Skräcken på Wakenhyrst av Michelle Paver. Översättare: Carina Jansson. Bokförlaget Semic. Läste boken som bibliotekslån (kartonnage). ISBN: 9789155267414
Skräcken på Wakenhyrst är inte direkt en bok jag vill placera i skräckgenren, såtillvida att det inte handlar om något direkt övernaturligt. Helt klart är det istället en historisk roman som vill synliggöra en rent förfärlig kvinnohistoria fylld av förakt, överlägsen nedlåtenhet och hånfull ringaktning... levererat med hänsynslös härskarteknik. Med ett sådant förflutet gestaltad på det här sättet är det inte konstigt att något så djupt rotat är svårt att helt komma tillrätta med. Vi får nog vara rätt tacksamma att vi kommit så långt som vi har gjort ändå, med tanke på hur helt annorlunda det var för inte alltför länge sedan. Det handlar mycket om klass, religion och läkevetenskap. Kvinnoföraktet finns där, och vi kan inte frånsäga oss den historia vi har bakom oss, eller de skrifter som fortfarande sätter sin prägel. Men att göra något synligt gör det förstås mer begripligt. Detta tycker jag Michelle Paver lyckas med, även om det inte riktigt var vad jag förväntade mig, liknar ju inte författarens tidigare spökromaner.
Dagboksromaner är något jag inte gärna läser, Skräcken på Wakenhyrst är till viss del en sådan, men anteckningarna (kallade man det verkligen dagboksanteckningar för "inlägg" förr?) är integrerade i texten på ett smidigt sätt som inte stör läsflytet. Tron på demonologi är otäck och hör väl antagligen till en del av teologin (förhoppningsvis inte alls i nutid?). Möjligen blev detta lite väl djupgående utforskat i en sådan här roman, kändes övermäktigt på något vis. Boken bjuder på spännande dramatik och oväntade twister, trots att handlingen fortskrider i ganska maklig takt. Efterordet på slutet kompletterade utmärkt, uppskattar oftast när det finns ett sådant som t.ex. förklarar olika paralleller till verkligheten och författarens efterforskningar.
Miljöbeskrivningarna lämnar inget övrigt att önska, gillar Pavers sätt att locka fram det stämningsfulla. Varje kapitel inleds med vackra små illustrationer som förhöjer just den där speciella stämningen. Karaktärerna är färgstarka och deras agerande väcker alla möjliga sorters känslor.
Boken var bra, men inte vad jag hade förväntat mig. Tror författaren kommer att nå en annan sorts läsekrets med just denna historiska roman, d.v.s. läsare som oftast väljer bort skräckgenren.
Betyg: 3/5
Andra bloggare om Skräcken på Wakenhyrst:
Läsa & Lyssna
Annas bokblogg
""Jag vet vad du gjorde."
En gotisk skräckhistoria av Michelle Paver, författare till succéromanen Evig natt. Skräcken på Wakenhyrst är historisk roman. Den är också en spökhistoria, en kärlekshistoria, en berättelse om klass och kvinnors roll och ett mysterium med undertoner av ren, otäck skräck.
I ett bortglömt hörn av England ligger det ståtliga godset Wake's End. Huset står på randen till ett kärr, en mörk våtmark där vassen viskar hemligheter. Här lever Maud, en ensam flicka som har förlorat sin mor. Huset styrs av hennes dominante, stränge far. Maud lockas av vildmarken kring Wake's End, särskilt det mystiska kärret …
En medeltida målning av djävulen väcker någonting till liv. Hemligheter ur det förflutna stiger till ytan. Och tecknen har alltid funnits där. Maud måste kämpa ensam när demoner från hennes fars förflutna ger sig till känna …
Ett skrämmande mästerverk av Michelle Paver."
Skräcken på Wakenhyrst är inte direkt en bok jag vill placera i skräckgenren, såtillvida att det inte handlar om något direkt övernaturligt. Helt klart är det istället en historisk roman som vill synliggöra en rent förfärlig kvinnohistoria fylld av förakt, överlägsen nedlåtenhet och hånfull ringaktning... levererat med hänsynslös härskarteknik. Med ett sådant förflutet gestaltad på det här sättet är det inte konstigt att något så djupt rotat är svårt att helt komma tillrätta med. Vi får nog vara rätt tacksamma att vi kommit så långt som vi har gjort ändå, med tanke på hur helt annorlunda det var för inte alltför länge sedan. Det handlar mycket om klass, religion och läkevetenskap. Kvinnoföraktet finns där, och vi kan inte frånsäga oss den historia vi har bakom oss, eller de skrifter som fortfarande sätter sin prägel. Men att göra något synligt gör det förstås mer begripligt. Detta tycker jag Michelle Paver lyckas med, även om det inte riktigt var vad jag förväntade mig, liknar ju inte författarens tidigare spökromaner.
Dagboksromaner är något jag inte gärna läser, Skräcken på Wakenhyrst är till viss del en sådan, men anteckningarna (kallade man det verkligen dagboksanteckningar för "inlägg" förr?) är integrerade i texten på ett smidigt sätt som inte stör läsflytet. Tron på demonologi är otäck och hör väl antagligen till en del av teologin (förhoppningsvis inte alls i nutid?). Möjligen blev detta lite väl djupgående utforskat i en sådan här roman, kändes övermäktigt på något vis. Boken bjuder på spännande dramatik och oväntade twister, trots att handlingen fortskrider i ganska maklig takt. Efterordet på slutet kompletterade utmärkt, uppskattar oftast när det finns ett sådant som t.ex. förklarar olika paralleller till verkligheten och författarens efterforskningar.
Miljöbeskrivningarna lämnar inget övrigt att önska, gillar Pavers sätt att locka fram det stämningsfulla. Varje kapitel inleds med vackra små illustrationer som förhöjer just den där speciella stämningen. Karaktärerna är färgstarka och deras agerande väcker alla möjliga sorters känslor.
Boken var bra, men inte vad jag hade förväntat mig. Tror författaren kommer att nå en annan sorts läsekrets med just denna historiska roman, d.v.s. läsare som oftast väljer bort skräckgenren.
Betyg: 3/5
Andra bloggare om Skräcken på Wakenhyrst:
Läsa & Lyssna
Annas bokblogg
Kommentarer
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!