onsdag 29 januari 2020

"En världsomsegling under havet" av Jules Verne

En världsomsegling under havet av Jules Verne. Översättare: Roland Adlerberth. Förlag: Norstedts. Läste boken som bibliotekslån (inbunden). ISBN: 9789113044767 (e-bok)


"Långt före ubåtarnas tidevarv skrev Jules Verne denna märkliga roman som fängslade samtiden och sedan dess blivit en levande klassiker. När professor Aronnax, hans trogne betjänt Conseille och den kanadensiske harpuneraren Ned Land går ombord på fregatten Abraham Lincoln anar de inte vad som väntar dem. Men genom ödets nyck räddas de ur sjönöd av kapten Nemo och blir "fria" fångar ombord på hans Nautilus. Under de långa färderna med denna märkliga undervattensbåt öppnar sig havens alla hemligheter för dem. Men inte ens de vackraste fiskarna eller de underbaraste korallreven kan fördriva den känsla av svart hot, grymhet och dom som vilar över farkosten och dess kapten. En världsomsegling under havet hör tillsammans med Jorden runt på 80 dagar till Jules Vernes oförglömliga mästerverk."



Det är såklart alldeles nödvändigt att ha läst Jules Verne om man säger sig ha science fiction som en favoritgenre. Började därför med den här fängslande äventyrsromanen från 1870 (d.v.s. första utgivningsår för nu 150 år sedan) efter att ha läst en lockande essä i LitteraturMagazinet. Denna essä gav flera spännande infallsvinklar som jag inte kommer att gå in på här, så läs gärna även den texten.

För mig blev turen med Nautilus en klart fascinerande resa, det är en historia att verkligen bli uppslukad av, både underhållande och allmänbildande läsning. Allmänbildande såtillvida att man genom resans gång gärna stannar upp och gör informationssökningar vad gäller främst geografi och historia, därför såklart strålande litteratur för ungdom, även i nutid, här finns mycket som väcker nyfikenhet på ett spännande sätt. Visst kan man stoppa in romanen i ett fack för bokslukaråldern, men tycker den håller för åldrar därefter också... såvida man någonsin ansett sig lämna bokslukaråldern ö.h.t. vill säga.

Att Verne lagt mycket tid på gedigen efterforskning råder det hursomhelst inget tvivel om, här finns massor av information längs vägen, men det integreras på ett skickligt sätt som inte stör den fantasifulla (och inte så sällan stämningsfulla och mystiska!) händelseutvecklingen. Vissa tankar och handlingar kan idag tyckas felaktiga/störande, men då var då och nu är nu, för egen del tycker jag bara det där blir intressant, d.v.s. hur man tänkte då med tanke på tiden som var. Och vad gäller propaganda (som en del kanske vill kunna spåra i texten) finns ju sådan även i nutid i olika sammanhang, även om vi inte alltid tycks vilja kännas vid det, åtminstone inte inom det egna landet.

Visst har romanen något att säga oss även idag, på många sätt, men främst läser jag den som en fängslande äventyrsroman, klassisk fantasifull science fiction från en tid då begreppet inte ens fanns.

Nautilus, denna märkliga fiktiva farkost... Ubåtar fanns inte heller då romanen skrevs, i varje fall inte konstruerade för användning, första sjösättningen för en sådan skedde först 1897. Kapten Nemos Nautilus kanske såg ut såhär ("Inside Captain Nemo´s Nautilus at Disneyland Paris"):


Lite kort om handlingen (det mesta får ni upptäcka själva): Efter olika omständigheter hamnar tre män (professor Aronnax, betjänten Consile och harpuneraren Ned Land) i en ubåt vid namn Nautilus. Undervattensfarkostens skapare kapten Nemo (och ja, det är av betydelse att "nemo" på latin betyder "ingen" samt på grekiska betyder "för jag gör rätt" eller "jag ger det som förtjänas") är en problematisk och ofta egotrippad figur vars öde kanske upphör utanför Nordnorge? Det får vi inte veta i denna roman, detta lär först avslöjas i Den hemlighetsfulla ön (en slags robinsonad som kommer att ges ut i nyutgåva av Modernista nästa år), där även Nemos förflutna historia träder fram. Hursomhelst blir de tre männen på något slags lyxbetonat vis kidnappade fångar där ombord, äventyren blir många och magiska under havsytan (havsvidunder, bortglömda skatter, vulkaner, sjunkna riken, m.m.). Kaptenen är även han ett mysterium i det hela. I essän (som jag nämnde ovan) spekuleras om vi i kapten Nemo kan se "den problematiska treenigheten mellan liberalism, demokrati och populism", och ja, varför inte?

Den hemlighetsfulla ön skall alltså vara en fortsättning på En världsomsegling under havet (och Kapten Grants barn), för den som får mersmak och önskar en lösning på gåtan Nemo. Dessutom skall romanen ha filmatiserats ett flertal gånger, hittade dock bara denna från 1954:


Hur man än läser romanen, med olika nutida jämförelser/paralleller, tolkningar och djupanalyser, eller bara som ren underhållning generös på dramatik och infodumpning, så är det en riktigt fängslande läsning (även som vuxenlitteratur). Att läsa fler romaner av Jules Verne känns givetvis självklart. Nyutgåvor finns det flera (även lättlästa omarbetningar illustrerade i seriestil och på så vis anpassade för barn). Den utgåva jag läste tycks numera bara finnas kvar som e-bok. Illustrationerna skall vara samma som i den första originalutgåvan från 1870, antar att dessa även finns i e-boken. Boken finns dessutom sannolikt på de allra flesta bibliotek, så det skall nog egentligen inte vara så svårt för någon att ta sig en underhavstur med Nautilus.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!