Perspektiv och tvärsäkra synpunkter

Dags för en folksaga (eller snarare då "sutra") från Indien.
Den om de sex blinda männen och elefanten.

Det var en gång för länge sedan sex gamla män, samtliga födda blinda, som bodde i en liten by i Indien. Allt de visste och fick veta om världen, i och utanför byn, fick de föreställa sig genom att lyssna på berättelser från bybor och resenärer på tillfälligt besök. Av allt de fick höra blev de som allra mest intresserade av elefanten, detta djur spekulerade de kring sinsemellan, dag som natt.

"Elefanten är nog en riktigt kraftfull gigant", menade en av männen som lyssnat till en historia där elefanten använts vid vägbyggen och skogsröjningsarbeten.

"Där måste du allt ha fel", protesterade den andra mannen som hört berättas om prinsessan som färdades på elefantens rygg. "En elefant lär väl nödvändigtvis vara såväl graciös som mild."

"Kan ju inte stämma! Själv har jag fått höra om en man som spetsats av en elefant, rakt i hjärtat", sa den tredje blinda mannen.

"Men snälla ni", sa den fjärde blinda mannen, "ni tycks helt ha missuppfattat detta. Elefanten är bara en slags stor ko. Allt annat är överdrifter."

"Jag för egen del är helt säker på att en elefant är något rent magiskt", sa den femte blinda mannen. "Detta är naturligtvis förklaringen till att prinsessan kan använda elefanten som färdmedel riket runt."

"Äsch, ni talar strunt! Elefanten finns säkert inte över huvud taget", utbrast den sjätte blinda mannen. "Själv tror jag att vi bara blivit offer för ett riktigt grymt skämt."

Till slut blev de övriga byborna redigt trötta på de blinda männens spekulationer. De bestämde sig för att ordna så männen fick besöka palatset, där de skulle få veta sanningen om elefanten. Väl vid palatset leddes de fram till en elefant på palatsets gård. De blinda männen gick fram och kände sig för på det stora djuret.

Den första mannen vidrörde djurets sida. "En elefant är fast och solid som en vägg", förklarade han. "Oerhört kraftfull."

Den andra blinda mannen lade handen på elefantens snabel. "En elefant är som en stor orm", meddelade han.

Den tredje blinda mannen kände elefantens spetsiga bete. "Jag hade rätt", bestämde han. "Elefanten är skarp och dödlig som ett spjut."

Den fjärde blinda mannen rörde vid en av elefantens fyra ben. "Det vi har att göra med är inget annat än en extremt stor ko", sa han.

Den femte blinda mannen tog tag i elefantens öra. "Nej, jag tror bestämt att elefanten är en slags magisk matta", sa han.

Den sjätte blinda mannen slogs omkull av elefantens grova svans. "Ni har fel!" ropade han. "Elefanten är inget annat än ett gammalt rep. Ett verkligt farligt sådant", konstaterade han.

Männen leddes sedan till skuggan av ett träd, där de skulle få sitta och vila sig innan det blev dags att ta sig hem den långa vägen till byn. Medan de väntade diskuterade de sina nya upptäckter om elefanten.

"En elefant är som en vägg", sa den första blinda mannen. "Klart vi äntligen kan vara överens om det!"

"Nej, nej, nej! En elefant är som en jätteorm", svarade den andra blinda mannen.

"Vad pratar ni om, elefanten är ett spjut, jag har ju redan sagt er detta", insisterade den tredje blinda mannen.

"Jag är i varje fall fullständigt säker på att det är en gigantisk ko", sa den fjärde blinda mannen.

"Ni ha missförstått detta. Såklart måste det vara en magisk matta. Det torde inte alls råda någon tvekan om detta", sa den femte blinda mannen.

"Men inser ni inte!" utropade den sjätte blinda mannen. "Någon använde ett rep för att lura oss."

Argumenten haglade, fortsatte och fortsatte, alltmer högljudda försökte de överrösta varandra.

"Vägg!"

"Orm!"

"Spjut!"

"Ko!"

"Matta!"

"Rep!"

"Sluta skrika!" ropade härskaren Rajah som bryskt vaknat ur sin tupplur. "Hur kan var och en av er vara så tvärsäkra på att ni själva har rätt?" frågade han.

De sex blinda männen funderade över frågan, men förblev tysta.

"Elefanten är ett stort djur", sade Rajah med stort tålamod. "Ni vidrörde bara vissa olika delar. Om ni sätter ihop dessa delar kommer ni kanske närmare sanningen. Låt mig nu få avsluta min tupplur i lugn och ro."

De sex männen satt tysta och begrundade Rajahs råd.

"Han har rätt", sa den första blinda mannen. "För att komma närmare sanningen måste vi nog försöka sätta ihop alla enskilda delar. Detta får vi fortsätta diskutera på hemfärden."

Den första blinda mannen lade handen på axeln på pojken som skulle vägleda dem hem. Den andra blinda mannen lade sin hand på vännens axel och så vidare, tills alla sex män åter var redo att ta sig hem tillsammans.

Bild av OpenClipart-Vectors från Pixabay