"... det tar sju minuter för en människa att dö
Tidsresenären säger att tiden finns.
Så inleds denna diktsamling, en blandning av spekulativ lyrik, metafysik och essä.
Här tas läsaren på irrfärder genom labyrinter av tid och rum, dröm och verklighet, främmande världar med skärvor av det vardagliga. Under ytan anas berättelsen om en förlorad mänsklighet och om vägen tillbaka från undergången.
Rummet vrider sig i smärta
runt hans svarta hål,
Neonskyltar utan budskap flämtar död
Supernovor utan ljus slukar ingenting.
Där mötte han sig själv
den han ville vara
Tidsresenären.
De talade med varandra i drömmen.
Och sen?
Teodor Werelius är född och uppvuxen i Malmö, detta är hans debut. Texterna är inspirerat av de erfarenheter han gjort som tidsresenär."
Spännande blandning som fick mig att fängslat sträckläsa boken första gången. Sen blev det en andra gång också, för att ta in hur de olika delarna hänger samman. Ytterligare en omläsning av vissa strofer, formuleringar, ord, som ingav extra tilltalande mening, en speciell fascination, något som förmedlades stämningsfullt och med inlevelsefull känsla.
Lyrik är något jag annars inte trott mig ha förmågan att kunna uppskatta på rätt sätt, är nog en av dom som blev avskräckt för den typen av skönlitteratur under skoltiden, p.g.a. en mindre bra lärare. Men vet nu att jag verkligen har förmågan, ändå, tack vare böcker som Noll Plus Noll (även om jag fortfarande vägrar analysera annat än för mig själv). Inte dåligt!
Så hur vågade jag då tacka ja till ett recensionsexemplar för en bok med lyrik?
Intresset för science fiction, all sorts ny vetenskap (inklusive pseudovetenskap) och tänkta framtidsscenarier är en viktig del i det hela, naturligtvis, liksom allt som sorteras under begreppet metafysik. Dessutom träffar det rätt om man fascineras av tankar kring tid och rum, astronomi, rymd; allt detta problematiska med hypotetiska tidsresor... det spekulativa, snåriga och paradoxala; historiens återupprepning. Hur alla tankar kring sådant kan vidga perspektiven för här och nu, existensen, i det stora och det lilla. Därmed förstås även mänsklighetens ödesfrågor; hoppet om ett annat framtidsalternativ än det dystopiska eller framtidshopp mitt i dystopin, en väg tillbaka, till något bättre. Och ja(!), tyckte helt enkelt riktigt bra om det såsom det framfördes i den här formen, också. Noll Plus Noll är en bok att njutläsa. Texterna berör och stannar kvar, en del mer, en del mindre, vissa kanske jag ännu inte riktigt förstår fullt ut (hur tänkte författaren här? Skulle verkligen vilja veta).
Vad gäller sådant som rör tid, drog jag såklart paralleller till en av mina absoluta favoritböcker; Einsteins drömmar av Alan Lightman, som blivit omläst ett antal gånger, tycks aldrig tröttna på den (eller tjata om den här på bloggen, förlåt!).
Hur bra skulle inte en SF-novell av den här författardebutanten kunna bli? Kan inte låta bli att fundera på det. Hoppas man kommer att få läsa mer av Teodor Werelius framöver. Förmågan finns verkligen att genom orden förmedla både känsla och stämning på ett inlevelsefullt sätt som lämnar avtryck och dröjer kvar.
Sammanfattning: En strålande debut och en själfull bok jag kommer att återkomma till. En del böcker lämnar oss inte oberörda, det här var en sån. Så jag ger en extra varm rekommendation för den spekulativa lyrik som bär den passande titeln Noll Plus Noll (älskar f.ö. bokomslaget!), även till dig som - liksom mig - inte trodde dig klara av att uppskatta modern lyrik. En liten bok värd stor uppmärksamhet, och tid, framförallt tid.
Inom parentes: (Visserligen har man inga professionella krav på sig som amatörbloggare, men hur skriver man en recension på en bokblogg för en bok med lyrik? Hade ingen aning innan jag satte mig vid tangentbordet igår. Men det gick ju till slut, tror det duger, trots avsaknad av nedtecknad diktanalys... En liten nyttig utmaning som den här boken skänkte mig, förutom allt som nämnts ovan. Tack!)
Finns att köpa på:
Bokus
Adlibris
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!