Fortsätt till huvudinnehåll

"Tjänarinnans berättelse" av Margaret Atwood

Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood gavs ut första gången 1985, i svensk översättning året därpå. Norstedts ger ut denna roman i reviderad översättning i höst (bild och citerad bokinfo nedan lånade från förlaget). Jag läste den dock i form av den första svenska upplagan, och då genom bibliotekslån.
Varför boken blivit aktuell på nytt beror troligen på att denna klassiker nyligen blivit TV-serie.

"I Atwoods klassiska dystopi från 1985 ges en bild av ett framtida USA, som förvandlats till den kristet fundamentalistiska republiken Gilead. I kampen mot sjunkande födelsetal rekryteras kvinnor i fruktsam ålder och utnyttjas hämningslöst som Tjänarinnor när de befruktas mot sin vilja av härskarklassens män, Anförarna. ­Offred är en Tjänarinna som lever under strikt övervakning, men som drömmer om att ta sig bortom Muren och bli fri igen. 
Tjänarinnans berättelse presenteras nu i reviderad översättning av Maria Ekman – samtidigt som en stor tv-serie får premiär!"

Läser mig igenom klassiska dystopier (jämte nyskrivna dito) och denna kände jag faktiskt alls inte till, detta innan nämnda filmatisering blev upprinnelsen för det förnyade allmänna intresset av boken. Beskrivningen lät egendomlig och tankar gick till en viss polygami-sekt i Utah, Krakauers bok Mord i Guds namn - En berättelse om våldsam tro var ju verkligen uppseendeväckande. Hemskt att sånt förekommer.

Det är en mörk framtidsvision Atwood målar upp, där kvinnorna reducerats till att inte ha något som helst människovärde annat än som barnaföderskor i ett extremt patriarkalt kvinnoförtryckande och fanatiskt religiöst fundamentalistiskt samhälle. Om det blir otäckt? Utan tvekan!

I nyhetsflödet kan man ju nuförtiden dagligen läsa om övergrepp (t.ex. den här på DN Åsikt igår), och efter att ha läst Atwoods bok går nu tankarna osökt dit. Hur kan olika tidstypiska företeelser utvecklas? Det gäller nog att vara alert på vart det bär iväg om det vill sig illa. Böcker som väcker tankar är alltid bra, av den anledningen bör vi även läsa Tjänarinnans berättelse, trots det jag nu kommer att tycka till om...

För egen del uppfattar jag romanen något för ordrikt trögläst ibland och retade mig på att den var lite plumpt skriven. Det kan ta tid innan man vänjer sig vid skrivsättet, man får liksom härda ut en smula (för det är värt det!). Har väl sen inte direkt något emot det "poetiska" annars, men ibland kan det som här bli i omständligaste laget och man krånglar sig igenom texten med hjälp av drivkraften att man väntar sig en förklaring till det som sker. För den drivkraften finns, utan tvekan.
Visst får man, genom tillbakablickande tankar och efterkonstruktion, en insikt om vad som hänt (hur det hela startade var så fruktansvärt obehagligt, man ryser verkligen inför situationen) och förklaring på vad som sker, men hade nog ändå velat haft en lite klarare bild tidigare än vad som till sist framkom först på slutet. Där först drämmer författaren helt och fullt till med en sorts klargörande epilog kallad "Historiska kommentarer", ett knastertorrt anförande som man alltså sådär slutligen skulle traggla sig igenom med nöd och näppe. Förklaringen fick man ju i varje fall. På sätt och vis. Men oj vad jag skulle ha velat veta hur det gick för huvudpersonen Offred! Tänk om det kunde bli någon slags fortsättning som förtäljer den historien, det hade varit något.

Har tidigare läst Margaret Atwoods Oryx & Crake, en helt fantastisk bok, ännu en minnesvärd dystopi. Kommer med stor sannolikhet att fortsätta läsa den trilogin så småningom. Och om Atwood är ett ämne för Nobelpriset i litteratur? Utan tvekan!


Andra bokbloggare om Tjänarinnans berättelse:
...med näsan i en bok...
Bokhuset


Kommentarer

  1. Älskade den här boken :) Tv-seriens andra säsong är en fortsättning och jag har förstått det som att Atwood är med i tyckandet.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Kommentarsspam undanbedes (raderas alltid). Försök hålla en vänlig, saklig och god ton i kommentarsfältet. Tack!

Populära inlägg i den här bloggen

En smakebit på søndag: Disekvilibrium

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Idag blir det förstklassig svensk fantastik som smakbit. Kommer närmare bestämt från den suveränt bra novellen Mama Sema i novellsamlingen  Disekvilibrium av Oskar Källner. Sju noveller ingår och boksläppet sker den 23 april. Sidan 10: "Mama Sema lät blicken glida över dem. Det var mest turister från stan. De var inte lika många som i fjol. Och de spenderade inte lika mycket pengar. En tillfällig ekonomisk regression kallade regeringen det. De skyllde på den galaktiska marknaden.     Hon fnös. Som om Nyumbani bara var ett oskyldigt offer för andra världars dåliga beslut. Som om det inte fanns tillräckligt med skrupelfria politiker här hemma.   ...

En smakebit på søndag: Allting växer

Den här söndagen är det Astrid Terese med bokbloggen  Betraktninger ~ tanker om bøker   som förestår  En smakebit på søndag . Mari och Astrid Terese turas om varannan helg att stå som värdinnor för dessa smakbitar som vi hämtar från böckerna vi läser. På så vis blir det fina boktips varje söndag. Hämtar idag smakbiten ur Allting växer   av Lyra Koli. Sidan 40 (Jossi i VR-rummet, som nu är mottagningsrummet vid vårdcentralen):   " – Sammanfattningsvis, sa han och slog ihop de fräkniga händerna, så verkar det som att du behöver lite tid för att ta tag i din hälsa, så jag sjukskriver dig som A1 tills vidare.    Jossi svalde och nickade. A1 var den psykiatriska motsvarigheten till B1 som innebar förkylningar och liknande. Men risken fanns alltid att man halkade ner till A2, och att ingenting hjälpte där heller så att man gled vidare utför och kanske till och med nådde A4 och förklarades tills vidare obotlig. Hon hade läst om några sådana fa...

En smakebit på søndag: Döden under ytan

Den här veckan är det bokbloggen  Flukten fra virkeligheten  som återigen håller i smakbitarna. Genom dessa små textcitat hämtade från böckerna vi läser blir det bra boktips varje söndag. Lagom till söndagsfrukost ute i befriande morgonsvalka (och bland ettriga stickmyggor... "inga rosor utan taggar") avslutades idag den psykologiska spänningsromanen  Döden under ytan  av Anne-Marie Schjetlein. Smakbiten kommer från sidan 12: "Midsommar låg fyra veckor bort. Utanför sjukhuskroppen blommade körsbärsträden och spred hopp om en lång skön sommar. Det var klämfredag efter Kristi himmelsfärdsdag och för hundrade gången önskade sig Andreas bättre arbetsvillkor. Inom vården rullade schemat på utan tanke på helgdagar.    Andreas tuggade färdigt innan han svarade på Jonas fråga om hur de skulle fira midsommar. Smaken av strömming och potatismos var salt och sträv på tungan, törsten skulle visa sig frampå eftermiddagen.    "Det blir nog ganska...