"Philip K Dicks legendariska självbiografiska roman VALIS i översättning av Andreas Vesterlund och med efterord av John-Henri Holmberg.
I mars 1974 är Philip K Dick med om något högst extraordinärt. Han öppnar sin dörr för att ta emot en ung kvinna som sänts ut av apoteket med en förpackning värktabletter åt honom.
I samma stund som han öppnar dörren reflekteras solljuset i kvinnans halssmycke - utformat som en gyllene fisk - och en koncentrerad ljusstråle i en unik färgnyans träffar Dicks ögon.
Under loppet av några sekunder upplever han att en oändlig mängd information förs över till hans hjärna. Information om alltifrån hur universum och tillvaron i stort fungerar till enskilda detaljer som att hans åtta månaders son har en allvarlig sjukdom och måste opereras.
Fram till sin död 1982 ägnar Dick sedan merparten av sin tid åt att söka klarhet i vad som hänt med honom. Det system, eller det väsen, han har fått kontakt med kallas VALIS.
Här är boken om VALIS.
"När han öppnade dörren fick han se en vacker mörkhårig ung kvinna som höll fram en liten vit påse med Dexofen. Men trots sin enorma smärta brydde sig Fat inte alls om tabletterna, för han var helt fokuserad på det glittrande guldhalsband som hängde om halsen på flickan, han kunde inte ta ögonen från det. Fast han var omtöcknad av smärta - och av tiopentalen - och utmattad efter den påfrestning han genomlidit, lyckades han ändå fråga flickan vad guldsymbolen som hängde i halskedjan symboliserade. Det var en fisk, i siluett.
Flickan rörde vid fisken med sitt smala finger, och sa: 'Det är en symbol som användes av de tidiga kristna.'
Omedelbart drabbades Fat av en flashback. Han mindes - för en halvsekund bara. Mindes antikens Rom, och sig själv som en av de tidiga kristna. Hela den antika världen och hans undangömda förskrämda liv som hemlig kristen jagad av de romerska myndigheterna vällde in i hans hjärna... och sen var han tillbaka i Kalifornien 1974, och tog emot den lilla vita påsen med värktabletter från flickan.""
Att det är en hårfin skillnad mellan genialitet och vansinne är en tanke som ligger nära till hands då man läser VALIS, såväl som andra böcker av Philip K Dick. Detta gäller nog speciellt för denna självbiografiska roman som skildrar en sorts andlig irrfärd i Dicks (van)föreställningsvärld, eller såsom han själv faktiskt (delvis) upplevde den reella verkligheten, hur tokigt det än kan verka.
Egentligen är jag rätt tacksam att förlaget har en så lång innehållsbeskrivning (ovan), hänvisar även till bokens efterord av John-Henri Holmberg som är utmärkt för att få en bra kortfattad analys och fördjupning angående författarens liv och verk, visioner och religiösa spekulationer.
Berättaren i romanen är författaren själv, som berättar historien om en man kallad Horselover Fat (vilket är pseudonym för samme Philip K Dick), syftar alltså till att det rör sig om samma person... vilket tillfälligt vid ett senare mentalt tillfrisknande blir mer uppenbart, men vad som tycks då endast för en sorgligt kort tid. Det är en skrämmande tilltrasslad röra av försök till förklaring och mening/synkronicitet, ändå, konstigt nog, är det roligt berättat, trots svärtan. Så förutom att VALIS är en utforskande historia; en teologisk, filosofisk, psykologisk och sociologisk djupdykning, i något helt sanslöst skruvat perspektiv, är det roande och underhållande.
Historien grep på något slags hypnotiskt sätt tag från början och höll fast mig till slutet, kunde inte slita mig från den för att växla med andra böcker. Det här är definitivt ingen snabbläst bladvändarhistoria, man läser den noggrant och texten väcker tankar längs vägen som måste få ta tid. Och man låter det ta tid, trots att nutida trenden är att man - i tid och otid - skall säga att man "inte har tid" (något jag lärde mig av med på en arbetsplats inom vården). Vad är tid? Det tar ju tid att säga/skriva att man inte har tid också, liksom... och vad tjänar det ens till, varken avstressande för den som säger/skriver eller den som hör/läser. VALIS får ta tid att läsa, det är helt okej!
Har du provat på annat av Philip K Dick förut och gillat det du läst kan du nog komma att tycka även denna bisarra självbiografiska roman är intressant. Men att börja med VALIS tror jag inte är en så bra idé.
Om jag skulle försöka mig på att sammanfatta denna science fiction(?)-roman med några ord och tankar: Intressant fängslande, ödmjukt äkta, brilliant crazy à la PKD, tragikomisk, sorglig och djup... avgrundsdjup. Bör dessutom nämna att den säkert kan vara en ymnig brunn att ösa ur för konspiratoriskt lagda personligheter av den mer udda sorten.
På tur för mig att läsa står nu Mannen i det höga slottet. Här finns bokomdömen för samtliga böcker jag läst av författaren hittills. Allt började med filmen Blade Runner från 1982, där manuset baserar sig på Philip K Dicks roman Do Androids Dream of Electric Sheep?, vilket jag naturligtvis inte visste då jag såg filmen första gången på 80-talet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!