåller mig vid just karaktärerna finns här ett extra spänningsmoment i att (precis som i seriens första del) alla inte är vad de utger sig vara, t.ex. en kallhamrad kvinnlig "skurk" - vill inte spoila för mycket - som kör med dubbelspel och falska identiteter (men som ändå ges en bakgrundsbild för hur hon kunnat bli ett sådant monster). Dessa oväntade twister och komplotter ökar naturligtvis spänningen ytterligare. Alla sidospår och utredningar kring släktskapsförhållanden (att bokserien kallas "blodsbandskrönikan" får sin förklaring) uppfattade jag nog till viss del alltför omfattande i denna uppföljare. Men trots att det tidvis alltså var ganska koncentrationskrävande för att sätta sig in i allt detta, det var värt det. Handlingen är så pass fängslande att den ändå funkar som en bladvändare av toppklass. CIA:s operation i Turkiet, med agent Avery Addison i spetsen, tillförde såklart ytterligare driv och nerv. Inte minst genom hur samspelet gestaltades och fortskred mellan agenterna i arbetsgruppen. Dessa tvingas arbeta tillsammans i en alltmer pressad och farlig situation, allt mynnar ut i en kamp mot klockan för att förhindra den ultimata katastrofen.
Sammanfattningsvis kan jag tycka den här andra delen känns mer förtätad, på så vis att en del onödiga detaljer, som jag upplevde fick breda ut sig alltför mycket i första delen, med fördel reducerats betydligt. Tvåan är nästan tvåhundra sidor kortare än första delen, så kanske har jag inte så fel i det. Hursomhelst bara positivt. Förutom allt som nämns ovan, bidrar de korta kapitlen med effektfulla cliffhangers att också göra Symbolens Skugga, precis som föregångaren, till en sådan där bladvändande historia man inte gärna släpper i första taget. Är ju så lätt tänkt att bara läsa ett kapitel till, och ett till, och så ytterligare ett. Så är man fast. Ohjälpligt. Nu väntar jag med spänning på fortsättningen, för med det slutet dessutom... Oj.
Ännu en thriller som jag varmt rekommenderar. Högoktanig spänning utlovas. Missa inte den här trilogin. Gillar ni Dan Browns böcker kommer ni att älska denna.
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!