tisdag 6 april 2021

"Kallocain" av Karin Boye

Kallocain av Karin Boye.


 


"Med sin uppfinning kallocain har kemisten Leo Kall försett Världsstaten med ett medel för total kontroll. Men när hans sanningsdrog öppnar vägen in till medborgarnas själar visar sig de flesta hysa vilda och heta drömmar om uppror och om Ökenstaden – en hemvist för frihet, kärlek och förtroende. Och Leo Kall börjar tvivla på Statens förträfflighet och ifrågasätta sin roll som lojal medsoldat.

Karin Boyes roman från ”2000-talet” är en kuslig vision av ett polisstyrt och militariserat samhälle. Men den gestaltar också en tro på människa förmåga att skapa en annan, levande värld."





Karin Boye levde mellan 1900 och 1941, då hon tog sitt liv. Publicerade texter (samlingar och romaner):

Moln (1922), Kris (roman, 1934), För trädets skull (1935), Kallocain (roman, 1940), De sju dödssynderna (1941).

Har förutom Kallocain bara läst några få dikter av författaren.

Kallocain är den mest fulländade framtidsvision/dystopi jag läst, och som dessutom har ett perfekt avslut (inte alltför ofta det är så). Man sugs verkligen in i handlingen, upplever stämningar, känslor, miljöer, karaktärsutveckling... ja, hela situationen, med inlevelse. Världsbygget och handlingen inspirerades av tiden då den skrevs. Ger en påtaglig känsla av den oro som fanns inför totalitära regimer. Man kan också läsa den ur ett nutida perspektiv vad gäller tankar kring övervakningssamhällets konsekvenser, beroende på utvecklingen i övrigt.

För mig är det helt obegripligt att Kallocain inte är högre uppskattad såsom känd klassiker än vad den är, t.ex. i jämförelse med George Orwells 1984, som däremot säkert de flesta har läst.

Detta blev en omläsningsklassiker (läst den tidigare för ca 14 år sedan) i årets Påskläsutmaning, ett tidigare blogginlägg finns här.

Tyckte boken var helt fantastisk första gången den lästes, och detta håller alltså i sig fortfarande. Lindas "bekännelse" under sanningsserumets inverkan tidigare i boken, såväl som Leo Kall på taket under stjärnhimlen i historiens slutskede, ett par starka episoder som riktigt etsar sig fast hos mig, både då och nu. Kallocain är helt klart en läsupplevelse i toppklass som ingen bör missa.

(Denna klassiker har fått en slags uppföljare i Det grönare djupet (2015) av Johanna Nilsson. För hur gick det för Leo Kalls hustru Linda? Kanske man borde ta reda på!☺)

Betyg: 5/5

Källa:



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ett särskilt tack till de som tar sig tid för att lämna en kommentar. Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid).