"Maigret och spöket" av Georges Simenon

Maigret och spöket av Georges Simenon. Översättare: Britte-Marie Bergström. Förlag: Aldus/Bonniers. Antal sidor: 116. Utgivningsår: 1965. Originaltitel: Maigret et le Fantôme (1964).

Utmattad kommer Maigret hem efter att ha löst ett särskilt svårt fall, bara för att inom några timmar bli väckt av beskedet att kollegan Lognon utsatts för ett mordförsök och hamnat på sjukhus. Så småningom visar det sig att "Tvärviggen" (Lognon) - en synnerligen olycksdrabbad man - på egen hand tycks ha bedrivit en utredning av ett misstänkt internationellt konstbedrägeri då han blev skjuten. Ett fåtal ledtrådar leder Maigrets utredning vidare till konstvärdens toppskikt där han finner såväl girighet som grymhet.

Maigret och spöket är en kort och snabb historia, riktigt underhållande. Gav den betyget 3, men egentligen snudd på 4. Såklart kan inte varken framställning eller själva konstruktionen bli så värst fördjupad/noggrann av förklarliga skäl med det ringa sidantalet (bara drygt hundra sidor). Trots detta är ändå miljöbeskrivningarna magnifika och karaktärerna görs intressanta, som vanligt. Atmosfärerna och sinnesstämningarna känns levande. Uppskattar verkligen dessa små kriminalhistorier som utspelar sig i Paris. Inga problem att konsumera nonstop.

Upptäckte att den här deckarhistorien, även den, blivit film: Maigret and the Ghost (1994). I filmatiseringen har tydligen kommissarie Maigrets kollega Lognon blivit skjuten i Helsingfors(!), konsthandlaren är svensk, konsthandlarens fru är dock fransk, och en engelsman tycks vidare vara inblandad i skjutningen. Så kommissarien tar sig till Finland för att lösa mysteriet med hjälp av den lokala polisen där. Ganska annorlunda alltså, klart man blir nyfiken på filmen också.

Maigret och spöket har uppenbarligen bara givits ut i svensk översättning vid ett tillfälle, hade varit värd en andra utgivning enligt mig, utan tvekan.